Vaknade vid fyra imorse. Vid halv fem satt jag i bilen på väg till Falun och vid halv sju ringde Erica upp mig. Det var tur – för jag var fruktansvärt trött och hennes samtal gjorde mig yster. Hon höll mig sedan sällskap i flera timmar så att resan söderut formligen flög fram. Och sedan gjorde jag en telefonintervju om boken, pratade med min assistent Charlotte och avslutade resan med att ringa min kära Susanne och prata om livets stora gåtor och vår nästa livesändning, ända tills jag var framme i Falun. På så sätt nådde jag boksigneringen med ett brännande halsont av heshet och ett strålande humör!
Anledningen till att jag åkt till just Falun är att Förlagssystem ligger där med hela mitt lager och alla signerade böcker som ni kommer få hemskickade vilken dag som helst!
“Ta en bild när jag signerar första boken” sa jag till Linnea på förlaget. Det var tur att vi började med bilden och inte tog den i slutet av dagen – för när vi passerat 3500 böcker kände jag hur jag kroknade. Som tur var hade jag så fin hjälp! En person lastade böckerna av pallen, en annan öppnade rätt sida för mig att signera på, en tredje stängde boken och la den på en ny pall. Sådär höll vi på i sex timmar. Och imorgon fortsätter vi.
Pall efter pall efter pall ska signeras. Och jag kommer på mig själv med att bli helt rörd av insikten att alla böcker representerar människor som väljer att köpa en bok som jag har gjort. Som väljer att lägga sina surt förvärvade slantar på något som jag har skapat. Det är så otroligt häftigt och ingenting jag någonsin tar för givet.
“Jag är egentligen inte alls intresserad av denna typ av böcker och undviker att konsumera nytt. Men jag har läst din blogg i åratal och är så imponerad av kvaliteten du producerar nästan dagligen. Mitt favoritställe på internet och helt gratis. Så jag vill verkligen beställa några böcker som en slags betalning och tack för allt jobb du lagt ner. Jag kan ju ge bort dem i julklapp.“
Skrev läsaren Johanna och det var också ord som fick mig att snyfta till. Fan vad fina människor det finns!
Men nu är klockan nästan midnatt. Fötterna värker, axlarna likaså. Ska försöka få lite sömn innan morgondagen då allting börjar om igen! Godnatt.
Man kan ibland undra vad träningen egentligen ger. Alltså spelar ett eller annat träningspass verkligen så himla stor roll? Här står jag och drar i en skivstång och gör marklyft som en annan idiot. Men vad ger det egentligen? Det är ju inte så upphetsande siffror på viktplattorna och i perioder känns det som att jag står helt stilla i utvecklingen.
Men så provade jag att lägga samman alltjag tog i marklyft på mitt senaste pass. Vad blev det då? Jo det blev 2766 kilo i marklyft, det. Per pass. Pass som jag kör en gång i vecka – men ibland två. För en enda av alla övningar jag gör. Säg sedan att jag gör det i snitt 3 gånger i månaden under ett år (då har jag räknat bort semestrar, sjukdom och andra anledningar till att pass inte blir av). Det blir 99 432 kilo på ett år. Närmare hundra ton. Och då har jag inte tagit höjd för att jag vid regelbunden träning faktiskt ökar vikterna jag lyfter med tiden.
Tänk att min kropp utsätts för detta? Inte konstigt att den inte kan stå emot framstegen på sikt. Det tar lite tid med styrketräning – men efter att ha lyft hundra ton har rumpan inget annat val än att klättra högre upp. Man får spänst i stegen till slut. Ryggen blir rakare och sånt som förut var tungt och besvärligt känns inte längre lika jobbigt.
När man känner sig oimponerad av sig själv och sin träning kan man ju pröva att addera ihop det man gör under en lite längre period. Funkar lika bra med antal cyklade mil till jobbet som antal länder man promenerat sig igenom efter ett halvår av stegräknande. Och det funkar såklart även med små insatser. Små förändrade mikrovanor som på tid adderar ihop till något mycket, mycket större! Av att alltid ta trapporna istället för hissen upp till jobbet bestiger man till slut Mount Everest.
