Nu&2007. Dan före dan före dan för tio år sedan la jag ut en bön på bloggen. Jag firade första julen i mitt eget hus. Och jag gick genom ett julpyntat hem – hade ångest och kände mig ledsen. Och bad och tände ljus för min mamma som var svårt sjuk. Drygt fyra veckor senare var hon borta och jag har saknat henne ända sen dess.
Jag går fortfarande omkring i nattlinne hemma på kvällarna och tänder ljus och pratar för mig själv. Nattlinnet jag har på mig är blått, urtvättat och fullt av hål. Jag borde slängt det för länge sedan men jag fick det i julklapp av mamma och kan inte skiljas från det.
Nu handlar mina kvällsböner om beskydd över mina barn – och bönen är den första bön jag lärde mig. Av Kajsa Kavat till på köpet.
Det går en ängel kring vårt hus
hon bär på två förgyllda ljus
hon har en bok uti sin hand
Nu sommnar vi i Jesu namn
Amen
Det här inlägget ingick i temat Nu&2007 – om du missade det kan du läsa mer här och kolla gärna in de här bilderna eller läs sanningen om min hund Sixten som blev ett av de mest uppskattade inläggen den här hösten.
41 svar
Det bildet husker jeg så godt! 🙂
Tack för det fina inlägget.
Kajsa- bönen är så enkel och bra.
Jag har en till, som jag hade vid min säng som liten, på ett pappkort som jag hittade som vuxen och nu läser med mina två pojkar:
Nu kryper jag ner i min sköna säng.
Det är skönt att somna.
Du är här Gud.
Du är nära mig.
Du är så nära mig som mina lakan.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Det är skönt att veta.
Text: Margareta Melin.
❤
En av de finaste böner jag vet och som jag lärt mina fyra barn.
“Jag har saknat henne ända sen dess” – så mycket ligger i de orden. En mamma ska alltid finnas där, alltid. Jag håller på att förlora min just nu och kan inte föreställa mig mitt liv utan henne. Tack för att du delar.
Oj!
Hej Clara!
Det var för att du skrivit att din mamma tyckte om randiga tröjor som jag skickade de grårandiga tröjorna med marstorps mat -hoppas du tycker om dem.
Tack för allt du delar med dig av från livets hela spektrum.
Anna
Jag kan inte, på något sätt alls, förklara för dig hur fin jag tycker din blogg är. Alla superlativ känns platta och plastiga för din blogg känns så genuin, lugn, äkta, med stor bredd och variation.
Nu under ditt 2007-2017 tema och med alla andra inlägg som samsas kring det är det en fröjd för mig att öppna bloggen. Jag är i ett stressigt Thailand på en lång backpacker-resa och din blogg får mig att hålla balans mellan familjära och trygga känslor om Sverige och hemma, samt att jag kan uppskatta kulturen, alla nya intryck, att inte ha en fast punkt på flera månader och inte kunna kommunicera vad man vill.
Tack Clara för att jag får ta del av din blogg!
Den aftonbönen har följt mig genom livet också?
Älskar dina 2007/2017 inlägg Clara ❤️
Jag med! ❤️
Vackraste bönen
Kram och tack för påminnelsen om en skön daglig vana ❤️.
Den bönen ber jag också ❤
Kanske kan din re-usande syster sy ett extra innerlager på nattlinnet?
Känslan bli ju lite annorlunda, men kanske räckerutseendet långt.
Kram Bea
Ps Jag myser under en filt i ‘Miss Clarity’s’ röda randiga klänning. En annan dag dansade jag i den på Göteborgsoperan scen för full publik. Typiskt bra klänning ?? Ds
Fint Clara ! Den skall jag pröva ikväll för jag är orolig för mina barn, sâ sprida o langt borta och för världen ocksa…..
Sänder en tanke till dig rakt fra hjärtat till ditt.
Så fint och trösterikt att be en kvällsbön och tända ljus.
Förstår om du har svårt att göra dig av med nattlinnet som din mamma gett dig. Hörde att pastorn och författaren Tomas Sjödin, som förlorat två av sina tre söner, efter en tid låtit väva en trasmatta av pojkarnas kläder och lakan. Jag tycker det var så vackert. Det blir ett sätt att väva in sina minnen i något som kan bevaras och finnas som en del av ens vardag.
Ha en fin kväll.
Den där bönen ber jag med.
Jag vet inte riktigt hur det är med min tro. Men jag ber och det funkar som en slags meditation, en trygghet, ger lite kraft.
Under en period hade jag det tufft på jobbet, blev mobbad av en kollega.
Jag grät på toaletten och bad för att hitta kraft.
Livet vände småningom och jag gråter inte längre på toaletterna. Men ber, det gör jag fortfarande.
