Så liten och så stor på en och samma gång

När han viskar ”Mamma det känns vemodigt att sommarlovet är över” i örat på mig när jag plockar in krusbär hos morfar. ”Det betyder att det känns både sorgligt och bra samtidigt, mamma”

När jag läser Robin Hood innan läggdags och förklarar vad det innebär att ha ett pris på sitt huvud. Och han lite senare – ensam i sin säng med gråt i halsen – undrar om han har ett pris på sitt huvud han också?

När vi åker bil och lillebror sover och han upprört väser åt mig ”Kör lugnare mamma! Du får inte väcka honom. Han behöver få sin sömn!”

När han på kvällen säger. ”Mamma nu vill jag gå och lägga mig  så att vi kan prata om våra liv”. Sedan ligger vi där i mörkret och pratar om våra liv. Och han konstaterar att hon på dagis som säger att han inte får ha rosa. Bara säger det för att hon är omogen.

Vi åker bil och jag berättar om giftspindeln Svarta änkan. En stund senare kommer ett radioprogram om en kvinna som förlorat sin man och blivit änka. Vi hinner lyssna ett bra tag innan han med allvarlig röst frågar mig om hon som pratar är en giftspindel?

Så liten och så stor på en och samma gång. Och idag börjar han förskoleklass.

En viktig ingrediens i föräldraskapet

Är det inte typiskt. Här har jag slagit knut på mig själv för att barnen ska få så långt sommarlov som bara är möjligt. Och sedan börjar sonen gråta för att han längtar efter att börja igen. Och tvingar av mig ett löfte om att han aldrig ska behöva ha så här långa sommarlov igen. Otack är världens lön. Men jag är förstås glad för att han längtar tillbaka. Vore ju värre om det var tvärtom.

Den här sommaren har varit så fin. Visserligen har vi just nu en galet bestämd treåring med eldfängt humör. Men ändå. Långa stunder leker de med varandra. Pussas, kramas, gosar och bygger kojor. Plötsligt har det gått en timme utan att någon har illvrålat eller ropat efter att jag ska ingripa och styra upp någonting. Biter mig då i tungan för att inte lägga mig i och störa. För så fort de är lugna och försjunkna i lek är det som att jag vill vara med. Då är de ju så trevliga! Men börjar jag pocka på uppmärksamheten bryts lugnet.

En viktig ingrediens i föräldraskapet som jag ständigt påminner mig om är distansen. Att ge barnet utrymme. Att aldrig störa ett barn som leker nöjt. Att låta barnet klättra i ett träd eller balansera på en stol utan att direkt ropar ”AKTAAAA, FARLIGT!” Att inte rätta när barnet säger fel och inte lägga sig i det som inte ska läggas i. Och tydligen: inte ge dem så sablarns långa sommarlov.

Skapa stilen – Lantligt gammaldags barnrum

Jag fick önskemål om att skriva ett inlägg om hur man skapar ett barnrum med lantlig och gammaldags känsla. Såklart kan jag göra det! Viktigt att dock att poängtera att man visserligen kan inreda i äldre stil – men att det ändå inte blir precis som det var förut. Gammaldags barnkamrar innehöll väl en promille av de leksaker som finns i dagens barnrum. Och långt tillbaka sov ju barnen snarare i en kökssoffa än i ett eget rum. Men okejrå. Nu kör vi!

Det första man ska tänka på är att välja bort alla möbler från IKEA och nyare kedjor. Besök istället secondhandaffärer, antikaffärer och loppisar. Och håll utkik på Blocket, Reshopper eller Tradera efter de bästa fynden. Bannlyst plastboxar som förvaring och ersätt dem istället med pappboxar. IKEA har fina som funkar – men på loppisar kan man också hitta prickiga, rutiga eller blommiga om man har riktigt tur.

Tapeter med mönster är såklart toppen i ett barnrum. Småblommigt, rutigt, med cowboys och indianer eller något annat retrotema. Cath Kidston har flera fina tapeter som känns som hämtade ur en engelsk barnbok från femtiotalet! Annars har Sandbergs tapet och Boråstapeter också ett fint sortiment. Och tapetsera hela rummet – fondväggar är ett ganska modernt påfund.

Välj bort nya lampor och ersätt dem med gamla (byt dock ut elen i dem så att de blir säkra). Istället för en skarp taklampa – placera ut många smålampor och riktbara golvlampor.