Första oktober. Vaknade vid sju av att Ulf kröp ner bredvid mig i sängen. Kunde inte somna om utan gick istället upp och gjorde eld i vedspisen och kokade kaffe. Det börjar ju vara vedspistemperaturer nu. Idag ska jag tömma ur alla krukor som kan frysa sönder, ta in mina dynor, hängmatta och hängstol samt taket till hammocken. Bära bort de flesta utemöblerna och sätta i innerfönsterna. Städa bort allt jag dragit fram i trädgården ända sedan början av maj. Det är vemodigt men också skönt.
Kunde såklart låtit det mesta stå kvar ett tag till. Men rätt vad det är kommer den första oktobersnön och jag är borta så mycket den här månaden. Boken lanseras ju snart och imorgon kör jag ner till Falun några dagar för att signera alla tusentals förbeställda exemplar. Sedan hem igen. Och nästa vecka åker jag och Bertil på en jobbresa tillsammans över halva jordklotet. Och sedan är jag hemma några dagar innan jag hoppar på tåget till Stockholm för att göra Nyhetsmorgon. Och därefter är det höstlov och då reser jag bort igen.
En kompis frågade mig hur jag ska orka den här månaden? Hon vet ju hur illa jag kan lida resor i vanliga fall. Men det här känns bara roligt. Jag har hela tiden vetat om att hösten skulle bli intensiv. Velat att hösten skulle bli intensiv. Jag tänker inte spara på någon ansträngning för att få ut min bok, nu när den äntligen är här!
Jag lever ett väldigt cykliskt liv och pendlar under perioder mellan en mer introvert och extrovert livsstil. Har haft en period sedan 2018 (när jag blev gravid med Ulf, sedan mammaledig, sedan pandemi) när jag bara velat vara hemma. När jag avsagt mig uppdrag som innebär att jag måste resa eller träffa mycket folk. Men nu svänger pendeln igen och jag söker mig mer utåt. Känner mig mentalt redo för att inleda en ny fas i mitt arbetsliv. Njuter av att tänka på allt jag kommer skapa de närmsta åren om jag bara får vara frisk och stark.
Och med det sagt ska jag nu ta en macka till kaffet vid vedspisen. Och sedan bege mig iväg till gymmet. Det är nämligen precis vad som behövs för att hålla orken uppe!
Förra torsdagen tog jag Ulf och Essa med mig vid tolvtiden och sedan brände vi upp till stugan! Fram kom vi vid halv sex på kvällen när det nästan börjat skymma i det regniga vädret.
Jag gjorde samma rutin som alltid när jag kommer fram. Jag RUSAR in i huset. Tänder varenda mysig lampa och alla stearinljus. Slår igång alla element och gör upp en brasa i vedspisen. Sedan kastar jag in maten i kylskåpet, rusar upp på övervåningen och lägger in mina kläder i garderoben och sedan på med mjukiskläder så att jag kan mysa ordentligt. Varje sekund är dyrbar. Jag måste installera mig DIREKT!
Och 19 minuter senare var allt uppackat och iordning och jag hade jag fått fram te, vindruvor och smörgåsar på bordet. Njöt så vansinnigt över att få vara här igen!
Men lite läskigt är det att vara så mol allena. Skönt att ha Essa med mig!
När vi fikat kvällsfika bäddade jag ner Ulf under dubbla täcken – för det var rätt kallt. Och sedan stannade jag uppe till midnatt för att hinna elda fler brasor. Satt och målade och hade så vansinnigt najs att jag knappt stod ut med mig själv. Så småningom stupade jag dock i säng med barn och hund och sov som en död tills nästa morgon.
Bar direkt ner legolådan i vardagsrummet och byggde fordon med Uffe samtidigt som jag drack morgonens första kaffe.
Sedan pusslade vi flera pussel, gick en skogspromenad, läste bok, vilade och började förbereda middagen. För snart skulle min syster, pappa och moster komma körande.
