18 januari, 2022

För precis en vecka sedan satte jag igång med mina vettiga rutiner igen. Låter så outhärdligt flåshurtigt men det är alltså inget märkvärdigt egentligen – bara att jag tagit mina första träningspass på flera veckor och slutat äta snask flera gånger om dagen. Försöker nu koncentrera det eventuella snaskandet till helgen istället. Och inta lättare, bättre måltider med mer grönsaker och protein på veckorna. Inga konstigheter. Jag gör inte längre något med en manisk energi och peppiga utrop som NU KÖÖÖR VI. Nej snarare praktiserar jag stillsam beslutsamhet.

En vecka har i alla fall gått och det känns så skönt att vara på banan igen. Bara att veta att jag rör mig i den riktning jag vill höjer mitt humör. Under den här veckan har jag åkt längdskidor en gång, tränat ett styrkepass på gymmet och gått på två långpromenader. Jag har försökt komma iväg på ytterligare två skidpass men de har stoppats av stormvindar. Men jag har i alla fall försökt. Och bara det fascinerar mig. För några veckor sedan kändes det helt oöverstigligt tråkigt och jobbigt att ens gå en långpromenad. Jag är som en tung sten man måste sätta i rullning genom att försiktigt putta på den gång efter gång. Fast nu behövs färre och färre putt. För några år sedan tog det månader av puttande och vaggande innan jag äntligen kom i rullning.

Dit mina tankar går dit går jag. Så jag behöver marinera mig i inspiration. Det dumma är att jag inte börjar marinera mig förrän jag redan kommit igång litegrann. Samma sak varje gång. Direkt eter träningen slog jag på Kropp och Själs avsnitt Kickstarta Året. Sedan började jag lyssna på Anders Hansens Depphjärna som ljudbok. Så mycket bra hälsopepp! Direkt börjar jag också prata mer om träning och kost med Jakob (han är det bästa bollplanket för mig). Men jag vet att så fort jag är i en period med lite sämre kostvanor och mindre träning – då slutar jag prata hälsa med honom. Då slutar jag lyssna på ljudböcker om hälsa och träning. Då slutar jag med allt sånt som motiverar mig. Det är så dumt.

Dit he bär, dit bär’e säger man i Västerbotten. Vilket på rikssvenska helt enkelt betyder att det bara går åt ett håll när det väl börjat. Och nu går det åt andra hållet igen för mig. Önskar bara att jag inte var en sån klyscha. Lite mindre allt eller inget. Men nu är jag som jag är och då får jag väl jobba med det jag har.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
17 januari, 2022

Att träna i rätt grejer är verkligen A och O. Man känner sig snabbare, starkare och proffsigare om man har bra kläder, bra musik och rätt utrustning.

När jag började träna hos min PT Ida kom jag dit i en stor t-shirt med målarfärgsfläckar och ett par tights med uttöjda knän och sliten bak. Plus nedtrampade gamla gympisar. Ingen vattenflaska och ombytet i en ICA påse. Det GÅR förstås. Ja det gick till och med utmärkt. Men det är roligare när man känner sig lite fin än när man känner sig som något hämtat från botten av en soptunna.

Mina BÄSTA tights kommer i alla fall från Svenska Ninepine och heter Asana Legging. Min syster tipsade mig om dem. Höga i midjan, matta och med en stadig kvalitet som håller allt på plats. Blir INTE genomskinliga vid squats vilket är ett stort plus. Kostar lite mer men jag brukar passa på när det finns rabattkod eller så. Vid black friday hade det tex 50 % rabatt. Ninepine planterar dessutom ett träd för varje order vilket känns som en bra grej om man nu ändå ska köpa något nytillverkat.

Vattenflaskor blir lite olika varje gång och en urdiskad Pepsiflaska går såklart utmärkt. Men min favorit är denna variant. En rostfri flaska med ögla att bära den i. Vattnet smakar så gott i den!

Mina välanvända träningsskor. De fick jag i present av Jakob när jag fyllde år. Nike Zoom Pegasus 37 – ett par utmärkta löparskor men jag tränar också på gymmet i dem. Fast jag vet att jag för ergonomin borde satsa på ett par separata skor för det ändamålet.

