18 augusti, 2022

Just nu är jag mycket inne på kläder i vävda material med härligt flow. Sånt som fladdrar, faller vackert, har svängrum och extra tyg i sig. Volym som balanseras av figurnära snitt – vill inte känna mig som ett vandrande påslakan.

Feminint utan att bli för snällt.

Kjolen har jag fått av min syster när hon rensade garderoben – en gammal &Other Storieskjol. Sandaletterna är begagnade och supersköna – tror jag betalade 80 kronor för dem på Sellpy. Det lönar sig ibland att ha 41 i storlek – väldigt liten konkurrens om fynden!

Den otroliga sidenblusen med volangärmar har jag också fått av syrran när hon rensade garderoben. En säkert tio år gammal H&M-blus som känns så sval och skön mot kroppen. Älskar de dramatiska ärmarna.

Koftan är ny från Zaras rea däremot.

Precis så här feminint, fladdrigt, silkigt och färgglatt vill jag klä mig hela sommaren ut. Och hösten med för den delen.

17 augusti, 2022

Hösten ger mig alltid en enorm lust att börja plugga. Att köpa skrivblock, sortera pennfacket, fundera på alla nya rutiner och ambitiösa studieplaner. Jag älskar ju att plugga och en väldigt lycklig period i mitt liv var hösten i åttan. I sjuan hade jag noll fokus på skolarbetet, mådde dåligt och hamnade i bråk i skolan. Men efter ett allvarligt utvecklingssamtal med min handledare bestämde jag mig för att det fick vara nog. Lagom tills hösten i åttan hade jag ändrat taktik. Jag skulle bli bli en pluggis.

Jag minns den där hösten. Hur jag skyndade mig hem från skolan, slog mig ner vid min gamla sekretär i det välstädade flickrummet. Med rena sudd, välvässade pennor och klassisk musik i bakgrunden. Och sedan ägnade jag timmar åt att plugga. Det var vid den där tiden jag började föra loggar över allt jag läste. Jag skaffade också ett blommigt skrivblock där jag plitade ner alla svåra ord jag stötte på i böckerna. Och sedan letade jag upp och skrev jag ner förklaringarna. Därefter tvingade jag mamma och pappa att förhöra mig på glosorna. Herregud ni hör ju vilken präktig liten skit jag var. Men en lycklig präktig liten skit.

Om du din lyckost ska plugga i höst och behöver lite inspiration för att hamna i rätt stämning. Ja, då vill jag tipsa dig om mina bästa plugginspiratörer från fiktionens värld. För det finns ju så många plugghästar att inspireras av!

En plugghäst läser alltid frågorna till provet två gånger

Steffi är huvudpersonen i Annika Thors tetralogi En ö i havet. Bokserien handlar om två judiska flickor – Steffi och Nelli – som flyr från Österrike under andra världskriget och hamnar i fosterfamilj hos enkla, fromma fiskare i Göteborgs skärgård. Steffi och Nelli kommer från finare förhållanden hemma i Wien och brottas med att anpassa sig till det nya landet. Det visar sig snart att Steffi har ett riktigt läshuvud, men hennes begåvning är både en tillgång och en belastning på vägen mot ett bättre liv. Den här ungdomsserien är så underbart hjärtknipande, sorglig och hoppfull på samma gång. Och dessutom den bästa plugginspiration du kan behöva. Kunde Steffi kan väl du?

Matilda i Roald Dahls barnbok med samma namn är den fulländade bokmalen. Matilda är dotter till två skurkaktiga och elaka föräldrar som lurar hederligt folk på pengar och lever för att äta middag framför teven. Men Matilda är en ovanligt smart liten flicka. Hon har läst Dickens, Hemingway, Kipling och Steinbeck, och hon kan lösa de mest invecklade mattetal. Matilda är familjens svarta får och för en bedrövlig tillvaro ända tills hon lär känna den underbara fröken Honung…

En plugghäst har vett att skämmas när hon inte är med i diskussionsklubben

Rory Gilmore i teveserien Gilmore Girls är självskriven på listan över inspirerande bokmalar. Jag mysryser av hennes boktunga ryggsäck, kutiga hållning, prydliga skoluniform och idoga läsande. Vilken inspiration! Vilken stamina! Vilken arbetshäst! Klart man vill vara som Rory och gå ut med bäst betyg av alla. Som bonus får man hjälpa den snygga strulpellen Jess med skolarbetet. Och dra handen genom det vackraste lockiga killhår som existerat på film…vem vill inte det?!

