min heliga hemliga mission

Jag brukar spara vissa kommentarer jag får av särskilt snälla och generösa läsare. Idag kikade jag i min fina mapp och hittade den här:

Ville bara säga att din blogg .. är underbar.
Du ser ut som en kvinna och inte en pinne (snälla, ta det som en komplimang nu, för jag är så sjukt trött på det här idealet som säger att kvinnor ska se ut som barn. Kvinnor ska se ut som kvinnor, PUNKT, och du är förmodligen en av de vackraste kvinnorna på jorden.) Du ger mig så mycket självförtoende själv, det känns som att jag är bra som jag är, att jag inte behöver ändra något. Du ger mig en hemtrevlig känsla och ett oslagbart självförtroende. Din blogg är som en härlig drog, och I don’t mind being addicted.

Tänk vad omtänksamma människor det finns. Och jag tänker att fler borde få höra sådant här. Fler människor, svältfödda på komplimanger och uppskattning i detta avlånga land, behöver det. När jag jobbade i klädbutik blev det min heliga hemliga mission att ge kvinnor den pepp och uppmuntran som de behöver. Många är får aldrig höra hur fina de är. Det är så dumt!’

 

 

 

valborgs whereabouts

Jag hade i min sedvanliga förvirring glömt bort att det var Valborg. När jag väl insåg vad som väntade bjöd jag farsan på middag ( men han skulle vara med en kompis!) så istället grillade jag och Emma i min trädgård. Vi var så hungriga att när maten väl var färdig kunde vi inte prata för det snurrade så mycket i huvudet.

Första Maj spenderade jag och Jakob med att vårstäda hela stora huset (puh)  och tappra försök att  göra vårfint på gården. Íbland är det jobbigt att bo stort. Inget 1a Majtåg dock. Nästa år. Jag lovar.

Förövrigt. Jag är väldigt hastig.  Min dator hinner inte med.  Datasupporten på jobbet påpekade det för någon dag sedan.  Samt även kommentatorfunktionen på bloggen. Så här stod det nyss:

Du postar kommentarer alltför snabbt. Sakta farten.

Det tycker jag är rart. Som ett visdomsord.

Sakta farten.

den dag man håller i sin hand

nyhus-407.jpg

 

Jag tog hunden på promenad till en loppis i eftermiddags. På vägen dit tänkte jag oupphörligen på min grundskoleklass (jag gick i samma klass från ettan till nian och vissa gick jag dessutom på dagis med) . Ironiskt nog träffade jag en gammal klasskompis från just den här klassen, på loppisen. Det roliga var att han sköt en vagn med en tre månader gammal baby i- som tillhörde honom!

 

Jag blev så otroligt glad! Helt fantastiskt. Samtidigt slog det mig hur lite vi vet om framtiden. Tänk om vi anat när vi slutade skolan att inom några år skulle fyra av oss ha förlorat en mamma i cancer. Däribland jag. Någon skulle bli svårt sjuk och en annan skulle lämna landet. Två av klasskompisarna skulle vara småbarnsföräldrar.

 

När min mamma insjuknade och tillslut gick bort, blev jag samtidigt ödmjuk inför livet. Den dag man håller i sin hand får man njuta. Om framtiden vet man så lite.

hemmahos är the best!

Jag har gjort ett superkul reportage idag! Ett hemmahos-reportage. Nu är jag helt lycklig. Det var så fint och unikt och gulligt att man bara smälte. Och Teres som bor där har världens finaste walk in closet. Dessutom har hon samma skostorlek som jag vilket fick mig att vilja snatta med mig allt jag såg. Så vill jag också inreda mitt hus.

På onsdag publiceras reportaget, ska se om jag inte kan lägga upp lite bilder här också…

åh!

den tillåtna nyfikenheten.

Idag har jag gjort en intervju med en helt fantastisk sjuttioåring som tränar yoga och var vigare än en bebis. Det är så flott att vara journalist och få fråga och undersöka alla de där sakerna man alltid varit nyfiken på. Och man behöver inte skämmas för sin nyfikenhet, tvärtom. Ah, det ljuva livet.

En lunch med två av mina favoritflickor blev det också. Om en timma sisådär lämnar jag redaktionen och sedan är det helg med stort H. Hittade en superfin gustaviansk sekretär på loppis igår och idag ska jag hämta den.

Ha en skön helg nu. woah.

Första inlägget

Många förändringar. Idag är första dagen på mitt nya jobb. Jag kan numera titulera mig journalist. Dessutom får jag blogga på arbetstid. Inser ni hur bra det här är? Det är halsbrytande overkligt! Jag förstår att utformningen på min nya blogg kanske känns ovan för alla trogna läsare, men jag tror att det kommer blir grymt. Förvänta er fler och bättre blogginlägg. Och glöm inte att uppdatera med rätt länk till min nya blogg!

tablettask

Jag älskar tablettaskar. Själva ordet låter så fint. Och gott. Viollakrits är toppen. Salta katter ännu bättre. Dessutom tycker jag om Salta Björnar. Jag gillar att stå och fingra i en pappask. Det ger sådana barndomsvibbar. Man fick en tablettask till lördagsgodis och så räckte den hela dagen. Nej det var lögn. Jag åt upp den direkt och sedan använde jag mina fuktigaste tiggarögon för att Anna skulle dela med sig av sina. Och det gjorde hon alltid.