På väggarna kan man sätta upp gamla ramar funna på loppis. Håll utkik efter halvtrasiga barnböcker på loppis – skär ut sidorna och rama in dem som fina barnvänliga motiv. Eller leta efter gamla barnrumstavlor med kattmotiv eller söta hundvalpar.

Stringhyllor eller massiva trähyllor är att föredra framför plywood eller laminat. Jag har rara porslinsfiguriner från förr i barnkammaren. Men de står högt upp långt från klåfingriga barn. Längre ner står mer lekvänliga saker.

Trasmattor älskar jag! Ett måste i alla äldre hem. Så himla smart grej också eftersom de vävts av gamla trasiga kläder, lakan och tyger.

Fina kvalitetsleksaker i trä är också bra för den rätta looken.  Strykjärnet har min mamma haft och strykbrädan fyndade jag på loppis och klädde om med en bit tyg jag hade över sedan förut.

Tänk utanför boxen. Nattduksbordet bredvid sängen kan vara en liten byrå byggd av en sockerlåda med isolatorer i porslin som knoppar. Eller en söt gammal barnstol funnen på loppis och målad i någon fin färg.

Såklart ska gamla söta väskor få hänga framme.

Koffertarna hade jag som liten och min mamma hade dem innan dess. Sockerlådor med lock är också bra förvaring för alla möjliga grunkor och mojänger.

Pelargoner passar i ett äldre barnrum. Gärna i en loppad äldre kruka som den här.

Barnböcker – både nyare och äldre – med fina omslag kan få stå framme som en prydnad. En loppad tallrikshylla kan fungera som en fin bokhylla i barnrummet där tallrikarna ersätts med böcker.

På Myrorna hade jag en gång tur och hittade både soffa och stol i grönt med kurbitsmönster på. I perfekt barnstorlek.

En äkta gammal tapet är heller inte dumt att inreda med! Den här gula drömmen fann jag på loppis. Pigtittaren och byrån på det gamla klädskåpet är från mamma – och själva skåpet från en släkting till Jakob. Ångrar dock att jag målade det vitt för många år sedan.

Håll utkik efter färgglada klossar i trä och kvalitetsgrejer från BRIO i leksaksbackarna på loppis och returmarknader. Där har jag gjort de bästa fynden för bara några kronor.

Gamla barnkläder är ljuvliga men vill man inte klä barnen i dem kan man ju ändå hänga upp dem som dekoration.

Min gamla spjälsäng har båda barnen sovit i. Den rutiga tapeten känns som något ur ett engelskt barnrum från fyrtiotalet. Och jag mönstermixar med blommor för den rätta touchen! Av en gammal konsol och lite spetstyg tillverkade jag en sänghimmel.  En gammaldags växasäng eller en kökssoffa att sova i är också fint.

Bädda sängen med söta lakan. Ofta finns dessa billigt på loppis och har du tur hittar du monogramprydda med spets!

Små nätta förvaringsbyråer är finare än nybyggt dito. Även om de inte rymmer riktigt lika mycket…

Ja. Det var det hela. Hoppas ni fick lite inspiration för ett barnrum i gammal stil!

En skeptisk sommar

Sommaren 2017. Då man stod med armarna i kors, kisig blick, dubbla tjocktröjor och kände sig skeptisk. Sista dagarna har det varit mellan nio och fjorton grader och av de tänkta stranddagarna blev det inte mycket av. Istället roar vi oss med diverse utflykter. En dag åkte vi till Mickelbo gård några mil härifrån. För att hälsa på djuren och käka glass.

Min systerdotter blev tjenis med en gris.

Jag blev förälskad i de nyfriserade alpackorna med sina underbett och lustiga frisyrer.

Folke gjorde premiär i hästsadeln och blev runtledd på en äng av en ponny lika bred som lång.

Jamen här ser ni ju! Skeptiska, frusna, med armarna i kors. Men ändå rätt nöjda över att ha kommit från hemmet en stund och fått lite nöjdare barn som en bonus.

Hur får du så mycket gjort?

Jag tycker alltid som det låter som att du får så mycket gjort när du är hemma med barnen. Du går upp vid nio och börjar inreda verandan… Är era barn väldigt självgående eller delar du och Jakob upp dagen? Eller hur gör ni? Jag är så nyfiken för jag tycker jag hinner så lite när jag är hemma med min tvååring.