Att göra mysigt för andra är det härligaste jag vet och särskilt när det är i mormor och morfars hus. Där man varit van att mötas av värme och god mat – men tyvärr inte längre får uppleva det sedan de flyttade därifrån. Att då få återskapa känslan till gäster som anländer senare än en själv är ett obeskrivligt behag.
Jag dukade i finrummet
Och bjöd på köttsoppa med klimp och en persikokaka till efterrätt. Anna kom direkt från London där hon varit på jobb så hon var helt vimmelkantig av förflyttningen.
Vi satt uppe länge och pratade och jag visade dem min nya bok som jag precis fått hem! De bläddrade, läste och gjorde förtjusta utrop. Men sedan brakade vi i säng. Lika bra det – för morgonen därpå inleddes vårt arbetsläger.
Vi hade nämligen kommit över 22 kubikmeter ved som skulle travas. Och som vi travade! Älskar att arbeta i skitiga hängselbyxor med håret på ända. Bli svettig, smutsig och knäsvag av trötthet.
Allesammans hjälptes åt att lasta, kärra och stapla. Tre skottkärror gick i skytteltrafik
Och även Uffe hjälpte till.
Paus för sedvanligt trefika. Viktig tradition vi inte tummar på. Slängde ihop en kladdkaka med lite lingon och dukade i vardagsrummet. Anna satt med en virkning i händerna och jag med två olika korsord som krävde instick av farsan och moster för att kunna lösa.
Vi kärrade in hälften av veden första dagen och tog sedan en tidig kväll.
Morgonen därpå vaknade jag till den här utsikten. Njuter så av att vakna upp när det finns äldre, morgonpigga släktingar i huset för då får jag uppleva det jag upplevde som barn. Nämligen att vakna av svagt slammer från köket, dämpade röster och doften av kaffe. Slå upp sovrumsdörren och känna väggen av värme från nedervåningen. Vedspisen som gått varm hela morgonen.
Hö-stolen fullproppad med tjocksockar. Här kan man vakna långsamt med ryggen mot ett varmt element.
Sjön låg blank utan minsta krusning och efter att vi laddat med en stadig frukost gick vi ut för att fortsätta lassa ved.
En sådan där morgon när man bara står och grinar mot solen och inte kan sluta le.
Alla hjälptes åt
Och Uffe förhörde morfar om varför man egentligen inte kunde få smaka en glasspinne redan innan lunch?!
Så tillfredsställande att arbeta hårt fysiskt tillsammans. Med någonting så tungt och så enkelt som att trava in ved.
Eftermiddagsfikat intogs utomhus eftersom dagen var så mild och skön. Och sedan gick vi upp bakom huset för att plocka lingon.
Vår stuga ligger högt så här kommer frosten tidigt på hösten och snön stannar till en bra bit in i maj. Härligt att hålla sin moster i handen och plocka lingon, äta kråkbär och gissa bajset.
Essa är sitt allra lyckligaste för hon får gå lös för jämnan och valla flocken.
Efter lingonplockningen skulle jag och Anna lägga ut nät
Uffe ville följa med såklart.
Vi lassade näten i båten
Och begav oss ut på den blanka, stilla sjön.
Anna rodde och jag la ut näten.
Uffe satt i fören och plaskade.
Och det var så öronbedövande tyst och ögonbedövande vackert.
Vi satt bara och ältade hur underbart vi hade det!
Tur att ingen annan vuxen närvarade för jag och min syster kan vara tjatiga när vi sätter igång.
Tänk att vi fick uppleva en fiskevecka igen! Det var ju några år sedan sist, men traditionen måste återuppstå. Senaste åren har jag och Anna åkt hit lite senare istället och haft vår årliga systervecka när vi skriver och arbetar. Men det ena behöver väl inte utesluta det andra? Helst vill jag vara här minst tre veckor varje höst. Fiskevecka, höstlov och systervecka. Och allra helst fira julen här också!
