Veckans Expressenkrönika handlar om stad VS landsbygd. Om att längta dit ingen vill att man ska köpa någonting och om var kreativiteten kan vara som störst.
Veckans Expressenkrönika handlar om stad VS landsbygd. Om att längta dit ingen vill att man ska köpa någonting och om var kreativiteten kan vara som störst.
Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:
Eller använd formuläret nedan.
57 svar
Japp på landet finns Ingen reklam så skönt!
Intressant och bra läsning. Jag tycker mycket landar i förväntningar… Som man oftast inte kan leva upp till materialistiska eller sociala och i och med det en känsla av otillräcklighet. Heja dig som gjort val som får dig att må bra!
Tack för en bra krönika. Jag kommer själv från en liten håla i norra delen av Sverige men bor nu mera i Stockolm. Jag kan förstå det du skriver om Stockholms komers och statushets men det är bara en sida av staden. För egen del tycker jag att det ställdes högre krav på att ha märkesklader, fin bil, rätt åsikter osv i den lilla hålan jag kommer ifrån. Hela anledningen till att jag flyttade till Stockholm var för att jag ville ha på mig mina loppisköpta kläder och bli uppskattad istället för hånad och ifrågasatt. Jag minns tydligt när jag bodde uppöver och var så nöjd över min nya begagnade skruttcykel. På väg hem från krogen var det en kille som ställde sig och skrattade åt min sjukt fula cykel(som han kallade den). I Stockholm har ingen skrattat åt min cykel, här får jag bara lovord. Det jag vill komma fram till är att ja det finns en tråkig ytlig sida av Stockhom men det finns även en sjukt tillåtande sida där du kan få utrymme att växa och vara den du vill vara.
Jag håller med dig Lina. Jag är också uppvuxen i en jätteliten by, (glesbygd i södra Norrland), bor i Stockholm sedan många år och möts ofta av liknande reaktioner ang stan när jag åker “hem”.
Jag tycker det är en fördom som inte stämmer att om man bor i/nära stan lever man i/gillar man ständig trängsel och blir överlastad med intryck och ljud hela tiden. Jag gillar inte trängsel, är ganska ordentligt ljudkänslig och trivs superbra i vårt närförort!
Cyklar till jobbet, slipper alltså trängas på fulla tunnelbanor/bussar, på landet däremot är jag helt bilberoende (i den typen av glesbygd där jag kommer från, utan kommunikationer/gångavstånd till mataffär). Det Stockholm som ofta beskrivs av människor som inte bor här, är ofta city. Jag lever inte mitt liv där. Jag har som min “lilla by” i mina hoods, som är en närförort strax söder om Södermalm. Jag är ute och springer runt Årsta-viken, lugnt och mysigt, och ska jag till “stan” och göra ärenden blir det ofta kring östra Söder. Jag cyklar genom stan för att komma till jobbet men rör mig aldrig eller mycket sällan i city.
Känner absolut ingen märkeshets här, acceptansen för olikheter är mycket större här än i min hemby. Jag bor i hyresrätt och kör en ganska gammal bil (vilket ingen bryr sig om). Vi har en liten ekonomi, men klarar oss, mina HM-kläder funkar utmärkt här, du skriver om att din 2000-kronorsväska känns billig på Biblioteksgatan, men det är så liten del av stadsborna som lever sitt liv där Clara..
På landet skulle antagligen inte våra pengar räcka, att ha ett hus där något plötsligt kan hända som kräver dyra reparationer, och lägga mer pengar på bilen då den behöver användas mer där.
Dock älskar jag att åka till min hemby också! Vi har inget eget lantställe, men hänger på en släktgård. Jag och barnen är där nästan alla ledigheter, jag älskar den rena luften, den totala tystnaden och mycket annat där. Jag behöver båda. Jag kan absolut känna att jag blir kreativ på ett sätt på landet, men känner inte att jag behöver sätta det i motsättning till livet närmare stan. Min bästa variant är nog tvärtom din, jag gillar att ha vardagen närmare stan och ledigt på landet.
