Imorse ringde klockan strax innan sex på morgonen. Jag hoppade rakt in i duschen och sedan rakt ner i kläderna och sedan rakt ut på sparken ner för att ta till tåget till stan. Det är fint att kunna ta sparken till tåget – men hu vad kallt det var när jag vaknade. Närmare femton minusgrader.
Jag kom till kontoret först av alla. Så jag tände alla ljus, kokade kaffe och la mig på den röda soffan och slumrade en stund tills Erica kom dit!
Det var nämligen dags för poddförmiddag! Vi gjorde manus och pratade vårplanering. Säsong nummer fyra av En Underbar Pod har säsongspremiär nästa vecka och sänds sedan i 20 avsnitt.
Efter att vi varit flitiga och jobbat på åt vi lunch. Sushiris med lax och räkor och massa soja och wasabi.
Vid tvåtiden tog jag tåget hem från stan och hämtade ungarna från förskolan. Det var bitande kallt och vi kämpade på med sparken hela vägen hem.
Bertil hjälpte till att sparka nästan hela vägen hem – men i de sista backarna fick jag kämpa själv.
Utsikten var vrålfin
Vi stannade till vid grannarnas hästhage och sa hej till pållen.
Sedan skyndade sig barnen in och jag släppte ut Melker. Han är lättrastad kalla dagar. Vill bara pinka lite snabbt och sedan in igen.
Jag satte barnen framför varsin film med varsin skål oliver i väntan på middagen. Tände eld i vedspisen, gasolkaminen och pannan i källaren för att mota kylan ur huset.
Till middag blev det en fattigmanssoppa på krossade tomater, vitlök och buljong. Adderade lite ris vi hade kvar sedan helgens middag och en skvätt grädde.
Jag tyckte att det blev riktig gott medan barnen skeptiskt petade i maten med skeden. Oh well…
Nu skulle jag egentligen behöva sätta mig med bokföring men jag är så trött att jag inte orkar någonting mer. Det får bli badkarsbad när ungarna somnat för att få tillbaka värmen i kroppen – man blir trött av kalla dagar.
32 svar
Jag blir pigg av kalla dagar! Förmodligen för att vi har så instabil vinter där jag bor och de hotar med plusgrader alldeles snart. Bäst att njuta av det vita och det kalla då. Önskar att jag bodde på dina breddgrader en period varje vinter. Särskilt när jag ser bilderna från din hämtning på förskolan.
På tal om barn som petar i maten.. Jag har ett barn som äter väldigt väldigt få saker. Kan bero på någon diagnos som strax ska utredas. Men hur resonerar du Clara och ni andra läsare på barn som inte äter? Jag har gjort otaliga ansträngningar med att göra maten intressant. Allt från att lägga upp på olika sätt och skära ut roliga figurer, vara med och laga maten, till att ge maten roliga namn, typ Hulken-smoothie.. Hen äter varken grönsaker, frukt eller bär, och det är väl det som är jobbigast.. Potatis och pasta går bra, köttbullar och köttfärssås med. Men inte korv, fisk, eller vegetariskt protein. Äter bara smör på smörgåsen, inte ost eller skinka eller leverpastej. Dricker inte mjölk eller fil eller yoghurt.
Hen växer och utvecklas fint, men det känns ju jobbigt med ett barn som knappt äter någonting.
Är det bara att acceptera läget och vara glad att hen växer och utvecklas bra ändå, eller ska man testa något annat? Jag har liksom slut på idéer.
Så länge hen verkar må bra och inte tappa energi och vara håglös skulle jag spontant inte vara orolig. Har hört berättelser om så sjukt många kräsna barn genom åren och tillslut brukar det ändras. Om inte annat av det sociala trycket i skolåldern. Men om du är orolig tänker jag att det ändå kan vara bra att prata med någon som vet mer? Om inte annat för att stilla din oro och få bekräftat att allting är precis som det ska vara och att du inte behöver oroa dig! kram
Tack för att du svarade Clara. Försöker slappna av och se att hen faktiskt mår bra och utvecklas fint. Var ju också superkräsen som liten, men inte riktigt såhär. Hoppas hen kan få inspiration från andra kompisar och så.
Tack igen <3
Jag är inte förälder, men är ett fd. barn som inte åt! Ville bara ha makaroner och inget annat över huvud taget, gillade inte ens köttbullar och annat sånt som även kräsna barn brukar gilla. Not for lack of trying, mina föräldrar testade nog alla tips man kom åt tiden innan internet. Någon gång i tonåren började jag äta olika saker och idag som vuxen är jag verkligen allätare. Vad gäller min situation så handlade det nog, om man ska hobby-analysera sig själv, om ett sätt att kontrollera sin tillvaro (och har hört att detta kan vara en grej med barn som vägrar olika mat, vilket var mitt fall). Det blev ju ordning med den där maten ändå, och jag växte och blev både frisk och intelligent. Det som jag dock fortfarande kämpar med är ångesten kring när folk fokuserar på vad jag äter, tittar på mig när jag äter, etc., alltså sånt som föräldrar och vuxna höll på med vilket skapade ett stigma kring min mat när jag var liten. Jag vet ju inte hur det är med ditt barn, men tänkte bara dela med mig om hur det var för mig och framför allt säga: Oftast ordnar sånt upp sig av sig själv? Kanske avdramatisera är bra, om du inte har provat det? Lycka till och hoppas det ordnar sig, med både mat och diagnos!
