Mer Balenciagas till alla med balle!

Eftersom att det förra Betnérinlägget bidde en sådan hit, tänkte jag lägga in ett till. Men det här klippet gjorde mig ganska förbannad. Det hela börjar väldigt feministiskt och lovande men urartar till någon slags hata Ebba Von Sydowfest. Hemskt tråkigt. Tycka vad man vill om henne, men en ambitiösare ung kvinna får man leta efter. Och jag blir så sorgsen av Magnus resonemang. För han gör precis som alla de han häcklar: Ser ner på kvinnor.

Varför ska "traditionellt kvinnliga" intressen alltid betraktas som ytliga? Jag skrev ett helt inlägg om detta i höstas. Killar kan köpa dyra stereoanläggningar. Lägga tusentals kronor på ett PS3. Köpa en moped för ett års barnbidrag. Men om en tjej vill ha en Balenciaga så är hon ett offer. Detta beror på att man ser ner på tjejer. Ser ner på tjejers intressen. Men varför är en handväska värre än en moped? Båda är ju statussymboler man gott kan klara sig utan. Varför tycker ingen att en moppekille är ett offer för motortidningsjournalister? Varför driver man inte med dem? Varför får en kvinna inte skriva om mode utan att skuldbeläggas? Driv istället med Bingo Rimer som fotar nakna sillistuttar till herrtidningen Slitz, som alla tonnårskillar läser. Hur hemskt är inte det?!

Jämställdhet verkar bara handla om att tjejer ska bli killar. Apa efter killar. För att vara kille är någonting bra. Tänk så trevligt det skulle vara om killar la sina pengar på handväskor istället för att smutsa ner miljön med en moppe! Det skulle i alla fall jag gilla. Mer Balenciagas till alla med balle!

EDIT: Jag vill förtydliga: Jag håller inte med Ebbas citat i fråga om alkohol och glass och allt det där. Trams. Men jag är väldigt less på att Ebba altid ska stå som syndabocken för en hel generation. Det är inget ovanligt att journalister tjänar mer än sin målgrupp. Visst är det trist när modejournalistik bara handlar om lyxshopping. Men i fallet lyxokonsumtion är ELLE eller King värre. Där finns aldrig ett plagg jag har råd med. Men det handlar ju inte om att kunna köpa allt, utan att bli inspirerad till budgetköpen. Och Ebbas framgång har inspirerat mig. Jag började blogga på grund av henne. Hon lärde mig att man kan ta saken i egna händer!

Fattigsverige

image1773

Jag blir tokig när jag hör människor säga: Jag har inte råd med ekologisk mat. Speciellt med tanke på att majoriteten av Sveriges befolkninge lever i ett groteskt överflöd. Det är otroligt vad människor väljer att lägga pengar på. Kläder, bio, ljuslyktor och kylskåpspoesi. Men ingen har råd med ordentlig mat. De senste tio åren har konsumtionen ökat med 30 procent bland svenskarna. Toppar listan gör försäljningen av kläder och skor. Stackars svensken. Vi är så fattig att vi måste äta giftbesprutad mat, fast det finns mat som inte är giftig. Anledningen till vår oerhörda fattigdom är att vi köper tre par skor för två, på Skopunkten. Vi har inte har råd med ekologisk mjölk, eftersom vi prioriterar en ny mobltelefon. VI sparar fyra kronor när vi köper besprutade äpplen, men spenderar tusenlappar på julklappar. Våran bakvända girighet driver oss i fördärvet. Vi ser inte skogen för alla träden helt enkelt.
Vi har det fantastiskt bra. Vi unnar oss massor av onödiga produkter. Varför ska det vara så svårt att unna sig bra mat? Mat som är närproducerad. Som inte är giftig. Som inte suger ut tredje världen. Varför är vi så snåla? Det är ju ändå det i särklass viktigaste vi konsumerar. Det borde vara självklart att bra mat ska få kosta.
Själv handlar jag bara ekologisk mat. När det inte finns ekologiskt försöker jag undvika varan helt. Ibland köper jag den i alla fall. Det är klart att det kostar lite mer. Men det tycker jag är bra. Det ger mindre pengar över till annat och minskar min generella konsumtion. Någon som är utfattig kanske inte kan agera som jag. Men för majoriteten av er som läser, så är det bara snålhet, slöhet och okunskap som är hindret.

