• inlägget är ett annonssamarbete med Reshopper •

Barnkläder snälla mot både börs och miljö

Mina barn har skjutit iväg i längden den här våren. Allting är för smått och för kort och jag behövde fylla på med nya bra tröjor och några sköna shorts.

När jag fick höra talas om appen Reshopper blev jag genast intresserad av att testa den. Det är en otroligt populär app i Danmark där 75 000 föräldrar varje vecka använder den för att köpa och sälja barnkläder.

Jag lät barnen kika i appen och visa vilka plagg de gillade och sedan beställde jag hem dem. Man kan filtrera sökningarna så att det bara visas plagg som är i rätt storlek, rätt typ av plagg osv. Otroligt smidigt och praktiskt!

Klickade bland annat hem dessa Kavatsandaler i fint skick, en hel massa retromönstrade barntröjor från Småfolk och en gammaldags skolväska. Plus söta minikorta shorts från 70-talet.

Behöver du nya kläder till barnen? Eller vill du kanske sälja av det du redan har? Det är både miljövänligt och enkelt! Och gratis att använda appen. Ladda hem den på telefonen. Skaffa en användare, ta en bild på det du vill sälja, ladda upp, skriv en kort beskrivning om vad du säljer och sätt ett pris.

Jag fick två par byxor, en väska, Kavatskor, en barnskjorta från 70-talet och sex tröjor från Småfolk för någon hundralapp! Testa Reshopper du också – bra får både plånboken och miljön.

Ett eget kungarike

De springer rakt ut när de vaknar. Drar fram sina hoppsabollar och studsar runt. Går ner till vårt lilla skogsparti och klättrar i träden. Kryssar mellan vattenspridarna på åkern och hoppar från höga stenar. Jag hör dem genom det öppna köksfönstret ner mot åkern. Där jag står och gör morgonens första kopp kaffe.

Jag gillar att se dem rasa av sig. Och bra lek ska ju innehålla lite risk.  Det där härliga suget i magen när man gör något läskigt.

Det är gott att ha en bror som man kan göra allting med – och veta att man har sitt egna kungadöme att bestämma över. Där man springer naken, gör kullerbyttor och kissa i hallonsnåret när andan faller på.

Och så kommer de in från leken med en stor rufsig bukett av midsommarblomster, maskrosor och hundkex och ger till mig. (Ibland har även någon rabattblomma jag är rädd om slunkit med). Och aldrig har jag sett något finare.

Men varför skaffar man barn om man ändå inte vill vara med dem?!

Dagens Expressenkrönika handlar om alla de där debattartiklarna om dagens föräldrar. Texter om hur vi ljuger och fuskar med förskoletider bara för att slippa vara med våra barn. Och vår orimliga, bortskämda jakt på egentid (som tydligen är sinnessjukt att önska sig).

Den typen av artiklar som sedan delas och lajkas med kommentarer och hejarrop som ”Varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem?” Vilket jag tycker är en obeskrivligt dum fråga. Och som jag ger nio andra svar på i min krönika.

Bygga koja

Varje kväll försöker vi plocka och göra lite trevligt när barnen gått och lagt sig. Några timmar av vuxenfrid och ordning. Och varje morgon när jag vaknar ser det ut såhär när jag kommer ner. Barnen stiger upp tidigt och börjar bygga kojor. Och vi låter dem hållas.

Tänk att de kan ha sina rum fulla av leksaker men ändå är det krukväxter, kuddar och yogaklossar som är allra roligast. Och fastän vi har en hel del ömtåliga saker hemma hos oss – äkta mattor, majolikakrukor och antika föremål – så ställer jag aldrig undan någonting. Det händer sällan att något går sönder och går det sönder så är det så. Många äldre saker är dessutom väldigt tåliga. Den äkta mattan har både fått kiss, bajs och kräks på sig. Men ullkvaliten gör att ingenting går in i tyget utan stannar utanpå och är lätt att ta bort. Våra antika vardagsglas på fot med vacker blomsterdekor är också himla praktiska. Eftersom foten gör det enkelt för småbarn att själva hålla i glaset.

Jag vill leva i ett varmt och färgstarkt och ombonat hem som är inbjudande även för barnen. Därav de romerska ringarna och klätterrepet i ”finrummet”. Och prydnadssaker som får stå framme även under småbarnsåren.

