Den snälla revolutionen

Jag har fått min andel elaka kommentarer på den här bloggen. Bakom anonymiteten kan man vara hur taskig som helst. Men jag förvånas också ständigt över hur generösa ni läsare är. Omtänksamma kommentarer strömmar in. För internet underlättar inte bara för elaka påhopp, utan även för fina ord. Vad beror det på? Kanske har det att göra med att man inte känner samma konkurrens på internet. Det är enklare att ge en komplimang till en gymnasietjej i Malmö, än hon i parallelklassen på ens egen skola. Man tävlar inte om samma killar, jagar inte samma status. Man känner sig inte hotad; Du får vara hur snygg du vill i Luleå, för där bor inte jag typ
     Jag önskar att alla vi tjejer som skriver snälla kommentarer på bloggar skulle säga lika snälla saker till tjejerna vi möter varje dag. Till tjejerna vi stör ihjäl oss på. Till tjejerna som alltid får komplimanger. Till tjejerna som aldrig får komplimanger. Till varandra helt enkelt.
     Jag tvivlar inte på att ni redan ger varandra komplimanger. Det gör ni säkert. Men det behövs mer! Mer systerskap. Mer stöttning. Mer uppmuntran och mindre konkurrens! Om vi ger varandra den bekräftelse som behövs kommer vi inte att törsta lika mycket efter killarnas. Jag vet det av egen erfarenhet.

Den finaste komplimang jag fått på bloggen har inte handlat om mina kläder. Den löd "Du verkar vara en sådan bra tjej. Dig skulle man verkligen vilja vara kompis med" . Och vet ni varför den är så bra? Jo, därför att den kommentaren gör mig till en bra tjej. Jag blir det andra förväntar sig av mig. Hur kan jag inte vilja vara en bra tjej, när hon tror att jag är det?
     Vad säger ni tjejer? Är det inte dags att vi börjar förvänta oss gott av varandra?! Börjar anta att andra tjejer vill oss väl! Slutar acceptera klichébilden av den intrigerande kvinnan! Och föregår själva med gott exempel! Jag börjar nu. Genast. Studs på momangen. Genom att skicka några sms som jag borde skickat för flera år sedan.

Idol gör mig illamående

Är det något program som ger mig The Kräks så är det Idol. Jag minns när Robinson började och folk kallade det för mobbningstv. Vad är inte Idol i jämförelse? En bekant jobbar som lågstadielärare och hon berättar hur svårt det är att lära barn att man inte får säga dumma saker till varandra. Att man inte får säga att någon ritar fult eller sjunger dåligt. Speciellt svårt blir det, när barnen på kvällarna hör vuxna säga "Det här var det värsta jag har hört" om andras sångröster.

Jag har en kompis som sökte till en av de första säsongerna av Idol. Han berättade att de hade två uttagningar. Första dagen träffade de några bedömare för en gallring. Då valde de ut de bästa och de sämsta. Dessa personer fick dagen därpå komma tillbaka och ha den stora äran att bli förnedrade! Fy så genomtänkt ruttet. Undra hur många som blev överlyckliga över att klarat första gallringen i tron att de var duktiga? När TV4 i själva verket bara ville filma idioterna.

Hur kan juryn leva med sig själv? De tjänar pengar på att vara elaka. Hjärtlöst är vad det är. Och ungdomarna sedan? Hur kan de tillåta någon att bedömma dem sådär? Det är ju precis som på lågstadiediskot när man inte fick dansa. Man stod där och hoppades att man skulle bli vald.
Men gissa vad?! Jag tycker att det är dags att folk slutar vänta på att bli valda. Slutar dansa efter andras pipa. Slutar ge andra människor makt över deras liv! Jag önskar de där ungdomarna stolthet och självkänsla. Jag förstår inte att någon frivilligt ställer upp inför den där juryn och låter sig betygsättas. Det spelar ingen roll om de får bra eller dålig kritik. För hela programiden är Fel. Elakheter och förnedring ska inte sändas som underhållning. Jag önskar att det fanns någon enda människa som kunde påpeka hur sjukt detta är!

