Från flicka till fullvuxen – tio år av klänningar

Nu&2007. När jag tittar tillbaka på mitt bloggande de senaste tio åren är det tydligt att det har hänt en hel del i garderoben! En del av de klänningar jag hade på galgarna 2007 kan jag inte tänka mig att ha på mig i dag. Andra plagg längtar jag tillbaka till – och några klänningar visar att jag var bra mycket modigare förr. Häng med på brokig resa genom mina klänningarns värld – varning för tvära kast!

Rosa glansig festklänning rikligt dekorerad med tygrosor i nederkant som slutar vid knät. Ärmlös klänning.

2007 drömde jag om den här rosa bakelsen. Som plockad ur en walk in closet hemma hos Charlotte i Sex and the City.  På den tiden var jag uttalad fashionista och mina inlägg om kläder hade knappt någon text.  I dag har mina drömklänningar ärm och är sällan så här Barbiefierade. Men färgen…åh… den får fortfarande hjärtat att klappa snabbare.

Clara i folklore-inspirerad klänning och mörkröd turban.

I början av 2008 dör mamma och det syns i outfitbilderna. Det här året lägger jag ut flera bilder på klänningar i folklore-stil. Ofta med blicken i backen och med en kort eftertänksam text. Men 2008 var samtidigt ett mångfaldens år. Som om lite vad som helst hängde på galgarna i min garderob!

Clara i blå klänning med mycket snurr i kjolen, överdelen är mer mörk och mönstrad. I midjan ett vitt skärp.

Här i en surrig kjol, eller som jag skrev då – en klänning med swung!

Clara i lila och stormönstrad klänning.

Lila schlagerklänningar med draperade axlar och guldskärp?! Jag måste haft en stort behov av att hitta tillbaka till glädjen i livet och råkat flörta stenhårt med fel sorts 80-tal! Som en blandning mellan Charlotte Pirelli och en påskservett.

Clara i studentliknande huvudbonad och lång svart klänning.

Snart skärper jag till stilen när det är dags att vara  studentmarsalk. Jag går på bankett i den här lånade blåsan, lika sedsam som festlig. Det finns inte många bilder av mig i svart klänning, lite synd kan jag tänka nu när jag ser den här bilden.

Röd och blå rutig lång klänning med detaljer av volanger, Clara sitter på en brygga.

Sommaren 2008 leker jag Lilla huset på prärien i rutig volang

Clara spelar badminton i svartvit klänning.

…och sportar välklädd som en badmintonens Serena Williams!

Clara i blågörn prickig klänning med lös puffig passform.

2009 klär jag mig blått och prickigt och firar att bloggen växer. Hela klänningen utstrålar cirkus, det är min ”gladaste klänning” som tyärr inter verkar ha smittat av sig på humöret.

Blå festblåsa i glansigt tyg och skärp i midjan som Clara bär på väg till kalas, Clara har rött hår uppsatt på huvudet.

2010  klädde jag mig ofta i klänningar som utstrålar 50-tal. Markerad midja, vidd i kjolen och fortfarande blått! Minns att jag kände mig kalasfin i den här klänningen och gillar fortfarande detaljerna med sydda veck och många klädda knappar på baksidan av kjolen. I dag irriterar jag mig på att en så fin outfitbild visade fula sittskrynklor.

Clara i kort sommarklänning och hand i håret.

2011 har jag blivit mamma. Den här bilden fotade jag i trädgården efter att Mama varit på besök och plåtat omslag. Bertil var bebis och jag fick läsarkommentarer om att jag borde skärpa mig och göra mig av med mammahullet. Vilket mammahull undrar jag? När jag ser bilder från den här tiden känner jag bara att jag vill ge mig själv en stor kram. Det var så otroligt svårt att vara mamma och blogga 2011. Det fanns inte många andra bloggmorsor och det saknades en debatt om mammaskammande. Jag blev så mästrad att jag blev helt matt. 2014 när jag fick Folke var dock allting förändrat!

2012 Clara i sommarklänning i mönster av pastellfärgade rutor.

2012 går sommarens bästa klänning i mjuk pastell. Jag skiter i kroppsångesten och poserar oftare på bild igen. Nästan alltid i färgstarka mönstrade sommarklänningar och njuter mjukglass i bild. 