En äkta plugghäst läser hellre än badar

Elena Greco från Elena Ferrantes bokserie Min fantastiska vännina har fått mig att överväga att läsa på universitetet igen. Gärna under föraktfulla fnys från övriga kursare och starkt motstånd hemma på byn. Det är nämligen något så oerhört romantiskt över att komma från urusla förhållanden, men genom sin blixtrande intelligens och envishet lyckas skapa sig ett bättre liv. Här snackar vi plugginspiration deluxe!

Men ingen lista över fiktiva plugghästar är väl komplett utan Elle Woods från Legally Blonde? Hon är visserligen ingen plugghäst till att börja med. Men efter att ha blivit dumpad av sin pojkvän Warner för att hon är för dum och för oseriös, bestämmer hon sig för att vinna tillbaka honom. Hon pluggar stenhårt för att komma in på Harvard Law School. Tror ni hon vill ha tillbaka Warner när han står där med mössan i handen i slutet? Nej, för då har Elle insett vilken douche han är och gått vidare till att uträtta stordåd.

När en plugghäst inser att hon glömt ett kommatecken

Hermione Granger i bokserien om Harry Potter är plugghästarnas plugghäst. Hon får till och med förtroendet att använda den magiska och farliga tidvändaren – så att hon ska hinna läsa alla extra kurser i skolan. Och visst är det väl i själva verket Hermione som är hjälten i den här bokserien? Bakom varje framgångsrik trollkarl med ett ärr står en häxa i burrigt hår. Som man brukar säga.

Angela Chase i Mitt så kallade liv (den bästa ungdomsserie som finns) är en stor inspiration. Angela är kanske inte en utpräglad plugghäst – men hela skolmiljön kring henne med lärare, killar, kärlek och kompisdrama är så underbar. Jag är beredd att hoppa rakt in i gymnasietiden igen! Synd att jag nött sönder mina gamla VHS-kassetter. Jag var bara så kär i Jordan Catalano att jag inte kunde sluta titta.

Bokmalen, när du scrollar i mobilen

Elisabeth Bennet i Jane Austens Stolthet och fördom är en favoritkaraktär. Elisabeth är alldeles för beläst och snabbtänkt för att anses vara en riktigt fin ung kvinna. Men hennes egensinnighet väcker motvillig passion hos den rike och högfärdige Mr Darcy. Han framför ett förnedrande frieri, övertygad om att hon genast kommer att tacka ja. Men Lizzy är ingen dumbom och hon vägrar gifta sig annat än av kärlek. Efter tusen turer vinner de tillslut ändå varandras uppriktiga kärlek och respekt. Och på köpet blir Elisabeth härskarinna över en av Englands största privata bibliotek. Se så lyckligt livet kan sluta för en bokmal!

17 augusti, 2022

Varför finns det influencers som inte vill berätta var de köpt sin tröja? Om de inte har en adlink förstås. Och ska man kill them with kindness, snäsa tillbaka eller genast backa och ändra åsikt när man som influencer får kritik av följarna?

Idag handlar Wollin & Clara om kändisar, influencers och annat löst folk som får kritik. Hur de (och vi) bemöter kritiken och vem som egentligen sitter på makten i relationen.

Och så blir det lite självupptaget klag. Vi är ju ändå poddare.

16 augusti, 2022

Som jag njuter av att vara hemma igen. Hemma i mina hälsosamma rutiner. Har inte varit hård i sommar – har njutit gott när jag ätit borta och unnat mig massor. Men veckorna jag har varit hemma har jag skött mig ganska bra. Och nu är jag hemma igen och det första jag gjorde igår var att tömma och städa kylen och sedan skafferiet. Sedan organisera om kylen med dymo för att göra det lättare att äta bra mat. Flyttade ner hyllorna med lådor för pålägg och frukostmat längst ner. Så att de dels blir lättare för barnen att nå men också svårare för mig att se. I ansiktshöjd har jag istället placerat keso, kvarg, ägg, frukt och grönsaker. För att liksom styra tankarna i bättre banor. Jag har också ställt iordning matlådor med färdiga gurkstavar och morotsbitar och andra bra snacks att ta när man behöver något snabbt.

I skafferiet i köket var det väldigt utplockat – så från lillkonsum i källaren rafsade jag fram fröer och nötter och sånt som jag använder för att pimpa mina sallader. Och därefter rostade jag och hällde upp på burkar och placerade dem längst fram i ansiktshöjd. Så nu blir det lättare att komma ihåg att använda dem!

