Kalaseriet

Tack för alla fina varma kommentarer på förra inlägget. Tog en ledig fredag och lördag och gjorde just ingenting. Jo, lite kalasförberedelser förstås. Jag och Folke bakade chokladbollar

För idag hade vi födelsedagskalas för Bertil och alla släktingar var inbjudna. Jag gjorde även tårta och hallonmuffins.

Detta recept höftade jag fram – men eftersom det blev succé får jag dela det på bloggen inom kort!

Gjorde en festlig tårta med paraplyer och godisar på. Samma recept jag alltid använder – blir så gott!

Så kom släkten och firade Bertil med pakethög och allt.

Något jag har fått med mig från Jakobs familj och som jag verkligen tycker om, det är leklusten. Självklart leker man på kalas och alla vuxna ställde upp på Bertils lekar. Två barn och åtta vuxna mellan 30-80 som fick studsa som studsbollar, stå på ett ben och leka tagen. Garanterat bra stämning!

Nu har jag lite knip i mammahjärtat för på torsdag åker Jakob och Bertil till Tokyo! Visst har jag rest långt bort ifrån Bertil – men det är en helt annan sak när han reser ifrån mig. De ska hälsa på en kompis till Jakob och dessutom min systers familj som kommer vara i Tokyo några månader den här våren för att arbeta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

23 kommentarer på “Kalaseriet”

    1. Det blir väldigt dyrt att åka allihopa och så är Folke lite för liten för att uppskatta resmålet skulle jag tro =) så vi stannar hemma och rår om varandra istället.

      1. Nyfiken fråga: hur gör ni (när en vuxen åker iväg på annat än jobb) med förskola/fritids för barnet/barnen som är hemma? Jag har bott i tre olika kommuner med barn, och på alla ställena har de varit tydliga med att barnen inte är välkomna i förskolan om en förälder är hemma och jobbar och en åker iväg på annat än där resans huvudsyfte är jobb. Jag skulle gärna vilja att min man eller jag någon gång kunde resa iväg med några av barnen, men med alla fyra känns inte optimalt. (Observera att jag ju inte har en aning om vad syftet med Tokyo-resan. Den kanske är i jobbsyfte.)

        1. Så är reglerna. Är en förälder ledig från jobb eller tar semester ska barnen också vara lediga. Förskola/fritids följer ju dina arbetstider och har du semester ska således barnen också ha det. Rätt naturligt kan tyckas.

  1. Hej Clara!
    Har har en fråga jag tänkt ställa dig länge men inte riktigt vågat pga 1, jag vet inte hur jag skall ställa den rent språkligt utan att trampa någon på tårna. 2, jag HATAR när andra lägger sig i människors livsval och barnuppfostran och det är kanske precis det jag gör med min fråga. Så puh! Nu kör vi.
    Du uppfostrar dina barn och bor i ett samhälle där det (om min googlesökning stämmer) knappt bor några utlandsfödda. Ni älskar det gamla och genuint svenska,-bonader, gamla planscher med vita barn, svenskt kulturarv i form av porslin och möbler m.m. Allt i ditt liv andas väldigt ”svenskt!”. Är du inte rädd att dina pojkar får uppleva en extremt enkulturell del av vårt extremt mångkulturella land? Att ända gången de får uppleva det är på semestrar där ni är besökare och turister?
    Hoppas du förstår min fråga…

    1. Men det här tycker jag var en lite konstig fråga – med det resonemanget skulle ju inga barnfamiljer alls kunna bo på landet! Det finns ju många sätt att möta andra kulturer, tex böcker och tv, och byskolor är inte bara så blonda och blåögda som du tycks tro. Hälsningar från en som själv vuxit upp på vischan, och haft flera nysvenskar och adoptivbarn i klassen.