Clara i gul tunn sommarklänning med randigt mönster och smala axelband.

2013 bär jag solklänning vid Gardasjön i Italien. Det här är fortfarande en av de klänningar som jag känner mig snyggast i. En av få modeller som funkar med riktigt tunna axelband.

2014 har Clara skaffat höns, här i hönsgården klädd i blå blommig klänning och sickad kofta.

2014 blir jag mer jordnära. Gården växer, vi skaffar hönshus och jag matcha klänningar till stövlar istället för klackar. Här är jag gravid i sjätte månaden och kelar med mina hett efterlängtade höns.

Clara i grön klänning och mörk lång kappa knuten runt midjan.

2015 växer buisnesskvinna i mig fram och jag är seriös på jobbet i fodralklänningar och finkappa.

Clara i grön vadlång klänning, retrostil.

Men på fritiden är jag grön och grann som en klippdocka från 60-talet….

Clara, Bertil och Folke tillsammans.Bild från en ledig lördag. Clara klädd i blå småmönstrad klänning.

2016 sitter Folke fortfarande kvar på samma höft men jag har ändå lyckats byta till blått och småmönstrat.

Under den här tiden föds en längtan att göra egna klänningar…

Clara i ljusblå klänning på strand, Miss Clarity-kollektionen.

Tillsammans med Annakarin och min syster Anna skissar vi på den första Miss Clarity-kollektionen. Vi bestämmer oss för att göra omlottklänningar som ska smickra den fullvuxna kvinnans kropp.

Clara och Annakarin i Miss Clarity-klänningar hösten 2017.

2017. Fullvuxet blev det! När jag tittar på höstens kollektion från Miss Clarity känns det länge sen jag var den Clara som drömde om glansiga prinsessblåsor i stela material. Nu är det mjuka tyger som gäller.

Men andra delar av flickdrömmen finns kvar och har växt till något mycket större än jag ens vågade drömma om för 10 år sen. När jag var liten var det alltid kul att hitta, pröva och byta olika outfits med min syster. Det gör vi fortfarande.  Men nu gör jag det också med Annakarin och alla ni kvinnor som gillar våra klänningar. Jag är så glad och tacksam över att få leva ett liv med så många klänningssystrar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

36 kommentarer på “Från flicka till fullvuxen – tio år av klänningar”

    1. Älskar era Miss Clarity!! När kommer nya storlekar in?

      Jag vill ha den rutiga i blått, den röda eller den gröna. Svårt val då alla är så fina!

      1. Hej, undrar också om det kommer in fler klänningar för Miss Clarity. Hittade ett par favoriter.

  1. Oh, de tråkigaste klänningarna är de som signalerar fullvuxet! Det är så mycket kärring över dem säger jag som verkligen inte är purung.

  2. Härlig klänningskavalkad! Anledningen till att det finns klänningar man inte vill sätta på sig idag beror nog på att vi blivit äldre. Vissa passar sig kanske bättre på ”unga tjejer” än ”mogna” kvinnor. Visst man ska inte tänka så ofta vad som ”passar sig” utan klä sig som man vill men någonstans finns det väl en gräns ibland. Skulle verkligen vilja använda klänningar oftare men jag har så konstig kroppsform så det är svårt.

  3. Kul inlägg! Och du var fin oavsett stil😃 Du får gärna visa upp ännu mer klänningar;) kan inte bli för mycket av dem!

  4. Jag älskar era färger och mönster i Miss Clarity, men pga en (tramsig och dum – jag vet) motvilja mot min plufsiga mage kan jag inte ha omlottklänning. Har ni funderat på modeller som inte smiter åt kring de skamkilona?

    1. Men du! Jag har rätt mycket gravidmage kvar, och blev typ så lycklig att jag började grina när jag prövade en Kerstin-wrap, har aldrig känt ett plagg sitta så bra nånsin. Har även testat en Karin-wrap som är lite tajtare men även den sitter jättefint. Så testa tycker jag (om du inte redan gjort det förstås…).

