Duntäcke och kristyrgranar

Herregud så underbart att komma hem! Sista dagarna har barnen bara pratat om att de längtar efter snö och jag har känt lite samma sak.

I Stockholm regnade det när vi mellanlandade men i Umeå föll snön. Fem mil inåt landet där vi bor var det alldeles vitt. Så fint när vi äntligen fick svänga in efter byavägen och se granarna spritsade med kristyr och snön som duntäcke på marken.

Jag kom alldeles av mig och istället för att bära in och packa upp resväskorna stannade jag ute och fotograferade.

Finns det förresten någonting som är trevligare än att se ett hus där det ryker ur skorstenen? Man känner sig så välkommen och vill bara knacka på och bjuda in sig själv.

Det tråkiga är att jag dragit på mig världens värsta förkylning under resan. Och natten innan vi skulle åka hem kunde jag inte somna utan låg och vred mig till klockan fyra när det var dags att stiga upp och köra till flygplatsen.

Med andra ord var jag fruktansvärt trött när jag kom hem.  Ändå kunde jag inte låta bli att dra fram lådorna med julpynt från källaren och stanna uppe sent och hänga stjärnor. Jag möblerade också om och bytte plats på pianot och soffan. Helt själv med  avbrott för slemmiga hostanfall och svimmningskänslor. Men när det gäller att pynta och göra fint hemma då kan inget stoppa mig. Inte ett dygn utan sömn, inte otäck hosta och inte frånvaro av medhjälpare att flytta pianot ihop med. När det rycker i pysselnerven är det bara att lyda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 kommentarer på “Duntäcke och kristyrgranar”

  1. Magiskt! Hade jag sett ert hus hade jag nog också gärna knackat på för att värma mig. Här i söder kan man ju bara drömma om snö. Men jaja brunt och grönt är ju adventsfärger det med…

  2. Jag kan förstå ivern att börja advents- och julpynta när dagarna är mörka och det ombonade hägrar. Julhelgerna och det firande som föregår den under december månad är fantastisk på många sätt och många trivs ännu bättre i sina hem tack vare alla ljus och allt pynt, både av estetiska och nostalgiska skäl. Men jag kan ändå inte förstå att man inte ser charmen i att vänta med allt det där till 1 advent. Jag ser tålamod och väntan som en del av tjusningen. Nedräkningen som börjar på en viss dag, av en viss anledning. Att få bygga upp något steg för steg, som sedan ska få explodera. Adventsljusstakar, Luciafirande, 1, 2, 3, 4 advent, julgran, tomtar, julafton. Varje steg har sin anledning, sina traditioner, sitt pynt, sitt ätbara, sina sånger. Så har det varit sedan länge. Sedan juldag, annandag jul, trettondagsafton, trettondag jul, tjugondag jul med julgransplundring.

    Julen är bakvänd för många, börjar i november och slutar på annandag jul. Varför avsluta något när det precis börjat?

    Varför så bråttom? Varför inte bara vänta tills det är dags och då njuta så mycket mer?

    1. Äsch! Låt alla göra som dom vill. Själv tycker jag att tiden innan jul är mysigast. På annandagen är jag rätt less.

      1. Håller med dig, låt folk få göra precis som de vill. November är ju mörk och grå, då tycker jag inte det är så konstigt att stjärnor och ljusstakar dyker upp lite innan första advent.

      2. Jag vill verkligen inte hindra någon från att göra precis som de vill, och jag beundrar Claras entusiasm och pysselnerv. (Och ojojoj, vad jag som Malmöbo är avundsjuk på snön!) Men Hanna banana – om du är less på alltihop redan på annandagen så kan jag inte låta bli att tänka att det kan ju bero på att du börjat i förväg. Själv är jag också mycket rättrogen vad det gäller det jag betraktar som tjuvstart. Jag tog fram adventssakerna förra helgen, men kommer absolut inte att tända ljusstakar och stjärnor förrän på söndag – möjligen lördag kväll. Och kan inte tänka mig att ta in och klä granen (eller sätta upp något annat julpynt) förrän kvällen före julafton. Eller äta någon form av julmat en enda gång före julafton. Men det innebär att när jag julpyntat så känner jag verkligen att NU BÖRJAR DET! Och jag älskar julmaten (och julkakorna och julgodiset) och äter av den i princip dagligen i två veckor med start den 24. Kan inte förstå människor som säger att de inte vill ha julmat efter jul och misstänker starkt att det beror på att de tjuvstartat!