Till middag åt vi fyra år gammal surströmming som pappa sparat och som var den godaste surströmming jag ätit. Det sjöngs snapsvisor och skålades (i mjölk för min del) och efter maten satt vi i vardagsrummet och surrade till sent in på natten.
Jag känner alltid plikten att underhålla mina släktingar med kändisskvaller jag snappat upp av att jobba i mediesvängen. Ser mig som släktens kändiskorrespondent som rapporterar initierat om vilka som är divor, galna, otrevliga och bedårande. Nu hade jag mycket nytt att förtälja för en intresserad publik!
Morgonen därpå gick vi upp i ottan för att vittja nät. Anna behövde jobba med sitt vanliga jobb nästan hela dagen – så det gällde att bärga fångsten innan dess.
Klart Uffe skulle med och uppleva fiskelyckan.
Anna hjälpte med flytvästen
Och nu rodde jag så att Anna fick ta upp näten. Glad att vi fått lära oss allt om fiske av morfar och pappa. Nästa år ska jag ta med storpojkarna så att de också får lära sig!
God fångst. Aborre, sik och bara två små otäcka gäddor.
I vår familj går gäddor på näten under benämningen nättroll. Och vi kallar nätfisket för phishing. Och när det är fula hål i näten konstaterar vi att det gått en ubåt genom dem. Det är rent tvångsmässigt som vi sysslar med dessa små lustifikationer – och hur vi än försöker sluta så bara MÅSTE DET UT!
När vi kärrat upp näten tog jag och farsan loss fisken. Ulf bistod med kloka råd och okloka dåd. Bland annat kastade han tillbaka redan löstagen aborre i näten igen så att de fastnade.
Det mesta skulle rökas så den fisken rensade och tvättade vi bara ur
Och la iordning i stora emaljfat.
Alla donade på med sitt.
Fiskrens, näthantering…
Och lingonrensning. Alltid skönast och smidigast att rensa bär utomhus.
Jag hade lyckats plocka ihop vårt vinterbehov på 20 liter lingon. Det räcker till frukostgröten till familjen i ett helt år! Men den här vintern blir det lingon och kråkbärssylt – för maken till kråkbärsår har jag väl aldrig tidigare upplevt. Och ingen iddes rensa bort dem heller.
Anna hoppade in och hjälpte farsan att rensa den sista fisken.
Medan jag gick upp och gjorde eld under tunnan och klippte enris att bottna med. La mig på rygg i mossan, tuggade grässtrån och såg molnen glida över himlen. Inväntade precis rätt temperatur.
Till middag firade vi såklart fångsten med enorma mängder tunnbröd, mandelpotatis, rökt aborre och skirat smör. En rent lukullisk måltid som ledde till omedelbar matkoma.
På kvällen när jag och Anna gick ut för att pinka Essa tog jag med mig kameran. Månen hängde lågt över sjön och vi blev stående en lång stund.
Och upptäckte när vi riktade blicken åt andra hållet att norrskenet också dansade. Det är sällan det är så kraftigt norrsken samtidigt som det nästan är fullmåne. En mäktig upplevelse!
Och sedan var vi flera dagar till i stugan – men det fotade jag knappt för då hade jag så fullt upp med att njuta. Det blev en underbar fiskevecka som rann förbi alldeles för fort. Ja, en bättre spenderad tid kan jag knappt tänka mig. Här uppe är ju var och varannan karl ledig på hösten för älgjakten. Så varför skulle inte jag vara ledig för fisket, lingonplocket och umgänget med släkten? Och om jag inte avlämnade regelbundna rapporter skulle jag ju dessutom grovt missköta mitt jobb som släktens utsända i kändis-Sverige!
Nu är det dags för nästa del i min Hemkunskapsskola som jag har tillsammans med Cylinda. Tidigare har jag bland annat skrivit om att sköta sina tvättmaskiner och torktumlare, att frysa in och frosta av på rätt sätt och om smidiga system för att tvätta. Men idag tänkte jag fokusera på matlådor. Att laga extra mat och frysa in till matlådor är både bra för klimatet och plånboken. Enligt Konsumentverkets uträkningar kan man spara omkring 15 000 kronor per år på att ta med sig matlåda istället för att köpa mat ute!
