Korsetter och kritik

Jag har under åren fått många frågor om jag kan tipsa om bra underkläder och vilka jag själv använder. Så innan jul skrev jag ihop ett inlägg på temat. Som sedan blev liggande som utkast. För jag förstod att det skulle reta upp folk att jag skriver om att jag ibland använder figurformande underkläder och ibland också midjeformare när jag ska vara extra fin och har en outfit som kräver det.

Men sedan flög fan i mig. För efter några veckors funderade drabbades jag av samma ilska som jag känt när jag börjat träna eller kämpat med viktnedgång och först inte ”vågat” skrivit om det. Varför ska jag inte kunna skriva om det här? Män gör vad fan de vill och klär sig i vilka underkläder de vill utan att någon anklagar dem för att vara osunda, svaga eller ytliga. Eller dåliga förebilder (detta ok som läggs på alla kvinnor)

Och för mig har det också känts märkligt att INTE berätta. Gå ner femton kilo i vikt och sedan hävda ”Nej jag har inte gjort någonting för att bli så här” som Blondinbella gör. Eller hymla och låtsas som att jag aaaldrig skulle stoppa något annat under kläderna än det Gud gav mig. Och dessutom är det sådan dubbelmoral – för om folk blir arg på en midjeformare för att den ändrar kroppens form borde de ju i rimlighetens namn bli vansinniga på att jag bär BH som i allra högsta grad ändrar bröstens form.

Jag hatar det här hyckleriet men framförallt hatar jag känslan av att inte få uttrycka min mening. Känslan av att behöva vara falsk för att inte väcka anstöt bland läsarna – och känslan av att vara kringskuren i vad jag skriver om. Det här är MIN BLOGG! Mitt forum för att uttrycka mig! Och har folk sådana problem med vilka underbyxor jag  har på mig kan jag inte ta ansvar för det. (Att jag dessutom faktiskt skrev om att jag gillar högmidjade mormorstrosor och för det mesta bara låter allt fladdra fritt – det verka folk helt missat i moralpaniken).

Visst finns det normer i samhället som är skeva och sjuka – men jag är ju också en kvinna i det här samhället. Jag lever här på samma villkor som alla er andra. Och jag förbehåller mig rätten att klä mig som jag vill och i det jag känner mig trygg i. Och skriva om det på min blogg.

Slutligen avskyr jag den här föreställningen om att kvinnor skulle vara så jag-svaga och sköra att de far illa av att höra vad Underbaraclara eller andra bloggare har på sig. Jag blir faktiskt förolämpad å hela det kvinnliga könets vägar! Herregud – vi är väl klokare och självständigare än så?

Så. Alla dessa tankar övertygade mig om att publicera inlägget trots att jag visste vilken kritik jag skulle få.

Nå väl. Kritiken kom och sedan kom kritiken om att jag svarat på den otrevligt och snäsigt. Och det är må hända sant. Jag har svarat som jag fått frågan. Otrevligt bemöts med otrevligt. Trevligt bemöts med trevligt och tramsigt bemöts med tramsigt. Och vad jag anser om dålig stämning och bloggares ansvar för att vara trevlig när folk är otrevliga – det har jag tidigare skrivit om här.

Nu hotar folk med att sluta läsa bloggen och istället bojkotta allt jag gör. Snälla! Gör det! Friheten är viktigast för mig och just nu begränsar ni den.

• Inlägget innehåller reklam •

Hjälp, jag är utmattad!

 

Äntligen får jag berätta om min och Ericas nya bok Hjälp jag är utmattad. Den har kommit till tack vare er poddlyssnare. I avsnitt efter avsnitt har vi berättat om hur vi blev sjuka, hur det påverkat oss och kampen om att hitta en friskare vardag. Och när vi gjort det har vi fått ett enormt gensvar av er. Pepp, stöd och otaliga berättelser från lyssnare och läsare som går igenom samma sak.

