Ibland får jag frågan om hur jag känner inför att mina barn ibland syns i kommersiella samarbeten på bloggen – eller på bild i mina böcker.
Jo, så här känner jag: Jag har inga som helst problem med att ha med mina barn i mitt jobb. De är ju med hela tiden i våra liv. När vår gårdsbutik Marstorps Mat var öppen så hängde barnen såklart med och pratade med kunder. När jag har journalister eller fotografer på besök får de vara med och kanske lära sig något roligt om en människa från en helt annan plats än vår lilla by.
Skulle mina barn komma till mig när de blir större och säga “Varför lät du oss vara med på sponsrade blogginlägg för barnkläder eller leksaker? Varför var vi med på bild i dina barnböcker”. Då kommer jag svara.
-För att de pengarna bidrog till att vi hade råd att byta tak så att det slutade regna in i ditt sovrum
-För att de pengarna betalade ditt utbytesår i USA under gymnasietiden.
-För att jag kunde vara ledig två veckor extra med er den sommaren
-För att vi är en familj och för att familjer alltid hjälps åt.
– För att jag alltid värnat er integritet och aldrig skulle dra med er på en filmpremiär eller tramsigt jippo där ni ska visas upp.
-För att det kanske känns jobbigt nu när du är femton men när du är tjugofem kommer blogginläggen, barnböckerna och allt där ni finns med vara en tillgång. Något som berikat ert liv och är ett fint minne att spara.
Och är det något som jag publicerat nu som om tio år inte känns bra – då kommer jag avpublicerar det från min blogg i god tid.
Så tänker jag kring att ha med barnen i sponsrade blogginlägg. Hur jag resonerar kring att över huvud taget ha med barnen i bloggen och på sociala medier kan ni läsa mer om i detta inlägg.
49 svar
Håller inte alls med! Att barnen blir publicerade på bild bidrar till er försörjning känns lite som barnarbete. Barn kan inte värna själva om sin integritet, det måste vi vuxna göra åt dem. De har inte valt att ha en mamma som bloggare, men du kan välja att värna om deras integritet.
Håller med dig Mi, barnen har inget val men det har du Clara.
Barnarbete? Ja, det hoppas jag verkligen. Mina barn arbetar massor. De har otaliga sysslor att utföra här hemma – alltifrån att diska till att plocka bort efter maten eller städa sina rum. Det är ganska tråkiga sysslor om du skulle fråga dem. Att vara med och göra kokböcker eller pyssla tillsammans till ett sponsrat inlägg är desto roligare. Precis som de gillar att hänga med pappa när han håller i Yogaresor och workshops.
Inget barn kan välja sina föräldrar. Någon har en mamma som sliter hårt som städerska och får ha två jobb och ständigt vara borta. Någon har en förälder som reser mycket – någon annan har en hemmapappa som alltid finns till hands – men där ekonomin inte är den bästa. Någon har en bloggare som mamma. Det viktigaste är att barnen mår bra och att föräldrarna är vettiga och kärleksfulla. Och ärligt talat kunde mina barn knappast ha det bättre.
Tycker du resonerar mycket sunt!
Mi, har du samma åsikt angående barn som är med i film, barnprogram, reklam på tv, nätet och reklam för olika klädmärken etc?
Jag begriper det du skriver och vill nu inte lägga mig i – bara en sak: så vit ja vet kan en inte “avpublicera” något från internet? Eller är jag fel?
Det är klart att man kan avpublicerar saker. Självklart går det ju att leta rätt på gamla bilder någonstans – men då ska man ju veta vad man letar efter. Att rensa upp i mitt arkiv är något jag kommer göra löpande.
Allt som publicerats på nätet sparas i archive.org och finns där även om originaltexten/bilden raderats.
Lätt som en plätt att hitta och allmänt känt.
Ja det är ju självklart. Och jag publicerar ingenting som inte tål att läsas också om femton år. Det jag syftar på är att när mina barn är större och kanske klasskompisar vill börja skrolla i mitt bloggarkiv efter texter eller bilder på dem så kommer de inte hitta något där.
Bendte: lagen ändrss om ett halvår och man har rätt att bli glömd. Läs på om gdpr. Alla företag måste uppfylla en rad saker kring personuppgifter. Så jo, man kan och kommer att kunna avpublicera saker från internet. Du kan redan nu begära tex att du inte vill att vissa sökresultat inte ska dyka upp på google eller bing. Bara att be om det så tar de bort det.
