Vilken dag. Jag hade verkligen världens sämsta morgon med barnen. Jag skulle in till stan och korra slutmanus av min och Ericas bok Hjälp jag är utmattad. Och den här morgonen levde verkligen upp till titeln. Mitt korrmanus var vid avresa försvunnet vilket föranledde ett mindre hysteriskt anfall från min sida. Vi kom iväg för sent på morgonen och skulle dessutom skjutsa en kompis till Bertil till skolan – så även hon drabbades alltså av vår försening. Jag hade magont och var så stressad att jag inte kunde tänka klart och jag blev alldeles för arg på barnen. Och sedan när vi skiljts åt ville jag bara gråta.
Väl hemma hos Erica kröp jag ner i hennes soffa, fick kaffe och godis och manus att korra. Och efter ett tag kändes det lite bättre. Men sedan – efter en hel dags fokuserat korrande – öppnade jag mailen och fann sjuhundra obesvarade mail, sms och telefonsamtal – med varierande irritationsgrad från avsändaren. Och så fick jag skynda mig för att hinna hem till förskolehämtningen. Och då började magkatarrkänningarna komma. Det var flera år sedan jag hade det – men nu har det kommit tillbaka. Så fort jag kom hem och gett barnen mat fick jag gå och lägga mig för att det gjorde så ont.
Och här ligger jag nu. Vilken värdelös dag. Till på köpet helt yrslig och konstig i kroppen, och oförklarligt ledsen. Och då slår det mig att jag inte tagit min medicin på säkert tio dagar. Jag äter ju SSRI-preparat efter utmattningen och nu har jag glömt bort att ta det. Alltså har jag starka utsättningssymptom.
Skönt att få en förklaring till eländet. Imorgon ställer jag in allting. Avbokar kompisdejt och träning och jobbmöten och materialinköp. Jag ska bara stanna hemma, vårda min magkatarr och försöka komma i balans igen.
En gång utmattad – alltid stresskänslig. Nu får jag ta hand om mig.
73 svar
<3
Ta hand om dig!
varit med om samma grej, fruktansvärd känsla <3
Var rädd om dig Clara!
Vi som följer dig på din blogg mm, kräver ingenting.
Jag njuter av dina inlägg och det förutsätter jag att andra som följer dig också gör!
Jag förstår din ångest, men med livet som insats? Aldrig!
Viljan ligger alltid före kroppen och det är störigt.
Ta hand om dig!
Stor kram från en av dina vänner i periferin❤️
Anna
Tycker du gör rätt i att ställa in morgondagens planer. Ta hand om dig nu. Kram
Ställ in, fokusera på dig själv, ät ofta och lite om du mår illa. Proviva, men bara de snälla sorterna, blåbär och nypon typ, kan hjälpa. Brukar ta Novalucol innan mat för det hjälper i ca en kvart. Det är viktigt att magen aldrig blir tom. Det blir snart bättre! Ta hand om dig.
Mvh Magkatarr i två år
ja ta hand om dig fina Clara! <3
usch fy vilken jobbig morgon. och känner så väl igen mig.
Från hypereffektiv och alltid klara av “allt” så blir jag för arg på barnen när de krånglar (känns det som) jag blir helt gråtmild av motgångar eller vanligt “det här kommer bli en diskussion med min chef för vi inte tycker lika” och normalt så kan jag ju hantera allt det här. Det är inga problem.
Jag blir inte oense med någon och jag kan utan ens att anstränga mig knappt, ta dialogen med min chef så han förstår vad jag menar och så är vi på samma plan igen. Vi vill egentligen samma sak.
Och mina kollegor gillar mig och jag gillar ju egentligen alla.
Men nu känns det inte alls så, allt känns bara så motigt utan att jag fattar varför. Som att jag hemma bryter ihop för att tvättmaskinen gick sönder. Alla problem känns så stora helt plötsligt fast jag såklart kan köpa en ny tvättmaskin.