Sedan gjorde jag en veckomeny med alla fräscha saker jag är sugen på att äta just nu. Grönsaker i säsong, rotfrukter rostade i ugn, snabba soppor och grönsaksbiffar av squash och morötter.

Smörstekta vaxbönor med citron, vitlök och salt

Därefter hoppade jag på lådcykeln med Ulf och drog hem till Albin för att skörda grönt. Våra egna odlingar är det inte mycket bevänt med denna sommar men som tur är håller Albin Marstorps fana högt. Jag skördade broccolihuvuden, salladshuvuden, sockerärtor, skärbönor, kålrabbi och morötter. Nu har jag det jag behöver för att ära gott och bra igen!

Som jag skrivit så många gånger förut så övar jag mig på att inte vara så dramatisk. Inte se det som att jag misslyckas varje gång jag avviker från min egen plan. Nej upp i sadeln bara och fortsätt. Livet är ju i själva verket en enda lång rad avvikelser som man får förhålla sig till.

15 augusti, 2022

Igår söndag körde vi hem från Borås. Åkte 05.38 på morgonen och svängde in hemma på gården 19.27. Jag kände mig ungefär lika ofräsch som jag gjorde efter tågluffen genom Indien. Sand i hårbotten, svettiga armhålor, sittsår i baken, fult ostyrigt hår eftersom jag somnat när det fortfarande var blött av sjövatten. Iklädd en dåligt sittande bh samt en klänning jag burit några dagar för länge och sedan bevistat en rad offentliga toaletter med. Offentliga toaletter besudlar en. Även när de är fräscha.

Lättnaden när vi packat ur bilen, slängt alla barn i badkaret för en storrengöring och jag själv fick duscha, göra hårinpackning, peela ansiktet och raka benen. Var obeskrivlig. Att vi hade storstädat innan vi åkte och bäddat rent i sängarna var en riktig bonus. Och eftersom farmor Annika bott här och skött om Essa och fåren var kylen påfylld med bröd och mjölk och sånt viktigt. Vi landade alltså mjukt. Jag avslutade kvällen med att gå en sväng och plocka in lite blommor till mitt nattygsbord.

Hemresan var (trots episk sunkighet) riktigt trevlig. Vi lyssnade på ljudböcker, barnen skötte sig i stort sett utan bråk och gnäll och jag satt och kände mig så nöjd och glad över min semester. Det visade sig att den här sista veckan hos syrran verkligen gjorde susen. Den monterade ner den sista stressen i kroppen och fick min semester att känns just så bra, rik och lång som den faktiskt har varit.

Nu är det åtta dagar kvar tills skolan börjar och vi ska inte åka någonstans eller göra någonting. Bara vara hemma och landa och försöka hitta tillbaka till rutinerna.

Jag kom förresten på en sak jag tycker vore rolig att göra här på bloggen – något jag inte gjort på många, många år. Nämligen att ha en riktig frågestund. Det brukar kunna bli stora, ohanterliga inlägg när allt ska besvaras – så jag drar mig gärna för det. Men nu var det så länge sedan att det känns kul

Så om du har någon fråga till mig – skriv en rad och jag göra mitt allra bästa för att försöka besvara den i ett inlägg.

15 augusti, 2022

När jag är med min syster i Borås och alla kusinerna samlas – då är det verkligen fullt ös hela dagarna. Hinner knappt kolla min telefon eller svara på sms eller kommunicera med omvärlden. Men telefon meddelade mig precis att min skärmtid förra veckan minskade med 44%. Tror det är därför jag känner mig så ledig. Jag är bara uppe i barnen hela tiden och när de har somnat umgås jag med min syster. Finkameran har jag dock alltid med mig hängande över axeln. Att fota är ju för kul för att kunna låta bli.

En dag drog vi till Ekehagens forntidsby. Tredje året i rad. Försökte förmå barnen att upptäcka något annat kul men det är detta som lockar mest. Att få paddla stockbåt med pappa och visa honom allt skoj man kan göra.

Som att tillverka egna pilar med flintasten.

Alla barn fick varsin pil och vi vuxna gjorde också varsin för att förhindra gråt och tandagnissel när någon av barnens pilar ofelbart försvann i ett snår.

Ekehagens forntidsby är så föredömligt enkel. I själva verket är det en forntidsmiljö som passar sig bäst för frilek. Det finns nästan inga organiserade aktiviteter men man roar sig ändå. Kanske ännu mer eftersom man inte behöver trängas och stå i kö.