Vad gäller reklam så räcker det ju med att öppna datorn för att översköljas med reklam eller att företag vill att man ska handla av dem :-).
Kanske du upplever ett annat Stockholm Clara, än det vi ser som lever våra liv här?
Jag håller med dig till fullo. Bor också stax söder om Stockholm i en hyresrätt och lever mitt liv rätt så stillsamt. Blir lite beklämd över den bild många besökare har av Stockholm då livet i city är en oerhört liten del av den här staden. När jag kommer “hem” till Ångermanland blir jag ofta väldigt ifrågasatt kring exempelvis varför jag börjat äta vegankost. Ingen i min bekantskapskrets här nere har tyckt att det är något konstigt med det utan snarare uppmuntrat det. Hur som helst så finns det som vi konstaterat två sidor av det här med stad och landsbyggd. Storstaden har sina för och nackdelar och så är det även med landsbyggden.
Spännande att läsa.
Har börjat inse att platsen jag bor på är relativt mer landsbygd än stad (det är en stad men kanske bara 20-30 tusen inv), just på grund av hur gemene man reagerar på mina val (kommer fr Malmö); vegan, ekokläder, osv osv. medvetna val som kanske sitter närmre hos stadsbon än i landsbygden – generellt sett! Känner mig ofta ifrågasatt i stan där jag bor och känner mig ofta som en kuf. Har börjat längta hem till Malmö.
Vi verkar vara några stycken som som bor i förorterna i hyresrätter som läser det här..:)
Jag är också hsp och mår som bäst när det är lugnt och tyst, jag skulle gärna flytta ännu längre utanför Stockholm. Men skillnaden i hur jag lever mitt liv här i Stockholm mot min hemstad är så stor, hemma fanns det så mycket mer press på att vara lyckad och tjäna pengar, här fick jag en chans att bryta mig loss från det och välja att tjäna mindre pengar för att jag göra det jag tror på, och träffa andra som också gör så.
Bilden av rika stockholmare som shoppar på Biblioteksgatan, det är en väldigt lite klick (på instagram) som ägnar sig åt det, det bor vääääldigt många här som varken är snobbiga eller rika också.
Det var precis dit jag ville komma med mitt resonemang. Känner som du att pressen på att vara “rätt” och passa in i normen är mycket mindre här än på mindre orter. Men visserligen så är det ju en skillnad att bo i en småstad och bo på “landet” som Clara gör.
Håller med alla ovan. Flyttade till Stockholm från liten ort för många år sedan nu, och blir förskräckt varje gång jag åker hem och tar en sväng i centrum: Alla är så piffiga och uppsminkade! (Känner mig ovårdad och hafsig.) Var på även utegårdsfest hemma hos en vän i en mindre stad härom sommaren, och upptäckte att jag stack ut rejält i mina jeans och lite festligare top – alla andra kom fullt typ bröllopsfestuppklädda med perfekt make up… :/
Håller med dig! Stockholm är så mycket mer än Norrmalmstorg och innerstan. Jag kommer också från en liten håla men tycker det är mycket mer tillåtande här. I min lilla by tar sig folk friheten att tycka och tänka väldigt mycket på hur andra lever sitt liv medan vi Stockholm blir det mer egocentriska.
Hej, Jag tycker inte att krönikan handlar om landsbygd vs stad, utan om stressen hos oss som hela tiden utsätts för “budskap” (läs”reklam”) om hur vi ska vara och se ut. Jag bor själv i ett rikt land där city domineras av Prada, Chanel etc. och jag känner att utan märkesväska och tjusiga kläder så duger man inte. Männen vill ha uppklädda prydnader och vänskap bygger på likhet i klädsel. Men nu fick jag mig en tankeställare (som ofta av dina krönikor). Det är ju inte klokt!!