Varför sitter alla träningströjor åt kring magen? Tycker det är skönt när det finns lite vidd i dem. Stadiums eget märke SOC har prisvärda träningkläder i fina färger – de flesta träningstopparna jag har kommer därifrån. Tycker om modellen W CORE TEE som jag har i några olika utföranden. Samt den här modellen som har långa tighta ärmar men med mycket vidd i nederdelen. Skulle direktlänkat om jag bara hittat igen den exakta modellen i deras webbshop.

Fick hem ett pressbud med dessa ekologiska bars från svenska Moonvalley och sedan dess ÄLSKAR jag dem. Konsistensen är perfekt (typ som lite hårdare pepparkaksdeg) och till skillnad från många bars som smakar syntetisk vanilj och konstig kolasås smakar dessa friskt och fräscht. Bars är såklart inget måste bara för att man tränar men jag gillar att ha liggande i träningsväskan för snabb påfyllning – eller så tar jag dem som mellanmål när fantasin tryter. Deras Endurance Fuel som man kan blanda i sitt vatten och ha med på utflykt är också bra!

Min träningsväska är en svart bag från Adidas. Köpte typ första bästa vilket jag ångrar nu. För den här har inget separat skofack och det vore ju mycket fräschare. Man kan ju såklart sätta skorna i en påse i väskan så det är inget stort problem. Men onödigt att jag inte tänkte på det.

I min sportbag har jag utöver träningskläder alltid deo, hänglås, tuggummi, våtservetter, vattenflaska, tamponger, alvedon, extra underkläder och torrschampo med mig.

Sport-bh tycker jag är svårt. De flesta ger sån ful silhuett. Känns som man har en limpa bröd innan för kläderna. Föredrar sporttoppar med formpressad kupa för lite bättre definition och stöd. Den här köpte jag på rea och den kommer från Röhnisch. Superskön!

Bra trosor att träna i är hopplöst att hitta. Förstår inte att folk kan träna i string. Känns det inte som att ha tandtråd i rumpan? Jag har ETT enda par bra träningstrosor och de är typ tio år gamla från Craft. Med meshtyg i svanken. Håller formen ännu men jag tror att de slutat tillverkas. Annars tränar jag i seamless trosor från Lindex men det är inte så skönt det heller. Har ni några tips?

Avslutar med min träningslista just nu. Sök på CLARAS LÖPLISTA på Spotify. Den här har jag i skidspåret och får så mycket pepp. Egentligen är den enda träningslåt man verkligen behöver Work Bitch med Britney Spears. Men det kan ju bli lite enahanda i längden.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
16 januari, 2022

Här kommer en binge bilder från helgen som har gått. Inte ens hela helgen eftersom den här söndagen var särdeles händelsefattig. Men jag fångade lite smått och gott på film i alla fall.

På fredagkvällen sov Folkes bästis Dahlia över. Så roligt att storbarnens kompisar är gemensamma kompisar så att de kan ha kul ihop allesammans. Vi såg på film och åt godis och somnade alldeles för sent.

Lördagmorgonen var kylig och grå. Jag gjorde eld i vedspisen

Och barnen trängde ihop sig tre stycken på två stolar. Fråga mig inte varför.

Jag rostade mackor och skar upp gurka och tog fram örtsalt och barnen bara “WOW VILKEN FRUKOST! JAG SA JU ATT VI SKULLE VÄNTA MED ATT ÄTA TILLS MAMMA VAKNAT”. Känner att med tanke på hur lättimponerade de är borde jag göra sån här helgfrukost lite oftare.

Jag fick ett ryck och tog ner julen i helgen. Allting utom julstjärnorna som får sprida värme ett tag till. Det var rätt skönt men det ser så blekt och kalt ut just nu. Nästan alla krukväxter är döda, alla julblommor har vissnat och allt känns liksom bedagat. Ska unna mig någon primula till veckan så man får tillbaka livslusten.

Efter frukosten såg barnen klart Sunefilmen vi inte hann avsluta kvällen innan. *SÅÅ CRINGE* lät det medan barnen gömde sig i tröjärmar och under soffan när det blev pinsamt.

Sedan plingade det i telefonen och matlaget ville ses för en utflykt. Vi packade skridskor och matsäck och givetvis blev det så rörigt, jobbigt och bråkigt innan vi kommit iväg att jag kände för att gömma mig i en garderob och aldrig komma fram igen. VI kom en timme för sent men det gjorde de andra också för det här med utflykter är inte lätt för någon familj jag känner.

