Caférundor

När andra gör barrundor på fredagkvällarna gör vi fikarundor. Jag, Sussie, Navina, Ylva och Emma hade en förtjusande kväll. På första cafeet jobbade världens raraste cafebiträde. Hon så ut som en ung Juliette Binoche och var jättesnäll och generös och gud vet allt. Så flott! På andra cafeet diskuterades toaletttekniker, till vår stora glädje.

Vad gjorde ni?!

på måfå

Jobbig dag. Vi besökte återigen firman som säljer gravstenar, för att besluta om alltings slutgiltiga utformning. Det är surrealistiskt att stå och diskutera vilka inskriptioner mammas gravsten ska ha. Surrealistiskt. Och ledsamt.

Jag sov knappt fyra timmar inatt. Jag låg och var inspirerad och tänkte på artiklar jag vill skriva och modejobb jag vill plåta. Och så grämde jag mig lite över att jag inte kunde resa och göra stylistjobbet åt Modette som det var tänkt. Det hade varit flott. Speciellt att träffa Eleonore.

Det här inlägget var verkligen på måfå. Inget sammanhang alls. Ni får ursäkta.

skitsnack

 

 

 

För några veckor sedan åt jag och Jakob lunch på restaurang. Vid bordet bredvid satt fyra tjejer i 25 årsåldern och snackade skit. Det är fruktansvärt att lyssna på folk som snackar skit. Jag har precis som många tjejer älskat att snacka skit. Jag ansåg inte att det var något fel med det heller, eftersom att pratet aldrig nådde andras öron. Men så hörde jag en predikan om skitsnack och pastorn sa ”Gud ursäktar inte att ni snackar skit om andra. Ni skulle väl inte vilja att Gud ursäktade de som talade ont om er?”. Det var så träffande. För hur kul det än är att snaska i elakaheter så tror jag verkligen att det skadar människan. Man känner sig smutsig efteråt. Och paranoid. För om jag kan säga sådana här elaka saker om folk, vad sägs då inte om mig?

 

Allt som jag gör och säger bli till någon annans verklighet.

Allt som ni gör och säger blir till min

Förneka mig och jag blir förnekad. Förtala mig och jag blir fredlös

Skada mig och jag blir skadeskjuten

Så ömtåligt hänger vi ihop att

om jag ljuger kan jag inte längre lita på att andra talar sanning

Om jag stjäl så måste jag sedan alltid vakta mitt

och när jag skadar dig så blir jag en som skadar

och sedan måste jag alltid bära den skadan inom mig

Det är så ömtåligt, så nära som vi hänger samman

Som ryska dockor bär vi varandra inuti

 

 

Freeze

finkameran-1881.jpg

Jag fick för någon vecka sedan Go instant smoother och Brightener från Freeze 24.7 i min brevlåda för att recensera. Priset är 595 kronor för 10,25 ml. I reklamen sägs att den förbättrar huden på ett flertal sätt,bland annat att den tar bort synliga pormaskar, rynkor och skyddar mot fria radikaler. Produkten ryms i handflatan och innehållet förs på direkt över (eller under) makeup. Förpackningen i metall är konstruerad för att ge den största möjliga bekvämlighet samt bärbarhet och har även en löstagbar spegel.

Så vad tyckte jag då? För det första: Jättekonstig förpackning. Man skulle vrida och joxa och trixa för att få ut cremen och det var inte det lättaste ska jag säga. På huden kändes cremen sammetslen. Helt fantastisk faktiskt. Men bara ett tag. Snart kände jag mig snustorr och att den skulle förbättra hudens kvalitet märkte jag inget av. Det kändes som att den la sig utanpå utan att vara djupverkande. Sorgligt med tanke på det höga priset. Det slutade med att jag tvättade av den och applicerade lite av min vanliga creme istället. Så nu vet ni.

min heliga hemliga mission

Jag brukar spara vissa kommentarer jag får av särskilt snälla och generösa läsare. Idag kikade jag i min fina mapp och hittade den här:

Ville bara säga att din blogg .. är underbar.
Du ser ut som en kvinna och inte en pinne (snälla, ta det som en komplimang nu, för jag är så sjukt trött på det här idealet som säger att kvinnor ska se ut som barn. Kvinnor ska se ut som kvinnor, PUNKT, och du är förmodligen en av de vackraste kvinnorna på jorden.) Du ger mig så mycket självförtoende själv, det känns som att jag är bra som jag är, att jag inte behöver ändra något. Du ger mig en hemtrevlig känsla och ett oslagbart självförtroende. Din blogg är som en härlig drog, och I don’t mind being addicted.