Nu trampar jag säkert på flera ömma tår. Idol är ju mångas kvällsnöje. Men det kan inte hjälpas. Och man kan tycka att om man ger sig in i leken får man leken tåla. Men jag tycker leken suger. Jag tar avstånd från Idol. En fet bojkott över det programmet, säger jag bara. Och det här är ingen moralpanik, det är medkänsla:
Idol
ger mig The Kräks.

efterlyser modemåtta

Jag är så less på att höra om alla klädmåsten och läsa långa inköpslistor på must haves inför hösten. Jag får ångest. Och jag betvivlar starkt att ni behöver allt det där. Jag betvivlar starkt att ni behöver fler kläder över huvud taget. Men trots att de flesta tjejer (i synnerhet modebloggare) har garderober överfulla med kläder, så tar behovet aldrig slut. Jag vet hur det är. Jag är nämligen likadan.

Men i höst har jag knappt köpt någonting. En kjol. Det är allt. Jag orkar inte. Och nu när jag har huset att tänka på så måste jag spara. Och vet ni vad? Det är en befrielse! Det är jätteskönt att inte köpa någonting nytt. Att tvingas använda de mest uttjatade plaggen i garderoben och göra någonting roligt av dem. Försöka hitta på nya kombinationer. Återanvända. Hur mycket har man inte i garderoben som bara ligger? Ärligt talat. Även om man gör regelbundna rensningar. Kvar finns ändå de där plaggen man gillar men aldrig använder. Ett bra sätt att döva det dåliga samvetet är att sätta igång och använda plaggen! Rota fram den där hopplösa halterneckklänningen. Sätt en tunnstickad polo under och en stor kofta utanpå så är du höstfin. Och har du varken tunnstickad polotröja eller oversizekofta, så kör på någonting annat i stället. Någonting som du redan har!

Varför handlar modebloggande så ofta om konsumtion? Pengar och stil har ingenting med varandra att göra. Snarare tvärtom. Ju mindre pengar, desto kreativare måste du vara för bli stylish. Jag efterlyser fler bloggare som inte bara köper nytt. Jag vet att ni finns, tjejer! Och tänk så nyskapande underbart om alla kända modebloggar bestämde sig för att inte handla några nya kläder i höst. Bara använda förra säsongens kläder, men styla dem annorlunda. Vilket statement! Och vilket slag mot konsumtionshetsen!

Jag vet att det är lite som att kasta sten i glashus när jag skriver så här. För jag vet att även om jag inte shoppar så kanske någon blir shoppingsugen av att läsa min blogg. Och då har jag ju ändå bidragit till konsumtionshetsen! Och jag vet att det kommer bli några höstköp även för mig. Och det är ok. För jag efterlyser inte modeasketism. Men modemåtta!

överdrivet kvinnoförtryck

När jag var i biblioteket idag tjuvlyssnade jag på ett gäng tjejer som diskuterade jämställdhet.
Den ena sade:

– Det här med kvinnoförtryck är så himla överdrivet alltså! Jag tror inte på det. Man är ju inte med offer än man gör sig. Det bestämmer man ju själv…

Åh, vad jag blir knäpp på sådana där naiva människor! Min erfarenhet är att de intalar sig sådant för att de inte orkar se sanningen i vitögat. För det är jobbigt att bära de feministiska glasögonen. Det är inte kul att inse att det finns strukturer i samhället som trycker ner människor och låser dem i sina roller. Det är mycket trevligare att påstå att alla tjejer som får lägre lön än killar helt enkelt får skylla sig själv – för "man är ju inte mer offer än man gör sig". Precis som med hemlösa, fattiga och utslagna eller?

VAKNA MÄNNISKOR!! Vi är alla offer och produkter av detta samhälle! Det är ingen konspirationsteori från FI. Vad du än gör så kommer det alltid att finnas människor som dömer dig pgav ditt kön. Det är fakta. Trist men sant. Face it! Varje individ har däremot möjligheten att själva vara förändringen som de vill se i världen. Men för att kunna det måste man först inse att förtryck finns! Det är det första och viktigaste steget. Genom att sedan inse på vilka plan man själv blivit ett offer och bestämma sig för att leva sitt liv annorlunda kan man faktiskt göra skillnad.

Att förneka förtryck är däremot som att bajsa sig själv i ansiktet. Och hur konstruktivt är det?

Jessica slaktar Jewel

Det här kan vara det värsta jag både hört och sett. Jessica Simpson fullkomligt slaktar min husgud Jewel och en av hennes absolut bästa låtar. Det är helt galet! Hon gör alla klassiska nybörjarfel, vilket är helt otroligt för en så rutinerad artist som Jessica ändå är. STÅ STILL när du sjunger människa! Jag önskar att min förra sångpedagog Karin fått ge henne en omgång.

