På kvällen går jag in i ditt rum för att släcka lampan som du vill ha tänd när du somnar. Ser din scoutkalender som hänger bredvid sängen. Med månadsbilderna omsorgsfullt fastklistrade runtom. Tänker på hur du längtat efter att få klistra upp dem, undrat när det ska bli ny månad. Jag ser glasögonen du lagt på nattygsbordet, med glaset upp så att det inte ska repas. Du är så noggrann. Optikern berättade bara en gång och nu berättar du för oss hur man ska rengöra och sköta dem.
I fönstret står den lilla installationen av strandfynd från Spanien. Lenslipat grönt glas och trasiga tjocka snäckor vi har gjort smycken av och gett bort i julklapp. Här finns avancerade legobyggen högt upp på hyllan – långt ifrån klåfingriga småsyskon. Diplomet från dansskolan och Bamsegympan. Och den blå transformern du fick i julklapp förra året. Som du sov med i början, men som nu tappat ena hjulet.
I fotänden ligger den stora lurviga hunden som kallas för Nils Poppe. Delfinen har ramlat ner på golvet och jag plockar upp och lägger honom bredvid dig på kudden. Rättar till Sverigekartan som åkt på sniskan vid sängens huvudände. På den pekar vi ur var mostrar och fastrar och kusiner egentligen bor. Och så kollar vi särskilt efter den där sjön där de säger att det finns ett storsjöodjur.
Jag samlar ihop dina låneböcker i en hög. Det är så fint att se titlarna du plockar med när du själv får välja. Strandfynd, Allt om hajar och en Pettsonbok vi redan har men som försvunnit i stöket här hemma.
Varje dag blir du lite mer din egen. Och lever lite mer i en värld som inte tillhör mig. Saker händer som jag inte får reda på. Känslor kommer som jag inte kan råda bot på.
Här hemma kan du vara precis den du är. Och kanske räcker det för att klara av en värld där du ofta måste vara någon annan.
126 svar
Så vackert och kärleksfullt skrivet att jag nästan blir tårögd när jag tänker på min egen snart 5-åriga pojke därhemma. Som är som alla andra barn men samtidigt helt sin egen.
Så fint! ❤️
Så vackert. Och vemodigt på nåt sätt.
<3
Så skulle alla barn ha det, så fint beskrivet!
Underbart vackert!
Så underbar skildring av känslan av att vara förälder 💕 och vilka fantastiska ögon din son blir sedd igenom, texten osar av kärlek, omsorg, integritet och stolthet💕
Och du svarade lika vackert❤️. Jag tänkte häromdagen, när jag var tillsammans med båda mina nu vuxna barn, vilken tur att jag fick just ER, världens finaste, o nu är dom själva relativt nyblivna föräldrar o känne4 exakt samma om sina egna barn. Kram
Så fin beskrivet <3 Jag blev nästan tårögd!
Vilken jättefin text!
Sista stycket träffade mig verkligen rakt i hjärtat. Jag tycker att du verkar ha en så klok och sund inställning till uppfostran och föräldraskapet. Något som inte minst märks nu när jag själv varit mamma i 6 månader och jag börjar var och varannan mening i samtal med min man som rör våran dotter med ”men vet du vad underbara Clara brukar säga?..” ”Jamen du vet underbara Clara?..” ”underbara Clara skrev något så bra härom dagen”. Du är verkligen en förebild!
(Och jaja, jag vet att alla inte är perfekta osv, men glöm det nu och sug bara åt dig av kärleken)
Så vackert skrivet! Samma tankar får jag ibland när jag betraktar mina små pojkar. För små pojkar är de i mina ögon fast de nu är 18 och 21 år. Det är en sak jag förmodar aldrig kommer ändras. När de är 47 år, har fru/make och fyra barn och kör skogsmaskiner hela dagarna så är de ändå mina små pojkar. Så det så!
Så vackert skrivet!
Så fantastiskt fint skrivet!❤️❤️❤️
Oj så vackert skrivet och fångat. Jag tror jag ska försöka mig på nått liknande. I alla fall att försöka fånga den där stunden när man släcker lampan eller adventsstjärnan, kanske plockar upp något och ger en puss på kinden. Som man hoppas man minns när man blir gammal.
Jag blev rörd till tårar. Åh, så fint
Så fint skrivet! 😍
Så himla fint skrivet! 💕 💕 💕
Så fint skrivet.
Så fint skrivet! Jag blir alldeles tårögd.
Åh vilket fint inlägg!
Känner igen mig i det du skriver har en liten men stor, eller tvärtom, 7-åring här hemma.