Tänk vad omtänksamma människor det finns. Och jag tänker att fler borde få höra sådant här. Fler människor, svältfödda på komplimanger och uppskattning i detta avlånga land, behöver det. När jag jobbade i klädbutik blev det min heliga hemliga mission att ge kvinnor den pepp och uppmuntran som de behöver. Många är får aldrig höra hur fina de är. Det är så dumt!’

 

 

 

valborgs whereabouts

Jag hade i min sedvanliga förvirring glömt bort att det var Valborg. När jag väl insåg vad som väntade bjöd jag farsan på middag ( men han skulle vara med en kompis!) så istället grillade jag och Emma i min trädgård. Vi var så hungriga att när maten väl var färdig kunde vi inte prata för det snurrade så mycket i huvudet.

Första Maj spenderade jag och Jakob med att vårstäda hela stora huset (puh)  och tappra försök att  göra vårfint på gården. Íbland är det jobbigt att bo stort. Inget 1a Majtåg dock. Nästa år. Jag lovar.

Förövrigt. Jag är väldigt hastig.  Min dator hinner inte med.  Datasupporten på jobbet påpekade det för någon dag sedan.  Samt även kommentatorfunktionen på bloggen. Så här stod det nyss:

Du postar kommentarer alltför snabbt. Sakta farten.

Det tycker jag är rart. Som ett visdomsord.

Sakta farten.

den dag man håller i sin hand

nyhus-407.jpg

 

Jag tog hunden på promenad till en loppis i eftermiddags. På vägen dit tänkte jag oupphörligen på min grundskoleklass (jag gick i samma klass från ettan till nian och vissa gick jag dessutom på dagis med) . Ironiskt nog träffade jag en gammal klasskompis från just den här klassen, på loppisen. Det roliga var att han sköt en vagn med en tre månader gammal baby i- som tillhörde honom!

 

Jag blev så otroligt glad! Helt fantastiskt. Samtidigt slog det mig hur lite vi vet om framtiden. Tänk om vi anat när vi slutade skolan att inom några år skulle fyra av oss ha förlorat en mamma i cancer. Däribland jag. Någon skulle bli svårt sjuk och en annan skulle lämna landet. Två av klasskompisarna skulle vara småbarnsföräldrar.

 

När min mamma insjuknade och tillslut gick bort, blev jag samtidigt ödmjuk inför livet. Den dag man håller i sin hand får man njuta. Om framtiden vet man så lite.

hemmahos är the best!

Jag har gjort ett superkul reportage idag! Ett hemmahos-reportage. Nu är jag helt lycklig. Det var så fint och unikt och gulligt att man bara smälte. Och Teres som bor där har världens finaste walk in closet. Dessutom har hon samma skostorlek som jag vilket fick mig att vilja snatta med mig allt jag såg. Så vill jag också inreda mitt hus.

På onsdag publiceras reportaget, ska se om jag inte kan lägga upp lite bilder här också…

åh!

den tillåtna nyfikenheten.

Idag har jag gjort en intervju med en helt fantastisk sjuttioåring som tränar yoga och var vigare än en bebis. Det är så flott att vara journalist och få fråga och undersöka alla de där sakerna man alltid varit nyfiken på. Och man behöver inte skämmas för sin nyfikenhet, tvärtom. Ah, det ljuva livet.

En lunch med två av mina favoritflickor blev det också. Om en timma sisådär lämnar jag redaktionen och sedan är det helg med stort H. Hittade en superfin gustaviansk sekretär på loppis igår och idag ska jag hämta den.