Och kom igen. Inte vill du väl vara snål, slö och okunnig? Lägg inte dina pengar på skit.
KÖP KRAV istället!

Jag är er Sverker Olofsson

Nu när jag har så många läsare tänkte jag ta och dissa lite olika företag som är skit enligt mig, och kanske utföra lite konsumentmakt.

  • Jag börjar med H&M. Ajabaja. Ni skötte inte Uzebeckistanaffären snyggt. Urs. Förövrigt har ni världens otrevligaste personal. Jag vet inte var ni gräver fram dem? I golvbrunnen!? Lär era anställda att säga Hej till kunderna, svara artigt på frågor och jobba snabbt i kassan. Det kan inte vara svårt, men ni misslyckas konstant. (Det finns säkert trevliga undantag och jag har haft den stora turen att träffa ca 2 st) Nu handlar jag inte där längre.
  • Sedan går jag raskt vidare till snorkiga Tailsweep som inte svarar på mail till sina kunder. What är problemet?!
  • Telia är ju apjobbiga att ha att göra med. Varför kan man inte få ringa till er för rådgivning och prata med en riktig människa! Det är ju helt otroligt, ni är ju ändå ett telefonbolag. Detta gäller förövrigt alla företag dit man inte kan ringa och får hjälp utan att tala med en maskin som bara hör fel.
  • En läsare skrev och berättade hur oseriöst  EF Språkresor behandlat henne och flera andra av sina kunder. Det lät fruktansvärt tycker jag. Observera att detta inte är någonting jag har personlig erfarenhet av. Jag bara vidarbefodrar vad jag hört.
  • Jag tycker att Tom Ford är en skitföretag. Jag tror ju inte direkt att han läser det här, men ändå. Bossen  tycks ha lite väl luftigt i både huvudet och byxan.
  • Sista punkten tänkte jag lämna åt er. Vilka företag vill ni ge en känga åt så att de skärper sig?! Och vilka företag vill ni hylla?!

Hur du ska äta

image1597

Åhå jaja. Jag sitter här och mår dåligt. Anledningen är att jag igår stoppade in två stora kalamataoliver i munnen. Och samtidigt som jag försökte äta rent den ena kärnan och läsa baksidan på ett juicepaket svalde jag den andra jättestora vassa kärnan. Jag kände hur den lixom skrapade upp mitt inre där den for iväg. Ah, vilken panik! Hur ska jag bajsa ut den lixom? Den är ju typ ett spjut. Uschiamej.
Jag tycker att ni alla ska vara väldigt försiktiga när ni äter. Det kan faktiskt hända att man sväljer fel och dör. Uschiamej. Speciellt apelsiner ska man passa sig för. De är perfekt strupstorlek och det säger bara schluuurp så sitter de där och du kvävs.
Anledningen till att jag säger det här är att jag är en väldigt hetsig människa som ofta råkar ut för olika saker. Därför vill jag råda er alla att vara mindre hetsiga. Annars kan det gå som för mig: En gång höll jag på att kvävas när jag pratade och åt hamburgare och satte i halsen. Jag började banka på mina bordsgrannar som trodde att jag skämtade. Tills mamma fick syn på mig och gjorde den där Heimlichmanövern. Då hade jag redan fallit ihop på golvet.

Ni brukar ju gilla att jag kommer med massa tips och förslag. Nå. Här kommer sådant som ni borde lärt er för länge sedan, och ändå inte följer.