Jösses så fint och kärleksfullt skrivet! Blev alleles tårögd. Relaterar kanske starkt eftersom jag också har en son som är så självständig och ordentlig och alldeles full av personlighet och personliga framgångar. Vackert ögonblick. Tack Clara.
😭❤😭❤😭
Älskar att du börjat skriva om dina reflektioner och dylikt Clara för du skriver så bra så bra!
Kram på dig och tack för din blogg!
Fint inlägg om din son, Clara! Varför måste han vara någon annan ute i den stora världen, tror du? Hur kan man hjälpa sina barn att vara sig själva även där?
Så fint skrivet <3
Åh, så vackert! <3
Fint skrivet! ❤️
Vad fint skrivet ❤️ Har precis bytt förskola för barnen så jag är lite extra känslig av allt som rör barn.
Underbar text i sin enkelhet. Svår att få till ändå. Så mycket kärlek. Så mycket melankoli. Så mycket sårbart. Så oändligt vackert ordsatt.
Vackert skrivit! Alla får vara som dom är!
Kram
http://www.jagraktuppochner.se
Det är så vackert så jag gråter när jag läser Clara! Att få se varje steg den lilla människan tar.
Vad hände? Jag läste dina fina ord och tårarna bara började spruta. Så otroligt fint skrivet, det träffade mig rakt i hjärtat.
Kram från en blödig mamma <3
Samma hände mig. Blir bara så vemodig när jag tänker på att min lilla pojke snart kommer bli stor. Märker redan att alla problem inte kan lösas med kramar. Och jag som ändå är rätt säker på att jag passar bättre som mamma till lite större barn.
Jaha, tackar, här sitter man och grinar på jobbet nu. Och bestämde sig för att nu jävlar gör vi den där embryoadoptionen. Tack på riktigt alltså 🙂
Finner inga ord! Kärlek över alla gränser ❤️
Så fint. Bor vid den där sjön med odjur i, när jag var liten och badade kom det en stor stock flytande och jag fick milt sagt hjärtsnörpa. 🙂
Det gör så ont och är så fint på samma gång! Tack för att du sätter ord på det man känner som förälder <3
Vilket härligt inlägg! 🙂
I’m crying
Du fångar känslan av att se sina barn växa upp så väl. Min äldsta är 13 år och söker mer och mer frihet. Jag släpper efter, så gott jag kan och som jag tror passar honom. Och nu börjar även mellanpojken, han som alltid varit min baby, söka sig utanför familjen på ett nytt sätt. Kompisarna är så viktiga, gå till affären och handla och värma maten innan träningen själv. Tur jag har en 4,5-åring som svans här hemma, myspys, han är helst med mig och min man. Fast vid middagen idag sa faktiskt dom två äldsta att jag är en cool mamma, en sån där man liksom vill lyssna på och som inte är som alla dom andra mammorna “ah men du fattar, du är inte så gammal juh.” hehe
Lyckliga pojkar som har en mamma som du.
Såå vackert….
❤️😭😭❤️
Så fint skrivet. ❤
Barnen växer så fort.
Stor Kram och tack för en blogg som jag blir varm i hjärtat av.
Så otroligt vackert. Känns som något hämtat från en fin roman, men istället är det dina ord Clara.
Så fint
Nydelig skrevet! Åh!! <3
Åh Clara, nu släppte tårfördämningarna här! Jag har precis lagt mina små och hjärtat svämmar över lite. Du skriver det så fint, tack!
Så otroligt fint skrivet! Gråter (kan ha att göra med att jag är gravid med första barnet). Spara texten och ge Bertil sen!
Åh så vackert!
Jättefint! Började också gråta här, har en son på 3år och tänker exakt på samma sätt kring honom.
Åh! Så vackert att jag ryser! Vilken fin förälder-barn skildring du bjöd på, min vän. Kram till er! <3
Väldigt fint skrivit om din lilla gosse som nu håller på att bli en större gosse, en skolpojke rent av. Jag har en son som fyller 40 år i år och denna text gav mig minnen och jag blev väldigt rörd. Du verkar vara en sån klok mamma.
Så fint! <3
Varför måste han vara någon annan? Är jag trög?