Där du bor bygger vänskap också på bl. a. likhet i klädsel (jo det är så) men normen är begagnat och downsize. Detta finns ju också i storstaden, jämte hetsen. Men tänk om om det tänket kunde ta över? Så folk vågar sluta gömma sig bakom Chanel- eller Burberyväskan och det perfekta köket? Så att det som Lina skriver ovan kan ta över?
Man ÄR inte sitt kök eller märket på sina kläder, eller? 😉
Tänk så olika man kan uppleva saker 🙂 känner ingen press alls på fina väskor etc här i Stockholm. Den lite onyanserade bilden av hur Stockholm är kan jag iofs förstå pga krönikeformatet. För här i bygden finns ganska gott om halvrisiga hus etc
Superbra krönika! Klokt! ❤️
https://www.ted.com/talks/julio_gil_future_tech_will_give_you_the_benefits_of_city_life_anywhere/up-next?utm_campaign=social&utm_medium=referral&utm_source=facebook.com&utm_content=talk&utm_term=technology
Extroverta människor vs. introverta människor. 🙂 Skulle du kalla dig introvert? Ambivert? Eller något annat / inget alls?
Håller helt med dig .? Om kreativiteten tryter behöver jag bara ha tyst, lite småtråkigt och lugnt runt mig så kommer den tillbaks!
Känner en skön känsla och kreativitet av mycket folk och intryck. Känner (med åldern att jag verkligen kan skita i trycket utifrån) flow av flöden.
Tänk så olika det kan vara…
Har bott i både småstad och storstad. Där jag känt minst stress och press över utseende och kläder är New York. Ingen bryr sig om hur du ser ut och pressen är noll. Men om du klär upp dig och är fin får du många komplimanger och det är kul.
Jag tror att det är väldigt individuellt vad som inspirerar människor till kreativitet. En del klarar inte av tystnad, själv tycker jag att det är skönt när det är tyst, vill inte lyssna på musik när jag går i skogen för då stör det mina kreativa tankar.
Har bott i Stockholm och trivdes inte alls p.g.a. hetsen. Var överlycklig när vi flyttade till en mindre stad.
Intressant krönika.
Mycket bra krönika som belyser ett allt större samhällsproblem. Trots den skiftande bilden som en del ger i kommentarerna. För bland massa folk kan man också positivt “försvinna” bland allt å alla. Medan i mindre samhällen blit synligare med vilka val man gör. Kanske off topic men bara funderingar jag får av det Clara skriver.
Hur som, jag tror att både vuxna o barn behöver ha mer lugn o ro än vad alla har idag. Jag vet många med mig som försökt anpassa sig till normen, att man ju typ ska gilla när det händer något. Men i såna lägen händer precis INGET för mig. Men får jag däremot vara helt ifred och bara glo på ett löv, då börjar det bubbla i skaparnerven 🙂 och då kommer jag på mina bästa idéer. Alltså då jag bara ÄR. Jag tror att mycket stor anledning till utmattning är de konstanta syn- o hörselintryck som påtvingas oss. För man kan faktiskt! bli utbränd trots att man tycker nått är kul. För mycket av det goda kan ge negativ påverkan.
Återigen mycket viktig o bra krönika Clara, behövs pratas mycket mer om detta. Jag gör det varje gång tillfällle ges. För att väcka tankar hos andra. För övrigt se Kalles sex liv på svt.play, extremt bra miniserie om att våga välja sitt sätt att leva. Underbart att se o inspireras av!
Jag läste krönikan imorse och jag gillade den verkligen.
Känner igen mig i allt. Behöver i och för sig inte vara Stockholm, har lite liknande känsla i vilken stad dom helst. Att jag känner mig hur bekväm och nöjd som helst i mina kläder för att bara efter en lite stund i en stad känna mig helt… föråldrad… Eftersom jag inte har lust att konsumera på det sättet håller jag mig borta från städer ?
Det här att ställa stad mot landet känns så onyanserat och… urvattnat. Du blev nyss inspirerad av NY. Jo, det skriker mindervärdeskomplex varje gång det här tas upp.