Jag suckar över dammiga kuddar och filtar som ligger och skräpar på golvet. Över mina majolikakrukor som ständigt lyfts ner ur fönstret för att fungera som djungel. Men tänker att allt som lockar barnen undan paddan och datorn ska uppmuntras!

Litet kalas

Jag har haft min syster och mina systerdöttrar på besök några dagar. Alldeles för kort men tillräckligt länge  för att ändå hinna pussa på dem. Och uppvakta tjejerna som fyller år. Juni blir fyra första juni och vi dukade på verandan.

Och gjorde pannkakstårta i travar.

Sedan satte vi oss och fikade och kladdade loss. Av oss fick Juni en baddräkt med meloner och en Pippidräkt jag hittat på loppis.

Imorse åkte jag till Stockholm för årsmöte för Influencers of Sweden, släppfest för kollektionen och bokfrukost på Rabén. Samt en snabb omslagsfotografering. När jag åkte klamrade sig Bertil fast i mina ben och grät och sa att jag inte fick åka. Jag har helt klart rest för mycket sista tiden – det känns i mammahjärtat. Jag känner mig så himla dålig och otillräcklig. Men jag är så glad att jag efter denna resa ska vara hemma till i slutet av augusti och inte åka ifrån barnen någonting.

• Inlägget presenteras i samarbete med UNICEF •

#backamamma

Det senaste året har jag mött så många kvinnor som kämpar, sliter och offrar allt för sina barn. Som överges av sina män och som saknar stöttning från samhället. Men som inte vill något annat än att ge barnen ett bättre liv än det som de själva fick. Satuma som jag mötte i Malawi är en av de kvinnor vars livshistoria stannat kvar extra starkt i mig. Till helgen stundar morsdag och precis som förra året ger jag bort min morsdag till förmån för kvinnor världen över som bättre behöver den.

Tillsammans med UNICEF driver jag kampanjen #backamamma – och jag har bett min man att istället för att ge mig en present köpa ett morsdagspaket från UNICEFs gåvoshop. Gör det du med vettja och hjälp fler kvinnor till värdiga, friska liv!

• Inlägget är ett annonssamarbete med Jordan •

Belöningskalender och tandborstningstrix

Att få små barn att borsta tänderna kan vara lite av en utmaning. Med vår äldsta har det gått ganska enkelt – men vår yngsta kille är otroligt envis och man kan få lirka och trixa för att han ska gå med på det. Jordan har tagit fram en belöningskalender som man kan låta barnen fylla i när de borstar tänderna. Ett himla bra tips för den som behöver hjälp på vägen.

De senaste två veckorna har vi testat att borsta med belöningskalenderns hjälp – och till min glädje går det riktigt bra! Vi har faktiskt inte utfäst någon ”belöning” de ska få för att de borstat tänderna – men det kan man såklart göra. För vår sexåring var det märkvärdigt nog att få färglägga en ny ”box” efter tandborstningen.  Ifall du också vill prova kalendern kan du ladda hem den här.

Bloggläsare som följt mig länge vet att jag för många år sedan bloggade om att jag var skeptisk till fluor. Jag fick med rätta många kommentarer och en hel del kritik – och har sedan dess läst på flera olika studier för att kunna ta ett bättre underbyggt beslut. Och som jag tidigare nämnt så ändrade jag mig när jag förstod att fördelarna med fluor i tandkräm verkligen överväger de eventuella riskerna. Jag är glad för att ni sa åt mig på skarpen!

Men det är viktigt att välja en tandkräm till barnen med anpassad fluorhalt. Eftersom små barn kan ha svårt att spotta ut tandkräm och istället sväljer ner den. Och på rekommendation från vår tandläkare undviker jag både till mig själv och barnen tandkräm med SLS som är ett skummedel som kan verka irriterande på känsliga slemhinnor och som dessutom är svårt för naturen att bryta ner.

Jordan släpper nu två nya barntandkrämer med anpassad fluorhalt som dessutom är fri från SLS! Och så har tandkrämen en mild smak som mina barn gillar.