Ja lite trög. Du vet väl likväl som de flesta att det är rätt trångt i dagens samhälle!? Att man behöver anpassa sig, ibland mycket för att rymmas. Det är ytterst få som verkligen lyckas att hitta t.ex. ett jobb där man får vara precis den man är. Likadant i skolan. Som ju inte ens är en plats för alla. Forskning visar att ungdomar i gymnasiet skulle behöva gå sovmorgon, för de behöver sömn för att utvecklas och är mer morgontrötta. Men ändå fortsätter skolor att börja vid 8. Och detta går igen i mycket annat och på fler ställen. Om man är som jag, HSP, så har jag många år mer eller mindre tvingats vara någon annan för att kunna få lön att leva på. En slags anpassning som jag blev sjuk av. Det ÄR trångt i samhället. I teorin är de flesta för variation i praktiken tycker många att det är sjukt knepigt att en vill sitta helt själv i ett hörn och äta lunch. MEN trösten till mig och till andra som är som jag är att jag å andra sidan ofta sägs vara modig. De flesta vågar inte gå utanför normen, för de i normen(där egentligen kan ingen passar) blir lätt nervösa av de som gör såsom man vill. I det långa loppet hoppas jag att alla tänker till på vad de verkligen vill. För bara då kan alla vuxna få fortsätta leka. Varför skulle det vara en dålig sak. Att vara en smula barn är att vara verkligt vuxen.
Å vad fint skrivet, precis så är det. Och ännu längre bort kommer dom ju äldre dom blir…i sin egna värld. Kram
Så fint ❤️
<3
Otroligt fint, du sätter ord på precis de känslorna jag själv har. Stoltheten över allt barnen klarat av men också oron inför framtiden och sorgen över att inte längre få vara delaktig i allt.
Nå triller tårene, så nydelig skildret. Min jente begynte også i førsteklasse i høst og jeg kjenner på nøyaktig de samme følelsene❤️
Så fint, klokt och vackert skrivet ☺️
Tack för den här vackra berättelse, du lyckades beskriva en vacker stund i livet. Så stämningsfullt.
Tänker på min yngsta son som bor i Taiwan.
Kommer ihåg hans rum när han var liten; stenarna vi hade plockat i Grekland, böckerna han hade, diplomen inramade… och den lilla nallen.
Åååå, dette var en nydelig tekst!
Pludrehanneklem
Det är så vackert och tårarna rinner.
All trygghet, all kärlek, hoppas och tror jag, ger ett skydd alla de gånger barnet testar en värld som kan kännas så stor.
Älskade barn, kommer alltid vara ens älskade barn.
Så vackert skrivet och så sant ❤
Så fint skrivit!! Blir lite rörd när jag tänker på min egna bebis här hemma…
Takk, Clara. Gutta dine er heldige som har deg!
Så fint och så sant. Och SÅ svårt när de blir äldre. <3
ja, de är inget annat än kärlek. så fint clara.
så vackert.
Så vackert skrivet, jag grät och jag som alltid sagt att jag inte ska skaffa barn…
Så fint skrivet. Känns så bekant.
I kväll blev nattningen av min stora, 14½ år, lång. Vi talade om stegen i tonåren, att göra allt mer själv – utan oss föräldrar, att röra sig i nya miljöer och att ha tryggheten inom sig.
Jag tog bilden av Ronja, som ger sig ut i skogen för att lära sig tass med farligheterna och som bemästrar mycket, men som också behöver Mattis som kommer och sliter undan grådvärgarna.
Alltså exakt så är det!! Det var d vackraste jag hört någon beskriva en förälders kärlek till sitt barn på ett klokt sätt! Fan så fint!!❤
Jag har inte ens barn själv och jag började gråta nu. För att jag som vuxen kvinna saknar mamma som är halva Sverige bort, mormor i sitt hus på landet där jag sprang som liten mellan hönsbajs och metspön, för att det är vinter i Västerbotten och inte här. Oj vad detta träffade rakt i hjärtat. Jag antar att man aldrig blir för stor för att längta hem.
Så fint skrivet. Gråter en tår och tänker på de mina. Hur min äldsta som är 4 blir mer och mer sin egen.
Jag kommenterar nästan aldrig men det här är tveklöst det finaste jag läst på länge. Kändes som om jag läste om min dotter. <3
Så fint skildrat! Det bästa du någonsin skrivit, jag blev tårögd.❤
😭😭😭
Vackert, vackert, vackert!
Så fin text, hög igenkänning ⭐️💕
Clara, fytusan vad vackert skrivet. Jag blir alldeles stum men också varm och lugn. Du skickade mig tillbaka till barndommen och mammas varma barm. ❤️
Så vackert skrivet <3
Så fint. 🙂
Precis det här är mina favoritinlägg hos dig. Med så mycket själ och hjärta och eftertänksamhet.
+1!
Inte lägligt att ha PMS och läsa sånt här. *bölar*
Så fint!!
Fint, jag blir väldigt berörd och tänker likadant om min egen son.