Har ju jobbat 150% senaste halvåret och det kanske är så att jag bara jobbar för mycket i kombination med en massa trassel och stök från omgivning som jag inte kan rå på, vilket gör mig frustrerad, jag vet faktiskt inte. Nåt jag borde göra vore väl till att börja med, att köpa din bok. Kan ju bli lite kloka insikter 🙂 Jag vill egentligen inte trappa ner eller nåt, jag vill bara känna mig normal igen.
Fint att läsa att du tar hand om dig och svarar på kroppens signaler! Vila och åk längdskidor, om det får själen att må bra! Jag är också stresskänslig efter utmattning, och inser alltför ofta alla signaler för sent.. när barnen blivit utskällda och maken fått sin beskärda del. Då är det skönt att få vila och sova och vakna till en ny dag!
Kram
Styrkekramar till dig! Ta det lugnt, vila o bygg upp krafterna igen! ❤️
Ta hand om dig!
Så mycket igenkänning… Vet vad du går igenom. Jag har inte varit utmattad, men jag lider av ångest och depression som går i perioder och som jag äter ssri för. Jag klarar inte heller av stress.
Ta hand om dig.
Ush, en skopa nätkärlek på den!!
Jag hade ums bakslag förra veckan Man blir så rädd gör å halka tillbaka regält. Klokt att avboka!
Var rädd om dig! <3
Nämen Clara, ni blir jag orolig för dig❣️ Hoppas verkligen att det inte kommer påverka dig alltför mycket att du inte tagit fin medicin på flera dagar.
Känns skönt att du känner efter och vet att du måste ta det lugnt. Hoppas du får möjlighet att göra det också. Öppna inte mejlen i morgon!
Fint med vänner som Erica som kan pyssla om en😊
Ta hand om dig❤️
❤️
Åh fy fasen! I feel you.
Vila ikapp och slöa ordentligt imorgon. Massa värme och kramar härifrån.
Åh, utsättningssymtom efter SSRI-preparat är inte alls roligt. Jag har trappat ner långsamt under nästan en månad nu för att inte få utsättningssymtom men ändå har jag fått det. Humörsvängningar, yrsel, “head zaps” (känns som elstötar i hjärnan typ) m.m. Hoppas att du snart får ordning på måendet igen <3
Kram på dig!
Kram ❤️
Jag brukar avsluta min dag med att kika in här. Som jag skrev en gång tidigare så kastar jag ankar här. Du är min trygga hamn i en annars så rörig och galen värld. Och jag gör det även idag för du visar mänsklighet. Det är jag tacksam för. Men jag önskar såklart att du snart får må bättre. I magen, själen och orken. Och så önskar jag att du har personer att kasta ankar hos som är din trygga hamn. Jag tror vi alla behöver det. Glad att läsa att du tar ditt mående på allvar och avbokar allt imorgon för att prioritera din hälsa. Kanske ska du kolla hur du bäst gör när du glömt SSRI-preparat för att du ska må på bästa sätt.
Med önskan om en god natts sömn och en känsla av en ljusare morgon när du vaknar. All kärlek!
Ta hand om dig, väldigt klokt att ställa in allt och lyssna på kroppen. Stor kram!
Krya på dig!
Vilken tur att denna dag snart är slut nu. Imorgon är en ny dag med nya tag. Hoppas den blir betydligt bättre än dagens. Ta hand om dig!!!
❤❤❤
Vill bara önska en god natt. Kram
Fina Clara, vet precis hur ledsen en kan bli när symptomen kommer krypande❤️. Vill bara, ifall att du blir rädd, påminna om hur otrolig kroppen är på att återhämta sig, vilket du ser till att den får göra nu. Genom att ta ansvar och faktiskt låta bloggen vila när du behöver vila inspirerar du oss kvinnor att lyssna på våra kroppars signaler. Önskar dig massor med återhämtning.
Många kramar till dig❤️
Hej fina Clara!