Tack för upplysningar :-). Då var det kanske facebook, som var det problematiska. Trevlig dag!
Tycker du tänker helt rätt, jag själv hade resonerat likadant!
Klokt tänkt och jag funderar ofta i liknande termer (inte med just sponsrade inlägg, men kring att skriva om barnen och deras egenheter och vårt liv tillsammans). Jag tror att det viktigaste är att själv kunna bottna i sitt varför. Barnen kommer alltid kunna vara frustrerade eller tycka att man gjorde fel val (det är barnens privilegium, man ska få vara besviken på sina föräldrar och de ska kunna ta det). Men om man själv vet att man gjorde ett val baserat på sina egna värderingar, något som tog livet i rätt riktning och var bra för både en själv och barnen, då kan man ju känna sig trygg i det beslutet även om man i efterhand skulle se att man kan ha gjort det på något annat sätt.
Jag tycker att detta kändes mycket värre efter att ha läst ditt resonemang kring det hela. Enligt vad du skriver så hängs barnen alltså ut i media 1. För att tjäna pengar. 2. För att som en del i er familj får man helt enkelt ställa upp.
Vad fint.
Fast det är väl ändå en jävla skillnad på att “HÄNGA UT” sina barn och att publicera helt vardagliga bilder på dem i sin blogg och andra sociala medier? Är det enbart för att de ibland råkar vara sponsrade som det är att hänga ut dem, eller hur resonerar du? Hänger alla människor ut sina barn om de publicerar bilder på dem någonstans?
Jag förstår helt ärligt inte varför folk ska vara så jävla bajsnödiga, som du nu är i din kommentar. Fattar inte varför man alltid känner att man måååååste (det går liksom inte att hejda sig va?) tycka till och komma med pekpinnar så fort någon har en annan åsikt än en själv. Och gärna bädda in det i en snäsig, nypig kommentar. Bam, där satt den. Nä, fjöl av!
Jag trodde mest att anledningen till att Clara valt att exponera barnen var en annan; typ “de tycker att det är roligt”, “jag frågar alltid först om de vill medverka”, “jag väljer bilder med omsorg och hoppas att det ska vara stolta över dem när de e större” osv. Det jag reagerar på var resonemanget i inlägget som jag verkligen vänder mig mot- då det tydligt framgår att det i grunden handlar om att exponeras för pengarna! Mima barn får också “jobba” hemma, med att diska, bära ved osv. Men att “jobba” genom att med sin kropp exponeras i media för att “dra in pengar till familjen”… Nej, det känns inte bra. Om det gör mig “skitnödig” så fine by me.
Håller med om det mesta, men funderar över varför det är tramsigt när det gäller ex vis filmpremiärer. Om man som förälder tycker att ett tillfälle är tramsigt så bör man ju inte gå dit själv heller. Har man valt att gå dit så tycker man tillfället är OK och då är det väl inte någon skillnad att “visa upp” barnen där gentemot på en blogg?
Jag tycker att filmpremiärer och galor är tramsigt och går inte heller på något jag bjuds in till. Och skulle definitivt inte dra dit mina barn – speciellt inte den ena av dem som ärvt mina hsp-drag och inte gillar massa människor.
Barn är med i olika sammanhang ändå. Några barn arbetar på teater, film och med reklam.
Det viktiga är att man som förälder lyssnar när de säger “nej”, och det vet jag att både Clara och Jacob kommer att göra.
Precis <3 Tack Anni
Förstår inte folks ilska här bland kommentarerna. Det är ju uppenbart om man läser din blogg och lyssnar på din pod att du tänker extremt mycket på föräldraskap, vad som är bäst för dina barn och hur man är lyhörd som förälder inför barnens behov.
Jag tror många läsare snarare satt dig på en piedestal och när du inte tycker exakt samma som dem blir de besvikna. Konstigt krav att ha på en människa man följer frivilligt.
Du gör vad som är rätt för din familj, det tvivlar jag inte en sekunda på!
Tack Ida <3 så glad jag blir för din kommentar.
Instämmer!
Instämmer med Ida K
Håller också med. Förstår inte ens vad problemet är ärligt talat.