Trots att utmattning är en folksjukdom har jag haft svårt att hitta bra litteratur om fenomenet. Så jag ville skriva den bok jag hade behövt läsa när jag själv var som sämst. Ja den bok jag hade behövt läsa redan innan jag blev sjuk. I boken har vi intervjuat Sveriges främsta experter på ämnet och samlat kunskap om hur man kan förhindra att bli sjuk. Och hur man kan bli  frisk igen.

Det känns väldigt roligt men också läskigt att ge ut den här boken. För både jag och Erica skriver väldigt självutlämnande om våra svåraste stunder. Jag delar med mig av sånt jag inte pratat om förut, som mina ocensurerade dagboksanteckningar och panikångesten. Erica berättar om sitt sammanbrott på hallmattan och om ilskan som jäser i utmattningen.

Det här är boken du vill hålla i handen om du är rädd för att du håller på att bli utmattad. Eller om du redan är det. Och jag är så väldigt stolt över den. Hoppas ni ska få tröst, pepp, råd och lite jävlar anamma av att läsa. Nu kan du förhandsboka Hjälp jag är utmattad på Bokus fram till den 28:e januari och få 10% rabatt genom att använda den här länken. Eller så kan du förhandsboka via Adlibris och få 10% rabatt på priset mellan den 19/1-2/2 2018!

Här är ett extra poddavsnitt – mitt och Ericas stora varma kram till alla poddlyssnare som gett oss inspiration till att skriva boken. Tack!

Vi har gjort en lista med tips på  tidigare poddavsnitt där vi pratat om just utmattning och stress på olika sätt.  Kan vara bra för dig som just håller på lära känna En Underbar Pod eller är särskilt intresserad av utmattning. På listan finns bland annat avsnitt 1,5, 19, 22, 28, 31, 34, 37, 41, 46 och mer om det hör du om du bara klickar på gula playknappen! Kom ihåg att prenumerera på podden i din podapp.

Musik: Himlen över Hedlunda med Olov Antonsson

Snabbhej, extrapodd och min nya bok!

Åhåj vilken dag! Har varit på Formex sedan imorse och byggt vår monter. Fint blir det men ont i fötterna får man. Nu ska jag svida om och gå ut och äta middag med Nicola och Anna. Men jag tittar egentligen bara in som snabbast för att berätta att ni måste hålla utkik efter vårt extrainsatta poddavsnitt som släpps vid midnatt! Där får ni höra allt om min och Ericas nya bok. Äntligen får vi prata om den. Sök på En Underbar Pod på Acast eller iTunes eller någon annan stans där poddar finns så den hittar ni den!

Vikten av att ha bra under

Jag älskar fina kläder – men utan bra underkläder är det svår att få ett fint slutresultat. Hemma tycker jag om att gå omkring utan BH och låta allting fladdra fritt. Men när jag är bland folk – särskilt om jag står på scen och ska föreläsa – då vill jag känna mig stram och trygg. På samma sätt som män ibland uttrycker att de känner sig säkra i kostym, som att de tagit på sig en uniform, känner  jag att jag skyddas av mina underkläder. Att jag kliver i en uniform som ger min kropp stadga.

Vad har jag då för underkläder som åstadkommer detta? Jo jag ÄLSKAR Spanx! Jag använder både Spanx och varianter från Maidenform och billigare alternativ från Lindex. Jag använder dock alltid varianter med ben eftersom underklänningar och underkjolar som formar har en tendens att börja rulla/krypa upp längs benen. Det fina är att de med ben dessutom värmer när man har klänning på vintern. Jag vill också att underkläderna går upp på ryggen och har axelband – annars blir det bara att bli fula veck. Men det är viktigt att de är utskurna i ringningen så att brösten inte plattas till.