Efteråt kom jag på att en genialisk bloggare ju en gång skrivit en hel guide för hur man gör för att få familjen med sig på utflykt. Henne borde jag lyssna mer på. Ska kolla igenom listan inför nästa helg.

Skridskoplanen i gråmulet trist väder. Ändå fint att få ses.

Ospolat och spårigt och bättre glid på parkeringen utanför än på planen. En hel del gnöl och gnäll men också stunder med soligare miner. Jag tänker som jag brukar – att hur det än blir är det ändå bra att vi tar oss ut och gör något ihop. Alla måste ändå vädras en stund. Frisk luft har ingen dött av osv…

Höjdpunkten var i alla fall fikat. Stina hade gjort pizzabullar och bjöd på. “Ser äckligt ut!” sa Ulf glatt och mumsade i sig två på raken.

Det är så roligt med språket nu. Han testar sig fram lite. Som idag när han klättrade upp på Jakobs rygg och viskade “God jul, till exempel” i örat på honom helt omotiverat. Att han har storebrorsor som lär honom ett och annat förstår man också. “Ajaj jag gjorde illa röven” hörde jag en dag från badrummet. Eller som när han ramlade i vår säng och ylade med tillgjord röst “Jag har skadat min penis” samtidigt som han pekade någonstans i trakten av axeln.

Fast mest är han väldigt artig. Som när jag säger “Nu ska vi gå och sova” och han med solig och vänlig min svarar “Nej tack. Men tack ändå”

Varm choklad är ett måste

Och riktiga män värmer såklart bullens pilsnerkorv direkt i elden

Skitungarna som hänger ihop i vått och torrt.

Vi grillade, åt ballerinakex och huttrade i svettiga kläder efter en timme på skidor och skridskor.

Sedan tackade alla för sig och åkte hem.

Farmor kom och hälsade på oss och nu gjorde vi bort vår fjärde och sista julklappsutdelning. Den här gången var det presenterna från farmor och fastrar som skulle delas ut. Härligt att dra ut på det tycker jag.

Farmor underhöll barnen medan både jag och Jakob somnade ifrån en stund. Därefter kirrade jag middag.

Scones och linssoppa för frusna vuxna och barn.

På kvällen såg vi Bäst i Tests julspecial och jag skrattade så jag grät. Det har blivit en betingad reflex för mig nu. Skrattar åt allt bara för att jag är så inställd på att det kommer bli kul. Tacksam för ett program som har den effekten på mig.

När barnen somnat satt vi uppe och pratade alldeles för sent med farmor som skulle sova över. Sedan kraschade jag i säng. Men obs – inte utan att göra min läsläxa först.

Morgonen därpå ägnades åt charader och andra roliga spel som barnen fått. Och jag kom aldrig ihåg att ta upp kameran igen.

Det var den helgen det. Jag avslutade den med en nästan två timmar lång kvällspromenad med min vän Elina. Nu är jag öm i både fötter och hals och ska skynda mig i säng så jag hinner med min läsläxa!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
15 januari, 2022

Jag gjorde ingenting när jag bodde hemma. Var så bortskämd och lat och det gick alldeles utmärkt eftersom mamma och pappa ändå bara hade två snälla väluppfostrade flickor som ju inte gjorde så mycket väsen av sig. Men jag som har tre röjiga ungar – för mig är det självklart att de får hjälpa till. Särskilt eftersom de är pojkar. Har alltid uppskattat att Jakob (som är näst äldst i en syskonskara av fyra) kunnat laga mat, tvätta, diska – ja allt sånt som jag inte var bekväm med när vi flyttade ihop. Och jag vill VERKLIGEN att mina söner ska ha samma kunskaper.

Många tänker att föräldrar som curlar sina barn gör det för att bespara barnen besvär. Men det är ju helt fel. Man curlar i regel för att bespara sig själv besvär. För det är ju skitjobbigt att tjata på motvilliga ungar att göra sina sysslor. Särskilt som det oftast är enkla saker man själv kan göra i en grisblink.

