Ful och kul

Ansiktsmask föreställande rynkig gammal häxa eller trollgubbe med långt hår som tittar in mot kameran.

Nu&2007. För tio år sen drog jag på mig den här masken och matchade med röda jeans och ett par ännu rödare klackskor. Klick klick! Ett par bilder, sen direkt ut på bloggen! Rubriken var ”Mitt bästa stylingtips”  och jag skrev raljant om hur bra plastmask funkade mot ovälkomna krogragg.

I efterhand känns det här inlägget som hämtat från en enklare tid. Då var jag modebloggare och det räckte att vara en smula ful för att vara kul. Inlägg kunde vara sånt här nonsens och ändå fick jag femtio glada kommentarer med pepp.

I dag får jag jobba mycket hårdare för att underhålla dig som läser. Jag vrider och vänder på foton och ord. Är det här relevant, roligt, intressant? Så fort den ängsligheten smyger sig på dör blogglusten. Rädslan och rösterna i huvudet som förutser varje kritisk kommentar jag kommer få och som dödar varje försökt till humor.

Jag är stolt över att bloggen är mycket mer professionell nu är 2007. Men samtidigt är den ju ängsligare. I dag skulle jag aldrig leka loss och publicera oseriösa inlägg – för jag är alldeles för rädd för att vara ogenomtänkt, klumpig, vulgär eller trampa någon på tårna. Och trots den rädslan händer det ändå hela tiden att jag gör just det.

När instagram kom för några år sen blev det roligt att lägga ut ”ful- och kulbilder” igen. Alla de där bilderna som jag inte tyckte höll för bloggen fick en ny chans. Skämt och knäppa detaljer i vardagen funkade för att de var underhållande. Men idag är instagram så proffsigt att det inte går att publicera något ogenomtänkt som inte stämmer ihop med flödet – utan att tappa massa följare.

Jag säger tack och lov för instastories! Den enda plats där det känns som att jag kan flamsa loss en smula utan att tänka igenom allt så noga först…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 kommentarer på “Ful och kul”

  1. Är vi så lättstötta att vi inte rycker på axlarna åt de mänskliga sidorna hos dig och andra bloggare alltså? Lite trist…
    Härmed ska jag försöka vara bättre på att förlåta och ha överseende med att du och andra inte alltid gör/säger saker som är helt perfekta.
    Livet vore bra trist om du verkligen var exakt som jag vill ha dig hela tiden! <3

  2. Åh, känner så igen mig! Ju fler läsare jag fått desto ängsligare och mer press när jag skriver… Jag var mycket roligare förr, precis som du säger haha. Men funderar även på om det har att göra med den här kränkt”trenden, folk tar varje chans att bli lite kränkta?! Sen vetskapen om att ju större slagkraft ens fönster ut i omvärlden har, desto mer vill somliga slå ner på en. Då gäller det att inte ge dem något att slå efter, och så kanske man blir lite himla tråkig och tillputsad på köpet. :/

    1. Ja men det är precis det som händer med bloggar idag. De är inte alls är lika roliga eftersom de är så tillrättalagda och tillputsade. Som troggen bloggläsare till dig Clara kan jag varmt rekommendera att våga lägga ut fler inlägg där vardagen eller du inte är helt ”perfekt”.

    2. Usch för överanvändning av kränkt. Vad hände med förnärmad, stött, besviken, sur? När det ändå är just det som hänt?

  3. Intressant att du känner så. Jag frågade en 19-årig systerdotter vad som är grejen med de där små filmerna på Instagram, när vissa faktiskt inte lägger ut en film utan bara en stillbild?! Hon förklarade då för gamla moster att det görs man inte tycker bilden är tillräckligt snygg för att sparas i en ens flöde. Då lägger man den tydligen på stories…

    1. Så gör jag också med de bilder som inte är tillräckligt snygga för mitt vanliga flöde. 🙂 Det har inget med ålder att göra. Jag är 34. 🙂

  4. Alltså….. Jag tycker att allt du skriver är av intresse och läsvärt! Och inte minst av allt så är dina bilder fantastiska. Karin.

