Sol och moln

Soliga dagar blir det drygt 25 grader på vår veranda så då ställer jag ut mina krukväxter och låter dem bada i ljus. Förra några dagar sedan bjöd jag hem Annakarin på fika och  ”invigning” av verandan och det såg så fint ut på morgonen. Men vädret slog om nästan direkt vi kommit oss ut. Och då blir det genast kallare. Funderar lite på att skaffa en sådan där infravärmare att ha påslagen ibland? Fast det finns väl bara fula sådana?

Är så glad för de fyra koppar Blå Blom som jag kommit över på loppis. De är i alla fall inte fula! Min faster Inger hade sådana i sin sommarstuga och när jag dricker ur dem tänker jag på alla somrar jag varit där.

Är besatt av fotogenlampor. Inte mindre än tre stycken har jag på min veranda. Och kanske åtta inne i huset.

Det här har varit målbilden: En veranda att sitta ute och skvallra på med kompisar. Läsa böcker på om sensommarkvällar och dricka morgonkaffe i den första solstrålarna. Nu gör jag det så ofta jag kan och skulle helst bosätta mig här ute.

Underbara Nyheter

Jag har länge känt att jag vill ge något mer till alla extra trogna läsare och kunna bjuda på fler personliga texter och inspiration. Så nu sätter jag igång med Underbara Nyheter. Vad är det då? Jo, det ska jag berätta. Det är ett helt enkelt mail jag skickar ut ungefär en gång i månaden, med bonusmaterial och exklusivt innehåll bara för mina prenumeranter. Lite personligare och närmre –  för dig som redan följer min blogg men vill ha ännu mer!

I breven tipsar jag om sånt jag inspireras av och delar med mig av nyheter, reflektioner och förstås ett och annat exklusivt erbjudande.

Jag är såklart rädd om din mailadress och lämnar inte ut den till någon. Och givetvis skickar jag inte ut en massa meddelanden i onödan.

Vill du signa upp dig? Då kan du göra det här.

Det är fint att kunna ändra sig

  • Det är roligt att rensa fisk
  • Stuvade makaroner är visst inte längre svinäckligt
  • Filip och Fredrik (som jag avfärdat som trötta mediemän utan att egentligen alls ha koll på dem) är ju inte alls tråkiga utan väldigt roliga. Älskar deras podcast och lyssnar ikapp på gamla avsnitt från 2014
  • Jag kan visst somna fast jag är hungrig. Det är till och med lite skönt
  • Ensam är inte stark
  • Jag har läst alla bloggkommentarer och varenda studie jag kommit över och är inte längre rädd för att ge fluortandkräm för barn till mina barn. (Men du som med anledning av min flourrädsla skickade massa handskrivna brev och kort till min son och sa vilken usel mamma han hade – det är inte din förtjänst att jag ändrar mig. Du förtjänar en påse bajs.)
  • Jag tycker om att sova borta
  • Converse klär jag faktiskt i
  • Amerikanska The Office är inte sämre än den brittiska. Den kanske till och med är bättre. I alla fall säsong 1, 3, 4 och 5.
  • Det vore visst roligt att vara gravid någon gång igen.
  • Spiskummin är inte så dumt i maten

Fredagsmys med choklad i min bh

Jag gillar Pappapodden med Nisse och Manne! De har länge och generöst poddat om livet som småbarnspappor. Jag och Erica träffade dem för att mötas i varandras poddar. Det blev samtal om griniga småbarnsmorgnar, präktiga tygblöjor och smussel med chokladbitar i behån.

I det här specialavsnittet ställer Manne och Nisse frågorna – och jag tvingas erkänna att jag haft en del med inkasso att göra…

Ett samtal i två delar. Tryck på play här under för att höra den första!

Andra delen av samtalet hör du i Pappapodden. Här får du veta mer om småbarnspappornas kamp i vardagen och jag lär mig hur ett tjackrunk går till. Lyssna i valfri poddapp eller klicka här.