Det är skönt när man inte känner att man behöver trycka något neråt för att uppskatta sina egna val.
Klart du har rätt om konsumtionshetsen.. men det blev tröttsam inramning.
Åh herregud. Trycka neråt? OM något är det väl att sparka uppåt när man kritiserar Stockholm. Vilket jag inte gör utan bara reflekterar kring stand vs land. Jag visste inte att folk hade så ömma tår vad gäller de stora städer de bor i.
Jag bor inte i Sthlm. Och det är inte en öm tå. Men när det gång på gång ska framhävas genom att sänka något annat, ja det blir onyanserat. Och tråkigt. Det handlar väl egentligen vad som helst…
Vad är det jag sänker i krönikan menar du?
Kan inte citera exakt, men att gå genom dofter av armsvett och jasminris ger kreativitet för folk i storstäderoch trånga utrymmen med fullt med folk. Kära nån… det är förminskande beskrivning. det är fördomsfullt så det sprakar om det. Var det armsvetten i NY som gav dig extra pepp? Nej det är nog utrymmet att få vara sig själv och känslan av liv. Och massa annat gött som man kan lyfta upp utan att trycka ner.
Andra meningar har du rätt. Du skriver mycket klokt också.
Det är lätt att bemöta kritik med att säga till motparten att den har ömma tår. Typiskt förminskande.
Betyder det att du Clara, aldrig kan förstå en annan sida när det gäller synpunkter, än din egen?
Jag har en väldigt god mentaliseringsförmåga. Men nej – jag kan inte förstår hur folk kan bli upprörda av att någon föredrar land framför stad.
Det är ju inte det det här handlar om. Jag älskar landet precis lika mycket som staden. Du får nog läsa igen. Fast det kanske var armsvetten och trånga utrymmen som gav dig energi i NY?
Precis som trångsynthet och brist på mångfald skulle ge pepp för landsbo.
Så du missar helt fel i din menraliseringsförmåga.
SÅ här skrev jag efter min NY-resa ang skillnaden mellan NY och Sthlm
“Jag har funderat på varför jag som inte gillar städer som exempelvis Stockholm något vidare – ändå föll för NY på en gång. Kanske för att Stockholm har alla nackdelar av en större stad. Dyrt, högglutt, trängsel. Och samtidigt saknar Stockholm de fördelar som kommer av en riktigt stor stad. Alldeles för få människor för att den ska kännas bubblande och spännande. Alldeles för homogen befolkning och för lite blandning av etniciteter, religioner och politiska åsikter för att det verkligen ska spraka om staden! Stockholms innerstad är bländande vit. Tycker Mustafa Can beskrev det bra i Svd.”
Hej,
När jag läser dina texter om Stockholm (stad vs landsbygd) så får jag intrycket av att du tittar på staden och människorna som bor här genom ett smalt ärtrör. Här finns många olika typer av människor, med olika bakgrund och livsstilar.
Du verkar ha ett stort behov av att gång på gång markera att vår huvudstad inte är något för dig.
Undrar bara varför?
Hälsning
Tina
Kanske för att det råder en stockholmsnorm i det här landet? Kan inte svara för underbaraclara förstås, men som skåning kan det bli rätt tröttsamt. Huvudstaden är kanske inte nåt för alla, även om stockholmspolitiker tycker vi borde älska Stockholm mer snarare än att de ska bry sig om vår region.
Jag undrar om det är vanligare norrut i landet att tycka väldigt illa om Stockholm? Visst skämtas det lite om Stockholm här i Skåne ibland, och många som inte tycker sådär jättebra om staden (antagligen för att man mest rör sig i den hetsiga delen när man besöker) utan föredrar Köpenhamn (gör jag också!) men det är liksom inte så himla känsligt. Kanske för att det här nere är lite mindre stad/landsbygd-kontrast i allmänhet?