Har varit jättenoga med att aldrig göra maten eller (bristen på) ätandet till någon “grej”. Har ett ätstört syskon så jag vet hur förödande det kan vara. Men bra att du påpekar det!
Skönt också att höra att barn som ätit lite faktiskt kan växa upp till friska och starka vuxna som börjat äta mer varierat. Tack också för att du delade med dig av tankar på varför det kan ha varit så för dig. Skulle inte förvåna mig om det även gäller mitt barn.
Jag hoppar in och lägger mig i lite. 🙂
Jag jobbar som dietist på en habilitering, och träffar många barn med tex autism som äter selektivt. Det kan handla om bara röda saker, korv till varje måltid eller ngt helt annat. Så länge de växer som de ska så är det bästa att som förälder försöka att inte oroa sig. Och ditt barn har ju ändå valt flera näringsrika livsmedel! 🙂
Några tips, (ta dom om du vill ha!):
1. Servera maten i olika mindre skålar, istället för en blandad sallad ha en skål med gurka, en med paprika etc.
2. Ställ alltid fram maten på bordet och låt barnet ta mat själv. Föräldrarna väljer vad som står på bordet, barnet väljer vad hen vill ha. Barnet har ju ingen chans att bli nyfiken på nytt om hen inte ser maten, därför viktigt att allt åker fram för allas beskådan.
3. Inget tjat. Till slut kanske lite nyfikenhet väcks! Det som verkligen minskar chansen att ditt barn utvecklar ätglädje är trots allt press och stress och tvång kring maten. Hur som helst vinner man inget på det (mer än ev ytterst kortsiktigt).
4. Tvärtemot vad BVC säger så kan det faktiskt vara en god idé, för en del barn, att byta plats. I köksbordet kan det sitta en “låsning”. Ställ fram lite plockmat på tv-bordet. Kommentera ej, se vad som händer. 🙂
5. När folk vill ge råd du inte ber om och som du inte vill ha (som jag tex?), så försök slå dövörat till och svara bara “jasså”.
Och som sagt, försök att inte oroa dig! Det ordnar sig, oavsett om hen börjar äta grönsaker eller ej. 🙂
Så fint att du som expert tog dig tid att svara Ida! <3
Tack för att du lade dig i! Flera olika erfarenheter och kunskaper är väldigt välkommet.
Skönt att höra att du som ‘expert’ inte direkt blir orolig och att du tycker hen ändå äter helt okej. Tipsen var också väldigt bra. Nr 2 har jag inte testat så mycket, så det ska jag göra mer. Tack!
Har haft ett barn som inte ville äta annat än frukt. Vi fick fylla i näringsdagböcker hemma och på förskolan. Vi har testat allt: skojiga former på maten, bara servera mat han tyckte om samt all annan mat som han kanske kunde tänkas tycka om – sushi, blodpudding, kalv, pilgrimsmusslor osv osv osv. Inget har fungerat. Min slutsats är att man aldrig riktigt kan veta när barn äter. Och sen läste jag i Lotta Lundgrens ena matbok att mängden mat som en unge kan klara sig på är förbluffande snålt tilltaget. Det handlar om matskedar. För barns innandömen är skära och rena och oförstörda. Deras absorberingsförmåga när det gäller vitaminer och mineraler och annat som vi föräldrar vill att barnen ska få i sig, är enorm. Dom petar i sig två centimeter morot och kan sen köra på i ett vettlöst tempo i fyra timmar utan paus innan dom måste fyllas på med tre vindruvor. Det var ganska skönt att höra. Det och att man ska kolla på längden. Så länge dom växer på längden är allt (mest troligt) i sin ordning. Lycka till och gör inte som mig (oroa inte ihjäl dig, det blir så jobbigt)
Har varit på gränsen att oroa ihjäl mig många gånger! Men har försökt trösta med med tanken på att andra barn äter sämre men liksom mitt barn ändå mår bra och utvecklas och att jag gör så gott jag kan.
Och jag håller med, det var väldigt tröstande att läsa det! Och nej, man kan aldrig veta när barn äter vad. Helt plötsligt en dag fick mitt barn för sig att testa något nytt, och även om det inte föll hen i smaken så levde jag på den stunden länge! Det gav liksom hopp 🙂
Tack så mycket för ditt svar!
Kan barnet få vara med runt matlagningen? Kanske även i affären, välja vad som ska ätas och lagas? Lite beroende på hur gammalt barnet är såklart.
Finns en ganska nyutgiven bok, den kanske är en idé? http://www.idusforlag.se/apboken Ska avdramatisera ätandet.
