Det är så fint att få märka hur det jag ger barnen ger de vidare till varandra. Jag stryker Bertil över kinden och håret. Håller armen beskyddande runt honom och pussar på ett särskilt sätt, där han sitter bredvid mig i framsätet på bilen. Senare hämtar vi Folke och jag ser Bertil stryka med handen över kinden på Folke, hålla armen beskyddande runt honom och pussa honom på ett alldeles särskilt sätt.
Det är så fint att få vara mamma just nu. Barnen är i en underbar fas. Snälla med varandra (framförallt är storebror snäll) de är roliga och kramiga. Jag blir så glad över att se dem lära sig nya saker. Som Folke som plötsligt lärt sig skala mandariner. Eller Bertil som lärt sig hoppa hopprep, förstå hur plus och minus fungerar och dyka under vattnet och inte bli rädd. Som kan göra sin egen frukost på morgonen och som tålmodigt hjälper lillebror att slå igång paddan för att se på film – och blåser på hans mat när den är för varm.
I den fas som barnen är i nu skulle jag gärna ha haft tio stycken ungar till. Så mycket lättare och roligare allting blivit sedan de blev lite större!
24 svar
Det låter underbart 🙂 så fina killar! Känns uppmuntrande att höra för en som nyss fått en liten 🙂
<3. Inlägg som de här får mig att faktiskt känna sug efter att skaffa barn. Tack för allt det goda du sprider, Clara!
Detta inlägg kom obehagligt lägligt! Har precis avslutat en LÅNG dag med min 2,5 åring och min 4 månaders bebbe. Just nu sover båda men jag känner mig överkörd. Alltså, mina ungar är underbara, verkligen! Men många gånger känner jag mig överrumplad över hur extremt mycket svårare detta är än vad jag förväntat mig.
Hoppades på att du skulle ha uppdaterat med nåt peppigt. Självklart levererar du! Tack!
Så fint att få peppa <3 imorgon blir en bättre dag och hips vips är din 2,5 en treåring och plötsligt kan hen en massa saker och är jätteklok!
Tack! <3
Trevlig kväll till dig!
Ska inte lägga mig i men blev så rörd över hur ni stöttar varandra. Behövde det ikväll! <3
Åååh vilket vackert inlägg!
Baah. Dom är inte många, men ibland dyker dom upp. Skit-dagarna. Idag har vi varit som tre gnissliga gångjärn här hemma. Att en liten plutt (ettåring) och en likt-en-farbror-talande , mycket klok treåring, kan golva en så. Imorn blir en bättre dag..
Jag älskar småttingtiden, men du får mig också att se fram emot vad som komma skall.
Kram till dig!
Det här var precis vad jag behövde höra. Efter en natt med maraton-amning och sedan en trött o bråkig dag med både min 6månaders och min 3.5åring känns det som att jag aldrig kommer få vara utvilad igen. Skönt att veta att det finns något på andra sidan den här dagen. Tack för pepp!
Åh det är skönt när (allt) är i fas och det finns stillsamma perioder! Idag besökte vi en baby som just lärt sig krypa, och båda mina barn var så gosiga och ville gärna leka med och ta hand om babyn. Hoppas det kan fortsätta när de får en lillebror om några månader!
Vad fint! Det finns alltså hopp! Har två grabbar som bråkar konstant just nu.
Ha en fin helg!
Jaa så fint, förstår precis vad du menar! Absolut ingenting rör mitt mammahjärta mer än när mina barn visar varandra kärlek! Just nu vill de mest slita strupen av varandra, men men.
Efter ganska tuff bebistid och småbarnsår så njuter jag av att mina älskade barn kommit upp i skolåldern. Jag har två kloka, roliga underbara ungar som är mina absoluta favoritpersoner att umgås med. Men jag ska erkänna att när bägge var små (fick barn tätt) så var det inte så himla roligt hela tiden. Det var kolik, matvägran, nattskräck, blöjbyten, vaknätter och ja – allmänt slitigt. Alla åldrar har väl såklart sin charm, speciellt såhär när man ser tillbaka men när man är mitt uppe i det är det inte så himla kul alltid.
