Nu&2007. Jag hade bloggat i ungefär ett år när lokaltidningarna fick upp ögonen för mig. Det var stort 2007. Jag tror inte mamma eller pappa hade förstått att bloggar var något av värde och att jag faktiskt höll på med någonting vettigt där jag satt instängd på mitt rum och hamrade på tangenterna. Men så blev jag alltså intervjuad och fotograferad. TILL EN RIKTIG TIDNING. Och i min värld var det ett riktigt genombrott.
På den här tiden var ju alla anonyma på nätet – och som ni ser i inlägget från 2007 har jag blurrat mitt efternamn. Jag ville helt enkelt inte att läsarna skulle veta vad jag hette. Det var ju nog djärvt att jag visade ansiktet på bild. 2007 tog nämligen de flesta modebloggare outfitbilder där de kapade bort huvudet och bara visade kroppen.( Idag är det helt otänkbart då sociala medier bygger på relationer – och det är svårt att ha en relation till någon som saknar huvud).
2007 hade min blogg undertiteln “Underbaraclara – The kristet, fashionistiska, feministiska alternativ du älskar”. Och det var ett jädra liv om det där att jag var kristen och feminist. Och alla som inte förstod referensen till punkbandet The kristet utseende påpekade att jag det skrivit fel.
Mitt starkaste minne när jag ser detta reportage är hur dåligt jag mådde när det gjordes. Jag hade precis flyttat ihop med Jakob i vårt första hus på Axtorpsvägen i Umeå. En liten funkisvilla med fantastiska parkettgolv. Jag läste Litteraturvetenskap på Universitetet och jobbade extra på klädbutiken Kii i Umeå. (Fun fact – där hade jag Filippa Rådin som chef – som så småningom gifte sig med Anja Pärsson).
Bloggen hade jag lite på sidan av. Och dagen vi skulle fota detta reportage åkte jag hem från skolan för att byta kläder. Men jag var så stressad och uppjagad och förvirrad att jag rev ut hela garderoben på golvet och sedan for runt som en virvel i huset och slängde saker och rev ner smink. Det slutade med att jag skulle öppna ytterdörren och gå ut men glömde bort hur man gjorde. Jag lyckades alltså glömma hur man öppnar en ytterdörr. Jakob fick komma och öppna den åt mig. Den där förvirrade känslan påminner starkt om hjärntröttheten jag haft under min utmattning. Och kanske var det heller inte så konstigt att jag var hjärntrött – för under den här tiden var min mamma svårt sjuk.
Idag är jag inte ett dugg anonym och jag har (med illa dold stolthet) prytt många tidningsomslag.
Och jag får obehagsrys av att tänka på vad som hade hänt om jag aldrig börjat blogga? Några av mina bästa vänner, roligaste upplevelser och mest spännande lärdomar har jag ju fått tack vare bloggen.
27 svar
Urfint inlägg! Hissnande att tänka “om jag inte hade vågat”.
Kul tänk om jag också kunde!
Måste säga att jag verkligen uppskatta idén med dessa throwbacks! Började följa dig lite från och till kring slutet av 2008 tror jag (tiden innan bloggläsningen blev en del av vardagsrutinen 😉 ) och har sedan strax därefter följt dig troget! Älskar själv att ibland gå tillbaka i ditt arkiv och återuppleva gamla händelser, outfitar osv. Som att läsa en favoritbok på nytt om du förstår hur jag menar. Kul följarinfo är att jag första gången hittade till din blogg när Hanna Fridén/Frankincense tipsade om en tutorial du gjort om hur man knyter en turban! 🙂
Ser fram emot fler djupdykningar i arkivet!
Åh – så kul! Minns hur stolt jag var när Hanna länkade till mig den där gången =) det var tider det. Tack för att du hängt med ända sedan dess <3
Oj, tänk vad mycket som hänt sen 2007! Så roligt att få följa med på din resa!
Så kul grepp med de här tillbakablickarna- och att alla som sa att bloggar var en övergående trend för 10 år sen fick så FEL!
Clara, hjääääälp! Vi ska ha bebis snart. Hur tänkte du kring garderoben till dina nyfödda? Vad behöver man till en nyfödd? Hur gör man miljövänliga val? Vart handlar man?
Stort grattis till bebben! Här har jag två inlägg som kanske hjälper dig på traven
https://underbaraclaras.se/2012/02/13/vaga-barn-2/
https://underbaraclaras.se/2013/03/04/kemikeliebanta-ditt-hem/
Kram och lycka till med allt
Så inspirerande att läsa om din fantastiska resa. Tack för att du delar med dig! Det där med huvudlösa outfitbilder låter ju helt bisarrt idag. Roligt.
Underbart! Så fint att se på i backspegeln! Det fanns nog en högre tanke med alltihopa.
Clara, du gör ett strålande arbete, för feminismen, för rättvisa, för miljön, för solidariteten i stort och givetvis rent skrivmässigt! Det är en stor glädje att läsa dig. Personligen håller jag “Clara ryter ifrån” allra högst eftersom du alltid slår huvudet på spiken, men jag hittar ofta vila och eftertanke i dina andra texter. Läser och läser om. Så roligt att se hur du började! Tusen tack!
Tack kära du <3
Uppskattar att du delar om allt både nu och förr.
Vad mycket som hänt i bloggvärlden….
Modigt är bara förnamnet!
Kram
Heja dig!
I love it! Jag har följt dig sedan början och jag känner igen den staplande Clara. Verkligen fantastiskt att du “vågade”.
Inspirerande resa!
Jag undrar hur det var att hitta kärleken i allt det där tunga. Så många saker som var fina mitt i det hemska du gick igenom. Hade varit intressant att höra mer om det. Och hur Jakob hanterade det. Att så tidigt i en relation ställas inför en sådan kris.
Om du vill och om du kan alltså…
Kul tema!
Vilket härligt inlägg! ♥ Så himla häftigt hur ‘ett enda’ beslut, kan få så stor inverkan på resten av livet. Du är grym! Kram ♥
Det skulle vara roligt att läsa ett blogginlägg från 2007. Kan jag hitta sånt här på bloggen idag?
Vilken entreprenör du är, vilken förebild och så härligt att se tjejer som förändrar världen till det bättre! Hoppas att många ungdomar vågar ta steget att satsa på sin dröm, precis som du har gjort?
Så sjukt mäktig din resa varit (och är)! Blev galet mallig nu (och garanterat även då) när jag såg att du tipsat om min blogg ❤️
Haha – ja drömmen vore om du började blogga igen!
Var det den chefen som betedde sig så illa mot dig när din mamma hade gått bort? Minns att det var någon du arbetade åt som hade lite eller ingen förståelse för hur du mådde…
Åh jag älskade den första headern du visar här, minns jag, tyckte jättemycket om färgerna och rosetten + luggen på bylinebilden. Har ett tydligt minne av att några av de första blogginläggen jag läste var när du hade en brun långhårig peruk och ett annat när du satt på en vind och hade en mössa nästan ner över ögonen och en småmönstrad långklänning. Kommer också ihåg något inlägg med en provdocka du hade från min första tid som läsare av din blogg. Så minns jag det i alla fall. Är fint att få ha läst din blogg så pass länge!
Hjälp! Då har du hängt med länge =) de där vindsbilderna är säkert nio år! Kram och tack för att du följer
Fränt. Jag hörde talas om dig redan då. Tku är ju bra, har sett dem live säkert 6-7 gånger!
Fint! Och massa omslag utan ett stort leende 🙂