Tycker överlag det är ganska tröttsamt med hela stad/landsbygdsperspektivet – finns viktiga politiska frågor där, men vad man föredrar rent personligt är så individuellt att det knappast är intressant. Det är väl bra att man kan bo där man trivs, om man har lyxen att välja (som du ju ändå har Clara). Som många har sagt så är det nog minst lika vanligt att man känner att man kan vara sig själv i en större stad, som tvärtom. Dock hade jag också sett mindre reklam i det offentliga rummet!
Jag är från Stockholm men bor nu på landet i Norge. Upplever en enorm kläd- och märkeshets här, främst gällande fritidskläder och prylar. Och vad man ska kunna och ska göra.
Jag trivs här men blir mer inspirerad och kreativ i stan. Är dock lättare att få utlopp för det här i eget hus med egen tomt.
Älskar iaf att bo på landet! Känns som att ha kakan och äta den. Möjligheten till lugn och stor tomt och hus men köra till stan för att ta del av allt det man har lust med.
Jag håller med om det första, att människor inspireras och motiveras av olika sammanhang. Själv är jag beroende av lugn och ro i vardagen men älskar samtidigt att bara vara i en brusande stad. Bor nu i förorten och är sällan inne i stan (Stockholm i mitt fall). Tänker mig dock att köpa en liten lägenhet i stan när barnen flyttat ut, ser fram emot vilan i att inte ha ett hus att sköta och att kunna gå/cykla mer.
Tycker dock att din bild av Stockholm är väldigt stereotyp. Jag bodde tidigare i en mindre by i Skåne. Där var det mycket större press på klädmärken och folk brydde sig betydligt mer om vad andra hade för sig än vad jag ser kring mig idag, i och utanför innerstan. Visst finns det grupper här i Stockholm där sånt är viktigt men inte sjutton är det en majoritet. Som andra skriver finns också en stor öppenhet kring alternativa livsval här, betydligt större än det jag sett på andra håll.
Låter som du bodde i Skanör/Falsterbo 😉
Bor i en liten by i Skåne där mina barn känns närmast snobbigt klädda i sina polarnjackor och fjällrävenryggsäckar…vilket jag gissar är budgetstandard på Söder i Stockholm.
Fast…jag är uppväxt i en by, bott i Stockholm några år och nu landat i en medelstor stad…och omgivningen har inte påverkat mitt val av väska eller skor. Inte heller min kreativitet. Allt har handlat om att hitta sammanhang och människor där jag fått komma till min rätt. Den möjligheten har jag hittat på alla ställen jag bott och det är en rikedom tänker jag
Ja, vilken rikedom att se möjligheterna!
Jösses vad jag kan relatera till detta du skriver! Jag har själv ett startat företag i ryggen (som jag blev inspirerad till att starta när jag en sommar arbetade på en fabrik som var det tråkigaste stället jag någonsin varit på) och likväl som dig så kommer min inspiration i brist på intryck och stimulans.
Jag och min pojkvän är båda nyexaminerade och är nu i valet och kvalet om vi ska flytta till Stockholmsområdet på grund av jobb. Så himla svårt beslut för jag blir så himla stressad av den miljön och känner att jag inte passar in. Samtidigt finns det så mycket roliga jobb och möjligheter på den fronten. Ja.. livets beslut alltså
tack för en så bra blogg och krönika!
Jag bor också på landet och vill absolut inte flytta men älskar Stockholm (och många andra storstäder). Reser en del i jobbet och när jag inte haft några jobbresor på ett tag längtar jag efter att få komma till Stockholm. Har inte en så stor plånbok men njuter av att titta på det utbud som finns i en storstad, gå på NK och Biblioteksgatan och faktiskt bli inspirerad fast jag oftast inte kan köpa de dyra märkena. Ser det lite som konst, jag kan inte köpa en tavla av en känd konstnär heller men älskar att titta på det vackra. Får inget mindervärdeskomplex alls utan jag tycker, precis som många andra i tråden, att det är i större städer som man får vara den man är!