Vill ni höra bra musik från en av våran tids riktigt stora textförfattare och sångerskor Jewel, laddar ni istället hem Pieces of You och This Way och Goodbye Alice in Wonderland. Till att börja med.

Mrs Harajuku hjälpte mig att klistra in youtube, och jag är lycklig som en liten gris, teknik är min svagaste sida.

När helvetet fryser till

Dagens värsta är den här äckliga rekamen från äckliga Tom Ford. Äckligt! Ingen stil. Ingen klass! Ingenting annat än osmakligt. Men tyvärr ett grymt bra sätt att få igång buzzet med. Av den enkla anledningen vill jag egentligen inte skriva om annonsen. Men gör det i alla fall! Vilken konstig kvinnosyn reklammakarna har är lätt att uppfatta. Men lika hemsk är den mansbild de förmedlar. För varför finns det bara ett sätt att sälja saker på till män? Jag vägrar tro att de är så fixerade vid sex att inget annat får dem att handla!

Förutom objektifierande och generaliserande åt alla håll, är den dessutom äcklig! Ja faktiskt! Varför ska allt anspela på sex? Det här översexualiserade samhället står mig upp i halsen. Ni får gärna kalla mig pryd. Jag är inte rädd för att betraktas som en trååkmååns. Men om det är att vara pryd, när man inte vill få bilder av underliv upptryckt i sitt ansikte, så säger det mer om samhället än om mig.

Jag tycker det verkar vara en skitparfym. Skitdåligt rakt igenom. Såhär måste det låtit:
– Oj, nu har vi gjort en skitäcklig parfym som luktar gammal apa och inte är ett dugg nyskapande. Men vi måste få den att sälja!
– Jag vet, men jag fick en skitbra ide! Vi gör något provocerande och nyskapande. Höhö. Vi visar upp en bild på en skrevande inoljad kvinna med parfymflaskan mellan bena. Det kommer kunderna gilla, hö hö, nöff nöff. Och de som inte gillar den kommer att klaga och ge oss maximal publicitet. Hö hö, nöff nöff. Klockrent!

Ja, det var väl fan också att ni ska få rätt! Den där reklamen kommer att gå till historien. Trots att den knappast är nyskapande. Bara så sjukt övervulgär. Tacky. Snuskig. Objektfierande. Det känns som någonting från 1998. Faktiskt.

Den dagen Kenzo börjar göra reklam för sin Flowerbykezo, uppkörd i stjärten på en man, då kan jag acceptera den där reklamen. Den dagen kommer inträffa när helvetet producerar ishalka. Tack och lov.

Hot or Not ?

Alltså ibland blir jag bara knäpp av alla överspända modesidor som ska dissekera trenderna in i minsta detalj och förstöra glädjen och kreativiteten för alla andra. Som på StockholmStreetstyle.se. Där har de en debatttråd om det är Hot or Not med dragkedjor vid bensluten. Åh, Jesus. Det liknar värsta mellanstadiefasonerna. Det är töntigt med jazzbyxor i fel färg eller hårspännen i luggen.
     Jag undrar bara: Kan det inte få finnas något utrymme för individen? Kan inte folk få ha sina dragkedjor ifred? Och framförallt, måste vi diskutera detta som vore det den viktigaste frågan på jorden? Vem bryr sig ärligt talat så mycket om mode att de orkar klaga på att någon har eller inte har dragkedja vid bensluten? Finns den människan? Och i så fall, vad är det för himla fascist? Det måste ju vara den minst viktiga detaljen någonsin! Lika upprörande som ett födelsemärke under hålfoten.
     Jag tycker att det är kul att mode äntligen blivit rumsrent. Men samtidigt blir jag less på att folk skrävlar om sitt modeintresse, när det i själva verket är ett SHOPPINGINTRESSE! Man konsumerar trender som mat och läser utelistor som bibeln. Inget nytänk. Ingen glädje. Ingen kreativitet.
     Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: Lägg av med er fascistiska, trendkonsumerande, topplistefixerade modejournalistik! Det är Ute! Klädfascism är ute!