Det räcker långt att ligga och fantisera om att själv bo så här en gång.

Ha ett eget hus med vasstak i de norrländska skogarna och bo så ensligt att ingen kan ta sig dit. Mina söner tycker tydligen att vi lever allt för urbant hemma på byn.

Det finns flera gammaldags djurfällor demonstrerade och Ulf inspekterade dem noga och lyckades både med att fastna i ekorrfällan och få harfällan över sig.

Var fanns kunskapen om dessa fällor när jag som bäst behövde dem? Ulf hade gärna fått sitta i en fångstgrop hemma på gården hela förra sommaren. Betydligt säkrare än de upptåg han själv hittade på.

Mysigt att smaka soppa med honung och blåbär tillagad över öppen eld.

Så fantasieggande och spännande att leva sig in i hur det kan ha varit för länge sedan.

I så vackra miljöer – här med frigående nyfikna kvigor.

Barnen fick testa att göra hällristningar. Visade sig vara ett svårt och arbetsamt arbete.

Så bakade vi stenåldersbröd istället. Snabbgräddat och bra.

Och så lekte vi hederliga gamla lekar som dra kavel, rövkrok och lugga björn.

Och när vi varit där nästan från öppning till stängning kunde vi med gott samvete åka hem. Helt färdiglekta och lortiga!

En annan rolig sak vi gjorde i Borås var att klättra. Min systers man är en väldigt erfaren klättrare och han tog oss till en barnvänlig klättervägg.

Enorma stenblock och trolskt ljus

Bertil som är galen i att klättra och klättrar högst upp i alla träd pilade iväg efter väggen som om han inte gjort annat.

Jag satt och kände mig lite skärrad och tittade på.

Folke är mer av en försiktig general men vågade sig upp två gånger.

Sedan var det höjdrädda mammans tur. Bertil dokumenterade det med kameran. Och det var SÅ KUL! Klättra ska jag definitivt testa fler gånger. Tror adrenalinpåslaget är nyttigt för mig.

Sista dagarna på semestern spenderade vi på stranden. Det var 27 grader varmt i Borås och jag som längtat efter att få bli riktigt het och avslappnad somnade gott i sanden.

Och så badade vi oss till utseendet av ett russin.

Och därefter åkte vi hem. Men det är en annan historia, det!

12 augusti, 2022

På temat att göra saker man aldrig gjort förut för att få tiden att gå långsammare och sommaren blir längre – på det temat valde vi att dra och fiska kräftor!

Det var en solig, underbar kväll och vattnet låg stilla.

Peppad och pirrig Västerbottning som gillar allt som har med bete, spänning och fiskelycka att göra.

Vi betade kräftfmjärdarna med stinkande gamla fiskhuvuden. En jättekul syssla för alla som älskar den lukten.

Sedan hjälptes vi åt att slänga ut burarna under glada skratt, tjivande och illtjut!

Alla var som synes oerhört engagerade i aktiviteten

Inte minst mammorna som i smyg kastade om flera av barnens kräftburar eftersom “de inte hamnat helt perfekt” och frestelsen att få ta igen barndomens alla okastade kräftburar blev för stark.

Snyggaste kräftfiskarna jag sett i alla fall.

Jakob som inte har mycket till övers för sjöbottens asätare fokuserade istället på att göra middagen

En prydlig duk ska man ha med sig var man än äter någonstans.

Och hamburgare blir aldrig fel.

Så glad att jag får vara så mycket med mina systerdöttrar den här sommaren. Eller egentligen alla somrar. 100 mils avstånd kan inte stoppa oss.

Efter att vi tvättat bort fisklukten från fingrarna och ätit upp vår mat packade vi ihop

Och drog istället och badade

Ett svalt kvällsbad satt riktigt fint innan vi somnade för natten.

Ganska tidigt nästa morgon vittjade vi burarna.

Glada skratt, tjivande och illtjut. På repeat.

Så fascinerande djur och så kul att få prova fiska!

De som inte var stora nog fick åka i plurret för att växa på sig och bli höjdpunkten på någon annans kräftskiva.

När vi kom hem fick de gå av sig i baljor och tvättas rena med vatten. Fångsten blev 234 kräftor sedan vi slängt tillbaka allt smått.

Sedan var det dags att koka kräftorna. Vi använde Annas emaljgryta på 10 liter för den saken. Det kändes rimligt.