Allra underst har jag alltså någon form av shapingplagg. De ersätter trosor om man vill hoppa över det! Utanpå det sätter jag BHn så att den hamnar ovanpå shapingen. Gör jag tvärtom blir det knöliga valkar av bh-bandet. Jag har en BH från Spanx som jag tycker om. Den har runda släta hudfärgade kupor med breda band runt ryggen vilket är både skönt och praktiskt. Utanpå alltihop drar jag strumpbyxor. Jag kör i princip alltid på svarta heltäckande  i 80-120 denier. Swedish Stockings är det bästa märket jag hittills testat! Har jag svarta skor – vilket jag oftast har – tycker jag att det är fint med svarta strumpbyxor. Då hänger allt ihop färgmässigt och då förlängs också benen.

Ska jag vara riktigt fin eller vill ha en getingmidja har jag på mig min oslagbara figurformare från Maidenform. Det är som en slags korsett som drar in och håller på plats och omöjliggör en dålig hållning. När jag tar på mig den känns det som att jag har en rustning. Jag rör mig med självsäkerhet och stram hållning. Särskilt skön kan jag inte påstå att den är så den används främst om jag ska stå på scenen eller vill ha stöd för ryggen.

Vad gäller trosor och bh så har jag aldrig vita underkläder. Jag kör på svart eller hudfärgat. Under ljusa, lätt genomskinliga plagg lyser vitt igenom – då är hudfärgat bäst. Dessutom blir vita underkläder ofta dassiga i färgen när de tvättas. Med hudfärgade underkläder är det inget problem för de är ju liksom dassiga i färgen redan från början!

Jag gillar trosor med superhög midja (till naveln) och som täcker rumpan ordentligt. Tycker att Lindex har bra sådana. Strumpor använder jag sällan eftersom jag nästan alltid har strumpbyxor men om jag använder några ha jag svarta från Gus Ankel eller vita halvstrumpor från Lindex i ljusa gympaskor.

Ja det var det hela!

9 snaps från insta

Här kommer nio rutor från mitt instagramkonto @underbaraclaras – med lite exempel på vad som postats sista tiden. Jag är förresten flitig med Instastories nu – så där ni får se lite ”bakom kulisserna” i vardagen. Titta in där vettja! Förutom @underbaraclaras har jag också kontona @underbaraboning och @missclarity.se som ni såklart inte får missa!

1.Sista dagen i Spanien innan vi åkte hem till vintern och julrustandet i Sverige. 2. Kvällspromenad längs byvägen. Knäpptyst och kolsvart. 3. Jullovsfrukost på sängen serverat av Jakob och Bertil. 4.Trött morgon med lika trött unge. 5. Snabba snaps från årets första arbetsdag på kontoret. 6. Utsnitt av vår platsbyggda bokhylla med julröda snittblommor. 7. Utsikten från mitt sovrumsfönster är bedövande vacker. 8. Bild från en eftermiddag i sängen när barnen fick obegränsat med skärmtid för att jag skulle få obegränsat med lästid. 9. Melker gör sig redo att göra mig sällskap på kökssoffan. Här ligger jag ofta med gasolkaminen framkörd och riktad mot mig. Vilsamt så det förslår!

Veckoplaneringen

Ni gillar ju att få veta vad jag gör på veckorna så här kommer en lista över veckans uppdrag

Måndag: Ta sjutåget in till stan. Träffa Erica och spela in årets första poddavsnitt. Sedan svänga förbi lokalen och fixa lite grejer och sedan hem igen och packa. För på tisdag ska jag…

Tisdag: Åka till Stockholm, direkt till Formex och bygga montern för Yawamas räkning. Jag gissar att det kommer ta precis hela dagen i anspråk.

Onsdag: Står vi i montern C23:40  hela dagen och träffar återförsäljare och press. På kvällen stupar jag i säng för på torsdag ska jag

Torsdag: Upp med tuppen och gästa en poddinspelning i Stockholm. Sedan vidare på presslunch på Norstedt – där Erica och jag ska prata om vår bok som lanseras i april. Efteråt blir det möte med formgivare och förläggare och därefter åker jag iväg för att göra en plåtning för ett magasin, med efterföljande intervju. Därefter middag med en kompis och sedan åker jag hem sent.