  5. Men om du nu ändå trampar nån på tårna mm fast du vrider coh vänder på allt, så strunta i att oroa dig så mycket. Det går ju bra ändå, även om några är lättkränkta, så kanske du slipper att lägga så mycket energi på det hela?

  6. Känner så igen mig i ditt inlägg, herregud ja, för några år sedan, säg 2009, då kom inläggen på löpande band, flera om dagen! Galet var det, men samtidigt så spirade kreativiteten som aldrig förr, man inspirerades och inspirerade, man funderade inte så mycket över vad man skrev, kunde dra till med ett halvtaskigt skämt sådär utan att lägga större vikt vid det. Det är synd, dels att man själv dragits med i att känna efter för mycket, fundera och analysera innan man skriver, vad man publicerar osv. Ängsligheten tar verkligen död på allt när den väl smyger sig på!

    Tack för ett tänkvärt inlägg Clara!

  7. Vet inte, orkar du läsa kommentarer? Jo men Clara försök att följa den första impulsen ibland, innan du hunnit med självcensuren. Jag vet att det är svårt. Men det behövs i Sverige där alla är så kontrollerade, det är så perfekt och ängsligt och därmed saknas ofta någon liten gnista hos folk. Vet inte om det är bara spontaniteten och glöden som gör att jag känner mig så levande och glad med mina argentinska vänner. Jag har funderat på detta. Jag kan också känna mig lite tråkig och så plötsligt spexar jag till det och blir glad av det, vi är yrkeskvinnor och mammor men låt oss förbli lekfulla och otämjda också!

  8. Förstår att du känner så… Tack för att du bjuder oss på härlig läsning (Läst din blogg sedan många många år tillbaka). Gillar bloggen som den är och oavsett är det ju din plattform så jag hoppas du ska känna att du kan publicera vad du vill oavsett vad alla andra tycker. Man har ju rätt till att utrycka en åsikt om det är en diskussionsfråga som lyfts (tom viktigt tänker jag överlag så att alla kan bredda sina perspektiv å tänk kring olika sidor av något) samtidigt som det ju inte leder till något gott att bara tracka ned på innehållet på någons blogg. Å här är det ju såklart dina åsikter som du skriver å du har så mycket klokt sim du kommer med. Om man inte gillar ”flamsigt” som många tjejer får höra i samma situationer där män kanske beskrivits som roliga eller humoristiska kan man ju bara välja att läsa någit annat. Men kan förstå att det tar emot…

    Tusen tack iallafall för en jättenysig blogg med så fint ich kreativt innehåll! Hoppaa ni har det bra på resan

  9. Hej Clara, en tanke som slog mig när jag läste inlägget var huruvida det spelar någon roll för din intjäning om läsarna kommenterar eller ej.

    Jag har ju följt din blogg i många år, men kommenterar endast sporadiskt. Har aldrig tänkt tanken att det kan spela roll för dig, men säg gärna till om det är så – så ska jag försöka slänga in en kommentar lite oftare!

    1. Jag älskar att läsa kommentarerna – det är halva nöjet med bloggen att ta emot det ni skriver <3 kram

  10. I have read your blog from 2007 and I must say that I loved the playfulness, the experimental outfit posts and the feeling that you had no pressure to create content. The whole blog had a free flow. Of course I still love your blog, but for example in 2007 your outfit posts were extremely inspiring, and nowadays they look so polished and professional, that it’s like reading a women’s magazine. Again, nothing wrong with that, sometimes I just miss the free-flowing Clara 🙂

  11. Jag tycker nog att det är problemet med ”influencers” som jobbar för att sociala medier ska vara så professionella att det inte går att publicera en ful bild. Det är trist och gör att jag slutar följa. Jag vill ha hjärta och personlighet och gärna en skarp åsikt i sociala medier. Allt det där andra har jag tidskrifter till.