Barnen får utökade arbetsuppgifter med tiden. Just nu förväntas storbarnen (10 och 7 år)

  • Duka bordet till middagen
  • Duka av bordet
  • Skölja av och ställa in disken i diskmaskinen
  • Tömma diskmaskinen ifall den inte är tömd när middagsdisken ska bort

De förväntas även

  • Städa sina egna rum. Med visst stöd av vuxen om det blivit riktigt stökigt så att det är svårt att hitta strukturen
  • Bädda ur sina sängar när det är dags att byta lakan
  • Slänga all sin tvätt i tvättnedkastet
  • Bära upp hela familjens tvätt från källaren och sortera in sin egen tvätt i garderoben. De bär upp tvätten i sådana där kundkorgar som finns på mataffären. Med varje familjemedlems namn skrivet med dymo.
  • Packa sina egna skolväskor och gympaväskor (med visst överinseende av vuxen så allt viktigt kommer med.
  • Hänga in ytterkläderna i torkskåpet efter skolan om de är blöta
  • Passa sin lillebror om han behöver sällskap medan vi lagar middag, åker och handlar eller går med hunden.
  • Delvis fixa sin egen lunch på helgen – men med lite stöd om det behövs. De gör bland annat iordning nudlar och havregrynsgröt själva.

Tvååringen har inga direkta sysslor men får duka av sin egen tallrik efter middagen och sedan hjälpa till att bära bort glas, ketchup, mjölkpaket och sånt som är lagom svårt att bära. Jag har dock märkt att ju mer han tas i bruk desto mindre andra hyss hittar han på. Han behöver sysselsättas med vettiga saker för han har outtömlig energi.

Jag njuter av att se hur självständiga pojkarna är. Men jag ska inte låtsas om att det alltid är konfliktfritt kring dessa sysslor. Såklart blir det en del tjat och såklart slipper de också ifrån ibland. Men jag tycker ändå att det går förvånansvärt bra att hålla i med dessa rutiner. Det blev också lättare när vi fick ett kök där barnen når allt porslin och vi fick en tvättstuga som går att hålla ordning i.

Nu undrar jag vad ditt/dina barn får göra hemma och hur det funkar för er?

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
14 januari, 2022

För bara hundra år sedan var lidandet en naturlig del av tillvaron. Livet var jobbigare och smärtsammare rent fysiskt. Bristande smärtlindring, iskalla dragiga bostäder, tungt kroppsarbete och långa dagar. Det innehöll också mer sorg. Barnadödligheten var hög, en förkylning kunde vara förödande och många arbeten var förenade med livsfara. Under sådana omständigheter är man beredd på lidande. Men också idag är lidandet verkligt. Hur mycket vi än försöker låtsas om någonting annat.

Inför min tredje förlossning studerade jag dykmetoden som redskap för smärtlindring. Det hjälpte mig mycket under min förlossning och metoden har jag fortsatt att använda i mitt vardagsliv. I korta drag går den ut på att inte kämpa emot det oundvikliga utan ge efter för smärtan och försöka fokusera på att spara på krafterna. Så att man när smärtan stillnar har orken kvar. Helt enkelt jobba med istället för mot sig själv.

För mig som i grunden är en glad, energisk och optimistisk person var det en stor kris när jag vid min utmattning och depression blev så himla ledsen, pessimistisk och orkeslös. Jag led mycket. Men ännu mer led jag över att jag led. Det blev ett dubbelt lidande. Jag fick inte ihop bilden av mig själv i huvudet. Jag har lagt så mycket tid och kraft på att motarbeta mina känslor. Trötthet ska motarbetas med hög aktivitet, ledsenhet ska muntras upp, ilska ska slätas över. Förmodligen har det en stor del i att jag tillslut blev utmattad. Nu försöker jag bara låta känslorna vara där. Varken förstärka eller förminska dem.

Jag känner mig ledsen. Men det behöver jag inte vara ledsen över.

Det är ett tankesätt som idag hjälper mig att separera de två nivåerna av lidande. Dels att jag faktiskt lider. Men sedan den intellektuella smärtan ovanpå det som handlar om att jag mår dåligt över att jag mår dåligt. För den delen av smärtan kan jag ju faktiskt göra något åt. Det betyder inte att jag kör över grundkänslan. Tvärtom får den finnas där ifred.

Att flyta med istället för emot har jag har bloggat om tidigare i inlägget Att vakna i källaren. Jag försöker regelbundet påminna mig själv om just detta. Läsaren Malin skrev två så bra tips kring det här med acceptans som jag citerat nedan. Och jag har fyllt på med några fler exempel på acceptans du kan öva på att känna inför dig själv.