Det är roligt med barn

Om jag hade förstått innan jag fick barn vad jag saknade – så hade jag nog skaffat barn tidigare. Men nu förstår jag. Att ha barn är som att vara förälskad. Jag kan sitta och dricka kaffe och börja tänka på mina barn och fnissa lyckligt för mig själv. Jag ser Folkes lilla kaninnäsa framför mig och något gulligt han sagt. Barnen syskonkärlek. Bertils hjärtknipande stora fötter och smala ben med jättelika knän som står ut som två äpplen. Barnen är så snälla och kärleksfulla och roliga och kloka och injicerar mig med energi varenda dag.

Tänk vilken ynnest att få bli så otroligt imponerad över småsaker! Att de lärt sig skriva sitt namn, göra en bakåtkullerbytta – eller ta sina första steg utan stöd. Lika imponerande som om någon annan lärt sig tala arabiska och spela nyckelharpa på en surfbräda med förbundna ögon.

Det är så roligt att jag och Jakob har så många interna skämt om barnen. Alla deras underhållande missförstånd, utbrott, deras märkliga kommunikation och felsägningar – som vi fnissar åt när de inte hör på. Åh vad det är roligt med barn!  Visst – det är jobbigt och arbetsamt också. Men det var ju jobbigt och arbetsamt även innan jag fick barn. Så på det hela taget har allt bara blivit bättre. Ja. Ibland kan man behöva påminna sig själv om det. För det är så lätt att dras med i hela den här ”det är såååå jobbigt med barn” jargongen. Som visserligen också kan vara sann – men som sällan hjälper mig att hantera känslan utan bara förstärker den.

• Inlägget är ett annonssamarbete med Ekorrens Ekologiska •

Ekologiskt lördagsgodis

Ända sedan jag fick barn har jag letat ekologiskt lördagsgodis. Och nu är jag så glad för att fler och fler affärer tagit in Ekorrens Ekologiska godis. Alla ingredienser är helt fria från konstgjorda färg och smakämnen! Det förekommer heller inga syntetiska konserverings eller sötningsmedel. Och Ekorrens tillåter inte smakförstärkare, härdade fetter eller ohållbart producerad palmolja. Plus att deras smarriga choklad är både KRAV och Fairtrademärkt.

Men viktigast av allt – det är riktigt gott! Barnen älskar godiset (speciellt skumsorterna). Dessutom tycker jag som förälder att påsarna är föredömligt nätta i storlek.

Nu har två läsare chansen att vinna varsin korg full med Ekorrens Ekologiska godis värde ca 450 kronor. Svara på frågorna

  1. I vilket land klimatkompenserar Ekorrens Ekologiska sin produktion genom att plantera träd?
  2. Varför vill du vinna Ekorrens Ekologiska godis? Motivera kort. Och följ gärna Ekorrens Ekologiska på Facebook. 

Tävlingen är nu avslutad – grattis Lovisa och Lotta som vann!

Vinnarna utses av Ekorrens Ekologiska och beslutet kan ej överklagas. Vinnarna kontaktas via mejl. Ev vinstskatt betalas av vinnaren.

Ska barn verkligen leka krig?

Vi har så höga förväntningar på att barn ska lyckas med allt det goda som vi vuxna aldrig lyckas med. Barn ska inte vara avundsjuka eller arga på kompisar som har något de själva önskar sig. De får inte bråka och vara egoistiska. Men vi vuxna är ju avundsjuka och missunnsamma hela tiden. På andras kroppar, karriärer, hus, ekonomi, stabila äktenskap. Men barn ska vara de moraliska föredömen som vi själva inte förmår vara. Inte vara avundsjuk. Inte vara missunnsam. Glad för andras skull ska du vara!

Eller denna märkliga fixering kring barn som leker krig. Man ska inte ge leksakspistoler eller svärd till barn. Inga låtsasvapen. Det är dåligt att uppmuntra krigslekar. Men varför skulle inte barn leka krig? När folk krigar över hela världen och krigat i alla tider. Barn processar allt som de ser vuxna göra. Och självklart ska pojkar uppmuntras att leka med annat än stereotypiska pojkleksaker och detsamma gäller flickor. Men i slutändan handlar det inte om pistoler eller svärd. Det handlar om att lära sina barn empati. Och att barn skjuter med pistoler betyder inte nödvändigtvis att de leker att de skjuter ihjäl någon. Eller ens fattar vad det innebär. Mina barn leker med vattenpistoler och varvar mellan att sikta på varandra, vattna blommorna och tvätta mina fötter när jag dricker kaffe i trädgården.