Ha en skön helg nu. woah.

Första inlägget

Många förändringar. Idag är första dagen på mitt nya jobb. Jag kan numera titulera mig journalist. Dessutom får jag blogga på arbetstid. Inser ni hur bra det här är? Det är halsbrytande overkligt! Jag förstår att utformningen på min nya blogg kanske känns ovan för alla trogna läsare, men jag tror att det kommer blir grymt. Förvänta er fler och bättre blogginlägg. Och glöm inte att uppdatera med rätt länk till min nya blogg!

tablettask

Jag älskar tablettaskar. Själva ordet låter så fint. Och gott. Viollakrits är toppen. Salta katter ännu bättre. Dessutom tycker jag om Salta Björnar. Jag gillar att stå och fingra i en pappask. Det ger sådana barndomsvibbar. Man fick en tablettask till lördagsgodis och så räckte den hela dagen. Nej det var lögn. Jag åt upp den direkt och sedan använde jag mina fuktigaste tiggarögon för att Anna skulle dela med sig av sina. Och det gjorde hon alltid.

Aah…Tablettask…

Svaren del 2

Håll i er. Det kommer en tredje del om några dagar också!

Hur länge har du varit aktivt troende och hur gick det till när du blev det?
Min familj är inte troende och jag blev frälst i tvåan på gymnasiet. Mina föräldrar var inte direkt överlyckliga. Mest gick jag till kyrkan för att jag var så avundsjuk på det som mina kristna vänner hade. De lixom lyste inifrån och var så trygga. Efter en kurs i kristen tro kände jag att jag ville ta steget fullt ut. Det var mitt livs bästa beslut!
Är din pojkvän kristen? om han är det/om inte.. hur ser du på det? Jakob är inte bekännande kristen som jag är men tror ändå på Gud. Vi har väldigt lika grundsyn på äktenskap och hur vi vill leva vårat liv därför är det inget som skapar problem för oss, snarare möjligheter.
Det vore väldigt kul att höra dig sjunga, då sång verkar vara en viktig del i ditt liv. Ska jag fortsätta hoppas att du kanske nån gång lägger upp en ljudfil eller film där du sjunger, eller är det uteslutet? 🙂
Åh det borde jag göra, men jag får lixom aldrig ändan ur vagnen! Jag lovar bot och bättring!
Du har så vackra och stämningsfulla bilder! Jag undrar vem som fotar?
Det är jag själv som fotar!
Vad har du för kamera? Något särskilt objektiv?
En Canon EOS 400Dx med ett ojektiv modellen Sigma DC 18-50mm EX Macro
Du får också alltid till ett så fint ljus, hur gör du?
Oftast sköter kameran det men ibland redigerar jag det i photoshop.
Andvänder du stativ när du tar dina dagens outfit bilder?
Ja oftast
Jag bor i Umeå jag med och undrar vars du brukar handlar dina kläder?
Jag shoppar på Myrorna och Kupan och på diverse loppisar.
Läser du fler bloggar än de som står angivna under favoriter? Vilka?