  5. Hej Clara! Jag vill bara säga att samtidigt som du går tillbaka i tiden så följer jag med! Minns att du var en så underbar blogg att följa, jag var femton och nu är jag fortfarande med, tio år senare! Jag minns hur jag satt i mitt tonårsrum med datorn och var så mottaglig för dina bilder på kläder och härmade en hel del och använde min mormors gamla klänningar i skolan, och hur jag beställde din jultidning och lyssnade på ditt sommarprat. Så nostalgiskt att se dina gamla bilder och så knäppt att internet och bloggande har varit en så stor del av att bli vuxen och då har din blogg varit den mest hälsosamma att följa dessutom. Så TACK för det<3

  6. Åh, nu kom det tårar. Det är en fin och märklig känsla att ha följt dig så länge, att minnas nästan alla bilderna och inläggen, och att verkligen inse och känna vilken betydelse du har haft både för mig personligen som en efterlängtad förebild (även om du inte vill vara det…) och för samhället i stort. Clara, jag tror ärligt talat att Sverige skulle sett annorlunda ut om det inte vore för dig! Känner sån enorm kärlek, värme och tacksamhet till det du är och har skapat. Fina, fantastiska underbara Clara. Tack för att du visar allt en människa kan vara.

  7. Åh vilken härlig trip down memory lane framförallt om man som jag älskar klänningar!! 🙂 Utifrån bilderna inser jag att jag nog började läsa din blogg runt 2010/11. Tycker fortfarande att fotot av dig i solklänningen är en av dina allra finaste selfies 🙂 Vore förresten kul att höra/se vilka av outfitsen du fortfarande använder.

  8. Roligt inlägg! Du har experimenterat inom det. Eg logiskt i kedjan att du kommer ut med eget. Spännande! Ha en fin allahelgonsdag då du får tänka på din mamma! Hugs

  9. Så himla kul med ditt novembertema! Har följt din blogg sedan 2009 ca, blir förvånad över hur många av dina gamla bilder som jag känner igen även om det gått så lång tid! Älskar den klarblå festblåsan, trots sittskrynklor;)

  10. ÅÅÅ! Tack! Önskade ju mig ett sånt här inlägg, så stort tack! 🙂 Kan som sagt inte få nog, jag vill gärna veta ännu mer om din vardagsstil och vad som är i din garderob just nu. Blir inspirerad att gå ut och hitta vintage-klänningar igen för jag har fastnat i nåt slags jeans och tjocktröja för tillfället. Fast jag alltid haft klänningar förr om åren. Kul med inspiration! Tack!

  11. Roligt att se alla olika sorters klänningar, du är så fin! Jag fattar inte att folk skrev att du skulle ”skärpa dig och göra dig av med mammahull”, vilka säger/skriver så?! Hemskt! Jag blir ledsen då jag tänker på det.

  12. Hej

    Jag vet att jag har skrivit någon kommentar för länge sedan om något du hade på dig någon gång och det var ingen uppmuntrande kommentar. Jag vill be om ursäkt för det. Jag hade ingen rätt att göra det och förstår att det var sårande. Jag kan bara säga att jag har blivit äldre och visare med åren. Jag ber verkligen om ursäkt.

    1. Uppmuntrande med en kommentar där man erkänner ett fel man gjort!! Inte helt enkelt att göra det.

  13. Fin kavalkad! Både av härliga klänningar, men också olika frisyrer och stilar i övrigt! Älskar månadens tema med tillbakablickar! Tack!!

  14. Åh, tack för att du alltid är så vettigt inspirerande – för att du sprider pepp och mod att våga prova, att våga utforska både högt och lågt. Det kan gälla kläder, men också större livsval, åsikter eller drömmar. Och så gör du det så bjussigt, alltid med klarsynt blick och med glimten i ögat på en och samma gång. Så himla härligt och bjussigt, tack bästa Clara. <3

  15. Jag tror att du och din blogg har varit med och bidragit till att vi kvinnor tänker mer på hur vi bemöter och kommenterar varandra kring moderskap, kropp mm. Tror du har bidragit till en massa annat som inte bara rör kvinnor och de ämnena också, men nu var det just kropp och moderskap jag kom att tänka på eftersom du nämner det i inlägget. Tror att du och några andra bloggare på allvar gjort avtryck i vår kultur i form av att erbjuda (skapa) alternativ till normen.