Förstår inte heller! Clara och Jakob verkar vara fantastiska föräldrar som erbjuder sina barn massor av upplevelser. Mina barn går på förskola för att jag ska kunna betala mat och hem, kan inte se skillnaden.
Tycker det är en löjlig fråga. Många bloggare har valt att inte visa barnen, eller ansiktet på barnen men samtidigt skriver de ibland väldigt personliga och utelämnande texter om dem. Det tycker jag är så mycket mer integritetskränkande.
Håller helt med! Tycker att Clara har en mycket smakfull nivå i hennes barns medverkan i bloggen, kan inte minns något inlägg där det känts som att barnet skulle behöva skämmas om 10-15 år för att klasskompisarna läst ett inlägg!? Herregud när Folke födde väntade hon ju flera veckor innan läsarna fick reda på vilket kön barnet hade och då klagade folk med liksom! 😂
Du ÄR på riktigt min idol! Så rätt du har. Jag gillar att du inte gör en stor sak av det, för er handlar det ju i slutändan om att taket kunde lagas, att det blev extra långt sommarlov. Toppenbra sätt för barnen att förstå sambandet mellan pengar och livsstil eller vad man nu ska kalla det.
Enkelt och mycket klokt. Varför komplicera saker mer än så?
Allt behöver inte analyseras sönder, stötas och blötas….sunt förnuft är något du har massor av.
Att kalla det för “barnarbete” är en ren förolämpning till alla stackars barn i världen som verkligen får slita för att överleva.
Dina barn har verkligen tur som får växa upp med er som föräldrar 💖
Håller helt med!
Intressant och rimligt på ett sätt. Samtidigt tar du dig ju tolkningsföreträde framför dem. Svårt.
Svaret på om det är ett problem eller inte kommer väl då alla bloggbarn växer upp och eventuellt kommer att ha engna/andra åsikter i frågan. Den som lever får se. Kanske kommer det i framtiden behöva utbildas speciella bloggbarnsterapeuter. Eller inte.
Känns det inte ganska mycket som ett hån mot alla barn som faktiskt tvingas arbeta i världen att påstå att Claras barn utsätts för barnarbete? Kom igen vilken löjlig kommentar. Man kan absolut prata om integritet men kom inte dragandes med barnarbete. Jag tycker Clara gör ett bra jobb, skriver inget pinsamt om barnen eller så. Tycker det känns rätt vettigt och var en gör vad som fungerar bäst för sig (& sin familj) 🙂
Oj oj. Tänk om folk bara visste hur vissa barn i världen har det. Många skulle då förstå att en bild inte är det värsta man kan utsättas för.
Har verkligen reagerat över hur omsorgsfullt du inkluderar dem och att inkludera sina barn i sitt liv och det man gör för att bedriva det livet kan väl för sjutton knappast vara kränkande mot integriteten, jösses..
Jag har (på riktigt) sett detta publiceras av föräldrar:
-Bilder på bajsblöjor med nedsättande kommentar till
-Filmer där barn luras av sina föräldrar (ska föreställa på skoj) och blir ledsna/besvikna/gråter vilket sedan publiceras
-Att föräldrar offentligt beklagar sig över beteenden som barnen har osv.
Detta ger mig ont i magen, blödande hjärta och sorg och frustration bortom alla gränser. Och jag önskar så att de läsare som tycker det är fasansfullt att ett barn ska vara med på en fin bild som sedan visas i något sammanhang kunde få lite större och bredare perspektiv på vad som är viktigt på riktigt. Men jag antar, som i mycket annat, att den här typen av reaktioner bottnar i egna skuldkänslor, avundsjuka eller andra typer av egna sår. Dina barn verkar få så mycket kärlek, varierade livsupplevelser, alternativa vinklar på världen, respekt, näring på alla plan, uppmuntran, omsorg, trygghet, tid, närvaro och sammanhang. Era barn kommer sprida detta vidare.
Ljus och kärlek till samtliga här!
Alltså föräldrar gör ju typ alla val åt sina barn och jag kan tex tycka det är synd att mina föräldrar lät mig se lillstrumpa och syster yster, tog på mig neongula små kavajer med axelvaddar och satte upp en skitläskig tavla i hallen utanför mitt rum men att stå på scen, bli filmad och fotad när jag dansade och spelade apa, och se dem stolta över mig – det gjorde de rätt i!