För de allra flesta barn är vapen inte avgörande för våldsamhet. Man kan lika gärna slå hårt med en pinne, kasta en barbiedocka i huvudet på någon eller puttas hårt.  Jag klöste och slogs med min syster ända upp i tonåren. Vi klarade av att göra det alldeles utmärkt utan vapen – naglarna räckte långt. Oftast bråkade vi om att jag tagit hennes saker. När vi hade våra pistoler var det däremot aldrig aggressivt. Då var det lek. Då var jag en spion som kröp bland syrenerna eller en cowboy som sköt en tågrånare.

Jag lär mina söner att krama och klappa snällt om de gör illa varandra. Råkar de göra illa mig får de säga förlåt och trösta. De måste visa hänsyn när de leker. Ser du att din bror blir ledsen när du gör så där? Du måste lyssna när han säger nej. Nu försöker han berätta något för dig – nu får du höra på. Ge honom en kram och säg förlåt. Nu behöver lillebror din hjälp. Nu behöver storerbror din hjälp. Om du inte lyssnar kan du inte vara med och leka. Märker du att han blir ledsen när du skrattar åt honom? Det är vanliga fraser hemma hos oss. Att hela tiden hjälpa dem att bli uppmärksamma på andras känslor och reaktioner och agera därefter.

Det viktigaste är att man empatitränar sina söner. Hjälper dem att förstå sina egna känslor och tolka andras. Inte att man plockar bort dolken från leksakslådan och tror att man gör något radikalt. För den som på allvar tror att det löser problem – den har inte fattat någonting.

Äta med händerna

När jag ska fjäska för mina barn gör jag plättar med sylt till middag. Så himla gott och enkelt!

Folke kör förresten piratstilen för jämnan. Och kolla vilken gullig tröja han fått från Sture&Lisa med Stina Wirséns rara figurer på. Ett trevligt pressutskick!

A nom nom nom.

Hemma hos oss äter vi plättar med händerna. Gissar att det får alla tanter och gubbar som skrev arga mail efter den här krönikan att skita i byxan av indignation.

Hemma får vi äta med händerna. Men inte på förskolan konstaterade Bertil. Ja, precis. Olika regler gäller på olika ställen. Konsekvens är så jäkla överskattat i barnuppfostran. Och båda barnen kan äta fint med bestick ska också kan tilläggas. Tycker bara att plättar smakar så mycket bättre när man får rulla ihop dem med fingrarna.

Experiment

Sportlovstid är pysseltid. Sexåringen är besatt av experiment av alla de slag. Häromdagen gjorde vi ”slajm” av potatismjöl och vatten. Väldigt roligt att sitta och kladda med.

Sedan har vi gjort gummiägg. Man lägger ett rått helt ägg i vinäger i tre dagar. Sedan får man ett ägg utan skal men med en gummiliknande yta. Mycket uppskattade experiment.

Min främsta sportlovssysselsättning är att kolla alla nio säsonger av amerikanska The Office. Hade ingen aning om att den var så rolig! Älskade ju den brittiska varianten men förutsatte fördomsfullt att den amerikanska skulle vara usel eftersom så mycket amerikans humor är så överdriven och usel. Men tji fick jag. Och nu har jag bara två säsonger kvar. Sorgligt tomt när det tar slut.

Vad en kvinna kan vara

I modersrollen finns en känsla av otillräcklighet nedlagd. Allt man missar. Allt man inte lyckas med. Rädslan för att på något sätt inte rusta barnen rätt för det liv som väntar. Jag väljer att tänka på allt som jag ger. På kvinnodagen tänker jag på vad jag lär mina söner om att vara kvinna och mamma.

Mina söner får se att en mamma kan driva ett företag och vara familjeförsörjare. En mamma kan resa bort själv – men hon kommer tillbaka. En mamma kan vara chef och bestämma. En mamma kan ta tid för sig själv och sina vänner. En mamma kan gråta och vara trött. Hon är ingen superhjälte och man måste vara rädd om henne. En mamma kan sätta gränser när människor i hennes omgivning inte behandlar henne snällt. En mamma kan ligga på soffan en hel söndag istället för att jaga dammråttor. En mamma kan bli galen av ilska – men hon lugnar sig sedan. En mamma kan hugga ved och skotta snö och köra bil jättelångt. En mamma kan säga ”Nej jag kan inte komma just nu. Nu vill jag sitta och dricka kaffe och ha det lugnt och skönt”. En mamma kan vara dum och säga förlåt. En mamma kan vara rädd och orolig. En mamma vill ha pussar och kramar. En mamma kan ha håriga ben. En mamma kan älska villkorslöst och en mamma finns alltid där. Och barnen kommer alltid först.