Sedan fick kräftorna svalna i lag. De flesta ställde vi i kylen på vänt.

Men några provsmakades till kvällens kräftskiva. Barnen hade gjort festliga saftdrinkar med sockrade kanter och limeklyftor. Vi dukade med Annas loppisfyndade italienska porslin med kanter som ser ut som grön sparris – eller bambu? Ingen vet vilket.

Jag hade gjort en Västerbottenspaj och skar upp ett gott bröd

Och Anna gjorde sin fenomenala sallad med tunt mandolinad fänkål och grönt äpple – med en riktigt saltsyrlig dressing ovanpå.

Sedan svidade vi om

Även di små

Och hängde upp alla fina gamla kräftlyktor.

Jag bar en sval klänning jag äntligen kan ha igen efter att ha sytt igen alla stora knapphål så den inte knäpper upp sig själv.

Å en sån stolthet! Det är något visst med att äta kräftor man fångat själv.

Det blev en middag i kvällssolen på terassen

Med efterföljande häng i utesoffan med en snygg dekoration.

Så kul för oss och för barnen att ha en riktig kräftskiva med sånger, festliga fördrinkar och finporslin. Anna och jag har ju helt olika stil men just det gör det så roligt att få duka fint, dekorera och pynta med det som finns i hennes fantastiska porslinsförråd. Vår gemensamma stilnämnare är i all fall färg, färg, färg!

Till efterrätt gjorde jag en rabarber- och svartvinbärskaka

Den smakade inte kattskit. Sedan satt vi och jäste och suckade och var övermätta.

Men barnen lyckades övertyga oss om att byta till badrockarna.

Och traska den lilla stigen ner till sjön.

Tidigare på dagen hade Jakob haft en utter som badsällskap men tyvärr fick vi klara oss själva.

Glada skratt, tjivande och illtjut

Och en svalkad Västerbottning som var glad över väl förrättat värv och samtidigt lättad över att få blir ren från allt vad kräftor heter.

Kolla förresten hur snyggt min syster sytt om barnens badrockar för att de ska gå att använda några år till. Ett udda frottéttyg har använts för att skarva ärm och rockskört lite längre.

Så traskade vi hem igen in skymningen.

Och barnen fick krypa upp och lägga sig i trädkojan där de skulle sova.

Så otroligt stämningsfullt med lyktorna som svävade ovanför i eken.

Fyra kusiner på rad och ganska mycket spritt i benen av tanken på att få sova utomhus själva!

Vi kramade dem godnatt och sedan tände vi de kulörta lyktorna som ledljus och gick in till oss.

Och vad som hände sedan får ni läsa i nästa kapitel som heter “Tillbaka till stenåldern”.

12 augusti, 2022

Jag minns hur frustrerande men också smärtsamt det var att som barn uppleva hur varje sommar blev kortare och kortare. Hur varje sommarlov på ett sätt var en besvikelse jämfört med sommaren innan – eftersom det kändes som att sommaren halverats.

Att tiden går snabbare för varje år är ingenting man bara inbillar sig. Tiden är i allra högsta grad relativ och även om en minut alltid är lika lång på klockan känns den annorlunda beroende på vad man gör. Och ju äldre man blir desto kortare är minuten. När man har levt i åttio år är sex månader bara 1/160 av ens liv. Men när man är riktigt liten är de där sex månaderna kanske halva ens liv. Det gör såklart något med ens tidsuppfattning.

För varje år snurrar tiden snabbare. Både det roliga och det tunga rinner förbi i en allt mer hisnande fart. Vi lär oss automatisera, planera och förutse och allt det tenderar att förkorta tiden. Jag blir så stressad när jag märker det. Den här sommaren känns om möjligt ännu kortare än den förra och jag är inte ett dugg redo för att börja jobba. Men att tiden går snabbt kan också vara tröstande – som när vintern känns mörk och tung. “Men snälla nån, om bara tre veckor är det en ny månad och då kommer det att ha blivit mycket mycket ljusare…tre veckor hinner ju passera medan jag blinkar”

För min treåring är en vanlig dag lika lång som två veckor. Han vet så lite av vad som väntar och minns så lite av det han tidigare upplevt. Varje dag är ett stort äventyr, nästan varje aktivitet är ny. Hans sorteringssystem i hjärnan är inte särskilt utvecklat och med hans tidsuppfattning är allting möjligt. Vi kör i tolv timmar för att komma till Borås men efter en tio minuters bilutflykt till affären i Fristad tror han att vi kanske är hemma i Västerbotten igen.