  • Prata aldrig med mat i munnen (du kan kvävas det ser dessutom äckligt ut för bordsgrannen)
  • Ligg inte och ät
  • Skratta absolut inte med apelsin i munnen
  • Och ät för guds skull inte när ni är hetsiga, förvirrade eller stressade. Då kan du bli tvingad att bajsa spjut.
  • Och slutligen och allra allra viktigast. NI MÅSTE LÄRA ER HEIMLICHMANÖVERN så att ni kan rädda livet på era vänner och familjer ifall de håller på att kvävas. Klicka på länken här och öva sedan på en kompis. Hade min mamma inte kunnat det hade ni inte läst min modeblogg just nu.

Då frågar ni mig: När och vad får man egenligen äta då?
Ingenting. Aldrig, svarar jag. Köp Nutrilett och kör in en slang i näsan.

ascociala svensken

Jag blir tokig på den blyge svensken och dess otroliga dumhet. Jag var på Clas Ohlson häromdagen. I en trång passage blockerade jag vägen till glödlamporna. Ett par i medelåldern behövde gå förbi. Men istället för att säga till stod de och trampade och hummade och harklade.
Jag fattar inte grejen?! Kan man bara inte säga sitt ärende? Hur kan man vara så blyg/besvärad/ohövlig att man inte ens kan klämma fram ett "Ursäkta kan jag få komma förbi?" När jag märkte vad de gjorde putade jag ut
rumpan så att det blev ännu trängre. Vändre ryggen till och började läsa noggrant på förpackningen i handen. Så gör jag i ren protest mot att den ascociale Svensken. Vill de att jag ska flytta på mig kan de väl ändå använda munnen! Ibland tar folk mod till sig och smyger (slickad mot väggen) bakom mig för att, gud förbjude, inte nudda min kropp med sin. Ibland tränger de sig förbi med vassa armbågar som gör ont. Ibland går de helkt sonika en jätteomväg för att komma förbi. Plötskigt dyker de upp på min vänstra sida och står och hummar där istället.

Efter tre långa minuter, väste kvinnan fram ett indignerat:
-"Fåår vi komma förbi här"

– "Nej men herregud, förlåt, stod jag i vägen? Varför säger ni inget!" blev mitt svar.
Idioter!

H&M bryter mot mänskliga rättigheter

Nog för att jag dissade Roberto Cavallikollektionen ( inte Roberto – bara H&M).
Men nu jeflar er jag ARG! Den stad längst norrut där kollektionen – designermode till alla höhö – släpps är UPPSALA! Are you freakin kiddin me?
Detta bevisa bara att H&M verkligen är det korkade skitföretag jag alltid misstänkt dem vara. Designerkläder till alla mjämjämjäää.

Gå och dö.

Jag sörjer med alla norrlänningar som nu inte längre får chansen att slåss om en leopardmönstrad elektrisk polyestertop för 600 spänn. Det är väl ändå en mänsklig rättighet?!

pubbevuxna

Gah. Den här krönikan sammanfattar precis allting jag velat säga i ungdomsvåldsdebatten som rasat sista veckorna: Problemet är inte hur unga beter sig. Problemet är att det inte längre finns några vuxna! De vuxna man möter ute på helgkvällarna är de som själva är på väg hem från krogen. De otrevligaste och mest ouppfostrade fulla människor jag mötte under mitt nattarbete på snabbmatsrestaurang var vuxna. Fulla, odrägliga och oförskämda. Kidsen var rena änglarna i jämförelse. Problemet är att vuxna vill vara fjortisar. De ligger runt, dricker för mycket och beter sig allmänt pubbeaktigt. Vilka ska sätta det goda exemplet för alla förvirrade ungdomar, när vuxna beter sig som förvuxna barn?

Linda Skugge – I love you!