Jag har alltid i mitt liv varit bra i stressiga miljöer och högt tempo, har tex jobbat heltid på McDonalds i tre år. Men när jag blev 23 år gammal sa min kropp ifrån. Utmattningsdepression. Senare vet jag att jag fick den utan svår ohanterbar barndom och ångest och inte högt tempo. Men jag blev friskförklarad lagom till jag blev 26. Men det har varit en lång lång resa. Känns som en evighet ibland.
Men det jag skulle säga var att när jag var utmattad och deprimerad klarade jag inte ens ett milligram stress, inte ens någon påminnelse om ett måste. Blev helt hyperstressad och låg under täcket resten av dagen. Men när jag blev frisk kunde jag sakta sakta trappa upp tempot igen. Idag tycker jag själv att jag är uppe i samma stresståliga nivå som innan min utmattningsdepression.
Tappa inte hoppet om att du inte kommer bli som innan. Det kommer du fast en så mycket MYCKET bättre version. För tänk vad man lär sig av att vara utmattad och deprimerad.
God bless
Ååå, hoppas du tar det lugnt! Världen får snällt vänta tills du är bättre, och den som inte väntar är inget att ha! Kram!
Så bra skrivet ” den som inte väntar är inget att ha” så enkelt och så bra! Behövde höra det!
Å goa du! ❤️ Kram
Sköt om dig 💜
// Medmamma
Önskar dig en vilsam morgondag. Ta hand om dig. Stor kram! 💛
Usch, hatar dagar då ingenting stämmer! Låter klokt att ta en dag hemma imorgon! Kram fina du ❤️
Kram!
Kamomillte är bra att dricka vid magkatarr. Gillar man inte smaken har twinings ett te som heter infusio med kamomill, honung och vanilj. Hoppas magkatarren ger med sig.
❤
Hejsan!
Vill bara tipsa om något jag precis upptäckt.
Det finns något som heter hårmineralanalys som en näringsterapeut kan hjälpa till med. Med hjälp av en hårmineralanalys kan du få veta vad som saknas i kroppen och vad du kanske har för mycket av, både när det gäller mineraler och tungmetaller. Obalanser kan ställa till med mycket, både fysiskt och psykiskt.
Detta verkar hjälpa många att få en bättre hälsa. Jag har precis börjat äta mina rekommenderade kosttillskott men jag märker redan skillnad. Många konstiga symptom och en extrem trötthet börjar ge med sig.
Med vänlig hälsning Malin
Kramar från Värmland.
Jag förstår dig precis! Ta hand om dig.
Utsättningssymtom är vidrigt, går inte att hantera “med viljan”. Glöm inte äta semla också!
Det är fan dags att strukturer ändras. Och inte att vi människor ska vara så tåliga. Det är vi redan, men det som förväntas av oss på jobb eller av oss själva är vansinnigt och sjukt. INGEN borde vilja leva upp eller måsta leva upp till platsannonsen “gillar du att jobba 110%, är flexibel, inkännande, älskar utmaningar och att ha en miljon bollar i luften. Är du dessutom 19 år och har 198987 högskolepoäng då kan du vara den vi söker. Och bäst vore om du ingen fritid vill ha eller inga andra intressen att lägga tid på heller. Vi vill liksom äga dig helst. Och orkar du inte kan du gå. För det finns andra som kan tänka sig att bränna ut sig annars”.
Själv tänker jag som så, våga säga nej. Våga verkligen känn efter mer. Man tror alltid att alla klarar så mycket, egentligen kanske ingen klarar nån stress. Man vet sällan vad saker “kostar”, man ser oftast ytan bara. För mig tex. är det dyrare i pengar att handla på en liten matbutik men billigare i energiåtgång. Och det är värt mer än pengar för mig.
Jag tror många bara kör och kör och kör. Tillslut har man missat allt, barnens lek, sin frus blick, snön vithet, solens värme.