Aah…Tablettask…

Svaren del 2

Håll i er. Det kommer en tredje del om några dagar också!

Hur länge har du varit aktivt troende och hur gick det till när du blev det?
Min familj är inte troende och jag blev frälst i tvåan på gymnasiet. Mina föräldrar var inte direkt överlyckliga. Mest gick jag till kyrkan för att jag var så avundsjuk på det som mina kristna vänner hade. De lixom lyste inifrån och var så trygga. Efter en kurs i kristen tro kände jag att jag ville ta steget fullt ut. Det var mitt livs bästa beslut!
Är din pojkvän kristen? om han är det/om inte.. hur ser du på det? Jakob är inte bekännande kristen som jag är men tror ändå på Gud. Vi har väldigt lika grundsyn på äktenskap och hur vi vill leva vårat liv därför är det inget som skapar problem för oss, snarare möjligheter.
Det vore väldigt kul att höra dig sjunga, då sång verkar vara en viktig del i ditt liv. Ska jag fortsätta hoppas att du kanske nån gång lägger upp en ljudfil eller film där du sjunger, eller är det uteslutet? 🙂
Åh det borde jag göra, men jag får lixom aldrig ändan ur vagnen! Jag lovar bot och bättring!
Du har så vackra och stämningsfulla bilder! Jag undrar vem som fotar?
Det är jag själv som fotar!
Vad har du för kamera? Något särskilt objektiv?
En Canon EOS 400Dx med ett ojektiv modellen Sigma DC 18-50mm EX Macro
Du får också alltid till ett så fint ljus, hur gör du?
Oftast sköter kameran det men ibland redigerar jag det i photoshop.
Andvänder du stativ när du tar dina dagens outfit bilder?
Ja oftast
Jag bor i Umeå jag med och undrar vars du brukar handlar dina kläder?
Jag shoppar på Myrorna och Kupan och på diverse loppisar.
Läser du fler bloggar än de som står angivna under favoriter? Vilka?

Jag läser massor av bloggar. Men inte så regelbundet. Bland annat Style Bytes och Cherry Blossom Girl.
Hur många läsare har du haft som mest?
Förra veckan hade jag 20 000
Favoritmat?
Sushi alternativt kåldolmar i brunsås.
Vad äter du till frukost?
En stor kopp välling för barn upp till tre år.
Tyckte du om att leka med dockor och prinsessor när du var liten?
Dockor var kul men mest lekte jag fröken och läkare. Och kidnappare. Jag tyckte mest om att leka själv för då fick jag bestämma allt.
Hur långt är ditt hår där det är som längst?
Alldelens för kort!
Använder du silvershampoo?
Ja typ en timme varannan vecka!
Vilka är dina största inspirationskällor?
Jesus och Jewel och alla fantastiska människor jag har i mitt
Vad skulle du inte äta för allt i världen?
Älgpischka är en norrländs rätt jag inte äter. Det är fettet från älgens ryggrad. Huu vad illa.
Varför startade du din blogg?
För att jag läste en massa modebloggar och tänkte: Det där kan jag göra bättre!
Vad är det som driver dig att skriva varje dag?
Min kreativitet. Det sprutar ideer ur mig och någonstans måste de ha sitt utlopp.
Vad är det roligaste med att blogga?
Att man är sin egen chef och att man får en sådan direkt respons av sina läsare!
Vad har bloggandet för baksidor tycker du?
Ibland känner jag att jag lämnat ut mig själv för mycket. Och ibland blir jag sorgsen när folk är elaka. Jag brukar inte ta åt mig, utan det är mer en sorg över att människor har så mycket illvilja i sig.
Har du något motto?
Två stycken: Drakar lyfter i motvind och Endast döda fiskar flyter med strömmen. Min mormor är en outtömlig källa till vishet. Av henne har jag läst mig att: Svinhugg går igen, Ont krut förgås icke, Det finns många stoll i herrens hage, även små grytor har öron och Det är svårt att hålla det man inte har i handen.
Jag undrar hur din kristna tro påverkar din vardag?
På många sätt. Det har ju förändrat mitt liv. Jag känner att jag har någon att prata med och vända mig till med alla problem. Jag ber flera gånger per dag och brukar prata med Gud när jag står och diskar eller åker buss. Det har också ändrat min vardag på det sättet att jag tänker mer på hur jag behandlar andra människor än vad jag gjorde förut. Dessutom brukar jag gå till kyrkan på söndagarna och ha bönegrupp en gång i veckan.
Det faktum att du inte dricker är det ett val baserat på din tro?
Nej jag har alltid varit nykterist. Det enda jag smakat är nattvardsvin. Det är ett ställningstagande gjort i kärlek och solidaritet med mig själv och andra människor. Jag avskyr alkohol och vad den gör med människor. För mig är det otänkbart att stötta en industri som förstör så många människoliv. Plus att jag är väldigt rädd om min kropp och vill inte skada den i onödan.