Slappna av mer Clara, som folk i Stockholm gör;-), inte bryr de sig om hur du är klädd, än mindre vilken väska du har, visst en liten klick har de där i 30000 kronorsklassen men en på 2000 väckte nog ett visst intresse också;-). Mitt råd. slappna av! Och tro inte att du är föremål för ett så enormt intresse här. Vet, på landet som många berättar om, där är det koll! Exttem, där vet alla vilken klass/grupp du tillhör, vad du har råd med o s v och avundsjukan härjar.
Och att jämföra det där arvodet med huslån etc, som jag förstått kan ett hus som ert som ni köpte för 200000 inte ge särskilt höga lånekostnader, dem kanske ni redan har betalat tillbaka, du har ju en hyfsad lön numera. Så att honoraret räcker till där förstår vi och hyrorna är visserligen rätt höga i Stockholm men det är de i hela landet. Men att köpa är förstås en annan sak. Här får man väl en byrå bara för den summan:-).
Så slappna av, njut av både Stockholm och där du bor och bli inte så sur när folk har en åsikt som bor här. Du får ju skriva krönikor för att du räknas som kändis numera, är ju en bra inkomstkälla, tänk så många fler som har massor att berätta men aldrig får göra det. Ha det bra!
Att bo på lugna sköna landet långt från kommers och hets och samtidigt ha förmånen att få resa till olika städer och länder för nya intryck, det är inte alla förunnat! Du har det nästa av två världar eller hur? Håller med föregående talare “slappna av”?
Att bo på lugna sköna landet långt från kommers och hets och samtidigt ha förmånen att få resa till olika städer och länder för nya intryck, det är inte alla förunnat! Du har det bästa av två världar eller hur? Håller med föregående talare “slappna av”?
Precis så. Den stora skillnaden från att flytta från småby till storstad – var just att man får vara sig själv. Det är ingen i grannhuset som kommer döma eller snacka illa. Det där har ju flera lager av både fördelar och nackdelar. Men oj vad mer skvaller jag hör när jag hälsar på vänner på landet ?Att de orkar tänker jag! Men det finns ju mycket värme i det där också. Nyanser!
Håller helt med!!
Värsta konsumtionshetsen är i Kiruna – Sanna mina ord! Gud nåde den unge som inte har dyraste märkesjackorna. Eller vuxna med för den delen! Eller det faktum att nyblivna mammor som köper Houdini overaller i storlek 62 för 1200 spänn. Eller att presentaffären säljer Kay Bojsen-apor som om det bunkrades upp inför kriget. Eller att man är helt jävla ute om man inte fattar att ha utrusning på sig för en omfattande polarexpidition när man egentligen ska fika på stan. Eller att varenda 16-åring kör snöskoter värd 50-100 tusen… eller… eller…
Ja, jag generaliserar men jag tror faktiskt att konsumtionshetsen kan vara värst i små samhällen. Tacka vet jag Stockholm i så fall! MEN sedan handlade ju mycket om DIN upplevelse och den kan ju ingen förneka.
Jag som bor på en liten ort och räknar mig själv som HSP, blir väldigt trött av alla intryck i en stor stad som t.ex. Stockholm. Det är roligt att hälsa på där men jag blir som sagt väldigt trött. Men om jag flyttade dit så skulle det ju bli min vardag och då skulle det ju inte bli “nya” intryck på samma sätt hela tiden, så jag antar att jag inte skulle bli lika trött då. Att man vänjer sig.
När det gäller den andra aspekten så har jag bott på små orter där märkeshets och dylikt rått och tror att storstaden går lättare att smälta in i. Men vi har alla olika upplevelser.