Åh vad fint beskrivet, jag blev tårögd! Här hemma har vi två pojkar på fyra år respektive 21 månader, och äntligen börjar jag se det där du beskriver. Storebror blåser på lillebrors mat och hjälper honom av med strumporna (och ibland med blöjan också, till bådas förtjusning… ?). De leker oftast bra ihop och lillebror avgudar sin storebror. Häromkvällen till läggning så berättade storebror att han tycker om sin lillebror “supermycket”. Så fint! Så, alla ni som kämpar, det lättar snart och blir så fint, så fint…
Jag känner igen mig så i det. Nu är mina barn äldre än dina men jag minns just den här fasen så väl. Det är så mysigt när syskon månar om varandra istället för att bråka om allt.
Å vad fint! Jag har bara en (liten) unge än så länge, men syskonsuget väcks till liv av sådana här betraktelser.
För att dina föräldrar strök dig över håret och kinden, höll armen beskyddande om dig och pussade dig på ett särskilt sätt. Nåden som går i arv, precis som onåden. Lyllos dig – och dina barn, och deras så småningom. Lika lycklig som du är över detta är den olycklig som aldrig fått något och därför inte har något att ge, hur stor önskan än är därom.
Själv tycker jag tvärt om trots att jag tampats med både kolik och barn som inte sover. Nu 7 och 4 år kommer helt andra svårare utmaningar för familjen, läxor som ska göras, aktiviteter som ska hinnas med, svåra dilemman gällande skola kompisar etc etc. Känner själv att två tangerar min gräns men är såklart olika. Endel säger ju ” små barn små bekymmer….” jag håller med.
herregud vad fint <3
Åh vad jag känner igen mig och håller med. Jag började tappa hoppet om mitt föräldraskap med ständiga sömnproblem och skrik men nu när de är 3 och 7 år så är det så härligt! Självklart andra utmaningar men nu kan vi liksom umgås. Cykla, spela roliga spel, programmera, you name it. Större barn for the win 🙂 Sen får vi se vad jag säger i tonåren, haha.
De där stunderna, dagarna eller perioderna gäller det att suga i sig lite extra! Vi befinner oss just nu i en period med mycket energiförlust. Barnen en och en är underbara, tillsammans (6 år och 4 1/2 år) uppstår sådana små men intensiva konflikter att jag blir helt matt.. och arg, och tråkig. Jag morrar högt innan det ens börjat och säger saker som jag genast vill ta tillbaka.. plockar upp min lilla 1-åring, andas och tvingas tillbaka till lugn och kärlek – och säger förlåt och försöker vara en bra mamma igen! Livet..
Varför inte skaffa tio till? Eller en iaf 😉 dina barn verkar ju ha super härliga föräldrar!
Så fin iakttagelse ❤ Det är spännande hur man ser spegelbilden i sina barn, med både kärlekshandlingar och negativa sätt att hantera vissa delar i föräldraskapet? För några årsedan så höll våran dåvarande 6-åring på att hota oss hela tiden “om ni inte gör si så gör jag så…”, jag beklagade mig till min väninna och samtidigt som jag berättade hur det låg till föll paletten ner; det var ju så VI pratade med henne. “Om du inte går och lägger dig nu (sprang alltid upp från sängen jättelänge innan hon somnade) så får du inte leka imorgon, om inte du xxxx så får du inte xxxx”. Vilket uppvaknande!!! Sedan dess är hoten borta från mitt vokabulär!
Lite private fråga. Men… jag har 2 barn. Så jävla jobbigt. Vill ändå ha en 3:e för att det också är så… underbart. Känns snopet att det är slut med graviditet och bebisar. Även om jag kanske inte orkar med en till liten…? Hur tänker bästa underbara C? 🙂