Jag fick en fråga i kommentarsfältet som jag tänkte besvara.  Men jag vet egentligen inte om jag får så mycket gjort när jag är hemma med barnen.  Saken är den att jag bloggar om vad vi gör – inte vad vi inte hunnit med. Och kanske ger det intrycket att jag hinner massor.  Fast jag måste erkänna att det är en enorm skillnad på den här sommaren jämfört med förra. Jag är lite chockad över hur mycket lättare allting känns. Med en sexåring och en treåring har vi äntligen lämnat den mest intensiva småbarnsfasen bakom oss.

Barn är ju såklart väldigt olika – men Bertil har varit världens lättsammaste unge. Som ettåring kunde han sitta ensam i sängen och leka i timmar. Vi barnsäkrare ingenting – alltså inte ens en trappgrind när han var liten. För han var helt enkelt inte ett barn som behövde sånt. Under bebistiden var han var nöjd med att ligga bredvid på golvet när jag höll på med olika projekt. Folke har varit betydligt vildare och gjort mer ”hyss” men han har ju haft en ansvarsfull storebror som hållit koll på honom. Och barnen bråkar väldigt sällan (peppar peppar) och kan därför leka bra ihop utan att vi måste hålla oss i närheten.

Men tillbaka till frågan. Hur får man saker gjorda med småbarn hemma? Jag vet inte hur andra gör men så här gör jag:

  1. Våra barn är väldigt fria. De får gå in och ut som de vill, dra fram alla kuddar och täcken och bygga koja, eller riva ut alla pysselgrejer och börja klippa och klistra. Det är väldigt lite som är förbjudet i min bok och så länge de  håller sams och roar sig får de hållas. Och det har gjort dem ganska självgående.
  2. Våra barn får självklart sitta vid skärmen – det blir 1-3 timmar per dag uppdelat på kortare stunder. Och då passar jag på att göra det jag vill göra.
  3. Folke sover forfarande middag en timme varje dag.
  4. Vi äter fil och mackor till lunch. Ska man laga två mål mat om dagen får man inte göra annat än att diska.
  5. Vi har ofta kompisar till barnen hos oss och då roar de sig ännu bättre.
  6. Jag lever i en hyfsat jämställd relation där vi turas om att ta ansvar för barnen. Det är superviktigt. Nu på sommaren är det jag som tar ett större ansvar eftersom att Jakob inte har någon semester utan arbetar med jordbruket. Å andra sidan är han ju hemma på gården så han finns hela tiden i närheten.
  7. Jag prioriterar städning och ordning väldigt lågt. Först gör jag roliga saker. Sedan gör jag tråkiga saker på tiden som blir kvar. Gör jag sakerna i omvänd ordning kommer jag aldrig till det där roliga på listan.

• inlägget är ett annonssamarbete med Reshopper •

Barnkläder snälla mot både börs och miljö

Mina barn har skjutit iväg i längden den här våren. Allting är för smått och för kort och jag behövde fylla på med nya bra tröjor och några sköna shorts.

När jag fick höra talas om appen Reshopper blev jag genast intresserad av att testa den. Det är en otroligt populär app i Danmark där 75 000 föräldrar varje vecka använder den för att köpa och sälja barnkläder.

Jag lät barnen kika i appen och visa vilka plagg de gillade och sedan beställde jag hem dem. Man kan filtrera sökningarna så att det bara visas plagg som är i rätt storlek, rätt typ av plagg osv. Otroligt smidigt och praktiskt!

Klickade bland annat hem dessa Kavatsandaler i fint skick, en hel massa retromönstrade barntröjor från Småfolk och en gammaldags skolväska. Plus söta minikorta shorts från 70-talet.

Behöver du nya kläder till barnen? Eller vill du kanske sälja av det du redan har? Det är både miljövänligt och enkelt! Och gratis att använda appen. Ladda hem den på telefonen. Skaffa en användare, ta en bild på det du vill sälja, ladda upp, skriv en kort beskrivning om vad du säljer och sätt ett pris.

Jag fick två par byxor, en väska, Kavatskor, en barnskjorta från 70-talet och sex tröjor från Småfolk för någon hundralapp! Testa Reshopper du också – bra får både plånboken och miljön.