Den bönen är skriven av Heliga Birgitta om jag inte tar fel. ❤️
? Tack
❤️
Så fin bön, får själv barndomsminnen sedan Söndags skolan☺❤
Fint.
Det jag ber om mest är också beskydd. Beskydd över mina barn, när de kliver på skolbussen på morgonen och inför natten och kommande dag på kvällen.
Vackert!! <3
For en vakker kveldsbønn, Clara. Og for en vakker stemning midt i det triste. I lintøyskapet har jeg fortsatt sengetøy og tekstiler som min mamma kjøpte mange år før hun døde. Sånn må det være. Og i år som tidligere år skal mine døtre få nattøy som en ekstra gave i julestrømpene julaften morgen. Jeg synes det er en så fin og personlig mammagave.
Åh, vad jag blev rörd av detta. Så otroligt fint du skriver Clara. Du berör. En underbar blogg både att somna till o som idag att vakna till. TACK ❤
Jag läste ditt inlägg för gubben nyss o nu står han här med tårfyllda ögon… han med. Oj så starkt detta blev för oss båda.
Amen
Den bönen håller alltid! Kram!
En idé om du vill ha kvar nattlinnet från din mamma men inte nödvändigtvis som just nattlinne (beroende på hur många hål) gör om till en scarf, ett kuddfodral eller nåt eller kanske rama in en bit tyg att ha på väggen.
Vilken fin bön! – Kajsa Kavat (Kitte Kry på dansk) och Emil är mina favoriter – Astrid Lindgren gav båda rättvisa, omsorg, nyfikenhet i personlighet – och barn i dag förstår och kann identifiera sig med dom!
Tack för att du delar!
Åh den bönen läste alltid farmor för oss när vi sov över där, och jag läser den fortfarande för mig själv innan jag somnar. Och försöker lära mina syskonbarn den! Inger så mycket trygghet! <3
Samma som i vårt hem. Ingår i nattningsrutinen
Åh ♡♡♡ min farmor lärde mig den där bönen för många år sen. Så fin!
Bilden är magiskt vacker!
Den bönen kommer jag också för alltid bära med mig, trots att jag inte ber. Filmatiseringen av Kajsa Kavat gjorde ett stort intryck.
Jag blir nu påmind om scenen där Kajsa spottar på en trasa och putsar en kaffekanna i koppar (om jag minns rätt). Det var något med både sysslan och ljudet från gnuggandet som var så tilltalande. Jag blir också påmind om när min mamma kom på mig med att spotta på pappershanddukar och putsa hennes högst ordinära glaskanna till kaffebryggaren. Av någon anledning blev inte hon lika förtjust och tagen av myskänslan som jag var.
Vilken vacker bön. Själv återkommer jag till denna psalm, som vi sjöng på en väns begravning (hon blev bara tretton):
Det gungar så fint (psalm 606)
Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn.
Han går på så mjuka sandaler.
Hans mantel är vävd av det lenaste garn.
Hans arm är så stark, hans doft är så ren.
Han känner var rot och var grop och var sten,
och han nynnar en sång,
som han gjorde en gång
till stjärnornas ljusa koraler.
Mitt barn, du är buren
i Skaparens famn.
Han andas intill dig så nära.
Han håller omkring dig. Han känner ditt namn.
Han gråter med dig, han ler när du ler.
Du är aldrig ensam i vad som än sker
för du hör honom till,
Herren Jesus, som vill
till himmelens glädje dig bära.
Vi bad den när jag var liten, men då var det viktigt att antal ljus skulle överensstämma med antalet individer som befann sig i huset. Så oftast var det fyra förgyllda ljus hos oss, men hade vi gäster så blev det fler. Det tyckte jag var en fin grej, som jag vill dela med mig av.
/Annan
Varje gång som mitt barnbarn sover över så ber vi den bönen. Jag ser hur hon bara blir lugn och njuter av detta. Så härlig känsla att förmedla vidare!
brukar läsa gud som haver för mina barn.
min förstfödda sa härom kvällen ” varför ska vi läsa den där konstiga sagan om gud?”
tror någon har kommenterat den till henne, för ibland brukar hon som sjunga den lite när som.
nåt som jag tycker är fint, men jag har aldrig för andra sagt nåt om min tro.
den är som min, men nu blir den mina barns också.
jag vill inte att de ska behöva skämmas för den eller om de inte har den är det ok.
hur pratar ni om gud och tro hemma?
Försök att prata om det naturligt, när det kommer upp.
Att så här tror du, men man får tro som man vill.
Kanske på andra sätt dela din tro med barnet, läsa en barnbibel, särskilt nu kring jul finns ju bra tillfälle för att prata om den första julen.
Det kan vara svårt att sätta ord på något så privat som sin tro om man är ovan, men barn brukar uppskatta ärlighet och att man vågar prata även om sådant som är svårt.
Lycka till!