Nio år

I september firar jag och Jakob nio år som gifta. Fast firar är en lögn eftersom vi alltid glömt bort våra bröllopsdagar. Det är så mycket annat som händer i september så det kommer liksom i skymundan. Vi gifte oss ett halvår efter att mamma hade gått bort och tanken var att göra någonting fint av det pissiga året 2008.

Tiden som passerat sedan dess känns både oerhört kort och lång. Kort för att jag på pricken kan minnas hur ont jag hade i fötterna och munnen efter att ha stått i klädbutik en hel dag och smilat åt kunder. För att jag minns exakt hur det vara att stressa till första lektionen på universitetet och glömma bort att jag hade en hel akademisk kvart till godo.  Lång för att jag var en helt annan människa då, för att jag inte ens lärt känna några av de som idag står mig närmast. Lång för att jag inte hade en aning om att jag skulle jobba med det jag jobbar med nu. Men framförallt för att jag inte kände Bertil och Folke. Vilket är en helt orimlig tanke.

Det hade varit roligt att få berätta för 21 åriga Clara att just den här dagen om nio år spelar du in någonting kallat podcast med en av dina närmsta vänner som dessutom är radioproducent. Du lämnar två söner på förskolan med din lådcykel och Jakob har trettio arkitetkelever på studiebesök i era stora odlingar. Du tar en långpromenad med en helt annan hund än din cockerspaniel Sixten och efter middagen ska du ha ett videosamtal med dina systerdöttrar. Videosamtal i telefonen är helt normalt – precis som förekomsten av systerdöttrar.

Det är spännande att fundera på vad som skett om ytterligare nio år.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 kommentarer på “Nio år”

  1. Så fint inlägg, och återigen något att fundera över. Chansar på att temat nu är siffror? 🙂 Och du som hinner med så extremt mycket i ditt liv också, när man köper dina memoarer om en sisådär femtio år kommer man att behöva hämta paketet på busstationen för den kommer bestå av nio inbundna band á 500 sidor, typ….

  2. Jag har följt dig, Ebba von Sydow, Elaine Eksvärd och Blondinbella sen jag var 16-18 ungefär. Dig och Blondinbella längst tror jag. Nu är jag 28 och din blogg är överlägset den som utvecklats bäst. Du skriver bättre och bättre, älskar dina roliga funderingar och även när du ryter ifrån eller bara delar med dig av ett favoritrecept. En härlig blandning! Lyssnar på er podd också som alltid känns som ett mysigt sällskap, särskilt i köket! Du och Erica kompletterar varandra så himla bra. Fortsätt så här så får jag förhoppningsvis läsa och lyssna tills jag blir gammal och grå! Kram från en trogen följare som numera läser och lyssnar från Nottingham i England

    1. kan bara instämma i allt! har följt dig sen butiksdagar och bröllop och ser fram emot att fortsätta följa dig så länge du medverkar i den här sociala etern 🙂

  3. Åh jag fint skrivet. Kände hur tårarna började bränna i halsen. Livet ändå. Så jäkla fint och sorgligt på samma gång

  4. Fällde en tår, så fint skrivet! Jag och min man har varit gifta i fyra år och tiden skuttar fram!

  5. Ja tänk vad mycket som händer och utvecklas hela tiden. Det är svårt att förstå framtiden men den är härlig när man landar där. Underbart med bröllopsdag. Min man och jag är ursämst på att fira den. Glömmer vi också.

    Är ditt tema kanske ”över tid”

  6. Den här texten promenerade rakt in i mitt hjärta. Allt det där som hänt inom en period som man inte ens haft en tanke på tidigare och som nu är så självklart.
    Grattis till bröllopsdag och länge leve kärleken!

  7. Åh tänkte precis såhär när jag och min sambo firade 10 år tillsammans i vintras. Tänk vad mycket som har hänt i våra liv (och samhället) under dessa år! Känns spännande och läskigt att tänka på att man egentligen inte har någon aning om hur ens liv kommer se ut om ytterligare 10 år.

  8. Fint och härligt skrivet, vet inte hur jag ska uttrycka mig egentligen så säger: jag tycker om det du skriver!

  9. Tack för ett underbart inlägg, det berörde! Själv nygift och dina ord gav mig sådan framtidshopp! Jag har ingen aning om vad de närmaste åren ska föra med sig. Jag har redan en dotter, fick barn tidigare än mina vänner. Men ändå kan de närmaste åren bli så innehållsrika. Det är lätt att glömma, man tuggar mest på i vardagen. Men när man sedan ser tillbaka så har tiden som nyss passerar varit så innehållsrik. Tack igen, älskar dina filosofiska inlägg <3