Ett eget kungarike

De springer rakt ut när de vaknar. Drar fram sina hoppsabollar och studsar runt. Går ner till vårt lilla skogsparti och klättrar i träden. Kryssar mellan vattenspridarna på åkern och hoppar från höga stenar. Jag hör dem genom det öppna köksfönstret ner mot åkern. Där jag står och gör morgonens första kopp kaffe.

Jag gillar att se dem rasa av sig. Och bra lek ska ju innehålla lite risk.  Det där härliga suget i magen när man gör något läskigt.

Det är gott att ha en bror som man kan göra allting med – och veta att man har sitt egna kungadöme att bestämma över. Där man springer naken, gör kullerbyttor och kissa i hallonsnåret när andan faller på.

Och så kommer de in från leken med en stor rufsig bukett av midsommarblomster, maskrosor och hundkex och ger till mig. (Ibland har även någon rabattblomma jag är rädd om slunkit med). Och aldrig har jag sett något finare.

Men varför skaffar man barn om man ändå inte vill vara med dem?!

Dagens Expressenkrönika handlar om alla de där debattartiklarna om dagens föräldrar. Texter om hur vi ljuger och fuskar med förskoletider bara för att slippa vara med våra barn. Och vår orimliga, bortskämda jakt på egentid (som tydligen är sinnessjukt att önska sig).

Den typen av artiklar som sedan delas och lajkas med kommentarer och hejarrop som ”Varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem?” Vilket jag tycker är en obeskrivligt dum fråga. Och som jag ger nio andra svar på i min krönika.

Bygga koja

Varje kväll försöker vi plocka och göra lite trevligt när barnen gått och lagt sig. Några timmar av vuxenfrid och ordning. Och varje morgon när jag vaknar ser det ut såhär när jag kommer ner. Barnen stiger upp tidigt och börjar bygga kojor. Och vi låter dem hållas.

Tänk att de kan ha sina rum fulla av leksaker men ändå är det krukväxter, kuddar och yogaklossar som är allra roligast. Och fastän vi har en hel del ömtåliga saker hemma hos oss – äkta mattor, majolikakrukor och antika föremål – så ställer jag aldrig undan någonting. Det händer sällan att något går sönder och går det sönder så är det så. Många äldre saker är dessutom väldigt tåliga. Den äkta mattan har både fått kiss, bajs och kräks på sig. Men ullkvaliten gör att ingenting går in i tyget utan stannar utanpå och är lätt att ta bort. Våra antika vardagsglas på fot med vacker blomsterdekor är också himla praktiska. Eftersom foten gör det enkelt för småbarn att själva hålla i glaset.

Jag vill leva i ett varmt och färgstarkt och ombonat hem som är inbjudande även för barnen. Därav de romerska ringarna och klätterrepet i ”finrummet”. Och prydnadssaker som får stå framme även under småbarnsåren.

Jag suckar över dammiga kuddar och filtar som ligger och skräpar på golvet. Över mina majolikakrukor som ständigt lyfts ner ur fönstret för att fungera som djungel. Men tänker att allt som lockar barnen undan paddan och datorn ska uppmuntras!

Litet kalas

Jag har haft min syster och mina systerdöttrar på besök några dagar. Alldeles för kort men tillräckligt länge  för att ändå hinna pussa på dem. Och uppvakta tjejerna som fyller år. Juni blir fyra första juni och vi dukade på verandan.

Och gjorde pannkakstårta i travar.

Sedan satte vi oss och fikade och kladdade loss. Av oss fick Juni en baddräkt med meloner och en Pippidräkt jag hittat på loppis.

Imorse åkte jag till Stockholm för årsmöte för Influencers of Sweden, släppfest för kollektionen och bokfrukost på Rabén. Samt en snabb omslagsfotografering. När jag åkte klamrade sig Bertil fast i mina ben och grät och sa att jag inte fick åka. Jag har helt klart rest för mycket sista tiden – det känns i mammahjärtat. Jag känner mig så himla dålig och otillräcklig. Men jag är så glad att jag efter denna resa ska vara hemma till i slutet av augusti och inte åka ifrån barnen någonting.