Fredag: Ska jag nog tillbringa hemma med att komma ikapp med mailskörd och bokföring och planera upp diverse jobb.

Lördag & Söndag ska jag bara vara hemma med familjen och ha det riktigt skönt!

• innehåller reklam för yawama of sweden •

Säg hej till mej

På onsdag är jag på plats på Formex från morgon till kväll med min syster Anna och Nicola som vi driver Yawama of Sweden tillsammans med. I monter C23:40 lanserar vi en ny kollektion virkade gosedjur. Vi satsar stort på att nå ut till fler återförsäljare runtom i landet. Om du är bloggläsare, press eller inköpare och befinner dig på mässan – kom förbi och säg hej vettja!

Om ni visste vad vi kämpat med Yawama under åren. Att starta en produktion i ett land som Zambia är inte det lättaste. Att utbilda kvinnorna. Att arbeta upp en infrastruktur kring hur garnet ska levereras till producenterna som bor långt ute på landsbygden.  Och sedan hämta igen de färdiga djuren och  kvalitetskontrollera så att de är finast möjliga och håller högsta säkerhet. Det är inte det småpotatis. Men vi gör det för att vi vet att när man hjälper en man så hjälper man en man. Men när man hjälper en kvinna så hjälper man en hel familj. Och Yawama är hjälp till självhjälp – ”Empowering Women” är ju vår slogan.

Som sagt – kom och hälsa på i monter C23:40 på Formex på onsdag!

Bästerbotten

I torsdags kväll efter min första arbetsdag frågade jag Jakob om det inte vore roligt att åka till hans mormor över helgen och få lite extra jullovskänsla ? Det höll han med om så på lördagsmorgonen satte vi oss i bilen och körde dit. Hos Jakobs mormor är allt juligt fortfarande kvar och knäck och pepparkakor finns i mängder. Det var så skönt att komma fram och förlänga känslan av ledighet.

Som en bonus var det fruktansvärt vackert ute och vi träffade både renar och älgar efter vägen. När jag fikat och druckit kaffe somnade jag framför öppenspisen med en ICA Kuriren i handen och Melker i famnen.

Det här är utsikten från Jakobs mormors köksfönster. Helt overkligt!

Idag åker vi hem igen och trots att det bara var två dagar borta har jag fått ledighetskänslan av en hel vecka!

En uppstartsdag på kontoret

Igår fredag hade vi en sådan vansinnigt rolig dag på kontoret. Det är min bästa typ av dag – uppstartsdag med Erica som både är min webbredaktör och poddproducent! Vi planerade upp vårens sändningar av En Underbar Pod som startar till veckan igen efter juluppehållet. Vi gick också igenom julens läsarundersökning och utvärderade era önskemål och synpunkter.

Detta är något av det roligaste jag vet! Erica som står och ritar på whiteboarden och sprutar idéer som i sin tur genererar fler idéer hos mig. Vi planerade upp de olika bloggteman som kommer komma under vårterminen 18. Tror ni kommer att gilla det! Vi gick också igenom några av de nya tekniska funktionerna som snart lanseras på bloggen.

Efter att ha arbetat fokuserat i flera timmar och ätit ohemula mängder pepparkakor doppade i starkt kaffe var jag tvungen att lägga mig på soffan för att tänka. Älskar att ha ett kontor där man får ligga på soffan och tänka.

Älskar också att ha ett kontor med fantastiska tapeter! Både den gula och den gröna kommer från Sandbergs Tapet!

Sedan kom fotograf-Matilda och illustratörs-Frida och inrednings-Nina dit för att jobba. Tända ljus är ett måste!

Efter att jag och Erica tryckt i oss sushi (jag fick i mig fjorton bitar) fortsatte vi planerandet. Nu av vårens boksläpp och PR-arbetet kring den. Och jag lovar att jag ska avslöja mer under nästa vecka…

Rosa skymning

Det var ett sånt märkligt ljus härom dagen. Jag satt inne och läste och undrade om jag drömde när allting plötsligt beslöjades i rosa. Det ser ut som att jag lagt på något filter i photoshop – men det har jag alltså inte. Världen blev bara så här vacker.