Jag vill vara:

Vi har ju alla en fantasibild av vem vi vill vara. Några önskar att de var Amelie från Monmartre. Andra önskar att de var skygga skogsrån. Någon vill vara Grace Jones och väldigt många vill vara som systrarna Olsen.

Nå vad vill då jag? Vem vill jag vara? Jo, den typ av kvinna som min mormor är. Den norrländska stabila urmodern. Som kan snyta barn. Som lägger ur nät och plockar sina egna bär. Som uppfostra slyngelhundar och renoverar hus. Slänger ut en fyllaktig karl och lär han veta hut. Jag vill vara den norrländska kraftkvinnan. Hon som skulle kunna föda upp tolv ungar på barkbröd och vatten. Hon som gör eld i ösregn och vågar gå ensam i skogen om natten. Jag vill klyva ved och skotta snö och bära vatten. Jag vill vara redig. Jag vill inte vara en söt och mystisk flicka som faller omkull när det blåser. Jag vill stå där i blåsten och ryta Kom och ta mig om du kan – men det kan stormen inte

Jag blir stoltast när min morfar säger att "Nog är Clara en rediga flicka som kan avverka träd och köra hem dem med skidor" eller när min mormor beundrande väger de långt över hundra liter blåbär jag och Anna plockade i sommras och sålde. Jag blir så glad när morfar säger "Nog är Clara bra stark nog" när jag är ute och skottar taken. Jag vill vara sund. Jag vill vara stark. Jag vill vara lika karsk och obrydd som min mormor som säger "Det nog är dags att påven tar och kolar" och svarar "Ta mig bak i arschelet!" när jag säger någonting hon inte gillar!

Jag vill inte vara mystisk. Inte vara svår. Jag vill vara som en frisk och kall februaridag. Inget mjäkigt. Inget mesigt . Inget ynkligt fjås. Rakt igenom rejäl vill jag vara. Så det så.

Vem vill du vara?

Polisen lägger pussel

Tidernas läskigaste bok finns hos min farmor. Jag måste alltid läsa den trots att den ger mig mardrömmar och sömnsvårigheter. Polisen lägger pussel är namnet och den handlar om kända svenska kriminalfall i början av 1900-talet. De sanna mordgåtorna har rafflande tjusiga namn som Den Eleganta Rånaren, Fasadklättraren på Grand och Kolapappersmördaren. Jag läser om mannen som begravde frun levande, kvinnoliket som flöt upp i Slussen och pojken som var ett kriminellt geni. Boken är gammal och tummad och fast att jag läst den trehundra gånger måste jag alltid läsa den igen. Brottslingar var så mycket läskigare förr.
Efterlyst ta dig i röven!

odeur

Jag smäller av av stolthet. Märket som min storasyster designar tillsammans med Petter Hållström börjar få mycket internationell publicitet. Odeur är namnet. Ett unisexmärke med signaturdoftande plagg. Speciellt gillar jag tishorna. Precis den där oversizade modellen att ha till tights och just nästan visa skinkorna under.

Jag vill ha den här och den här och den här.

Läser du och antecknar Anna?!

arty farty

På veckorevyns hemsida kan man läsa hur man fotar roligare och snyggare outfitbilder till sin blogg. En bra reportageide eftersom att förvånansvärt många bloggare alltid fotar sig i en flottig spegel med skarp blixt. Artikeln innehöll bra tips överlag, och dessutom upptäckte jag att de snott en bild från min blogg som ett exempel på en bra tagen outfitbild! I min bloggs barndom tog jag anskrämligt fula (och små) bilder. Och besöksstatistiken blev därefter. Bra bilder är superviktiga för en modebloggare nämligen. Överlag tycker jag att bloggare borde publicera större bilder så att man får se kläderna ordentligt. Och var lite artyfarty för sjutton!

Bloggar med sanslöst tjusiga bilder är blanda annat dessa
The Cherry blossom girl
Miri
Moderniteter
Ragnhild och
Jättemycketklara

bra att veta

Nu ska jag berätta några saker jag orkar och inte orkar.

– jag orkar ingenting som innebär någonsomhelt press
– jag orkar inte vara artig
– jag orkar inte vara trevlig
– jag orkar inte vara snäll
– jag orkar inte säga tack eller svara på ett enda sms eller mail eller kommentar som kommer. Jag blir glad när när ni ringer eller skriver till mig. Men jag orkar inte svara
– jag orkar inte träffa någon annan än familjen
– jag orkar inte hälsa
– jag orkar inte laga mat
– jag orkar inte be om hjälp att bli ompysslad, även fast jag vill det
– jag orkar inte tänka på allt socialt som blivit lidande och kommer att bli lidande väldigt länge

Men
– jag orkar pyssla
– jag orkar blogga lite för det gör mig glad och skingrar tankarna
– jag orkar stiga upp på morgonen och det är ju bra i alla fall

Jag orkade skriva den här listan för att klargöra vad som gäller och för att ni som känner mig inte ska blir besvikna på mig om jag inte orkar prata eller ringa eller svara eller kommunicera med er överhuvudtaget