ALDRIG tror jag man kan ångra lugn o ro. Men en dag kanske man sitter där ensam med fickorna fulla av pengar men ingen ork att göra nåt med dem.
Kloka du<3
Hej Clara! Ang SSRI, har du glömt bort att ta dom på 10 dar för att du vill sluta ta dom eller har du medvetet hoppat över för att se vad som händer?
Vi är många som äter dessa mediciner och vissa av oss vill egentligen inte och väljer därför att sluta för att vi känner oss starka nog, men vi glömmer lätt att det fanns en anledning från början att vi faktiskt började ta dom.
Har ingen studie på hur många som klarat sig utan efter att ha använt dessa under några år, men personligen så skulle jag inte ens våga chansa på att sluta.
Mitt mående i dag tror jag till mångt och mycket beror på dessa och då blir det en livsviktig del av mitt liv, inget jag slarvar med helt enkelt.
Va rädd om dig!!
Kram från en som läser din blogg varje dag men som sällan kommenterar.
I somras kände jag mig extremt trött och deppig under en period. Visade sig att jag ätit min mans allergimedicin (trötthet som biverkning) istället för mina antidepressiva i 3 veckor.
Väldigt lika i utseende och storlek och eftersom man alltid får olika fabrikat nuförtiden så reagerade jag inte alls.
Ta väl hand om dig och vila och sköt din medicinering.❤ Min första tanke när jag läste ditt inlägg är varför din man inte avlastar dig med barnen så vardagen blir litet enklare för dig och inte så hysterisk.
Kram till dig och familjen❤
Det här har absolut inget att göra med det här inlägget men jag vill kärleksbomba er Podd!! Jag håller på att lyssna mig igenom alla avsnitt och har kommit fram till nr 10 och jag njuter verkligen av att ha er med mig om dagarna, när jag går och diskar, dricker kaffe eller promenerar eller åker buss till och från jobbet. De hemtrevliga ljuden av bakning eller matlagning och era samtal skänker mig enorm glädje. Det känns som att ni är så tillåtande, även om ni kan ha starka åsikter, att om jag inte håller med så är det helt ok, eller om ni två är oense, så är det inte hela världen, det kan till och med vara intressant. För en konflikträdd person som mig är det så skönt att få höra er argumentera och det känns aldrig “farligt”, det är bra samtal helt enkelt. Ni förgyller verkligen mitt liv <3 Massor av kramar
Stor kram på dig! Min lilla dos SSRI jag lämnat kvar på efter min senaste depression 2013-14 hjälper mig orka jobba och mamma på. Slarvade över julen, mådde bra utan utsättningssymtom, men istället började jag i januari dala ner i en grå deppighet på vippen till en ny depression. Humöret gick upp när jag mindes att jag ju har medicin. 😉
Nu vilar du allt vad du behöver. Det blir nog bra. This too shall pass, och imorgon är det en ny och bättre dag. <3 Vi är så glad att du ändå orkar blogga. Det är så skönt att läsa en riktig människas blogg. Du är så viktig.
Att man inte kan komma till en punkt då man inte behöver lära sig flera läxor. Det tänker jag ofta. Du gör i alla fall det enda rätta med att bara vara hemma nu! Kram kram kram Clara!
Lider själv av magkatarr, det är ett jävla k*k elände som man inte kan förutspå. Förbannade stress alltså! Ät lite kokt mat, kanske en ompreazol i förebyggande och framförallt, vila, vila och vila och koppla bort allt. Krya och ha en fin helg!!
Klokt! Ta hand om dig.
Fy sjutton för såna dagar!
Ta nu ordentligt hand om dig!!!