Cavallipsykosen

Jag vet inte hur ni tänker göra? Men jag tänker i alla fall inte sätta min fot på H&M under Roberto Cavallisläppet! Inte för att jag är därinne särskilt ofta. Men nu tänker jag verkligen inte vara det. När Stellakollektionen släpptes kikade jag in på H&M en kvart efter öppning och möttes av en armada agressiva kvinnor. Jag blev helt förskräckt. Vad var detta? Dålig stämning över en dyr och sladdrig trikåtopp! Hets och felköp värre än under mellandagsrean. Jag kände bara att detta var såå…under min värdighet. Om H&M verkligen ville ge designermode till alla så skulle de lätt kunna producera exemplar så att det räckte till alla. Istället tillverkar de alldelens för lite. Så att det blir bråk och hets och elände av alltihop. Jag tänker inte stå där och bete mig psykotiskt över en H&Mklänning tre nummer för stor. Bara för att media och H&M och andra människor inbillar mig att jag borde det. Men vill ni göra det, så kör i vind!

Jag betackar mig

Ps Kläderna är dock sjukt fina, jag kommer att vara värdig men bitter när ni visar upp dem för mig. Watkins är sjukt bra dessutom.

stjärtskåra

Musiktidningen Blender gör ingen besviken. Samma gamla snuskvisa jämt. Tre sångerskor intervjuvas, samtliga nakna eller i bikini. För det känns ju väldigt naturligt, eller?

Hur lanserar man en sådan ide för en artist? "Jo du, nu när du vunnit en Grammy tänkte vi att du kan ju visa stjärstkåran på omslaget av det nya numret till Blender. Det skulle vara så lämpligt" Eller vad säger man? Hur får man dem att nappa? Eller springer flickorna omkring halvnakna dagarna i ända så att det ändå inte spelar någon roll?

Jag såg av en händelse på MTV för första gången på ett år och blev helt stum. Hade glömt bort hur hemskt det var. Om man stänger av ljudet till Beautiful Liar med Shakira och Beyonce så ser man bara två vackra damer som juckar mot väggar, sandhögar och allt som finns tillgängligt. Jättekonstigt. Ännu värre är när de juckar mot fula killar som är fullt påklädda ( 50-cent, Jay Z). Mycket mycket egendomligt.

Och tjejerna som ställer upp på lite småporriga bilder är så vitt skilda artister som Nicole Scherzinger, Rihanna och Vanessa Carlton . Vanessa Carlton? Please. Hon spelar ju klassiskt piano. Hon wailar inte till skakarumpan musik. Ingenting med henne andas sex. Men ändå, utan tröja ska flickan posa.

Tiden är ur led.

Ps, Kolla den här fulingen. Han bär minsann tröja. Tack vara lov.

Forgive them father

Åh vad jag blev förbannad! Var på yogan ikväll och kände mig särdeles trevlig och lycklig och harmonisk och som en god människa med hopp om mänskligheten. Och så kliver jag ut i hallen och upptäcker att någon stulit mina skor! Mina Fina Svarta Oldschool Adidas! Nya! Fina! Blanka! Storlek 41! Tusen kronor!! Någon skitunge har snott dem (jag gissar på pubbekille, inte många tjejer har 41or?). Och min första instinkt var "Jag ska bryta nacken av honom" Jag insåg sedan att det var ganska naivt av mig att lämnade skorna där. Stickande och lockande på karaktärssvaga människor.

Så jag försökte vända andra kinden till. Det var lite svårt att göra. Speciellt när jag blev tvungen att cykla hem i plastpåsar. Jag tröstar mig med att det är mest synd om stackarn som stal skorna. Han var kanske skodesperat. Mer än mig. Jag har ju rätt så många. Och han mår nog inte så bra just nu. Inte kan man njuta i stöldgods. Så jag bestämde mig för att förlåta tjuven. Be för tjuven. Åh. Jag citerar Lauryn:

Forgive them father for they know not what they do

Men jag är fortfarande skitsur!!