(I senaste H&M magazine svarar underbare stylisten Robert Rydberg på läsarnas frågor. Och han är grym! Inte en pekpinne så långt ögat kan nå)

Desperate Houseman

Det här kan var den värsta skit jag läst på år och dar. Arma Nicklas Söderblom som dejtade Desperate Houiwivesskådisen Nicolette Sheridan (i ca 4 minuter) har skrivit en skandalbok om relationen tillsammans med Aftonbladets Magnus Sundholm. Han målar upp förhållandet som ett helvete. Bland "skandalerna" nämns bland annat att Nicolette rapade honom i ansiktet och dessutom bajsade med öppen dörr. Jamen far ända in i baljan vilken skandal!!!

Någon kanske borde berätta för Nicklas Söderblom att kejsaren är naken. Att det är han som är skandalen. Den pinsamme skyldige som borde skämmas. För hur i hela helsefyr kan man skriva en bok om sitt ex, döpa den till Desperate Houseman, nämna att Nicolette bajsade med öppen dörr och sedan avsluta med att han inte tror att han blir stämd: " Ska hon stå i en rättssal och försvara att hon bajsade med öppen dörr? Jag tror inte det."
Nejdu Nicklas, det ska hon sannerligen inte. Du ska stå i en rättsal för att du lämnade ut erat privatliv för att profitera på Nicolettes framgång. Du ska stå i en rättstal och försvara att du är en sådan rutten karatktär att du avslöjar intima detaljer om erat liv för pressen. Du borde stå i den offentliga skamvrån. För gubbe lille, som du har gjort, så gör man bara inte!

Nicklas Söderblom – Jag skulle vilja delge dig två ordspråk från min mormors outtömliga vishetshetskälla:
Svinhugg går igen! Och Synden straffar sig själv!

Sluta dricka flaskvatten debatten vol.2,8

Jag tycker fortfarande att sluta dricka flaskvatten debatten är hemskt intressant. Om man tänker på saker man kan vara ilsken på i samhället kommer man på en hel del. Man kan vara ilsken på multinationella företag som utnyttjar fattiga. Man kan vara ilsken på korruption inom polisen. Man kan vara ilsken på mobbning och kvinnoförtryck. Och så kan man vara ilsken på att folk köper vatten i flaska.

Men beslutar sig då för att vara ilsken på det sistnämnda. Vatten i flaskor. Man bestämmer sig för en särskild vätska som man är ilsken på. Det kanske är det alkoholhaltiga vattnet som finns i vissa flaskor. Eller det sockrade koffeinrika vattnet som finns i vissa flaskor. Eller så är man helt enkelt väldigt ilsken på vanligt vatten som finns i vissa flaskor. Argumenten lyder:

  • Det är onödigt att dricka vatten i flaskor när det ändå finns i kranen
  • Det går åt mycket energi att tillverka flaskor för vattnet.
  • Flaskvatten bör endast drickas när inget annat vatten finns att tillgå.

Allt väl. Detta går jag mycket väl med på. Men det finns fler typer av vatten i flaskor. Till exempel det alkoholhaltiga, beroendeframkallande och giftiga vatten som finns i många flaskor. Det kan man också vara ilsken på. Argumenten lyder:

  • Folk dricker ur dessa flaskor och blir ibland på fyllan
  • Folk ramlar oftare och slår sig i fyllan
  • Folk är oftare otrogna i fyllan
  • Fler våldsbrått begås i fyllan
  • Människor ödelägger hela liv i fyllan

Och sist av allt:

  • Det är vatten i dessa flaskor och vatten i flaskor är per automatik fel – det ska ju vara i kranen!

Alla dessa argument är viktiga. Särskilt det sista. Vatten i flaska är givetvis onödigt när det redan finns i kranen. Och eftersom att alkoholhaltigt, giftigt och beroendeframkallande vatten inte finns i kranen så måste de ju få finnas i flaska. Hur ska man annars få i sig det?
   Om vatten inte finns i kranen är det däremot ok att köpa det i flaska. Detta är en rimlig ekvation. Och lösningen till att få köpa flaskvatten måste således bli att man sätter alkoholhaltigt, giftigt och beroendeframkallande vatten i kranarna. Då har folk inget annat val. Då får de köpa sin Loka ifred. Och andra kan lapa öl vid diskbänken.