• Inlägget presenteras i samarbete med UNICEF •

#backamamma

Det senaste året har jag mött så många kvinnor som kämpar, sliter och offrar allt för sina barn. Som överges av sina män och som saknar stöttning från samhället. Men som inte vill något annat än att ge barnen ett bättre liv än det som de själva fick. Satuma som jag mötte i Malawi är en av de kvinnor vars livshistoria stannat kvar extra starkt i mig. Till helgen stundar morsdag och precis som förra året ger jag bort min morsdag till förmån för kvinnor världen över som bättre behöver den.

Tillsammans med UNICEF driver jag kampanjen #backamamma – och jag har bett min man att istället för att ge mig en present köpa ett morsdagspaket från UNICEFs gåvoshop. Gör det du med vettja och hjälp fler kvinnor till värdiga, friska liv!

• Inlägget är ett annonssamarbete med Jordan •

Belöningskalender och tandborstningstrix

Att få små barn att borsta tänderna kan vara lite av en utmaning. Med vår äldsta har det gått ganska enkelt – men vår yngsta kille är otroligt envis och man kan få lirka och trixa för att han ska gå med på det. Jordan har tagit fram en belöningskalender som man kan låta barnen fylla i när de borstar tänderna. Ett himla bra tips för den som behöver hjälp på vägen.

De senaste två veckorna har vi testat att borsta med belöningskalenderns hjälp – och till min glädje går det riktigt bra! Vi har faktiskt inte utfäst någon ”belöning” de ska få för att de borstat tänderna – men det kan man såklart göra. För vår sexåring var det märkvärdigt nog att få färglägga en ny ”box” efter tandborstningen.  Ifall du också vill prova kalendern kan du ladda hem den här.

Bloggläsare som följt mig länge vet att jag för många år sedan bloggade om att jag var skeptisk till fluor. Jag fick med rätta många kommentarer och en hel del kritik – och har sedan dess läst på flera olika studier för att kunna ta ett bättre underbyggt beslut. Och som jag tidigare nämnt så ändrade jag mig när jag förstod att fördelarna med fluor i tandkräm verkligen överväger de eventuella riskerna. Jag är glad för att ni sa åt mig på skarpen!

Men det är viktigt att välja en tandkräm till barnen med anpassad fluorhalt. Eftersom små barn kan ha svårt att spotta ut tandkräm och istället sväljer ner den. Och på rekommendation från vår tandläkare undviker jag både till mig själv och barnen tandkräm med SLS som är ett skummedel som kan verka irriterande på känsliga slemhinnor och som dessutom är svårt för naturen att bryta ner.

Jordan släpper nu två nya barntandkrämer med anpassad fluorhalt som dessutom är fri från SLS! Och så har tandkrämen en mild smak som mina barn gillar.

Det är roligt med barn

Om jag hade förstått innan jag fick barn vad jag saknade – så hade jag nog skaffat barn tidigare. Men nu förstår jag. Att ha barn är som att vara förälskad. Jag kan sitta och dricka kaffe och börja tänka på mina barn och fnissa lyckligt för mig själv. Jag ser Folkes lilla kaninnäsa framför mig och något gulligt han sagt. Barnen syskonkärlek. Bertils hjärtknipande stora fötter och smala ben med jättelika knän som står ut som två äpplen. Barnen är så snälla och kärleksfulla och roliga och kloka och injicerar mig med energi varenda dag.

Tänk vilken ynnest att få bli så otroligt imponerad över småsaker! Att de lärt sig skriva sitt namn, göra en bakåtkullerbytta – eller ta sina första steg utan stöd. Lika imponerande som om någon annan lärt sig tala arabiska och spela nyckelharpa på en surfbräda med förbundna ögon.

Det är så roligt att jag och Jakob har så många interna skämt om barnen. Alla deras underhållande missförstånd, utbrott, deras märkliga kommunikation och felsägningar – som vi fnissar åt när de inte hör på. Åh vad det är roligt med barn!  Visst – det är jobbigt och arbetsamt också. Men det var ju jobbigt och arbetsamt även innan jag fick barn. Så på det hela taget har allt bara blivit bättre. Ja. Ibland kan man behöva påminna sig själv om det. För det är så lätt att dras med i hela den här ”det är såååå jobbigt med barn” jargongen. Som visserligen också kan vara sann – men som sällan hjälper mig att hantera känslan utan bara förstärker den.