❤
Hej
Jag slutade också just med mitt SSRI-preparat efter två års knaprande. Dock trappade jag ner väldigt långsamt under flera månader. Trots detta fick jag enormt jobbiga utsättningssymptom och då har jag inte ens ätit en särskilt stor dos: Brain zaps, yrsel, illamående, magont, sömnlöshet, svår ångest och konstanta gråtattacker. Jag var helt oförberedd på detta. Nu har jag varit sjukskriven två veckor för att sätta in preparatet igen. Jag vet inte riktigt vilka slutsatser en ska dra av detta, bara det att du måste vara extremt försiktig och förberedd om du ska sluta med SSRI. Kanske bra att veta. För mig är det en konstig känsla att ångesten skapas inifrån och inte egentligen relaterar till något konkret som hänt mig. Att det hela är kemiska processer i kroppen jag inte egentligen kan styra över mer än med medicin. Hur som helst: Jag känner med dig och hoppas det blir bättre snart.
Önskar dig en härlig och lugn helg ♥️
Nu sticker jag ut hakan och säger “ja, om du bestämmer dig för att den meningen alltid kommer att stämma – så gör den förstås det”.
Du kanske inte är mer stresskänslig nu – utan var (för) stresstålig innan? Du kanske är mer i kontakt och lyssnar på din kropp mer nu och agerar på dess signaler bättre än förut? Du kanske bara har haft en hektisk period och är i behov av återhätmning, alldeles oavsett tidigare erfarenhet?
Att befästa en mening med sådan negativ klang som du avslutar inlägget med, kan inte leda till något gott, tror jag. Att liksom alltid sammankoppla måendet idag med en sjukdom som en hade “för länge sedan”, tror inte jag gör någon nytta heller. Låt det vara. Du är trött = vila. Krafterna tog slut = återhämta dig. Att sätta en sådan stämpel, som förknippar dig som “svagare” och som dessutom sträcker sig för evigt framåt låser dig bara vid att det är din sanning. Och får dig att leva så att du bekräftar den sanningen om och om igen. Som en självuppfyllande profetia.
I alla fall upplevde jag stor skillnad när jag släppte tankarna på hur min (långvariga) sjukdom påverkade mig långt efteråt och märker STOR skillnad.
Kram!
Känner igen mig, skönt att höra att en inte är ensam om det. Styrkekramar!
Jag sitter länge med detta kommentarsfält. Ville till att börja plita ner något gott råd (från egen erfarenhet) men stannar vid tanken, och minnet av just den egna erfarenheten. Jag log alltid glatt och nickade instämmande åt alla goda råd medans allt jag egentligen ville var att slänga en filt över huvudet och tillvaron och bara få vara ifred. Så, du får inget gott råd av mig utan bara en vänlig tanke – med en förhoppning att inte stressa dig ytterligare.
Mycket fint med vänliga tankar Anna-Karin!
Om jag glömmer mitt lilla piller en morgon känner jag av blixtarna i huvudet redan på em-kv. Jag fick till slut köpa en liten dosett och lägga bredvid tandborsmuggen för att inte glömma de små som gör livet någorlunda normalt igen. Hoppas du får ordning på medicineringen o måendet Clara ❤.
Jag har haft utmattningsdepression och äter fortfarande Sertralin efter det. Jag fick magkatarr kort efter en dosökning, enligt min läkare retar Sertralin magslemhinnan vilket gör att man lättare får magkatarr. Hon skrev ut Omeprazol, när magkatarren gör sig påmind tar jag en kur på två veckor. Funkar för mig.
Sköt om dig, vi väntar.
Ja Clara, ta hand om dig och prioritera din egen hälsa och återhämtning.
Naturligtvis kan en del av ditt mående bero på att du inte ätit medicinen på nån vecka. Man ska trappa ner i samråd med läkare för att se hur det fungerar och att det inte blir så tvära kast från ett bra mående till ett dåligt.