Den snälla revolutionen

Jag har fått min andel elaka kommentarer på den här bloggen. Bakom anonymiteten kan man vara hur taskig som helst. Men jag förvånas också ständigt över hur generösa ni läsare är. Omtänksamma kommentarer strömmar in. För internet underlättar inte bara för elaka påhopp, utan även för fina ord. Vad beror det på? Kanske har det att göra med att man inte känner samma konkurrens på internet. Det är enklare att ge en komplimang till en gymnasietjej i Malmö, än hon i parallelklassen på ens egen skola. Man tävlar inte om samma killar, jagar inte samma status. Man känner sig inte hotad; Du får vara hur snygg du vill i Luleå, för där bor inte jag typ
     Jag önskar att alla vi tjejer som skriver snälla kommentarer på bloggar skulle säga lika snälla saker till tjejerna vi möter varje dag. Till tjejerna vi stör ihjäl oss på. Till tjejerna som alltid får komplimanger. Till tjejerna som aldrig får komplimanger. Till varandra helt enkelt.
     Jag tvivlar inte på att ni redan ger varandra komplimanger. Det gör ni säkert. Men det behövs mer! Mer systerskap. Mer stöttning. Mer uppmuntran och mindre konkurrens! Om vi ger varandra den bekräftelse som behövs kommer vi inte att törsta lika mycket efter killarnas. Jag vet det av egen erfarenhet.

Den finaste komplimang jag fått på bloggen har inte handlat om mina kläder. Den löd "Du verkar vara en sådan bra tjej. Dig skulle man verkligen vilja vara kompis med" . Och vet ni varför den är så bra? Jo, därför att den kommentaren gör mig till en bra tjej. Jag blir det andra förväntar sig av mig. Hur kan jag inte vilja vara en bra tjej, när hon tror att jag är det?
     Vad säger ni tjejer? Är det inte dags att vi börjar förvänta oss gott av varandra?! Börjar anta att andra tjejer vill oss väl! Slutar acceptera klichébilden av den intrigerande kvinnan! Och föregår själva med gott exempel! Jag börjar nu. Genast. Studs på momangen. Genom att skicka några sms som jag borde skickat för flera år sedan.

Idol gör mig illamående

Är det något program som ger mig The Kräks så är det Idol. Jag minns när Robinson började och folk kallade det för mobbningstv. Vad är inte Idol i jämförelse? En bekant jobbar som lågstadielärare och hon berättar hur svårt det är att lära barn att man inte får säga dumma saker till varandra. Att man inte får säga att någon ritar fult eller sjunger dåligt. Speciellt svårt blir det, när barnen på kvällarna hör vuxna säga "Det här var det värsta jag har hört" om andras sångröster.

Jag har en kompis som sökte till en av de första säsongerna av Idol. Han berättade att de hade två uttagningar. Första dagen träffade de några bedömare för en gallring. Då valde de ut de bästa och de sämsta. Dessa personer fick dagen därpå komma tillbaka och ha den stora äran att bli förnedrade! Fy så genomtänkt ruttet. Undra hur många som blev överlyckliga över att klarat första gallringen i tron att de var duktiga? När TV4 i själva verket bara ville filma idioterna.

Hur kan juryn leva med sig själv? De tjänar pengar på att vara elaka. Hjärtlöst är vad det är. Och ungdomarna sedan? Hur kan de tillåta någon att bedömma dem sådär? Det är ju precis som på lågstadiediskot när man inte fick dansa. Man stod där och hoppades att man skulle bli vald.
Men gissa vad?! Jag tycker att det är dags att folk slutar vänta på att bli valda. Slutar dansa efter andras pipa. Slutar ge andra människor makt över deras liv! Jag önskar de där ungdomarna stolthet och självkänsla. Jag förstår inte att någon frivilligt ställer upp inför den där juryn och låter sig betygsättas. Det spelar ingen roll om de får bra eller dålig kritik. För hela programiden är Fel. Elakheter och förnedring ska inte sändas som underhållning. Jag önskar att det fanns någon enda människa som kunde påpeka hur sjukt detta är!

