Glin, godingar, gullungar. När vi frågade vad ni lyssnare helst vill höra i podden önskade många ett avsnitt om barn och föräldraskap. Här har ni det!
Om att bekräfta barn, Anna Wahlgren och att vilja sova med sina barn fast de tröttnat för länge länge sen.
Tryck på play och häng med när Erica liftar med Folke till förskolan och får lära sig några riktigt viktiga saker på vägen…
Musik: Himlen över Hedlunda med Olov Antonsson.
Här finns alla poddavsnitt samlade (senaste först). Om du prenumerarar på En Underbar Pod via en poddapp får du tillgång till alla avsnitt först.
26 svar
Okej, jag har bara hört kanske två minuter men jag dör SÖTDÖDEN. Schupejälltar! Go Folke! ?
Intressant, även för mig som inte har barn. Tycker att ni hade bra svar; det mjuka, diplomatiska ”Olika saker kan fungera.” Och det mer hårda, bestämda ”Det avgör jag.” För olika tillfällen. Bra också att ni pratade om skillnaden på mästrande och omtanke. Det är ju oerhörd skillnad och bör bemötas olika.
Tack för ett bra avsnitt!
kan ni alltid intervjua barnen som inledning! ♡♡♡♡ så mysigt att höra!
Hej Clara!
För tre år sedan skrev jag en uppsats om downshifting och konsumtionskritik osv. Då kollade jag på de SVT program du var med i och talade om detta ämne. Du kritiserade ullared, överkonsumtion osv.
Jag har i flera år även om det bitvis blir lättare försökt att tänka över min konsumtion. Jag tillhör definitivt inte dom värsta, skulle nog ändå säga att jag är rätt duktig. Men jag känner att jag är i ett konstant krig mellan att vilja följa trender, tycka att det är “kul” med kläder osv till att i teorin vara otroligt kritisk. Att det är vansinne att konsumera så mycket som många gör är ju ingen nyhet men jag upplever det svårt att själv bryta trenden iom alla modebloggar (som jag genuint ändå tycker är kul att följa), reklam, reklam, trender osv.
Just nu funderar jag tex mycket på vilken klädkedja som är minst sämst att handla från. Får dåligt samvete och vet vet vet att man ska ta second hand i första hand osv, men annars då? En kompis till mig sa att det enda rätta är nog att bara försöka sluta köpa kläder, bara när det verkligen behövs.
Jag skulle önska ett inlägg eller ett poddavsnitt om detta från dig. Jag tror att du har mycket klokt att säga. Och om det är så att du redan skrivit om det eller podda om det länka gärna så jag kan ta del av det 😀
Kram
Ja! Och får man önska att din syster, Anna, är med som gäst i podden om detta ämnet? Det hade varit så intressant att höra till. Tack för en välbehövlig plattform.
Detta kan komma att låta dumt men jag måste ändå fråga. Jag är muslim, vad tycker du om det? Att jag som muslim läser din blogg? För det gör jag o har gjort de senaste åren. Din blogg o sedan dina poddar får mig att må bra. Men vet hur starkt man kan tycka om muslimer. Då undrar jag vad du tycker? Av ren nyfikenhet? 🙂
Oj! Jag är glad för alla mina läsare och känner mig hedrad att just du väljer att följa mig <3 vilken tro eller religion du har kvittar såklart för mig. Kram
Intressant att ha hittat din blogg! Denna och podden följer jag gärna!
Kram
http://www.jagraktuppochner.se
HerreGUD, om jeg får barn en gang håper jeg at hen snakker svensk <3
Dere lyser opp tirsdagene!
Alltså Folke?!?!!! Hur kan man ens va så charmig?!?!?! Fattar inte!! <3 PYJAMASHJÄLTARNA! Haha bästa avslutet på podden någonsin. Kanske bästa avsnittet också. Och jag håller med om förslaget nedan att gärna klippa in småprat med barnen i varje avsnitt/ibland (om de ställer upp..). Det går liksom inte att inte bli glad!
Jättebra avsnitt, och lite “ja just det” för mig som följt dig länge och har barn som är snäppet yngre än Bertil. Du har så klok barnsyn som verkligen har inspirerat mig. Vi gjorde t ex Sova hela natten-kuren. Jag visste inte då att det var det ni hade gjort och hade inga fördomar, men när jag läste på kände jag igen saker som du hade skrivit om. “Ja om Clara gör så så måste det vara vettigt” tänkte jag. Det blev superbra. 🙂 Har förstått sen hur tabu AW är, men var och en får ju avgöra hur hen vill höra.
Ha ha, vilken underbar liten kille du har, eller två underbara killar så klart! Men så bestämd och säker han lät, och charmig 🙂 Jag vet att Anna Wahlgren väcker starka känslor/åsikter åt olika håll, jag håller inte med henne om allt – jag håller inte med någon om alls, inte ens mig själv – men mycket håller jag med om. Skulle vara väldigt intressant om du ville skriva mer om hur ni gjorde när ni “kurade” era barn, och hur ni gjorde med ensamleken. Förstår om du inte vill, men lägger fram önskemålet ändå! Mina är vuxna nu, men har ett alldeles ljuvligt litet barnbarn som håller nattklubb. Föräldrarna totalt slutkörda. Känsligt att säga något, det är ju detta med att lägga sig i, särskilt som svärmor, men kanske jag kan tipsa om att andra skriver om detta.
Jag håller inte med någon alls om allt, skulle det stå.