Men för mig som läsare är det väntat att detta händer – du har många projekt, mycket energi och vilja och ett högt tempo. Då är det väldigt lätt att ta på sig för mycket och till slut krascha. (Lite eller mycket.) Låter som en helt naturlig reaktion på för mycket ansvar/stress. Vi är alla bara människor och ska inte driva oss själva för hårt. Fokus bör vara att lära oss av utmattning/depression vad som fungerar och vad som inte gör det – i längden. Medicin kan vara nödvändig en period för att ta oss ur utmattning/depression och få ork och livsglädje tillbaka men om vi fortsätter (återgår till att) leva på det sätt vi gjorde innan vi blev utslagna – då är vi snart sjuka igen. Medicin kan hjälpa (och är ibland absolut nödvändigt) men inte ersätta sunt leverne. Precis som att man inte ska dricka kaffe/energidryck för att orka ett högt tempo utan se till att få sömn, återhämtning, lagom med aktivitet o.s.v.
Stort lycka till! Och minns att du är långt ifrån ensam i en sån här situation. Och att det är svårt att hitta balans och lagom.
Sen kan alla människor ha en dålig dag bör jag tillägga. Såna då man önskar att man likt en dator hade en omstart knapp.
Lite samma jag tänkte. Jag har fångades upp i allra sista sekunden innan jag själv kraschade och har inte tagit medicin men gått hos psykolog. Kraschar och svackor kommer, medicinen kan inte helt ta bort det och ska det heller inte för det är kroppen som varnar. Försök vara tacksam för att den säger ifrån och du klarar att lyssna. Jag tar inte ställning till om du ska ta medicin eller ej men jag tror att om du ska ta medicin så får du försöka se till att du inte missar att ta den. Dosett är inte bara för pensionärer och det finns små och fina sådana numera. Du ska ju inte må ännu sämre för att du missar att ta medicinen, den ska ju hjälpa dig.
Hatar när jag glömmer min anti-depp. Livet leker i flera dagar och sedan plötsligt står man på avgrunden och undrar vad hände?!?!
Ser fram emot boken. Kram! Ta hand om dig!
Kram fina du! <3 Ta hand om dig idag!
Klokt att stanna hemma och återhämta dig. Hoppas du mår bättre snart! Kram!
Försök verkligen att ta hand om dig! Sätter nu ut min SSRI för att byta till ett annat preparat, och har inte börjat känna någon än. Men insättningssymptomen brukar vara värre för min del, så jag har kanske lite att vänta nu när jag börjar med den nya… Om någon vill läsa mer om psykisk ohälsa så får ni gärna besöka min lilla blogg där jag skriver mycket om det för att bryta tabut!
❤️
Det är glädjande att läsa ditt inlägg och det är roligt att se alla sunda, vettiga människor i kommentatorsfältet. Jag unnar både dig och kommentatorerna allt ❤️ Önskar så mycket att jag kunde relatera. Jag tar SSRI men alkohol är det som “hanterar” min vardag. Jag har provat alla sömntabletter och ångestdämpande. Nu börjar jag skita i vilket för inget tycks fungera trots förändrade levnadsvanor. Utan tabletter, med tabletter, med alkohol, utan alkohol.. Som sagt unnar jag er alla med positiva upplevelser ALLT men jag vill ju så gärna vara en del av er.
Ta hand om dig. Tid att andas är så väldigt nödvändigt! <3
Usch, hoppas du snart mår bättre! Jag har PMDD och får liknande aha- upplevelser varje månad när jag glömt ta premalex (SSRI). Gråter av obetydlig stress på jobbet, startar konflikter med min man och funderar (på fullt allvar) på skilsmässa, blir paranoid om folk inte svarar på sms (“de hatar mig!”)… helt ur balans och då är jag annars en rätt stabil person. Och blir på köpet arg för att jag måste ta medicin för hormoner som ballar ur. Suck.
Om man slutar tvärt med ssri-preparat blir man yr och mår jättedåligt… Kom ihåg att ta dem och ta hand om dig! Kram
Men shit! Inte konstigt du mår dåligt om du bara tvärslutat med SSRI! Jag är på gång att avsluta och tänker mig en extremt lååååångsam uttrappning. Ta hand om dig!