  • Sluta försöka muntra upp dig själv. Är du nere så är du nere. Jag hade noll lust att dra mig ut på promenad när jag mådde som sämst. Men efter att jag slutade att försöka intala mig själv att jag skulle må bättre av att gå – gick det ironiskt nog genast mycket bättre att ta mig ut. Är det en riktigt dålig dag – ta dig ut men unna dig att vara hur grinig, ledsen och omotiverad som du nu är. Du behöver inte gilla din promenad. Det går alldeles utmärkt att ägna promenaden åt att hata den. Den kan ändå göra nytta för dig.

  • Våga släpp skitdagar i tid. Istället för att sparka på dig själv när du inser att nej, den här dagen inte alls går som planerat – våga släpp den. Gör vad du kan/vill/behöver just nu för att ladda det som går att laddas i energiväg. Kanske få in åtminstone någon ny impuls från en bok, tv-program, hemmapyssel som kan fylla på dig. Imorgon kan det bli en bättre dag och då behöver du krafterna.

  • Innan varje mens har jag 1-2 dagar när jag mår piss. Är orkeslös, trött och jätteledsen. Genast börjar jag oroa mig för mitt mående. Vad är det för fel på mig? Ska jag må så här jämt? Tills jag kommer på att det är den tiden i månaden. Och då släpper jag helt lidandet över lidandet och låter mig må som jag mår. Och så arbetar jag med istället för mot och ger mig själv lite extra lugn och omvårdnad i den mån det går.

  • Stora delar av tonåren var jag så stressad och uppskruvad i skolan att jag knappt kissade eller åt. Och när man får barn förstärks förmågan ytterligare att stänga av kroppens signaler – helt enkelt för att man behöver lyssna på barnets istället. Nu övar jag mig på att börja lyssna igen. Jag kan till exempel aldrig äta middag om jag känner mig minsta kissnödig. Jag VÄGRAR sitta och hålla mig. Är jag törstig går jag och dricker direkt, jag bäddar inte klart sängen först och sorterar tvätten. Jag försöker även i små saker öva mig på att lyssna in kroppens signaler.

  • En gång pratade jag med min svärmor Annika om trötthet. Hon konstaterade torrt att “människan är en trött varelse – särskilt på vintern”. Det enkla konstaterandet hjälpte mig jättemycket. För det skiftade mitt sätt att tänka. Alla djur har ju olika rytmer. Kor kan sova stående i en hage, katten sover bort hela dagen, björnen sover bort hela vintern och koalan är mest groggy jämt. Människan har förmågan att arbeta hårt – men är en i grunden trött varelse. Särskilt vintertid. Det behöver man inte lägga någon värdering i. Det är bäst att bara acceptera.

  • Prova att öva på den här frasen med olika känslor du känner:Jag känner mig ledsen. Men det behöver jag inte vara ledsen över. Jag känner mig orolig, men det behöver jag inte oroa mig över. Jag känner mig arg men det behöver jag inte vara upprörd över. Det är inte lätt – men det kan faktiskt hjälpa en att separera nivåerna av lidande och därmed göra smärtan enklare att hantera.
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
13 januari, 2022

min instagram den här veckan har jag ett tema som jag kallar #omtag2022. Med inspiration för att ta ett omtag på livet och hälsan inför det nya året. Vi är många som behöver det tror jag.

När Erica och jag skrev boken Hjälp jag är utmattad 2017 kändes det som att vi var sist på bollen att skriva om utmattning. Men sedan dess har frågan bara blivit mer aktuell. I år är det sju år sedan jag blev utmattad. Det är så konstigt för om jag skulle uppskatta tiden skulle jag säga att det känns som kanske tre, fyra år sedan? Jag minns när jag blev sjuk och att folk sa att det kunde ta tio år att komma tillbaka. Det lät fruktansvärt i mina öron. Då skulle jag ju vara långt inne på tjugotalet?! Men nu kan jag konstatera att jag efter sju år fortfarande inte är riktigt frisk. Jag mår väldigt bra i mitt liv – men vissa funktioner i min hjärna har aldrig återhämtat sig. Men jag strävar inte heller efter att bli den jag var då. För det var ju hon som blev sjuk. Jag tycker mer om den jag är nu.

