Stunder som de här

Vi går en kvällspromenad med hunden och storpojken pekar ut Karlavagnen för mig. När lärde han sig att känna igen den? Lillebror hittar inte Karlavagnen med däremot Racerbilen. Ett fint stjärntecken.

Precis innan han somnar berättar pojken att han ibland bli så glad att han börjar gråta. Nu gråter han av glädje när han tänker på en snäll sak som pappa gjort. Mitt lilla HSP-barn. Så glad jag är för närheten till känslorna och kontakten han har med dem. Må världen aldrig slipa av hans känslighet.

Jag lägger barnen och lovar att ligga kvar på övervåningen tills de har somnat. Istället somnar jag själv och vaknar av att storpojken är uppe och bäddar om mig med täcket.

Vi ska hämta storebror som hälsar på hos en kompis. Lillebror vill gärna gå in och kolla hur kompisen bor men vågar inte för att det är flera storbarn där. ”Jag kan följa med dig” säger storebror. I mörkret i bilen hem säger treåringen ”Tack för att du följde med mig Bertil”.

”Jag har en kompis som dricker välling i vällingflaska fortfarande, mamma. Men jag har lovat att inte berätta det för någon så jag kommer aldrig berätta för dig vem det är”.

Det är dagen efter halloween och lite skrajsna är de trots allt. De får ligga i min säng på varsin sida. ””Jesus, Jesus, Jesus, Amen” hör jag honom mumla som beskydd innan han somnar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

47 kommentarer på “Stunder som de här”

  1. Det finns hopp för framtiden!! Tack gode Gud för att Du delade detta just Idag! Eftersom jag känt oro i flera dagar just nu över dagens barn i skuggan av dagens ‘egocentriska’ vuxna – kom dessa fina, genuina, godhjärtade citat som plåster på såren för mig! Hjärtligt och varmt Tack!

    1. Tycker du ska oroa dig för (och aktivt jobba för att hjälpa!) de barn som faktiskt far illa på riktigt i Sverige och i världen istället. Dagens föräldrar är inte mer egocentriska än förut. Barn i Sverige har nog aldrig haft så stor tillgång till sina föräldrar som idag. (50-talets hemmafruperiod är bara en parentes i historien, så kom inte dragande med det).

  2. Åh så fina barn. Vår lilla treåring är också en liten känslig och verbal kille. Man önskar verkligen att de får hålla i de egenskaperna i livet. Sjukt att farhågorna är att de inte kommer bli så. Men u stort går faktiskt samhället framåt, eller vi får se till att det gör det.

    Synd att det är så långt till tisdag och bästa podavsnitt! 😉

  3. I bussen pratar jag med treåringen om området pappan och jag bodde i förr. ”Var jag med då?” ”Nej, det var innan du fanns.” ”Jag saknade er då!”

  4. Underbart och nu sitter jag och snörvlar mitt i kontorslandskapet 😃
    Betydligt mer än en tår i ögonvrån alltså…

  5. Härligt att läsa! Underbart att få känna trygghet i ett syskon och i tron. Ni är fina!

  6. Åh, så fint! Känner igen min femårige son mycket i det du beskriver om dina söner. Han är den klokaste personen jag vet. Ett exempel från när han var tre år och vi precis hade läst godnatt-saga och han frågade mig: ”Mamma, har du varit lycklig idag?”

  7. Underbart att läsa!

    När barnen är fina mot andra/sig själva får iaf jag en liten tankeställare om att ta vara på tiden.
    För ett par dagar sen så frågade jag lite trött äldsta sonen (7 år) efter att han var speciellt klängig på mig: ”Ingemar, vill du sitta ihop med mamma?” Svaret kom snabbt: ”Men mamma, det gör vi ju redan! Av kärlek!” Då kan man ju inte annat än att glömma bort att det att det är jobbigt att aldrig får vara själv och hoppas på att han tycker likadant om ett par år…

  8. Åh vilken underbar bön till beskydd och tröst när det känns skrämmande ❤ Vad är det vi vuxna okejar egentligen i vår strävan att alla uttryck/krafter är rätta att leka med/bejaka? Inlägget är en slags generell eftertanke i stort och absolut inte någon personlig kritik ☺ Går det inte något förlorat i vår önskan att vi ska sträva efter att göra det goda mot varandra?

  9. Hej Clara! Jag har följt din blogg i flera år och är så glad för att du bloggar! Din blogg är min favoritblogg. Läser alltid den till sist (av de bloggar jag läser), för att spara det bästa till sist.
    Tycker om ditt sätt att skriva om både djupa och lättsamma saker. Din blogg känns äkta, det är något jag uppskattar. Det är trevligt att få förmånen att följa med ett litet hörn av ert liv och dina tankar.
    Hälsningar från en bondfru från Finland

  10. Men åh, vilka sötskruttar! Nästan så att man fäller en tår (ja, jag är också hsp) av tanken på hur fina pojkar du har! Om inte de växer upp och blir starka, trygga och vänliga män, då vette tusan.

  11. Kära underbara barn… Tänk vad jorden vore en fantastisk plats om småbarn med sina varma och kloka tankar fick styra världen 🙂

  12. Så rörande! Jag är gravid med första barnet, dina barn är mina förebilder för mina framtida barn. <3 Så otroligt kärleksfulla.

  13. Okej, det här var lite för fint. Sitter här och storgråter.. Har precis lämnat mitt barn på förskolan och är nog lite blödig. Barn alltså <3333

  14. Så underbart. Mina tre pojkar är äldre än dina, en av dem har egna barn, men jag kan säga att de behållit sin känslighet. I tornedalen gråter vi mycket, speciellt av rörelse, även män. Men resten måste vi föräldrar stärka så mycket vi kan.

  15. Så underbara kommentarer och ett sånt samspel. Läser högt för hela familjen. För 10 år sedan hade vi en treåring och en sjuåring (pojkar) här i hushållet. Nu 17 och 13…💕