      1. Hej Jenny,
        Resonemang och resonemang… jag undrade bara hur Clara tänker. Resonerade inte, tänkte mer högt. Lite grundat i mitt eget liv där jag slåss med just denna fråga. Som jag skrev i mitt inlägg så ville jag inte trampa någon på tårna, jag ville mest veta om hon känner samma rädsla som jag själv gör att inte erbjuda sina barn den bilden av samhället.
        Sen självklart finns tv och böcker, men jag hoppas för mitt liv att du inte jämför dessa med verkliga möten, upplevelser.

    2. Nu kan ju inte jag svara för Clara, men generellt tänker jag såhär: jag förstår vad du menar, men ställer mig också extremt tveksam till om det är något som ens bör diskuteras. Jag har liksom vänner som bor i centrala Malmö och ändå aldrig faktiskt umgås med någon med annat ursprung än ”svenskt” och jag har lika många vänner som bor i Malmö och som av princip nästan enbart umgås med personer med annat ursprung just för att få ”mångkulturaliteten”. Och så lika många däremellan, som inte väljer umgänge efter etnicitet.

      Också: vad är det för FEL med den ”svenska kulturen”? Varför ska man inte få trivas i och leva med den? Har man en sämre uppväxt för att man inte träffar människor från andra länder varje dag? Mitt liv har berikats oerhört av att arbeta på en mångkulturell arbetsplats (vi är två ”svenskar”, och egentligen är jag polsk och åländsk men är ju kodad svensk i allt) men jag kände mig precis lika berikad och öppen under min helvita uppväxt. I mångt och mycket handlar det inte om vem man träffar utan om hur man uppfostras, tror jag. Jag har lärt mig att inte döma någon efter utseende, ursprung, kultur eller brytning. Obs gör såklart det ändå pga inbyggd mekanism (är min övertygelse), men jag har lärt mig att det är fel.

      Också 2: Sveriges inland och framförallt landsbygden avfolkas och på många platser är medelåldern långt över pensionsålder. Att unga människor bosätter sig på de här platserna och ger dem nytt liv är inget negativt och bör inte ses som något negativt.

      Också 3: delar av Sverige är ”mångkulturellt”. Inte hela. Storstäder — ja (och även det kan diskuteras med tanke på hur extremt segregerat Sverige är). Mindre orter, inte lika mycket. Så med en sån här fråga befäster du storstadsnormen ännu mer.

      Inte meningen att vara otrevlig — det är inte min avsikt — men jag tror att denna storstadsnorm gör så extremt mycket skada och det gör mig ganska beklämd.

      Hoppas du får en fin måndag i alla fall!

      1. Tycker dock du är för vidare lite fördomar själv här om mindre orter. Ja, riktigt små byar är självklart inte lika mångkulturella som en storstad. Men många mindre orter har faktiskt åtminstone en ganska blandad befolkning och en del riktiga småorter som har eller har haft flyktingförläggning kan vara minst lika blandade i förhållande till storlek. Om en ort har några hundra invånare och ett par familjer med utländsk bakgrund bor där så motsvarar det ungefär samma som riket i stort. Sedan så är många delar av norra Sverige i grunden flerkulturella med flera nationella minoriteter.

        I övrigt håller jag med dig att det inte är något fel på den svenska kulturen (eller kulturerna som jag föredrar att säga). Jag älskar mycket av den själv men det hindrar självklart inte influenser från andra delar av världen eller att man kan lära sig av andra kulturer. Det bästa som jag ser det är väl att våga blanda lite och vara öppen för att man kan lära sig saker.

      2. Jag håller med om allt du skriver Katarina, men vill också göra ett tillägg utifrån min egen erfarenhet.

        Jag bor i en liten by i Norrlands inland och här, liksom på många mindre platser i Sverige, har vi numera minst lika många utlandsfödda som vi hade i närområdet när vi i min familj bodde söder om Söder i Stockholm. Numera finns de flesta flyktinganläggningarna på landsbygden. Många flyttar dessutom ut på landet av andra skäl också – kärlek, bostad etc. Min dotter har många i sin klass och sitt kompisgäng som har ursprung i andra länder. Det är inget märkligt för oss, jag lovar.