Skyndade mig ut för att fånga det sista av solens strålar innan de sjönk bakom berget igen.

Hur kan naturen  vara så här fin? Den här januarieftermiddagen påminde mig om en lika vacker midnatt i juni för två år sedan.

Så glad att jag fick uppleva det!

Två ynka dagar hann jag jobba den här veckan innan det blev dags för ledighet igen. Det känns lagom med en helg nu – som en mjukstart!  Vi hade verkligen ett fantastisk jullov fast vi drabbades både av magsjuka, svinkoppor och springmask. Suck. Hoppas vi får vara ifred för fler äckliga virus och parasiter framöver. Nu vill jag vara frisk och jobba och ha krya glada barn.

Men först alltså –  helg!

Den första jobbdagen

Idag var första riktiga jobbdagen för året och det kändes så himla bra! Även om vi försov oss och vaknade samma klockslag som vi egentligen skulle ha befunnit oss på skolan. Det blev en lite jäktig start men sedan flöt det på. Jag åkte in till kontoret, kokade en kopp kaffe och tog möte med mitt säljteam som sitter i Malmö.

Älskar tavlorna i lokalen! Speciellt den nedersta kvinnan – en bild jag fått av min kompis Elina. Älskar hennes resting bitch face.

Julgranen har fått ge vika för massa fina gröna blad!

Jag tände blockljus och smålampor och kände arbetsron i hela kroppen. Så efterlängtat att få dra igång!

Vi har inte bara världens finaste kontor utan också världens gulligaste lilla kök med linoljefärgsmålade paneler och  vackra trägolv. Där bakom skymtar blivande poddstudio och mötesrum. Inte helt färdiginredd ännu.

Det var -25 grader hemma imorse så jag stoppade i fötterna i mina powerboots och min dunjacka när jag åkte men på kontoret bytte jag om till betydligt snajdigare kläder!

Det blev bibimbap till lunch. Sedan ännu mer kaffe och pepparkakor och så jobbade jag vidare med presentationen till nästa föreläsning som jag och Annakarin ska hålla ihop. Bra första jobbdag!

Varje dag blir du lite mer din egen

På kvällen går jag in i ditt rum för att släcka lampan som du vill ha tänd när du somnar. Ser din scoutkalender som hänger bredvid sängen. Med månadsbilderna omsorgsfullt fastklistrade runtom. Tänker på hur du längtat efter att få klistra upp dem, undrat när det ska bli ny månad. Jag ser glasögonen du lagt på nattygsbordet, med glaset upp så att det inte ska repas. Du är så noggrann. Optikern berättade bara en gång och nu berättar du för oss hur man ska rengöra och sköta dem.

I fönstret står den lilla installationen av strandfynd från Spanien. Lenslipat grönt glas och trasiga tjocka snäckor vi har gjort smycken av och gett bort i julklapp. Här finns avancerade legobyggen högt upp på hyllan – långt ifrån klåfingriga småsyskon. Diplomet från dansskolan och Bamsegympan. Och den blå transformern du fick i julklapp förra året. Som du sov med i början, men som nu tappat ena hjulet.

I fotänden ligger den stora lurviga hunden som kallas för Nils Poppe. Delfinen har ramlat ner på golvet och jag plockar upp och lägger honom bredvid dig på kudden. Rättar till Sverigekartan som åkt på sniskan vid sängens huvudände. På den pekar vi ur var mostrar och fastrar och kusiner egentligen bor. Och så kollar vi särskilt efter den där sjön där de säger att det finns ett storsjöodjur.

Jag samlar ihop dina låneböcker i en hög. Det är så fint att se titlarna du plockar med när du själv får välja. Strandfynd, Allt om hajar och en Pettsonbok vi redan har men som försvunnit i stöket här hemma.