Vilken fantastisk natur ni har där hos er! Underbart landskap. Och vilket ljus! Så fint
Jag har inte åkt spark sedan jag var 6 år (40 år numera). Den skånska vintern är inte mycket att skryta med måste jag säga…….
Vi har tre sønner og yngstemann nektet en periode å spise det meste av middagsmat. Vi laget ikke noe ekstra til ham og bestemte at han skulle smake tre skjeer/biter av middagen uansett hva vi hadde. Etter at han hadde spist dette kunne han velge å spise mer eller la være. Det var slitsomt i starten, men etterhvert førte det til at han ble vant til flere smaker og likte mer og mer av forskjellige typer middag.
Hej Clara! Här kommer en kommentar helt utan koppling till inlägget ovan. Jag har följt din blogg i många herrans år (föga förvånade) och har vissa inlägg inprintade i hjärnan. Din hudvårdsrutin är en av dem. Vi verkar ha väldigt lika hud och jag har testat allt ifrån lancome, estee och clinique till apotekets och Niveas på ica. Jag måste bara tipsa om mina små guldkorn jag äntligen har hittat och hoppas att dessa också fungerar för dig (om du är sugen att testa nytt). Till att börja med så: Shiseidos serie Waso! Underbar renjöringsgele som verkligen tar bort alla spår av smink (inklusive mitt missbruk av onormala mängder mascara samt, ett mer måttligt brukande av, eyliner) i en enda rengöring. Det svider inte i ögonen, luktar gott samt är relativt prisvärt med en prislapp runt 300 kr. Samma lika med deras krämiga hudkräm som ger fukt hela dagen lång. Än bättre blir det eftersom den fungerar både som dag- och nattkräm. Sen måste jag också slå ett slag för kicks egna märke. I deras glow-serie har de exfolieringspads till ett riktigt fint pris (140 kr ungefär för 50 st) och jag tycker att det kan vara värt ett test med tanke på prislappen på Kerstins produkter. Padsen är indränkta i medel så de räcker länge. Produkten är även, delvis, fair trade märkt. Kicks har också en fuktserie med en gelprodukt som jag använder mellan padsen och ansiktskrämen som verkligen ger den sista fukten som en torris som en själv behöver. Slutligen, återigen kicks egna produkt, deras kroppslotion med sheasmör för en hundralapp. En kladdfri pump, kräm som går direkt in i huden och en hud som håller sig mjuk och utan stickningar under resterande del av dagen. Den bästa jag haft! Eller, det är alla dessa produkter jag tipsat om… Hoppas att du får lite inspiration från en tjej som hopplöst sökt bra grejer till sin hud i 27 år och äntligen lyckats!
Åh gud vilken underbart bussig kommentar!Tack för att du tog dig tid och skrev – jag ska definitivt kolla upp dina tips. Kicks lät ju prisvärt och bra och det jag tidigare testat av Shiseidos har varit fantastiskt! KRAM
Men brr vad kallt det var idag. Sådär så det nästan gjorde lite ont. Är fortfarande iskallt och vårt hus, en isbit… Önskar att vi hade en kamin att hjälpa våra stackars element med.
Vilken mysig dag, med kälke och allt!
Nyfiken på vad ni har för panna? Vi har en gammal Albin, men den värmer huset effektivt som tusan kalla dagar som dessa!
Gud vilken mysig by ni bor i!
Tack för att du tar tid av dina dagar till att fota även små vardagshändelser och dela med dig. Känns fint att få ta del av!
Åh! Fotot på pållen.
Så fint💕
BTW. Är så avis på din vedspis. Vill åxå ha.
Så bra att kunna ta tåget till jobbet!
Vilken drömmig vardags-dag. Jättefint beskrivet med ord och bild. Jag har inte åkt spark sen jag var barn, borde kanske köpa en så att mina barn får prova på… Tack för en inspirerande blogg!
Men en så fin gamelspark! Röd o med knorr o såna dära bra medar som går o böja i svängarna! Kom ihåg att jag brukade valla genom att dra över en kantsten för att ta bort is o få bättre fart när de va kallgnedon
Precis upptäckt din blogg är är nu helt fast! Så kul när man hittar en blogg som fängslar och man vet om att man har ett helt arkiv att beta av 🙂 Stor tumme upp och stora kramen!
Åh gud vad härligt! Varmt välkommen hit <3 tack för alla fina ord
Vilken underbar inspirations källa du är med dina ord o bilder, blir så nostalgisk o minns så mycket fint från min egen barndom, o gläds åt nuet ännu mer genom det. Tack o lycka till med allt.
Vad mysigt det ser ut! Bilden av er vedspis fick mig att tänka på när vi var i mitt ex pappas sommartorp själva en helg. åh, ska vi inte tända i vedspisen tyckte vi förtjust och lade in alla klabbarna i ugnen, haha 😀 fel lucka visst..
Finns det en pålle till?
Precis min tanke ….!!!!!???