När man frågar folk varför de inte tar med sig matlåda verkar brist på inspirerande recept, brist på tid och bristande planering vara de vanligaste anledningarna. Det är något jag själv kan känna igen mig i och just därför föredrar jag att göra matlådor av middagsmaten jag ändå måste laga. Om man bara köper lite extra av alla ingredienser till middagen och genast lägger undan i matlådor tar det ingen extra tid att ordna saken.
Cylinda gör allt för att göra vardagen både enklare och roligare. Deras maskiner är prisvärda, energismarta och lätta att förstå sig på. Här ser du matlådor på infrysning, redo att ätas efter en stressig arbetsdag.
13 tips för att lyckas med matlådan
Det som blir extra bra i en fryst matlåda är alla sorters grytor, soppor, pajer, gratänger och lasagner. Ris, bulgur och couscous går bra att frysa in till grytan – men potatis får en märklig konsistens och pasta tycker jag ofta blir svampig och tråkig. Jag brukar frysa in grytan för sig och sedan kokar jag upp pastan/potatisen när jag ska servera den. För att potatisen ska gå snabbt att koka på lunchen brukar jag köpa tvättad potatis och dela den i tärningar. Då blir den snabbt färdig och så slipper jag skala den!
Till mina matlådor handlar jag sånt som är i säsong och extra billigt. Eller mat med kort datum som har nedsatt pris på. Sedan slänger jag det i frysen i väntan på en lämplig middag eller storkok till matlåda. På det sättet kan jag ofta köpa lite dyrare, finare bitar kött – men till rena falukorvspriserna!
Frysta grönsaker på påse är en riktig räddare i matlådan. Bara tillsätt fryst och värm tillsammans med resten av maten. När jag äter lunch hemma brukar jag däremot lägga de frysta grönsakerna i ett durkslag och sedan långsamt hälla över en vattenkokare med hett vatten. Då värms de men bevarar stunsen och krispet. Vill man ha färska grönsaker i matlådan men inte orkar göra sallad tycker jag att en skalad morot på sidan av funkar väldigt bra!
Av någon anledning blir alla matlådor som tillagas i kastrull eller värms i ugn är så mycket godare än när man mikrar dem. Det kan såklart vara lite knepigare om man äter i ett personalrum – men finns det en kastrull så häller jag alltid över lådan till den och värmer på! Med lite vätska i botten på kastrullen så blir maten inte torr.
Det är väl värt att investera i riktiga fryspåsar av tjockare kvalité. En tätare påse skyddar bättre eftersom råvarorna reagerar på syre. Pressa också luften ur förpackningen innan du tillsluter den!
Försök hålla en jämn temperatur i frysen och gärna sprida ut matlådorna när du lägger in dem.
Märk noga matlådorna med innehåll och datum. Förr än du anar har du glömt bort när den där lasagnen egentligen lagades…
Hållbarheten på frysta råvaror är olika beroende på hur mycket fett de innehåller. Ju fetare desto kortare hållbarhet. Rent teoretiskt kan man förvara maten hur länge som helst i frysen utan att den blir farlig att förtära. Men däremot blir den mer eller mindre aptitlig. Grönsaker med mycket vatten – som tomat, gurka och sallad passar dåligt att frysa.
När du har god framförhållning – lägg den frysta maten i kylen där den får tina långsamt och samtidigt hjälper till att sänka temperaturen i kylen.
För snabbtining föredrar jag vattenbad framför mikrovågsugn. Bara ner med den inplastade kycklingen, köttbullarna eller vattentäta matlådan så tinar det snabbt men skonsamt.
Det går bra att tina och tillaga mat och sedan frysa in den igen! Även mat som tinats men inte tillagats går att frysa in igen, om den fått tina i ett kylskåp.