Alltså det finns ju också fler “större” städer i detta avlånga land än Stockholm. Jag personligen är inte alls förtjust i vår huvudstad och skulle aldrig vilja bo där. Men Göteborg i mitt hjärta! Nu har jag och mannen i mitt liv flyttat till en grannkommun och köpt hus sedan några år tillbaka men arbetar i Göteborg. Jag upplever att Göteborg är en avspänd stad med många olika inriktningar. Men som “göteborgare” upplever jag också ett Stockholmsfokus som är tröttsamt och helt ointressant. Vi glöms precis som stora delar av landet “av” gällande medialt fokus osv. Jag älskar också städer som Malmö, Helsingborg, Karlstad. Det jag vill säga att det är ju inte svart eller vitt eller en knivskarp linje mellan Stockholm och att allt annat är gelsbygd. Lika lite som storstadsliv passar alla passar heller inte livet i en glesbygd alla.
Håller med! Göteborg är en helt annan sak än stressiga Stockholm. Och London upplever jag inte heller som så stressande. Undrar varför?
Så himla bra! Mycket igenkännande! Jag funderar ofta på hur många av människorna i kategori ett/stad som verkligen borde vara där? Hur många trivs egentligen, på riktigt, i stadsmiljön?
Exakt såhär känner jag och det är därför jag flyttar ut ur stan nästa månad. Inspirerad av dig!
Åh, jag sällar mig också till typen som mår dåligt av allt stimuli. Därför köper jag nästan allt via nätet, maken handlar maten för det är så himla jobbigt att gå bland massa folk. Vi skulle vara kulturella med barnen i våras – åka till Stockholm och gå på museum: vi var helt färdiga när vi kom hem! Folk, bilar, bussar, cyklar, butiker och trängsel överallt. Nä, det gör vi inte om i första taget – phu!
Jag bor i Stockholm och känner igen mig i det du skriver. Skönt att läsa sina tankar formulerade i en annans ord. (Det finns så klart många positiva sidor av att bo i en större stad. Men överflödet av intryck och de stora klassklyftorna hör till de negativa sidorna.)
Haha, alltså jag hoppade på pendeln vid Stockholms södra, alltså en bit från Söderhallarna en dag mitt i veckan och åkte ännu en bit söderut, det var fullt med studenter som skulle till sitt universitet, folk till jobb och hem redan kanske och ja helt fulla vagnar och jag var ensam svensk! Det är alldeles sant och faktiskt en rätt konstig känsla, lite svår att greppa på något sätt. På tal om etnicitet, religion m m som du skrev om i en kommentar, testa att bo här och far omkring lite:-), nästan mer spännande än både London och NY:-)
Håller delvis med, men har själv flyttat till Stockholm från en liten och stillsam by i Skåne och jag anser att jag i Stockholm lever upp på ett annat sätt, än vad jag gjorde i den lilla byn, du kan hitta DITT Stockholm, i stillsam natur och utan en massa folk. Stockholm är inte bara city och Drottninggatan, vilket många tror. Jag har t.o.m konsumerat mycket mindre sedan jag flyttade hit och blivit mycket mer prismedveten. Jag bor lugnt, vid vatten och natur och jag har nära till lite liv, puls och kultur om jag känner för det. Gillar möjligheten till utbudet och att kan kan få välja utifrån hur man känner sig. Jag kräver också mycket ensamtid och laddar helst batterierna ensam. Att anta att alla i Stockholm är extroverat och får energi från människor och konsumtion är ju en helt felaktig iakttagelse. Jag känner mig snarare ännu mer berikad och gillar den internationella atmosäfären här, men har också alltid Skåne att besök då och då. Win-win!! 🙂
Bra krönika. Fast utan de där (läsande och betalande) storstäderna så hade det nog inte varit lika roligt att vara en “lantisromantiker” heller. Det är kontrasterna som gör det… och tur det, blir ju roligare då 🙂
Det du beskriver i första meningen är ju skillnaden mellan extroverta och introverta. Folk i allmänhet har ju fått för sig att det handlar om social förmåga men så är det inte. Extroverta hämtar energi och inspiration från yttre intryck, medan introverta hämtar det inifrån sig själva och sina känslor.