Varje dag blir du lite mer din egen. Och lever lite mer i en värld som inte tillhör mig. Saker händer som jag inte får reda på. Känslor kommer som jag inte kan råda bot på.

Här hemma kan du vara precis den du är. Och kanske räcker det för att klara av en värld där du ofta måste vara någon annan.

Att se framåt

Det känns så fint att blicka framåt mot det här året som jag tror kommer att bli väldigt roligt och utvecklande. Nu känns det som att jag har varit på världens längsta jullov vilket är fint såklart – men också gör det extra svårt att komma igång igen. Fast jag längtar efter att hugga in på det! Och det blir ju med en rivstart jag på torsdag

Nästa vecka är jag på Formex med Yawama of Sweden där vi lanserar våra nya gosedjur, därefter väntar jobbresa till London med Annakarin – sedan Jokkmokks marknad med min syster. Därefter rinner det på ordentligt med pressjobb för min och Ericas nya bok som kommer i april. Det är nästan lika mycket jobb med press som att skriva boken från första början. Roligt såklart, men också tidskrävande.

En snäll sak jag ska göra mot mig själv hela vintern är i alla fal att åka längskidor två gånger i veckan och träna med en personlig tränare en tredje gång. Tror det kommer uträtta underverk med tröttheten och den stela ryggen.

Orimliga funderingar

Jag hade många orimliga funderingar som barn. Till exempel grubblade jag på om…

Det är jobbigast att göra en bok eller göra en film? Det är klart att det är mycket jobb med att göra en film – man måste ju liksom ha kamera, skådespelare och en plats att filma på. Men för att göra en hel bok måste man ju skriva ner jättemånga ord?! Varenda ord i hela boken måste ju skrivas ner.  Så det är nog jobbigare.

Hur kan Markus fylla år den 20 april på min födelsedag – när han är tre år äldre än mig?! Han måste ha missförstått alltihop.

Hur gör de när teveserier går i repris på nätterna? Måste Rederiets skådisar vara uppe på nätterna och spela teater då? Och hur ordnar de dagsljus mitt i natten?`Och en serie som visas i repris flera år efter att den visades första gången – hur gör de för att det inte ska synas att skådespelarna har åldrats? Och blir de inte trötta på att behöva komma tillbaka och spela upp samma avsnitt vare gång det ska visas en repris?

Det svåraste att tillverka i hela världen måste ju vara puzzel? Tänk att sitta och såga ut alla dessa bitar och sedan försöka få dem att passa ihop med varandra!

Och så var jag säker på jag att min fasters man också var min farbror. Och att min faster Inger alltså hade gift sig med sin egen bror Ulf. Och jag tyckte att det verkade jättepraktiskt att vara gift med sin bror!

Ett lyckligt liv

Jag hörde en forskare inom sociologi uttala sig om vad som gör människan lycklig. Han konstaterade att när man bedömer en människas upplevelse  av att ha ett lyckligt liv innebär lycka inte frånvaro av bekymmer. Istället innebär det att uppleva bekymmer och sedan överkomma dem. I lättnaden efteråt när man klarat det svåra – där finns lyckan.

Det tänker jag ofta på och kanske stämmer det. Lika ledsen som jag var över att mamma dog, lika mycket har jag vett att uppskatta livet och verkligen njuta av det. Lika jobbigt som det var att gå igenom en utmattning, lika skönt är det att komma ut på andra sidan och börja känna mig friskare. Hade jag inte upplevt det ena kunde jag inte känna det andra. Jag tänker på det i stort som smått.

Många gånger har jag pressat mig själv att klara prövningar. Jag hade kunnat ha ett så annorlunda, mindre utmanande liv om jag gick in för att undvika bekymmer till varje pris. Men någonstans letar jag också efter det. Inte bekymren i sig men utmaningarna. Det på gränsen till för svåra när jag verkligen hinner misströsta om att klara det. För efteråt känns det som att jag rent fysiskt växt mig större. Och i den stunden. I lugnet efter den stormen. Då upplever jag lycka.