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Om du missat tidigare avsnitt av vår pod så finnas alla avsnitt samlade med senaste avsnitt först, prenumerera gärna på podden så missar du inget!

Friluftsliv

Det är så härligt med lite sportlov! Vi frilufsar och har det fint. Solen är varm och skarp och huden längtar strålar.

Idag gjorde vi upp eld och drack kaffe och grillade pinnbröd och korv.

Folke var peppad

Bertil täljde med kniv. Han börjar bli riktigt duktig.

Mitt i allt måste jag lägga mig i snön och sola litegrann. När jag kommer in är jag helt rödblommig och varm och trött som tusan. Uteluften är rätt krävande när man varit inne nästan en hel vinter.

• Inlägget är ett samarbete med RFSUs Barnvagnsmarsch •

Marsch för mammor

En av de vanligaste dödsorsakerna för tonårstjejer är graviditeter. Varannan minut dör en kvinna i världen på grund av att hon blivit gravid. I Sierra Leone är risken 1 på 17 att dö vid en förlossning.

Kvinnor i fattigare länder har ofta lite eller ingen makt över sin kropp. Oftast saknas tillgång till preventivmedel och sexualkunskap.

När jag besökte Kenya i april hälsade jag på en förlossningsklinik i norra delen av landet. Avstånden i provinsen är enorma och här finns bara ett litet enkelt sjukhus som ska hjälpa en befolkning på mer än 1,6 miljoner människor. Och det finns inte en enda gynekolog. Det är förfärligt – men långt ifrån unikt. Som alltid slår fattigdom hårdast mot kvinnor och barn.

När jag födde Bertil fick jag en kraftig blödning, som dock åtgärdades ganska enkelt med en tamponad och kompression som stillade blodflödet. Hade jag istället fött barn på den Kenyanska landsbygden hade jag dött.

På kliniken var de stolta över att ha börjat med just den metoden. Men problemet är att de flesta kvinnor aldrig tar sig till kliniken. Jag träffade mammor som fött under ett träd eller ensamma i en hydda. Kvinnor utan tillgång till varken preventivmedel och sexualupplysning. Kvinnor som inte kunnat sköta sin hygien första tiden efter förlossningen och som inte besökt läkaren en enda gång under graviditeten. Kvinnornas utsatthet är fruktansvärd.

Världen över behövs bättre förlossningsvård, fler utbildade barnmorskor, preventivmedel och sexualupplysning. Att bära och föda barn måste uppvärderas och kvinnor måste skyddas. Inte ens i ett rikt och välutvecklat land som Sverige är kvinnor och barnafödande prioriterat. BBn läggs ner, man startar kurser i bilförlossningar och födande kvinnor i storstäderna får köra runt mellan sjukhus i jakt på en säng för att krysta. Det är ovärdigt.

För åttonde året i rad anordnar RFSU Barnvagnsmarchen för att belysa problemet med mödradödligheten i världen. I år går marschen nu på lördagen den 11/3  – samma vecka som den internationella kvinnodagen. Det är väldigt passande. För det samhälle som inte kan garantera säkra förlossningar och graviditeter är ett kvinnofientligt samhälle.  Ingen ska behöva ge sitt liv för att skapa liv.

Jag tycker att du ska gå med i marschen om du har möjlighet. Här kan du läsa mer om vilka orter marschen arrangeras på och anmäla ifall du vill gå med eller ordna en egen marsch.

Fotograf Dan Lepp.

Är du en salt böna, söt flicka eller sur kärring?

En del säger att alla kvinnor är horor. Märkligt. Vi kan vara häxor, divor och fula kompisar också. På onsdag är det internationella kvinnodagen och jag och Erica grottar ner oss i olika roller som vi kvinnor förväntas spela. En del roller är roliga att leka med. Alla är vidriga att fastna i. Vilken roll spelar Erica och vilken roll spelar jag?

