Podd: Bankbesöket som slutade med ett hysteriskt skrattanfall

Ett rar kassör, en sträng konduktör och en och annan snurrig servitör. Här är ett nytt avsnitt om servicepersonal vi mött, minns, alltid kommer att älska och vara en smula rädda för att träffa igen!

Erica hävdar att jag betett mig som en diva på banken. Äh, jag försökte bara upprätthålla hennes heder! Tryck på gula playknappen så får du höra om bankbesöket som slutade med ett gapskratt.

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 kommentarer på “Podd: Bankbesöket som slutade med ett hysteriskt skrattanfall”

  1. Hej Clara! Hur brukar du göra med loppisfyndade lampor för att garantera att dom är säkra? 🙂

  2. Skrattade gott när ni var i drive-through’n. Kommer ihåg när jag precis fått körkort och körde förbi McDonalds och öppnade luckan till kassan med backspegeln. Smällde bra och fick direkt uppmärksamhet från kassören. Håller numera ett alldeles för stort avstånd till luckan så att jag har svårt att nå med kortet när jag ska betala. Kul podd denna gången. Skrattade högt flera gånger inatt. Använder podden som medel för att hålla mig vaken när jag ammar på natten.

  3. Jag vet inte vilken av gångerna som var värst: då jag ville prova byxor på en outlet med dålig plats att prova på, bakom ett skynke, och frågade om de inte hade nåt annat och han bara: ”Tror du att nån vill titta på dig!” Eller den gången då jag småpratat med en kvinnlig expedit i en klädaffär och då jag säger att jag är osäker på byxstorleken då jag gått upp i vikt, får det ”hjälpsamma” svaret: ”Då ska man inte köpa nya byxor utan gå ner i vikt!” Med efterföljande kostråd. Tror det var i all välmening men jag behöver väl knappast säga att jag aldrig gick tillbaka dit?

  4. Hej! Det du sa om att du blir irriterad på servicepersonal för att du tänker på hur du skulle förlora hundratusentals kronor fick mig att tänka… det är ju just det som är skillnaden, de förlorar ingenting på att vara otrevliga, och tjänar heller ingenting på att vara trevliga. Tänker att om servicepersonal är dålig/otrevlig (alltså inom gränser, finns ju ingen ursäkt för att vara taskig) så beror det kanske på dålig lön/dåliga arbetsförhållande/inget inflytande/ingen kunskap om/känsla för företaget. Och det är företagets ansvar. Försöker i alla fall tänka så, för att inte bli irriterad – och se det som ett tecken för vilka företag som behandlar sina anställda väl!

  5. Haha, känner igen det där med för långt säkerhetsavstånd. Känns som att armarna inte ska räcka!

  6. Nä, jag tycker faktisk man får vara divig på det sätt som du är Clara! Inte vara försiktig svenson som nästan säger förlåt att hen existerar utan våga säga ifrån när folk är otrevliga! Jag är imponerad av dig Clara! 🙂

  7. Å vad jag har skrattat här från min sjuksäng! När Erika säger ”jag är helt enkelt lättare att få tag i” och hänvisar till sin korta längd 😂

  8. När jag lyssnade kom jag att tänka på en kvinna som jag jobbade tillsammans med i Oslo. Det var på Narvesen, deras motsvarighet till Pressbyrån, och där såldes det korv. En man kom in och bad om att få en baconpölse, varpå min kollega snäste att de inte var färdiga. Han svarade då att de ju såg klara ut och fick då kommentaren ”En pölse har två sidor. Den ska stekas på bägge. Vissa fattar det innan de är 50!”. Sen vände hon på klacken och gick medan kunden förvirrat undrade vad som just hände. Jag höll på att sjunka genom jorden och gjorde allt jag kunde för att släta över min kollegas beteende. Så pinsamt!