    1. Verkligen!! Clara din röst (tillsammans med andra offentligas) har ju gjort att vi tack och lov kommit framåt och att mammaskammande och annat sunkigt inte är okej längre. Tack för din underbara blogg som ger så mycket, inspiration, ett lugn och en känsla av att en annan värld är möjlig i min stressiga storstadsvardag, väcker tankar, skratt… tycker om när du ryter ifrån även om jag inte skulle hålla med dig, skönt med någon som sätter ner foten och inte ber om ursäkt för att ha en åsikt 🙂 en stor kram till dig.

  16. Å vilka fantastiska klänningar! Jag skulle verkligen vilja bära klänning mer ofta själv, sitter ofta och drömmer på olika sidor på nätet, ”fönstershoppar” typ. Men det blir liksom aldrig bra på mig. Kan inte hitta nån modell som passar överhuvudtaget. Så då känner jag mig bara obekväm istället. Fast det gäller andra kläder också,när jag tänker efter. Slutar alltid med ”gömma mig” kläder. Efter tre barn rätt tätt,och operationer som gjort mig stilla sittande i perioder,har jag gått upp mycket i vikt(ca30kg) Ibland får jag feeling att piffa till mig lite,och tar på mig nån av mina fina klänningar som hänger längst in i garderoben. Då känner jag mig alltid så fin och glad. Tills jag passerar ett fönster eller en spegel. Sen gråter jag.

  17. Många vackra klänningar! Kul att se hur du har förändrats.

    Annakarin & dina klänningar, finns de i större storlekar också? Kan man bära en omlottklänning utan risk att den knäpper upp sig precis som en morgonrock gör?

    Mammaskammningen känns igen. 😔

  18. Vilken härlig bildkavalkad! Jag sitter här i min blommiga Miss Clarityklänning som jag bara älskar. Den är grymt skön och har så bra passform!

  19. Jag älskar dessa tillbakablickar! Har följt dig sedan 2008 och du har många gånger varit en förebild för mig och jag finner lugn och tillfredsställelse när jag läser dina texter och ser dina bilder. Och dina tillbakablickar ger mig tillbakablickar på mitt eget liv. Man kommer ihåg var man själv var och hur man mådde när man läste vissa inlägg. Uppskattar der verkligen!

  20. Åh vilket roligt och fint inlägg! Jag gillar verkligen månadens tema! (Och månadstema överlag!) Vilken resa du gjort i stil. Ser fram emot att se i vilken form du redovisar de gångna tio åren om sisådär ett decennium.

  21. Så kul att du har teman på bloggen!
    Så fina klänningar och frisyrer du har haft, när jag skrollade igenom bilderna tänkte jag under en millisekund; men det är ju Scarlet Johansen! Ni var lika på bilden med den pastelliga klänningen med stora rutor. Och den gula klänningen där under…por favor vill ha!
    Hälsningar Emma

  22. Hej ! Helt underbara klänningsbilder! Jag blir så himla pepp att också blir mera buissiness och skita i vad alla tycker! Heja x3!! Jag måste bara säga en sak: Idag tittade jag på en lägenhet, och tog med min bror som smakråd. Manlig mäklare. Han tittar knappt på mig som kommer först igenom dörren utan hälsar på ALLA män som tittar på lägenheten och hälsar INTE på mig. Jag går efter en minut kallt in i köket där han står, sträcker extra mycket på mig och säger: vi hälsade visst inte? Linn heter jag. – Oj, nej (flin) det gjorde vi visst inte (säger sitt namn), säger han. Senare frågar han: har vi era kontaktuppgifter? Ja, du har mina, svarar jag- Jag har gjort en intresseanmälan, du skickade bekräftelsen till mig. Han bara flinar som om jag är född igår. MegaPucko!!! Jag har lust å slå honom i skallen med en stekpanna och klaga ordentligt till hans chef.