Plain Jane

109274-189

Dagens outfit eller "Plain Jane"
Försökte vara plain när jag och Jakob gjorde tusen förberedelser inför resan, försäkring, medicin, hotell och myggnät. Pheew..

Vi tog en lunch på NKkonditoriet. Ett underbart, lite dekadent, mysigt cafe i typ Art-Deco stil. Fint, mörkt och varmt. Lovely en ruggig höstdag som idag!

Annons

Jag pysslar

Jag skrev tidigare om hur jag hade plockat in lavendel och torkat för att göra doftpåsar. Well, nu har den torkat och jag tänkte visa er hur ni i bästa Martha Stewart/ Ernst Kirchstigeranda gör era egna doftpåsar, extremt cheezy och extremt roligt!


Plocka in lavendel från trädgården. Låt den torka på ett luftigt ställe.

    
Tag en tygbit. Jag använde några handbroderade näsdukar jag hittat på en antikaffär.


Tag ett fint band


Lägg den torkade lavendeln (jag satte även i torkade rosenblad från vår trädgård) i näsduken, knyt med bandet en rosett!


Lägg doftpåsarna mellan era kläder i garderoben och känn er duktiga, gay, eller som Jane Austen, helst allt samtidigt! Nu doftar dina kläder svagt av lavendel och du bör blir underbar. Volia!

Pang Pang

109274-171

Dagens klädsel (och inköp!!)
Denna klänning från "scene by tjallamalla" inhandlade jag på jobbet. Kul med en "riktig" skjortklänning istället för dessa snortajta sk skjortklänningar från bland annat vila! Närbilden jag har med är inte till för att ni ska avnjuta min byst utan endast för att visa det söta rutmönstret och rosetten!

Skor – Din sko
Basker – Åhlens
Vita skinnhandskar – Farmors gamla
Klänning – Scene by tjallamalla

Nu ska jag på veckodate med Jakob och vi ska äta lunch

Adieu

Clara – ett ufo

Jag har länge misstänkt det, ja undrat vad det var som var fel på mig. Förstått att någonting skilde mig från mängden och fick folk att stirra på mig,som hade jag en "sparka här" skylt tejpad bakpå ryggen. Idag fick jag det bekräftat. Mina kläder kommer från en annan planet. Jag kan inte röra mig i Umeå utan att folk stirrar så tungan hänger ut när jag går förbi. Idag när jag stod i skyltfönstret och gjorde om skyltningen så stannade ett par pensionärer två decimeter från rutan och pekade på mig och mina kläder. När jag försökte le och vinka, för att visa att jag Såg att de glodde (en hint om att de skulle sluta glo) så stirrade de bara tomt på mig utan att förstå. När jag sedan skulle gå från jobbet och ta bussen hem gick jag förbi ett gäng med fjortisar. När jag passerade hörde jag "titta vilka kläder" och den andra "vilka djävla klääääder" med fachination i rösten.

Nu blir jag ärligt talat less. Varför blir man utstirrad som ett ufo när man går på stan? Jag har inte särskilt konstiga kläder. Men ändå märker jag hur folk stöter i varandra, och försöker att diskret vända sig om och titta när jag går förbi (i bästa fall!!) Vad är det som är så djävla konstigt? Va? VA? Har ni aldrig sett en tjej i prickig klänning? Eller kjol, eller basker?

Det sorgliga är att de faktiskt inte har det. För i Umeå är uniformen jeans, Peakjacka, sneakers och en fet stadiumrygga. Allt annat är sinnesjukt och ett tecken på man är från en annan planet. Eller i alla fall kläderna.

Well, nu orkar jag inte kämpa emot mer. Jag ÄR väl ett ufo då. Men ett välklätt sådant ( i alla fall på den planet jag kommer ifrån)

Peace