Bullmamman, superkvinnan, pojkflickan, madonnan, den duktiga flickan – vilka kvinnokaraktärer har du spelat genom livet?

Musik:Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Här hittar du alla tidigare avsnitt samlade med det senaste överst. Prenumerera på En Underbar Pod så hör du avsnitten först av alla!

Finfredag

En sådan underbar fredag! Tjock nysnö på alla träd och lysande blå himmel och skarp sol. Och ett långt sportlov framför oss. Tycker om mars. Och tycker så mycket om att bo i en by där alla älskar vinter. Det har vräkt ner snö hela den här veckan och folk har fått skotta nonstop. Men vem man än stannar och pratar med säger de lyckligt  -Vilket underbart väder vi fått! Och jag känner precis samma glädje för snön.

Jag körde in till stan på morgonen med bästa peppmusiken i lurarna och sedan gick jag igenom mitt bokslut med revisorn. Så stolt att jag gjort mitt bästa år någonsin och höjt min omsättning med 25% trots att jag under halva 2016 jobbade på halvfart. Känns som ett betyg på att satsningen på min egna bloggplattform och att nyanställa i företaget varit rätt.

Nu tar jag lite sportlov med en krasslig sexåring och en snorig tvååring. Får se vad vi ska hitta på.

Sista dagarna

Sista två dagarna har jag haft fullt upp med teveinspelning till en SVT-produktion. Väldigt roligt! Stort plus för trevlig fotograf och producent.

Kommer berätta mer när det är klart! Men bland annat fick jag besöka min gamla gymnasieskola och stå på den scen där jag en gång fick träna bort min skräck för att sjunga offentligt. En stor stund ändå. Att stå där igen.

Men nu har jag massa jobb att ta igen. Bland annat ska jag göra bokföring idag. Fy fasen så tråkigt. Det värsta jag vet. Då har jag ändå lejt bort typ allt som bara går att leja bort. Men kvittohögen får jag ta tag i själv.

Hur fuskar du för att småbarnshelgerna ska funka?

Clara i ljusblå känning med sonen Folke på armen.

När helgens härligaste höjdpunkt är att få åka och handla själv på ICA måste något vara fel! Jag tycker det är svårt att få till bra helger som småbarnsfamilj. Istället för skidutflykt, skratt och bra mat blir det lätt bråk, skrik och kladdkaka framför film på film. Barnen som har fått frisk luft hela veckan på förskolan vill mysa inomhus – medan jag som jobbar hemma bara vill komma bort och se något annat. Och så tittar jag på alla andras helger och tänker att de verkar ha det så trevligt jämt – medan jag ofta mest är trött och ganska sur.

I nya poddavsnittet gråter jag ut i Ericas famn. Hon som har större barn än mina tycker att jag ska fuska mer. Småbarnslivet blir mycket roligare när man gör förbjudet fusk som funkar på barn menar hon. Hur gör du?

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Tips! Prenumerera på podden så får du ett nytt avsnitt så fort vi lägger ut det! Här hittar du alla avsnitt samlade.

• Underbaraclara i samarbete med Unicef •

Claras resa

Jag tänker ofta tillbaka på min Malawiresa. När vi flyger in över Blantyre och ska landa och jag undrar om det är ett ökenlandskap jag ser? Jorden alldeles torr och bränd av den heta solen. Vi kliver av på en liten och mycket enkel flygplats. Termometern visar 45 grader. Hjärnan slutar snart att fungera.

Jag gör den här resan för att möta utsatta familjer – och dokumentera det UNICEF gör för att försöka hjälpa dem. Malawi lider av den värsta torkan på tio år och två tredjedelar av Malawis befolkning lever under fattigdomsgränsen. Majoriteten av dem bor på landsbygden och är beroende av att odla. Nu har de ingen möjlighet att äta sig mätta.