Men jösses. Vi har det verkligen bra i vårt lilla hörn av världen om man på allvar tror att dina barn far illa och är utsatta för barnarbete. Vem som helst ser ju att de har det bra (så länge ni inte är experter på att dölja någon form av misskötsel men det känns ju inte så troligt.) Kanske vi ska lyfta blicken lite ibland och se vilka gåvor vi fått!
Låter sunt.
Förstår inte alls varför folk blir så upprörda. Handen på hjärtat.. hur många har inte flera hundra vänner, bekanta och gamla kollegor på facebook tex, och glatt lägger ut foton på sina barn. Är skillnaden verkligen så stor mot att ha en blogg? Eller att det är skillnad på sponsrade inlägg och okända bloggar som bägge publicerar bilder på sina ungar?
Eller varför inte bebisfoton på nyfödda som publiceras i tidningen?
Och nu kommer det ju självklart finnas nån som säger att den minsann inte publicerat ett enda foto på sociala medier på sina barn minsann.
Nä, vem bryr sig om barnen i afrika. Nu ska vi fokusera på det utbredda barnarbete som sker helt öppet på svenska bloggar. Morgondagens löpsedel kanske😂😉
Jag brukar inte ge mig in i bloggkommentarsdebatter men detta är ju onekligen mycket intressant och viktigt idag, när Internet är så stort och när barn blir inblandade.
Bara för att det finns barn i världen som tvingas arbeta betyder det väl inte att våra barn i Sverige ska behöva göra det? Det blir konstigt att dra den kopplingen som flera gör i diskussionen här, lite som att “det gör minsann inget att jag slår mina barn för det finns faktiskt dom som våldtar sina barn!”. Det är en ungefär lika låg och smaklös koppling.
Clara, jag tvivlar inte på att dina barn har det bra. Men att städa och plocka ihop efter sig hemma, det är väl inte barnarbete? Det tror jag inte du tycker egentligen. Det är väl inte samma sak som att vara med på kokboksbilder som blir pengar till familjen?
Vad i består skillnaden menar du?
Och då måste jag få undra: genererar det mer pengar till familjen om barnen är med på bild, och medverkar i böcker och blogginlägg?
Men känns det inte konstigt att en massa främlingar känner igen dina barn? Det tycker jag är obehagligt när det gäller min egen son. Vet vilka kokobellos som går lösa där ute och har själv blivit förföljd av en, samt har en sambo som kommer från ett land där all personlig info kan komma att användas emot en. Tycker inte om tanken på att folk jag inte känner skulle veta hur min son ser ut, vad han heter, var han bor, hur det ser ut i hans rum och vilka hans föräldrar är. Men kanske det är skillnad på stad och landsbygd? Om jag lever och verkar som offentlig person i Stockholm skulle min son automatiskt få del av det “kändisskapet”. Kanske det inte är lika kännbart där ni bor? Där känner man kanske igen varandra mer ändå än vad man gör i storstan. Jag älskar att få ta del av familjelivet i bloggar men är kluven till att göra samma själv. Internet är ungt och man vet inte hur det vi publicerar kan komma att användas. Men jag är kanske överdrivet paranoid.
Men vad skulle alternativet vara? Att Clara hyr in andras barn för fotografering till sina kokböcker? För om problematiken ligger i att barnen exponeras i offentligt/allmänt sammanhang kan ju inga barn porträtteras i böcker, tidningar, reklam, film, tv etc. Jag hade själv tyckt att det vore fantastiskt roligt om jag kunde jobba med mina barn istället för att ha dem på förskola hela dagarna. Gissningsvis tycker Claras barn att det är toppenmysigt att pyssla med sin mamma. Och när den dagen (om den nu kommer) då de inte vill vara med är jag övertygad om att Clara (som vilken annan vettig förälder) kommer att respektera det.
Men var håller ni på med??
Avundsjuka, det är vad det är…
Clara har aldrig “hängt ut” sina barn på ett ovärdigt sätt, det är alltid trevliga och mysiga bilder på familjen, kan inte tro att dom kommer att tycka att det är obehagligt när dom blir äldre.
Gnäller ni lika mycket på folk som låter sina barn vara med i reklam för kläder, leksaker osv.
Där är det verkligen att sälja ut barnen i så fall, där är det bara för att föräldrarna ska få pengar, eller?