Att ständigt bära de feministiska glasögonen

Var på födelsedagskalas ikväll. Trotsade magen och humöret och gjorde mig fin för att fara. Ibland blir jag knäpp på mig själv i sociala sammanhang. Jag tar så mycket plats. Ibland kan jag verkligen lämna ett ställe och känna "Fy vad mycket Clara det blev ikväll" Jag misstänker att jag kör över folk med min höga bestämda stämma. Men jag vet inte. Det är ju inte direkt någon som klagat. Och samtidigt blir jag sjukt less på att jag ens ska behöva oroa mig för det. Varför skulle jag inte ta plats lixom? Det är ju den jag är! Jag minns att min svenskalärare sa till mig att jag skulle ta mindre plats i skolan och låta de andra tjejerna höras. Jag fattar inte varför hon sa det till mig! Den enda tjejen som vågade prata skulle backa för att de andra tjejerna skulle våga. Varför bad hon inte killarna backa?

Jag tror att jag kan uppfattas som bufflig. För jag tar för mig. Om det är fika med ett gäng kompisar och det blir tårta kvar börjar samtliga gäster truga killarna att äta. Tror de inte att tjejerna vill ha tårtan lika gärna? Eller behöver killarna tårtan mer? Om jag hinner brukar jag frivilligt slänga mig över tårtan. Då ser jag i alla fall till att det är en tjej som får den. Eller om det finns tre fotöljer och resten får sitta på kuddar på golvet. Då brukar jag kasta mig över fotöljen för att se till att inte killarna får alla. Jag gör det i jämställdhetens namn, men ända blir jag buffeln!

Ibland skulle jag önska att jag inte hade det där feministiska tänket inbyggt, som får mig att se rött i alla möjliga situationer. Som inte alltid måste påpeka det sexistiska och döda stämmningen. Ibland önskar jag att jag kunde ta min fotölj och nöja mig utan att kommentera faktumet att alla andra tjejer sitter på golvet. Ibland vill jag bara skrika: Skyll er själv mesproppar!! Sitt där då och få skavsår i stjärten om det nu är det ni vill. Bara för att jag är tjej ska inte jag rädda er. Ni får rädda er själva!

Och ännu mer less blir jag på att jag alltid måste berätta sådant här för alla. För att gardera mig. Om ni tycker jag är bufflig så ska ni inte tro att jag är clueless. Jag måste förekomma dem och visa att jag minsann har tänkt på allt och fast jag är burdus är jag rar som en sockerskorpa. Jag är så less på att försöka verka perfekt. Hur perfekta är mina vänner då? Inte ett pilliskit någon av dem! Och varför skulle de vara det? De är ju ok i alla fall!

Nu avlägger jag ett löfte om att Sluta gissa hur anda personer uppfattar mig! Den som är irriterad får klämma ur sig det. Annars har de ingen rätt att vara irriterade. Oh fuck it! Därmed basta!

Sluta dricka flaskvatten debatten

image1134image1132 Pest eller kolera?

Jag blir knäpp av hela den här Sluta dricka flaskvatten debatten i media. Jag tycker att man har missat en uppenbar sak med flaskvattenkulturen. Många, inklusive mig själv, köper vatten på flaska istället för att köpa läsk. Ett festligare alternativ till kranvatten på fredagsmiddagen. Och som landet ligger med ökande fetma så borde man snarare uppmuntra de nyttigare alternativ som finns.
Varför klagar man inte på CocaCola, Fanta, eller Sockerdricka, som innehåller lika mycket vatten som Loka? Och dessutom massor av onyttiga ämnen som socker, konserveringsmedel, färgämnen och koffein. Man kan till och med se att överdriven CocaCola konsumtion urholkar skelettet! Är det något vi människor borde sluta dricka, ja inte fan är det mineralvatten! Och hur mycket vätska är det inte i den öl som folk klunkar i sig litervis av varje vecka? Varför granskas inte den? Och hur många miljarder kostar inte den alkoholrelaterade brottsligheten varje år? Var finns miljömedvetandet i att lastbilar kör omkring fyllda med vatten och beroendeframkallande substans till folket, paketerat i aluminiumburkar?
Jag tycker att man istället för att klaga på flaskvattnet ska klaga på öl och läsk. Utan dessa två drycker skulle vi kunna spara en hel del dyra sjukhuskostnader för övervikt och alkoholrelaterade skador. Och ja, jag vet att det är onödigt att köpa vatten på flaska när det finns i kranen. Men det är onödigt att röka när du lika gärna kan inhalera genom ett avgasrör. Eller dricka öl när du i stället kan strypa dig halvt och uppnå en liknande yr effekt. Men nån jäkla måtta får det faktiskt vara!