Den första natten på hotellet sover jag oroligt. Obekant med alla nya ljud och lite rädd inför hela situationen. Ska jag fixa detta? Vi ska filma konstant närmsta dagarna och jag ska möta många utsatta människor. Försöka ta in alltsammans och vara respektfull. Utan att bli så berörd att jag inte kan utföra mitt jobb. Jag tänker tillbaka på min Kenyaresa med UNICEF ett halvår tidigare. Där jag på en förlossningsklinik tappar fattningen och bara får gå undan. Jag hatar gråten. Det är ju inte mig det är synd om. Inte jag som ska gråta.

Tidigt morgonen därpå sätter vi oss i bilen och åker ut till den by vi ska besöka. Det är en två timmar lång resa längs slingrande vägar uppe i bergen.  Vi har stämt möte på ett hälsocenter. Med Emanuel och Elesi och deras son Malekano. Centerna är mycket spartanska byggnader, där hälsoarbetare utbildade av UNICEF undersöker barnen. Här upptäcker man om någon är i riskzonen för undernäring.

Hälsocentrena ligger långt ifrån varandra och det är inte ovanligt att mammorna måste gå i två timmar bara för att ta sig dit. Gå i fyrtiofem graders värme med ett barn på ryggen i stekande sol. Det är omänskligt men de går ändå. För det är på centret de kan hämta ut nötkräm till sina undernärda barn. Och samtidigt få dem undersökta.

I regel är barnen mammornas ansvar och några män syns inte till på centret. Men familjen vi ska träffa är annorlunda. Emanuel har fått låna en cykel och skjutsar sin fru och son till centret varje vecka. Det är en lång väg att åka – och jag blir väldigt berörd av Emanuels starka engagemang. Förtvivlan är stor över att Malekano är undernärd. Men jag uppfattar också ett stråk av genans. Över att som pappa inte kunna försörja sin familj – över att vara otillräcklig.

Jag kan knappt tro att Malekano är jämnårig med min son. Lilla Folke som pratar hål i huvudet på mig, klättrar, springer, hoppar och drar skämt. Och så lille Malekano som inte säger ett knyst under hela dagen. Som inte kan gå och som inte ler en enda gång.  Jag försöker få ögonkontakt med honom. Locka fram en reaktion. Men han sitter bara helt apatisk i sin pappas famn.

Jag pratar med Elesi och Emanuel  om deras tankar och rädslor. Och det som slår mig är utsattheten. De har verkligen ingen i sin närhet att vända sig till för hjälp. Ingen att låna pengar eller få lite extra mat ifrån. Ingen att be om ett gott råd. Ingen av deras äldre släktingar insåg ens att Malekano var farligt undernärd. I denna extrema fattigdom har alla det lika svårt.

Väl inne på kliniken börjar jag gråta. Hela situationen är så overklig. I rummet sitter massor av mammor  – alla med små barn som är undernärda, slöa och sjuka. Några har också malaria. Kvinnorna lever i en ständig kamp. Ändå är de vänliga och tar sig tid att prata med mig. Och så sjunger de. Om att alltid sätta barnen främst och att maten ska gå till dem. Och att de måste hjälpas åt att uppfostra morgondagens ledare, läkare och lärare. Och jag tänker att vi är skyldiga att hjälpa dem på vägen – inte bara sitta passivt och betrakta vad som sker.

Se min film från mötet med Malekano och hans föräldrar. Och bli Världsförälder precis som jag! UNICEFs arbete är i många fall skillnaden mellan liv och död.

(foto Clara Lidström och Nike Lindblom)

Lördagsbestyr och våfflor

Åh vilken underbar lördag! Jakob har rest utomlands för att jobba i tre veckor och jag är själv med barnen. Så jag bestämde mig imorse för att försöka göra något bra av den lediga dagen själv med ungarna. Och det blev bra. Solen sken från blå himmel och vi gjorde en liten utflykt till närmsta samhälle. Slog till på en härlig bukett med påskliljor och tulpaner.

