Det här jullovet har jag känt samma förvåning som jag upplevde vid det senaste sommarlovets start. Jaha? Är det så här nu? Är loven plötsligt vilsamma?  Jag har gått från att ha barn som behöver ständig passning till barn som kan leka själva. Från att ha hört ordet MAMMA var tredje minut till att höra det en gång i halvtimmen. Från att barnen ramlar och slår sig och stoppar fingrar i elkontakter till att de håller sams, går ut själva, drar fram pyssel eller försjunker i legobyggande.

Det är så härligt med lite större barn! Jo, jag passar på att njuta nu. För snart kommer väl någon ny jobbig fas. Men just det här jullovet är det oförskämt vilsamt.