• Inlägget är ett annonssamarbete med Ekorrens Ekologiska •

Ekologiskt lördagsgodis

Ända sedan jag fick barn har jag letat ekologiskt lördagsgodis. Och nu är jag så glad för att fler och fler affärer tagit in Ekorrens Ekologiska godis. Alla ingredienser är helt fria från konstgjorda färg och smakämnen! Det förekommer heller inga syntetiska konserverings eller sötningsmedel. Och Ekorrens tillåter inte smakförstärkare, härdade fetter eller ohållbart producerad palmolja. Plus att deras smarriga choklad är både KRAV och Fairtrademärkt.

Men viktigast av allt – det är riktigt gott! Barnen älskar godiset (speciellt skumsorterna). Dessutom tycker jag som förälder att påsarna är föredömligt nätta i storlek.

Nu har två läsare chansen att vinna varsin korg full med Ekorrens Ekologiska godis värde ca 450 kronor. Svara på frågorna

  1. I vilket land klimatkompenserar Ekorrens Ekologiska sin produktion genom att plantera träd?
  2. Varför vill du vinna Ekorrens Ekologiska godis? Motivera kort. Och följ gärna Ekorrens Ekologiska på Facebook. 

Tävlingen är nu avslutad – grattis Lovisa och Lotta som vann!

Vinnarna utses av Ekorrens Ekologiska och beslutet kan ej överklagas. Vinnarna kontaktas via mejl. Ev vinstskatt betalas av vinnaren.

Ska barn verkligen leka krig?

Vi har så höga förväntningar på att barn ska lyckas med allt det goda som vi vuxna aldrig lyckas med. Barn ska inte vara avundsjuka eller arga på kompisar som har något de själva önskar sig. De får inte bråka och vara egoistiska. Men vi vuxna är ju avundsjuka och missunnsamma hela tiden. På andras kroppar, karriärer, hus, ekonomi, stabila äktenskap. Men barn ska vara de moraliska föredömen som vi själva inte förmår vara. Inte vara avundsjuk. Inte vara missunnsam. Glad för andras skull ska du vara!

Eller denna märkliga fixering kring barn som leker krig. Man ska inte ge leksakspistoler eller svärd till barn. Inga låtsasvapen. Det är dåligt att uppmuntra krigslekar. Men varför skulle inte barn leka krig? När folk krigar över hela världen och krigat i alla tider. Barn processar allt som de ser vuxna göra. Och självklart ska pojkar uppmuntras att leka med annat än stereotypiska pojkleksaker och detsamma gäller flickor. Men i slutändan handlar det inte om pistoler eller svärd. Det handlar om att lära sina barn empati. Och att barn skjuter med pistoler betyder inte nödvändigtvis att de leker att de skjuter ihjäl någon. Eller ens fattar vad det innebär. Mina barn leker med vattenpistoler och varvar mellan att sikta på varandra, vattna blommorna och tvätta mina fötter när jag dricker kaffe i trädgården.

För de allra flesta barn är vapen inte avgörande för våldsamhet. Man kan lika gärna slå hårt med en pinne, kasta en barbiedocka i huvudet på någon eller puttas hårt.  Jag klöste och slogs med min syster ända upp i tonåren. Vi klarade av att göra det alldeles utmärkt utan vapen – naglarna räckte långt. Oftast bråkade vi om att jag tagit hennes saker. När vi hade våra pistoler var det däremot aldrig aggressivt. Då var det lek. Då var jag en spion som kröp bland syrenerna eller en cowboy som sköt en tågrånare.

Jag lär mina söner att krama och klappa snällt om de gör illa varandra. Råkar de göra illa mig får de säga förlåt och trösta. De måste visa hänsyn när de leker. Ser du att din bror blir ledsen när du gör så där? Du måste lyssna när han säger nej. Nu försöker han berätta något för dig – nu får du höra på. Ge honom en kram och säg förlåt. Nu behöver lillebror din hjälp. Nu behöver storerbror din hjälp. Om du inte lyssnar kan du inte vara med och leka. Märker du att han blir ledsen när du skrattar åt honom? Det är vanliga fraser hemma hos oss. Att hela tiden hjälpa dem att bli uppmärksamma på andras känslor och reaktioner och agera därefter.

Det viktigaste är att man empatitränar sina söner. Hjälper dem att förstå sina egna känslor och tolka andras. Inte att man plockar bort dolken från leksakslådan och tror att man gör något radikalt. För den som på allvar tror att det löser problem – den har inte fattat någonting.