        1. Jag blir aldrig trött på julen och vill aldrig slänga ut granen, egentligen. Har kvar den så länge jag bara kan. Jag börjar pynta veckan innan advent, pö om pö, så att det är klart till helgen. Att använda ordet ”tjuvstarta” är väl onödigt tillrättavisande, som om en person sitter inne på ”rätt datum” att börja pynta?
          Hur vore det om man istället för att lägga sig i tidpunkten kanske berömmer själva pyntet, njuter av de vackra stjärnorna i fönstren, även om man själv tycker att det är tidigt själv.
          Också stor skillnad på när mörkret faller om dagarna från Malmö till Umeå. Jag har min vanliga höstdepression och knaprar vitaminer tills det är dags att börja tänka på jul och pynt och bak – då försvinner den helt och jag kommer på att hösten snart är slut och vintern kommer med stormsteg, med jul och snö och allt vad det innebär. Jag tänker inte sluta pynta till första advent, och må trist i några dagar till, för att någon lägger sig i ens privata hem och tycker att man ”tjuvstartar”. Tråkig inställning tycker jag. Går det inte att diskutera och dela med sig av sina olika traditioner utan att någon behöver ha rätt? Inspirera varandra istället för att dra ned varandra?

          Älskar att du är så julig Clara!! Helt underbart att läsa din blogg i dessa tider! (annars också såklart.)

          1. Du skrev precis det långa svaret jag tänkt skriva men inte orkade! God jul!

    2. Förrå året då fjärde advent började i november och var så långt borta från juldagen som den kunde vara så fick man en hel vecka till än vad vi får i år till expempel (då julafton är fjärde advent). Så jag tycker verkligen inte det var konstigt att börja julpynta förra helgen 😉 Jag kände mig nästan snuvad på en hel vecka av julmys i år haha!

  3. Nu är jag inne och tittar på bilderna för tredje gången idag. ♥ Längtar efter snö och jul. Så himla härligt att äntligen kunna släppa ut allt. I söndags kom jag hem efter en helg i Stockholm och var ganska sliten. Ändå kom alla ljusstakar och stjärnor upp i våra fönster på kvällen. Njut!
    Krya på dig! Har en pojk här med drygt 40 graders feber…

  4. Vad härligt att läsa om hur du möblerar om på egen hand! Allra helst då jag själv fick mig ett ryck igår och möblerade om i vardagsrummet hemma, medan min karl var på jobbet. Så jag kånkade ett tungt bord över en soffa (för jag ville flytta bordet till bakom soffan, och vårat vardagsrum är fruktansvärt litet) och drog omkring andra tunga möbler till deras nya platser. Bara för att sen när min karl kom hem vara heeeeelt slut och ha ont i höfter, rygg och armar, så jag rörde mig som en 100-åring. I alla fall, det som är skönt är att jag inte är ensam om att vara så envis när andan faller på, för jag hade ju kunnat vänta några timmar och fått hjälp med möblerna.

    Tack för en underbar blogg! Är så glad att du delar med dig av ditt liv, det gör att det känns som att jag har en vän där ute i cyberrymden, allra helst då jag bor på ny ort och ännu inte lyckats knyta några nya kontakter, så jag är ganska ensam och nedstämd. Din blogg blir för mig ett glatt inslag i min dag <3 Tusen tack Clara <3

  5. Oh Såå fint blir ju gråtmild av fint ju!! Har flyttat upp och ifrån Umeå för många herrans år sen men saknar det varje vinter..