Och när jag ser på min treåring ser jag också nyckeln till att som vuxen bromsa upp tiden, få den att sträcka ut sig och hindras från att rinna mellan fingrarna allt för fort. Nyckeln är att göra världen mer lik en treårings. Att utsätta sig för ovana saker. Besöka platser man inte varit på förut, testa en aktivitet man inte vet något om, äta middag med människor man inte känner och hela tiden öva på svåra, utmanande saker.

Tre dagar i en stad man aldrig besökt förut kan kännas som fjorton dagar hemma i vardagen. En eftermiddag när man prövar klättring för första gången eller går på ett nytt museum bromsar upp tiden så att man hinner märka den. Och att sitta med ett svårt problem får tiden att sega sig fram.

Resten av den här sommaren ska jag försöka bromsa tiden lite oftare.

10 augusti, 2022

Vi kom ner till min syster i Borås söndags kväll efter att vi åkt hemifrån klockan 06.06 på morgonen. Körde raka vägen – fast med fyra stopp för att ladda bilen. Gick som smort.

Annas familj hade bara några timmar tidigare sladdat in på gården efter en camping på Öland.

Men de hade ändå hunnit svänga ihop gott kvällsfika till oss alla. Efter att suttit och surrat en stund stupade samtliga barn och vuxna i säng.

Morgonen därpå tog vi det lugnt. Alla var trötta och aningens hålögda. Men Folke övade på Junis pianobok – den killen har förmågan till hyperfokus. Kan sitta och ta ut ledmotivet till Mandalorian på pianot helt oberörd trots att fyra barn stojar i bakgrunden. Eller försjunka i en bok trots att teven dånar bredvid. En avundsvärd egenskap jag själv tycker mig ha förlorat.

Vi hjälpte syrran att ta rätt på bären i slänten. Så mycket som blivit snudd på övermoget medan de varit bortresta.

Vi skördade krusbär, röda och svarta vinbär och massor av stora saftiga hallon.

När vi tröttnat tog vi eftermiddagsfika i trädkojan

Min syster är grym! Hon har byggt kojan själv och den är underbar. VÄRLDENS mysigaste koja i eken på deras gård.

Vuxna som barn kröp upp för att fika

För att ingen blir för gammal för kojor.

Våra första dagar har det varit så fint väder att vi kunnat äta frukost på terassen. Utsikten går inte av för hackor.

Och en morgon tyckte jag att vi skulle besöka bokskogen i Molla. Eftersom mina barn älskar att rusa runt i olika skogar men aldrig fått uppleva en bokskog förut.

Helt underbart var det!

Barnen for runt och vrålade lyckligt över alla ståtliga mossbelupna träd, stora klippblock och sköna stigar att springa barfota på

Hopp och lek och alltid kniven redo i bältet

Och aldrig några skor på

I skogen hittade vi något som barnen trodde vara en hästhage. Ulf hörde dock fel och trodde att det var en häxhage. Ingen hade hjärta att rätta honom och under stor anspänning gick han sedan runt och spanade efter häxor. Vi konstaterade att de nog semestrar på blåkulla i augusti för i Molla syntes de då inte till.

Ingen häxa men en kärring som lurat många med sitt hesa häxskratt

Grodor fanns i överflöd

Och barnen tiggde om att få ta med dem hem.

Sedan blev någon väldigt upprörd över att han var den enda som inte fått se en mördarsnigel den dagen. Ni vet alla hur ledsen man kan bli över ett sådant bakslag – men jag har gott hopp om att det ska hinna åtgärdas innan veckan nått sitt slut.

När vi blev hungriga satte vi oss vid vattnet och öppnade paketet med plättar som Jakob stekt. 27 stycken som tog slut i ett nafs. Rejäla slevar grädde och en blandsylt jag gjort på vinbär, hallon och krusbär.

Har det någonsin i mänsklighetens historia hänt att någon lyckats steka för många plättar? Det spelar ju liksom ingen roll om man steker tio eller hundra – det tar ändå alltid slut. En naturlag.

Så roligt att få gå runt i en så vacker skog med barnen och fascineras av hasselnötter, ekollon och annat exotiskt vi inte har hemma i Västerbotten.

Sedan vi kollat ögonen ur led traskade vi tillbaka till bilen och rullade de tio minuterna hem till syrran.

Och det är vad vi har gjort de första dagarna av vår semester i södern!

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.