Sedan gräddade jag och Folke våfflor. Ser ni solljuset? Folke tittade förvånat på väggen där solen sken och frågade vad det var som lyste så starkt. Sammanfattar svensk vinter ganska bra. Barn hinner glömma bort vad solen är för något.

Den gulliga lilla hjälpredan hann förresten med att ramla ner för hela källartrappen idag när jag gick ner för att elda. Han studsade verkligen för trappstegen hela vägen ner och jag trodde att han skulle slå ihjäl sig. Men efter lite gråt piggade han på sig och började leka igen som om inget hade hänt. Själv var jag inte riktigt lika snabb på att hämta mig.

När jag gör våfflor använder jag mammas gamla våffeljärn i gjutjärn. Det är kalasbra.

Och till våfflorna kokade vi hallonsylt. Fint att ha egna bär. Hallon, blåbär, lingon, hjortron, vinbär och krusbär har vi. Men tyvärr inga jordgubbar.

Våffelreceptet jag använder är detta fantastiska recept. 

Sedan smaskade vi i oss ett dussin våfflor och spelade några parti Uno. Och nu ligger barnen i vår säng och lyssnar på Emil i Lönneberga på Spotify medan jag sitter och bloggar i lugn och ro.

På jobbet

I vanliga fall sitter jag ju mest hemma och jobbar men igår och idag har jag klämt in en himla massa jobbmöten i stan. Ganska fint att byta mitt lugna hemmakontor mot ett stimmigt cafe.

Har klämt min första semla också. På Kulturbageriet. En tung och kompakt sak – precis som jag vill ha mina semlor. Inga luftiga bullar här inte!

Igår kom Annakarin förbi och vi arbetade med marknadsplan för vårt nya gemensamma projekt!

Snygga glajer och snyggt klänningstyg.

Och idag träffade jag Nina som är inredare och driver webbshoppen Äkta Hem och fotografen Matilda med företaget Avbild – (hett tips ifall du behöver en bröllopsfotograf i sommar). Inspirerande möten. Nu tar jag helg med barnen. Får se vad vi hittar på.

Arbetsdagen

Idag var det extra skönt att jobba hemma. Snön vräkte ner från himlen och blåsten kröp in under jackan på morgonpromenaden. Och så har jag bara fått sitta vid köksbordet och arbeta. Besvarat mail, gjort en film till min youtubekanal och lite annat smått och gott. Och här sitter jag och posar med dator. Tittar man länge på bilden ser det ut som en främmande klo har placerats på min ena axel…

Jag har redigerat bilder till ett jobb också. Och druckit otaliga te och kaffekoppar.

Är så glad för att jag har några av mina närmsta vänner som kollegor. Först pratade jag en lång stund med Anna, sedan ringde Erica och därefter surrade jag med Annakarin. Om jobb såklart – men också sådant där trivsamt småputtrigt som jag annars går miste om när jag inte har arbetskompisar. Är så glad att jag faktiskt inte bara jobbar själv längre.

Hemkomst

Idag reste jag hem från min syster. Alltid så tråkigt att åka ifrån varandra. Även om jag vet att vi är väldigt privilegierade att kunna hälsa på så ofta trots att vi bor 110 mil isär. Hon hälsade på en vecka i julas och sedan en vecka i slutet av januari och nu kom jag och stannade nästan en vecka. På två månader har vi varit ihop i tre veckor och det är ju inte fy skam. Mer än många som bor i samma stad hinner umgås. Plus att vi ringer till varandra en eller två och ibland tre gånger per dag.  Ja, det låter ju helt sjukt nu när jag beskriver det. Men vi har mycket att avhandla helt enkelt.

Är så glad för att ha fått rå om mina systerdöttrar några dagar också. När jag har med mig mina egna barn så blir det ju inte riktigt samma sak som när jag bara får vara moster.

Här är för övrigt min fina syster under förra veckans plåtning.

Tycker så mycket om den här bilden Krickelin knäppte av mig i en paus för lunch.