Jag läser massor av bloggar. Men inte så regelbundet. Bland annat Style Bytes och Cherry Blossom Girl.
Hur många läsare har du haft som mest?
Förra veckan hade jag 20 000
Favoritmat?
Sushi alternativt kåldolmar i brunsås.
Vad äter du till frukost?
En stor kopp välling för barn upp till tre år.
Tyckte du om att leka med dockor och prinsessor när du var liten?
Dockor var kul men mest lekte jag fröken och läkare. Och kidnappare. Jag tyckte mest om att leka själv för då fick jag bestämma allt.
Hur långt är ditt hår där det är som längst?
Alldelens för kort!
Använder du silvershampoo?
Ja typ en timme varannan vecka!
Vilka är dina största inspirationskällor?
Jesus och Jewel och alla fantastiska människor jag har i mitt
Vad skulle du inte äta för allt i världen?
Älgpischka är en norrländs rätt jag inte äter. Det är fettet från älgens ryggrad. Huu vad illa.
Varför startade du din blogg?
För att jag läste en massa modebloggar och tänkte: Det där kan jag göra bättre!
Vad är det som driver dig att skriva varje dag?
Min kreativitet. Det sprutar ideer ur mig och någonstans måste de ha sitt utlopp.
Vad är det roligaste med att blogga?
Att man är sin egen chef och att man får en sådan direkt respons av sina läsare!
Vad har bloggandet för baksidor tycker du?
Ibland känner jag att jag lämnat ut mig själv för mycket. Och ibland blir jag sorgsen när folk är elaka. Jag brukar inte ta åt mig, utan det är mer en sorg över att människor har så mycket illvilja i sig.
Har du något motto?
Två stycken: Drakar lyfter i motvind och Endast döda fiskar flyter med strömmen. Min mormor är en outtömlig källa till vishet. Av henne har jag läst mig att: Svinhugg går igen, Ont krut förgås icke, Det finns många stoll i herrens hage, även små grytor har öron och Det är svårt att hålla det man inte har i handen.
Jag undrar hur din kristna tro påverkar din vardag?
På många sätt. Det har ju förändrat mitt liv. Jag känner att jag har någon att prata med och vända mig till med alla problem. Jag ber flera gånger per dag och brukar prata med Gud när jag står och diskar eller åker buss. Det har också ändrat min vardag på det sättet att jag tänker mer på hur jag behandlar andra människor än vad jag gjorde förut. Dessutom brukar jag gå till kyrkan på söndagarna och ha bönegrupp en gång i veckan.
Det faktum att du inte dricker är det ett val baserat på din tro?
Nej jag har alltid varit nykterist. Det enda jag smakat är nattvardsvin. Det är ett ställningstagande gjort i kärlek och solidaritet med mig själv och andra människor. Jag avskyr alkohol och vad den gör med människor. För mig är det otänkbart att stötta en industri som förstör så många människoliv. Plus att jag är väldigt rädd om min kropp och vill inte skada den i onödan.

Jag vill vara:

Vi har ju alla en fantasibild av vem vi vill vara. Några önskar att de var Amelie från Monmartre. Andra önskar att de var skygga skogsrån. Någon vill vara Grace Jones och väldigt många vill vara som systrarna Olsen.

Nå vad vill då jag? Vem vill jag vara? Jo, den typ av kvinna som min mormor är. Den norrländska stabila urmodern. Som kan snyta barn. Som lägger ur nät och plockar sina egna bär. Som uppfostra slyngelhundar och renoverar hus. Slänger ut en fyllaktig karl och lär han veta hut. Jag vill vara den norrländska kraftkvinnan. Hon som skulle kunna föda upp tolv ungar på barkbröd och vatten. Hon som gör eld i ösregn och vågar gå ensam i skogen om natten. Jag vill klyva ved och skotta snö och bära vatten. Jag vill vara redig. Jag vill inte vara en söt och mystisk flicka som faller omkull när det blåser. Jag vill stå där i blåsten och ryta Kom och ta mig om du kan – men det kan stormen inte

Jag blir stoltast när min morfar säger att "Nog är Clara en rediga flicka som kan avverka träd och köra hem dem med skidor" eller när min mormor beundrande väger de långt över hundra liter blåbär jag och Anna plockade i sommras och sålde. Jag blir så glad när morfar säger "Nog är Clara bra stark nog" när jag är ute och skottar taken. Jag vill vara sund. Jag vill vara stark. Jag vill vara lika karsk och obrydd som min mormor som säger "Det nog är dags att påven tar och kolar" och svarar "Ta mig bak i arschelet!" när jag säger någonting hon inte gillar!

Jag vill inte vara mystisk. Inte vara svår. Jag vill vara som en frisk och kall februaridag. Inget mjäkigt. Inget mesigt . Inget ynkligt fjås. Rakt igenom rejäl vill jag vara. Så det så.

Vem vill du vara?