Härligt avsnitt! Tackar så mycket! EUP är min tisdagslyx! <3 Ni vill ju ha kommentarer o frågor. Jag har funderat mycket över dethär med människor som uttrycker mycket negativitet. Ni vet, det finns ju väldigt positiva människor och när de är med så blir man bara så lyft och glad. En sån vill man ju själv vara. Men hur hanterar man folk som är precis raka motsatsen; drar ned stämningen, saknar schysst humor, inte kan ge kritik på ett snyggt sätt och som i allmänhet bara poängterar det dåliga i allt man gör? Att strunta i dem/deras kommentarer, funkar ju inte hur länge som helst, för man blir ju ledsen/arg/tappar ansiktet. Ofta är de också makthavare på platsen (i hemmet eller på arbetsplatsen, vid fikabordet etc) och få vågar säga ifrån. Hur tänker man själv så att man inte blir så himla låg? Vad har ni för tips på detta? Hur bemöter man dryga människor/kommentarer på jobbet och i privatlivet? TACK för podden!
Hej Linn,
härligt att få vara din tisdagslyx!
Förstår vad du menar, en del av det här pratade vi om härom veckan när det handlade om energitjuvar.
Nu skriver du om humor – det är svårt. Jag har förstått att jag kanske har en vid syn på vad humor är och bör få vara. Tycker det är viktigt och avväpnande. Men det håller inte alla med om.
När man inte kan skämta med varandra (inte ens om sig själv för då tar andra illa vid sig) brukar det låsa sig tycker jag, det är som att förlora ett av de viktigaste verktygen till kommunikation.
Hur gör du?
Erika och Folke <3333
Så gulliga!
Hej Clara.
Hur gör du när barnen har kompisar på besök o det är dags för middag? Själv frågade jag alltid besökande barn om de vill äta med oss – med de måste förstås ringa hem först o fråga om det var OK. Vilket det vanligtvis var och vi fick en glad o livlig barnaskara runt bordet. Härligt! Men när mina ungar besökte Sina kompisar vid middagsdags lät det i stället. “Nu får du gå hem för vi ska äta!” Tycker detta var så trist.
Om du vill ha mina recept på “mat som mättar måna munnar” får du gärna. Till saken hör att det jag talar om hände när jag var ensam mamma – pojkarna är stora nu. Så ekonomin var begränsad men nog fanns det med god vilja och finurlighet så det räckte för att ungarna skulle få glädje av att “vara på kalas” hemifrån. Tända ljus på bordet osv. Vikta (pappers)-servetter till alla.
Jag minns det där med vissa kompisar – att man fick vänta på deras rum medan de åt. När Bertil har kompisar äter de självklart alltid med oss =)
Hej Clara och Erika,
Tack för en, som vanligt, underbart härlig podd! Jag lyssnar på er varje vecka och gillar verkligen formatet, ämnena och tonen i er podd – den har något alldeles speciellt som ingen annan podd jag har lyssnat på har!
Men en sak som kom upp i det här avsnittet som berörde mig lite illa var när frågan om hund- kontra barnuppfostran kom upp och Erika berättade hur hon hade lagt ner Melker på rygg eftersom han hade försökt dominera henne. Här vill jag bara skriva att det sen länge har varit känt att det inte finns dominans mellan olika arter (människa och hund) utan att det som vi människor ofta tokar som dominans är någon typ av stark känsloreaktion hos hunden (t.ex. stress, glädje eller osäkerhet) och att då lägga ner hunden på rygg gör verkligen inte att en blir en trygg ledare för hunden. Jag blev också väldigt ledsen av Erikas konstaterande att “man måste vara dryg mot hundar för att de ska tycka om en”, så är det verkligen inte! Hundar, precis som människor, gillar och hänger med människor som är schyssta mot dem, svårare än så behöver det inte vara.
Det är alltid svårt att uttrycka sig bra i text, framförallt när det är en fråga som engagerar en, så jag hoppas att jag inte låter allt för dryg ovanför. Jag vill avsluta med ett citat från Per Jensen, etolog, och skickar också med en länk till hans artikel “Den missuppfattade dominansen” för den som är nyfiken 🙂
“Jag hoppas att vi i hundarbetet kan överge de missuppfattade dominansbegreppen. Om vi istället börjar koncentrera oss på att få förtroendefulla relationer till hundarna, finns alla möjligheter att den framtid hundhållning i högre grad kommer att präglas av kärlek, omtanke och respekt för en djurart, vars väl och ve människan har påtagit sig ansvaret för.”
http://dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen/
Bra kommentarer, jag reagerade likadant. Dominans är förlegat och skapar inga goda relationer mellan vare sig människa till människa eller människa till djur.
Jag reagerade också på det. Förutom att Per Jensens kloka ord vill jag också passa på att nämna att det inte heller finns några belägg för det här med alfahane, alfapar etc. Till och med forskaren (David Mech) som myntade det uttrycket har dragit tillbaka det då studierna hade gjorts under kort tid och med vargar som levde i små inhägnader. Inte så likt ett naturligt beteende alltså. Men ändå så lever även den tron kvar. I senaste diskussionen fick jag höra att jag skulle slita min 9 v valp på rygg för att förhindra att den skulle bli alfa i flocken…
Jag måste också passa på tacka för en fortsatt bra podd. Tycker det är fantastiskt att ni lyckas fortsätta överträffa avsnitt efter avsnitt. Keep up the good work!
Så bra! Då är det kanske lättare och roligare att vara hundägare än vad jag vetat om. Men så har jag ju också noll stycken hundar.
Tack för länken!
Supermysigt!
Men allvarligt. Hur söt är Folke?
Så vettigt, så bra!