Lägg aldrig varm mat i frysen. Det höjer temperaturen och kan minska hållbarheten på de andra råvarorna. Vintertid ställer jag ut kastrullen på farstubron där det är svalt. Eller i en snödriva. Sedan när maten är helt kall förpackar jag i lådor och fryser in. Det finns också speciella kylblock du kan ställa på köksbänken och placera maten ovanpå. Då sänks temperaturen snabbt och risken för bakterietillväxt minskar.
Ät igenom frysen ibland. Vi har precis haft en frysrensarvecka när Jakob bara lagat mat på det som fanns i frysen. Det är lätt hänt annars att allt bara hopar sig och inte blir uppätet innan det blivit frostigt och tråkigt.
Skär rotsakerna i tärningar och lägg på en ugnsplåt med lite olja. Rosta i ugnen på 200 grader i ca 30 minuter. Rör om efter halva tiden.
Tärna svamparna och fräs i en gryta tills vätskan avdunstat. Tillsätt smör, klyftor av gullök och fräs någon minut. Tillsätt hackad vitlök och tomatpureé. Skölj av linserna i vatten och häll i grytan. Addera vin, vatten, rödvinsvinäger, honung, kryddor och grönsaksfond. Låt sjuda på svag värme i 20 minuter
Häll ner rotsakerna i grytan och smaka av med salt, peppar och eventuellt lite mer syra i form av rödvinsvinäger om det behövs. Föredrar du en lite tjockare konsistens kan du reda av grytan med maizena. Klipp över färsk oregano om du har hemma och servera grytan med potatis, ris eller i ett pitabröd. Eller är precis som den är!
Vaknar av svagt porslinsslammer från nedervåningen. Genom dörrspringan till vårt sovrum ringlar sig doften av kaffe och björkved. Jag hör pappas och Annas röster som blanda sig med moster Mias. Ulf och Essa ligger med mig i den stora järnsängen under duntäcken och kuddar. Varma, mjuka och medvetslösa av trötthet. Jag vickar på tårna och försöker vakna till liv. Häggen utanför sovrumsfönstret flammar orange som eld mot den blå himlen och dagen känns löftesrik.
Vi är i stugan för fiskevecka. Lingonplockarvecka. Ordna med veden-vecka. Så härligt att vara här i sju dagar och arbeta med kroppen, rusta för vintern, vara ute i friska luften och sedan sitta uppe sent och gagga i soffan. Är så lycklig över att jag kan ta med mig mitt jobb och göra det här – så att jag får vara på min favoritplats på jorden några dagar och fylla på energi!
Började morgonen med att vittja nät och göra upp fisk med Ulf och pappa. Och nu ska jag skicka några mail innan jag beger mig ut i lingonskogen och fyller vinterförråden. Internetuppkopplingen är dock en fullkomlig katastrof så vi får se när vi hörs igen!
Dags för veckans sista städkvart. Hur har det gått för er? Jag är glad över allt jag fått ordning på – utan att det kostade särskilt mycket ansträngning alls. Och förhoppningsvis orkar jag fortsätta med fler kvartar kommande veckor. Även om de inte behöver ske varje dag precis.
Idag söndag viger jag åt att städa en låda som jag hela sommaren tänkt att jag ska ta itu med. Men det dröjde till september innan jag fick tummen ur med den fruktade BAKLÅDAN! Högst uppe i skafferiet där baktillbehör, socker och sånt ska rymmas. Och eftersom den är så högt upp ser man inte riktigt vad man stoppar in där och det gör att lådan hinner utveckla sig till MORDOR.
Håhåjaja. Började med att plocka ut alla förpackningar och ställa dem på köksön. Hittade fyra burkar bakpulver och de torkade trattkantareller jag fått av min syster och letat så mycket efter.
SMASKENS!
När jag lyft ut allt äckelpäckel dammsög jag lådan och torkade sedan rent den.