Fantastisk text ❤️
Ja, så är det. Fantastiskt fint skrivet. Gråter en skvätt och tittar ner på min lille förkylde 4,5-åring som somnat i soffan. Vår nyblivna 6-åring är ute på vift med sin förskoleklass och lillkillen på 2,5 år leker med sina vänner. Alla så små och samtidigt så stora ❤️❤️❤️
Åh nu börjar jag lipa… känner samma när jag tittar på min 5 åring.. Att han blivit en sådan stor fin kille. Vill ändå pausa tiden.
Åh <333 blir gråtmild, vad fint
Åh det finaste inlägget jag någonsin läst. Precis sådär är det!
Så vackert skrivet och så hjärtslitande sant.
Här sitter jag på Ikea utanför Oslo och gråter en skvätt för att din text är så otroligt fin! 👌💗 Kram på dig!
Åhh jag blir berörd. Vad fint.
Sååå fint❤
Åh vad fint du skriver om din son. Jag är nybliven pensionerad lärare och önskar att fler barn skulle få uppleva sådan värme som du ger dina barn.
Kram
Vilken fantastisk fin text Clara! Du satte ord på precis det jag själv känner för min egen son som är i samma ålder som din Bertil. Jag fick gåshud och blev rörd när jag läste.
Tack!
Blir så rörd av din text!Rysningar och tårar i ögonen, jag älskar mina barn så mycket. När du sätter ord på de känslor som jag också känner gör det nästan lite ont. Men väldigt vackert!
Så fint skrivet! Man kan verkligen känna hur du älskar honom. Ge honom allt det han redan får hemma så är han väl rustad för stora världen därute sen ❤️❤️
Jag br aldrig kommentera men nu bara måste jag! Så underbart vackert och vemodigt du beskriver det. Min äldste son går i ettan och jag känner precis som du. Han blir större för var dag som går och det blir fler och fler saker som jag inte vet/har koll på. Älskade fina barn! Kärleken är så oerhört stor att det ibland är svårt att ta in.
Tack för den här texten Clara den gick som en pil rakt in i hjärtat!
Åh gud så fint!
Så fint du skriver om din äldste! Väldigt vackert. Har vuxna barn men minns hur det var och hur jag tänkte.
Så fint skrivet…………………………
Så enormt fint skrivet
Otroligt vackert skrivet.
Så fint
❤️
<3
Din beskrivning är klockren. Känner igen mig i känslorna ❤️
Åh så vackert skrivet!
Känner exakt samma sak, med barn som snart inte behöver mig på samma sätt längre. Du satte verkligen fingret på spiken!
Vad vackert skrivet och ett sådant föredöme i moderskap du är . Jag blir så imponerad av dig och den mognad och klokskap du besitter.
Så otroligt fint skrivet om/till din son <3 Jag har en bebis och en treåring och igår stod jag länge och såg på treåringen där han låg med armarna runt bägge sina favoritnallar. Tänkte att jag vill skydda honom från allt ont i hela världen och att kärleken till honom är så overklig. Tänkte att jag inte kommer att kunna skydda honom mot allt ont och en fick en liten klump i halsen. Men så länge vi ser våra barn och låter de vara de som de vill vara får vi lita på att resten löser sig fint.
Så fint så jag börjar gråta❤️
Underbart att läsa denna fina skildring av synen på ditt barn! Du är fantastisk alltså 😊
Fina tankar, jag känner igen väldigt mycket av det du skriver. Började gråta, för det är så sant att liten blir större. Kram och må det gå dig väl.
Rörd
Så vackert skrivit o “oförstört “😀
Vackra människa, tack för att du skriver och berör.
Fint
Åh Clara, det här var så fint skrivet att jag var tvungen skriva ut det och sätta upp på väggen på kontoret för att bli påmind om hur snabbt mina egna barn växer upp. Både svindlande spännande och svindlande läskigt på samma gång!
Skulle bara kika in på din blogg som en liten pausgrej på jobbet. Men sitter nu med tårarna rinnande. SÅ fint skrivet! Vilken fin mamma dina pojkar har! <3
SÅ fint och så på oricken. Jag känner igen mig i det mesta med en strax 6åring här hemma. Texten är kärleksfullt och vemodigt på samma gång.
Jag tror detta är det finaste du har skrivit ❤️
Ett av de finaste blogginläggen jag har läst. Det förmedlar en sådan trygghet, kärlek hemtrevnad och fin vardag. Precis alla de delarna som gör din blogg unik. Mvh en av dina trogna läsare sedan många år
Det är så vackert skrivet🙏🏻