Nu trampar jag säkert på flera ömma tår. Idol är ju mångas kvällsnöje. Men det kan inte hjälpas. Och man kan tycka att om man ger sig in i leken får man leken tåla. Men jag tycker leken suger. Jag tar avstånd från Idol. En fet bojkott över det programmet, säger jag bara. Och det här är ingen moralpanik, det är medkänsla:
Idol
ger mig The Kräks.

efterlyser modemåtta

Jag är så less på att höra om alla klädmåsten och läsa långa inköpslistor på must haves inför hösten. Jag får ångest. Och jag betvivlar starkt att ni behöver allt det där. Jag betvivlar starkt att ni behöver fler kläder över huvud taget. Men trots att de flesta tjejer (i synnerhet modebloggare) har garderober överfulla med kläder, så tar behovet aldrig slut. Jag vet hur det är. Jag är nämligen likadan.

Men i höst har jag knappt köpt någonting. En kjol. Det är allt. Jag orkar inte. Och nu när jag har huset att tänka på så måste jag spara. Och vet ni vad? Det är en befrielse! Det är jätteskönt att inte köpa någonting nytt. Att tvingas använda de mest uttjatade plaggen i garderoben och göra någonting roligt av dem. Försöka hitta på nya kombinationer. Återanvända. Hur mycket har man inte i garderoben som bara ligger? Ärligt talat. Även om man gör regelbundna rensningar. Kvar finns ändå de där plaggen man gillar men aldrig använder. Ett bra sätt att döva det dåliga samvetet är att sätta igång och använda plaggen! Rota fram den där hopplösa halterneckklänningen. Sätt en tunnstickad polo under och en stor kofta utanpå så är du höstfin. Och har du varken tunnstickad polotröja eller oversizekofta, så kör på någonting annat i stället. Någonting som du redan har!

Varför handlar modebloggande så ofta om konsumtion? Pengar och stil har ingenting med varandra att göra. Snarare tvärtom. Ju mindre pengar, desto kreativare måste du vara för bli stylish. Jag efterlyser fler bloggare som inte bara köper nytt. Jag vet att ni finns, tjejer! Och tänk så nyskapande underbart om alla kända modebloggar bestämde sig för att inte handla några nya kläder i höst. Bara använda förra säsongens kläder, men styla dem annorlunda. Vilket statement! Och vilket slag mot konsumtionshetsen!

Jag vet att det är lite som att kasta sten i glashus när jag skriver så här. För jag vet att även om jag inte shoppar så kanske någon blir shoppingsugen av att läsa min blogg. Och då har jag ju ändå bidragit till konsumtionshetsen! Och jag vet att det kommer bli några höstköp även för mig. Och det är ok. För jag efterlyser inte modeasketism. Men modemåtta!

överdrivet kvinnoförtryck

När jag var i biblioteket idag tjuvlyssnade jag på ett gäng tjejer som diskuterade jämställdhet.
Den ena sade:

– Det här med kvinnoförtryck är så himla överdrivet alltså! Jag tror inte på det. Man är ju inte med offer än man gör sig. Det bestämmer man ju själv…

Åh, vad jag blir knäpp på sådana där naiva människor! Min erfarenhet är att de intalar sig sådant för att de inte orkar se sanningen i vitögat. För det är jobbigt att bära de feministiska glasögonen. Det är inte kul att inse att det finns strukturer i samhället som trycker ner människor och låser dem i sina roller. Det är mycket trevligare att påstå att alla tjejer som får lägre lön än killar helt enkelt får skylla sig själv – för "man är ju inte mer offer än man gör sig". Precis som med hemlösa, fattiga och utslagna eller?

VAKNA MÄNNISKOR!! Vi är alla offer och produkter av detta samhälle! Det är ingen konspirationsteori från FI. Vad du än gör så kommer det alltid att finnas människor som dömer dig pgav ditt kön. Det är fakta. Trist men sant. Face it! Varje individ har däremot möjligheten att själva vara förändringen som de vill se i världen. Men för att kunna det måste man först inse att förtryck finns! Det är det första och viktigaste steget. Genom att sedan inse på vilka plan man själv blivit ett offer och bestämma sig för att leva sitt liv annorlunda kan man faktiskt göra skillnad.

Att förneka förtryck är däremot som att bajsa sig själv i ansiktet. Och hur konstruktivt är det?