        Märkligt är däremot behovet av att ens fundera över vilket ursprung andra människors bekanta har och göra någon form av värdering utifrån det. Vad spelar det för roll? Människor är människor och ingen kan i dagens samhälle isolera sig från andra intryck och möten. Få av oss vill väl ens försöka det?

      3. Kanske just därför frågan är intressant. För det det finns en storstadsnorm. Så det verkar behöva diskuteras!
        Tackar ödmjukast för ditt konkreta svar.

        1. hahaha, vilken konstig fråga! är det verkligen så apart med svensk kultur numera, den ”torra trååkiga” kultur som man egentligen ska skämmas lite över och absolut inte vara stolt över som någon annan smygnazist.
          som någon skrev, idag bor det många invandrare/utlänningar/kulturberikare i alla svenska småorter, så Claras barn får nog en del bildning i det på skolan och bland grannar ska du se. bloggen handlar ju mer husmorsliv etc och inte mångkulturalism.

  2. Åh,blir så varm i hjärtat av tanken på att det finns barn som får uppleva världen tillsammans med sina föräldrar. Och vilken lycka att kunna dela upp sig och ge allt till ett barn i taget. Få förunnat! Hoppas de får en härlig resa, och att du och Folke får det mysigt på hemmaplan.

  3. Vet du, du kommer garanterat att sakna din ena fina unge något makalöst mycket. Men samtidigt kommer du få all chans i världen att fokusera enbart på din andra fina unge 🙂

    Jag älskar när jag får chansen att vara med en i taget ibland. Att bara använda öronen och verkligen höra vad det lilla livet har för smarta, mysiga och underbara funderingar att dela med sig av.

    Och att få längta gör ju egentligen bara att man blir så oootroligt mycket bättre på att uppskatta vad man egentligen har.

    Så, mittemellan allt längt, njut av din lille man!

  4. Jag förstår verkligen att du kommer att sakna både Bertil och Jakob.
    Men tänk så härligt för Folke att få vara bara tillsammans med dig. Och så härligt att du får ägna dig helt åt Folke.
    Lyckostar!

  5. Kommer att bli bra! Härlig upplevelse för Bertil. Och fint att umgås med din yngste.
    Vilka fina kalasbilder. Tror det är bästa farmor som infångats av allehanda ormar😀

  6. Fy ja! Mina barn ska med morföräldrarna till Grekland i sommar och det har jag ångest över! Kul för dem, kan någon klubba mig under tiden?

  7. Jag har använt det receptet på tårta som du postar här. Hittade det hos dig och vi bakar denna tårta varje födelsedag. Känns som en blandning av maräng och sockerkaksbotten på något vis tycker jag. Enkelt och gott!

  8. Mysigt inlägg! Vill kommentera på Tokyo-resan – jag hade med min dotter till Tokyo när hon var sju för två år sedan, och det var en fantastisk hit med henne! Vi stannade i tre veckor och Tokyo är en perfekt stad för någon som gillar trygghet och ordning men samtidigt vill uppleva en helt annan kultur, på så många plan. Det är lätt att hyra bärbar wifi eller köpa ett tillfälligt sim-kort så att ni kan hålla kontakten när som 🙂 Men allt det där har ni säker koll på redan. Tycker att det här med att man reser på olika håll alltid är värst för den som är kvar hemma. Den som är bortrest är ju med om så mycket spännande hela dagarna, men hemma är ju allt som vanligt – bara ensammare. Brukar försöka tänka på det som en bra övning i självständighet – för min dotter men främst för mig.. 😉

    1. UM, haha, vill bara säga att det är jag som gillar trygghet och ordning, det är en kommentar om min egen önskan, inte om hur du vill ha det för det vet jag inget om!

  9. Hej Clara! Kanske den finaste tårtdekoration jag sett!! Lånar den till min sons 5-års kalas på söndag. Tack för inspirationen!! Kram