Dålig sak med att ha stökigt: att man köper hem sex flaskor choklad och kolasås eftersom man inte hittade igen de fem första. Några var gamla och smakade tran så de hivade jag. Resterande var kladdiga – så de gick jag över med trasa och diskmedel så att de inte smutsar ner i skåpet.
Jag hällde ihop olika ströbröd i en och samma förpackning. Hällde också ihop bakpulver och råsocker som det fanns dubbletter av. Sedan fyllde jag alla mina plåtburkar med mjöl, socker, salt och sånt. Det är ju burkarna som står framme i köket och används i vardagen. Det är så mycket lättare att ta socker, mjöl och salt ur en burk istället för ur en prasslig påse som läcker.
Alla dessa förpackningar blev tomma och kunde sorteras bort ur skafferiet!
Sedan ställde jag tillbaka alltihop. Och klappade mig själv på kinden och tackade mig själv för allt jag gjort denna vecka när jag städat som mormor Rut!
Inuti min klädkammare finns en ful men praktisk smyckesförvaring från Ikea. Tror den egentligen ska sitta ovanför ett skrivbord och fungera som förvaring av pennor och sånt. Men här har jag all mina bijouterier. Det tråkiga är bara när det blir oreda och jag inte hittar det jag ska. Särskilt när jag varit bortrest mycket och packat med mig smyckena men sedan inte orkat sortera tillbaka dem efteråt. Så är läget just nu.
Huller om buller och trasslande kedjor och sånt som borde hänga ligger istället i en enda hög. Dessutom äckligt och dammigt i själva lådorna. Så jag började med att hänga upp alla smycken som faktiskt ska hänga. Sedan plockade jag ur allt annat och sköljde ur lådorna under kranen och torkade torrt.
Lite bättre ordning! Några av mina smycken (de rosa högst upp till exempel) var foundation-kladdiga. Så de rengjorde jag med lite diskmedel och varmt vatten innan jag la tillbaka.
Återupptäckte till och med några gamla favoritsmycket som jag glömt bort i röran. Nu känns smyckesförvaringen kul igen!
Igår fick jag boken i min hand för första gången! Alltid lika ångestfyllt, förväntansfullt och pirrigt att slita upp den ur påsen och se resultatet av så mycket möda. Men jag blev inte besviken. Det är en riktig pärla! Eller som Lotta Kühlhorn som formgivit den konstaterade “Nu behövs icke någon ytterligare bok om vinter och jul. Allt är med”
Älskar alla små detaljer som Lotta hittat på. Som den mönstrade insidan av pärmarna. Och att hela boken är tryckt på svagt gulnat papper – precis som om det redan var en gammal bok.
Många vinterböcker och julböcker har väldigt dystra och murriga bilder och vi hade jobbat jättemycket i pappersval och repro med att göra även de mörka bilderna krispiga, varma och fina. Boken innehåller ju närmare 300 bilder och illustrationer vilket är något i hästväg.
Den är också sprängfylld med läsning vilket verkligen varit viktigt för mig. Att det inte är en bok man bara bläddrar igenom utan att den erbjuder läsning för många, långa stunder. Reflekterande texter, rolig kuriosa och fakta. Små vardagsbetraktelser och skildringar av utflykter, luciatåg och tomtebesök.
Är så glad att jag haft Erica som redaktör som bollat, gett feedback och hjälpt mig utveckla mitt skrivande. Hon har känt till min julboksidé i flera år och är den som verkligen peppat mig att göra verklighet av den. Och det hade nog inte blivit någon bok utan hennes stöd.
Nu hoppas jag bara att den ska landa väl hos alla er som har beställt boken. Om två veckor skickas de signerade exemplaren ut. Det roliga är att bokens första upplaga – innan den ens kommit ut i butik – är i princip slut. Så nu gör vi ett tilltryck för att möta efterfrågan. Det är en dröm som författare att få vara med om en sådan sak!
Avslutar med en bild på en rolig lösning som Lotta gjorde längst bak i boken. Fakta som bara brukar stå i en trist rad förvandlade hon till en förtjusande adventsljusstake.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
Print