Är du bara avundsjuk Johanna (Men att ”jobba” genom att med sin kropp exponeras i media) tsss… bajsa på du….. man kan alltid vända på allt till det sämsta om man vill, det är du tydligen duktig på och sitter förmodligen och tycker att du lyckades platta till Clara ordentligt, not…
Heja Clara, fortsätt med dina mysiga inlägg du, vi är fler som tycker om det än några få som bara “måste” kritisera.
Jag förstår inte alls denna diskussion faktiskt. Det viktigaste måste väl vara att barn har det bra. Att “hänga ut” är ju inte det samma som att förekomma på bild. Att vara med på värdiga bilder i en blogg kan väl knappast vara skadligt? Dessutom verkar arbete typ disk vara ok för en del men inte det som ger pengar typ en kokbok men vari ligger skillnaden för barnet? Jag tycker att Clara ger en väldigt kärleksfull och respektfull bild av sin familj och sina barn så även om barnen sen väljer att inte vara med längre i blogg/böcker osv är det magstarkt att mena att barnen skulle ta skada av det.
Vilken otroligt obehaglig inställning, att du lägger detta på barnen på det här viset. Vad händer den dagen de inte vill? Får de veta då att de måste ställa upp, att det här betalar räkningarna och dina semesterdagar? Om du är helt okej med att låta dem slippa och sen får mindre pengar in, kommer de att kunna läsa den här bloggposten om några år då och känna att det var deras fel för de ville inte?
Jag tycker att det är helt okej att ha ungarna med på bloggen men resonemanget i det här inlägget är ju helt jädra sjukt ärligt talat. Så jävla kärlekslöst.
Så länge de tycker att det är roligt kommer de få fortsätta – och dagen mina barn inte vill vara med kommer de självklart inte vara med. Men egentligen ser jag inget principiellt problem med att tvinga barn till saker – bara för att det är sånt som vi vuxna tjänar på. Jag tvingar mina barn att göra massor av saker som är bra för oss vuxna men inte så noga för dem. Städa, diska, gå med hunden, ta på sig kalsonger. Så länge de inte är direkt skadligt för barnen att utföra grejerna kan de gott göra dem för att hjälpa till.
Det kommer en dag när de inte vill vara med i någonting – och då är det så. Och om dom som vuxna kommer och kritiserar mig (vilket jag förutsätter att mina barn kommer göra på rad områden) så kommer jag att säga precis som jag gör i detta inlägg. Förklara för dem om de avvägningar jag gjort. Vilken fördel de fått av att jag har det jobb jag har. Men också – vad hade de fått avstå om jag inte haft möjligheten att tjäna dessa pengar. Sedan får de själva avgöra om de anser att det var rätt tänkt av mig, eller ej.
Det är inte ett kärlekslöst resonemang. Det är ett ärligt sådant.
Hej från en mamma vars två söner varit både reklammodeller och med i reklamfilm!
Jag (som mamma) har godkänt deras medverkan att vara modeller för produkter mm som jag har kunnat så för (precis som Clara när hon gör ett urval vid sponsorinlägg), de har jobbat, fått lön och de är såååå stolta för sin medverkan!
Min äldste son är nu 17 år och jag får ABSOLUT INTE lägga ut bilder på honom i sociala medier, vilket jag naturligtvis respekterar. Däremot är han fortfarande stolt över de jobb/bilder som gjordes med honom när han var ett mindre barn och han tycker fortfarande det är kul med modelljobb.
Vad vill jag då ha sagt med det här?
Antagligen att jag tycker att Clara tänker helt rätt och har sunda värderingar i sitt tänk.
Att barn kan tycka att saker är pinsamma när de är tonåringar (synas i morsans instaflöde), men att de även kan vara mäkta stolta över sådant de gjort (förevigade på ett fint sätt i film och trycksaker).
Jag kan även tillägga att mina barn aldrig har klagat över att jobben de gjort varit jobbiga eller tråkiga och att de ha velat göra något annat istället. Jag har alltså inte tvingat dem att jobba. De har blivit tillfrågade att medverka och velat det.
Adventskramar
Älskar sånna här smaskiga diskussioner! Och din blogg Clara. Jag kompletterar bara med en tidig julhälsning för jag kommenterar inte så ofta.