På internationella kvinnodagen tänker jag att den viktigaste insatsen för ett jämställt samhälle är att ändra på hur vi uppfostrar pojkar. Där har Jakob som pojkpappa störst ansvar. Vilken slags manlighet visar han prov på. Vad är han för förebild?

Men jag har också ett ansvar. Jag är den kvinnliga förebilden i deras liv. Och en dag väljer mina söner kanske att leva med en kvinna. Då har jag visat dem en bredare, färgstarkare palett av vad en sådan kan få lov att vara.

Själv med barnen

Hej Clara! Hur känner du inför att vara själv med barnen i tre veckor? 

Den frågan dök upp när jag nämnde på bloggen att Jakob rest bort på tre veckors jobb och att jag är själv med barnen. Någon undrade också med viss förvåning i rösten hur jag kan ”släppa iväg” Jakob. Så här tänker jag.

Jag och Jakob blev ihop när vi var nitton respektive arton och gifte oss och skaffade barn tidigt. Om vi inte tillät varandra att göra saker på egen hand skulle vi kvävas. Vi måste få ha våra egna äventyr och projekt. Jag var i Malawi i höstas och i Kenya i våras och jag är ofta bortrest några dagar i stöten till min syster eller på jobb. Och Jakob har varit borta och jobbat längre perioder utan oss förut.

Jag tror att synen på att resa ifrån varandra skiljer sig mellan generationerna på sätt och vis. Många fyrtiotalister (nu generaliserar jag) gör allting ihop. Och även om jag tycker att det är en fin tanke ser jag ibland att det kan begränsa människor. Hon vill ut och han vill trampa hemma i lägenheten. Så hon blir kvar hemma för att göra honom glad. Eller så följer han med och går hack i häl och lägger sordin på stämningen och tjatar om att åka hem. Då är det ju bättre att dela upp sig så att båda för göra vad de vill. Bara för att man valt att leva ihop behöver man ju inte sitta ihop.

Att vara själv med barnen har hittills gått väldigt bra. Tycker att det är ganska mysigt att få möjligheten. Speciellt att få komma närmare Folke som är så himla pappig annars. Däremot skulle det vara jobbigt att vara själv i det långa loppet, vilket får mig att respektera alla ensamstående föräldrar ännu mer. Nu är det ju trots allt bara tre veckor det handlar om. Inte resten av våra liv.

Mamma till en sexåring

rrpreggout 143

Idag fyller Bertil år och jag blir mamma till en sexåring. Sex känns så märkligt stort. Inget småbarn längre. Snart börjar han förskoleklass. Hur många minnen har man från sin tid som treåring? Eller ens fyraåring? Men sexåring – från den tiden minns jag ju hur mycket som helst. Nu kommer jag alltså ha ett barn som kommer minnas hur mycket som helst av den här tiden. Läskig känsla på något vis. Det är ännu viktigare att göra rätt.

bb 348-2

Jag minns precis hur det var när han kom till oss även om jag har försökt förtränga den fruktansvärda förlossningen. Men han var världens enklaste, lättsammaste bebis som bara sov och var nöjd och hängde med överallt.

IMG_2627

Och sedan har han bara fortsatt på det sättet. Bertil är en riktig liten farbror som är väldigt klok och eftertänksam. En otroligt trygg och snäll storebror. Kan nog räkna på egna handen de bråk han haft med Folke. När det blir för stojigt eller skrikigt sätter han sig i lotus och mediterar en liten stund.

Jag drömde om att få två döttrar. Med en kär storasyster men ingen bror har jag alltid känt mig närmre flickor än pojkar. Men jag tror att man får det man behöver. Och idag är jag så oerhört tacksam att jag fick just två fina söner. Som har lärt mig hur snäll, mjuk och ömtålig man kan vara. Trots att man gillar att leka pirat, skjuta med leksakspistol eller vara ett monster. Det är fantastiskt att ha fått vara mamma i sex hela år.