Alla tjejer jag umgicks tätt med under tonåren har under någon period sedan dess varit sjukskriven för utmattning. Hur allvarlig den varit har varierat. Några har lyckats bromsa innan de kraschat och då är skadan inte lika stor. Andra har varit riktigt, riktigt illa däran. Själv tycker jag att jag lägger absurda mängder tid och pengar på min hälsa. I form av att träna, minska min arbetsbelastning, anställa folk som kan hjälpa mig i mitt företag, höja min kunskap om hälsa och välmående och försöka hitta bättre rutiner kring sömn och mat. Men innan utmattningen la jag ju nästan ingen tid alls på det här så det får jag ju kompensera för nu.

Idag har jag suttit i många olika långa möten. Bland annat med mitt säljteam, med Malin Wollin för en hemlig grej vi snart ska berätta mer om, i möte med Charlotte och med säljchefen. Och mitt emellan mötena har jag lagt mig raklång på soffan och skalat en mandarin och blundat några minuter. Bytt skjortan till pyjamaströja så fort mötena tagit paus och sedan bytt tillbaka igen när vi börjat zooma. Sedan avslutade jag arbetsdagen med en långpromenad med en kompis eftersom det inte fanns tid att ta någon riktig lunchrast men jag verkligen behövde få lite luft, dagsljus och rörelse. Så på det hela taget tycker jag att den här dagen har gått bra. Hade det varit för sju år sedan hade jag suttit kvar vid datorn på de korta rasterna. Förmodligen bokat in något mer i pauserna och sedan hade jag absolut inte tagit tid för en promenad i slutet av dagen om det blev en lucka – utan istället klämt in mer jobb.

Långsamt börjar min tjockskalliga hjärna lära in lite bättre beteendemönster. Ungefär sju år har det tagit bara.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
12 januari, 2022

Igår gick jag på biblioteket och lånade en bunt böcker. Får hjärtklappning av bibliotek. Alla böcker som bara står där för mig att ta del av – helt gratis. Jag går runt som i trans och klämmer på olika pärmar och försöker minnas vad det nu vad jag blivit tipsad om att läsa? Sedan gör jag ändå som jag oftast gör på bibblan – kniper något lite på måfå. På det sättet har jag genom åren upptäckt många underbara författare.

Jag är dock inte riktigt sams med det “nya” stadsbiblioteket i Umeå. Men efter åtta år får jag väl bara ta mig samman och lära mig det ordentligt.

Kom i alla fall hem med den här fångsten.

Funny Girl av Nick Hornby för att jag började på den som ljudbok i somras men kom av mig. Liv Strömquists Den rödaste rosen slår ut. Vill egentligen äga alla hennes serieböcker som fysiska exemplar men det får bli någon gång när jag inte har tre hemmaboende barn och vi precis lagt pengar på en skoter. Jag såg i alla fall föreställningen när den kom till Umeå och den var väldigt bra.

Knep också Löparna av Olga Tokarczuk eftersom varje boktrave förtjänar en författare vars namn man svårligen kan uttala. Lånade dessutom Dunbar av Edward St Aubyn eftersom jag hört mycket gott om honom och även läst en av hans böcker (som jag dock inte har något minne av? Kanske inget gott tecken?) Slutligen plockade jag med mig 7 goda vanor av Stephen R Covey som är en självhjälpsbok som min assistent Charlotte tipsat mig om. Har den hemma redan på engelska – men någon måtta får det faktiskt vara på ambitionerna.

Tack förresten för input om bokrecensionerna i förrförra inlägget. Jag tror jag får skrota idén om att recensera varje bok eftersom blotta tanken gör mig matt. Jag gör istället som många av er föreslog – ett uppsamlande inlägg med vad jag läst den senaste månaden. Där kan jag också ha med ett kort utlåtande om varje bok. Och så gör jag bara något längre blogginlägg om jag verkligen får feeling för en bok.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
12 januari, 2022

Jullovets sista dag ägnade vi åt att åka pulka, bob och spark. Det var så vackert ute att man inte kunde göra annat än att sucka lyckligt

Till och med postlådorna var o-fula.

Hos Jakobs mormor finns en suverän pulkabacke på gården. När det är ordentligt plogat kan man komma långt ner på åkern.

Bertil åkte med lillebror och drog upp honom efteråt.

När vi tröttnat på bob bytte vi till spark. Ulf bäddades ner under filtarna

Men tröttnade snabbt och ville istället skjutsa storebror

Även det tröttnade han snabbt på och då fick Bertil skjutsa istället. På en spark i storlek Chihuahua.

Han har en ängels tålamod får jag säga. Lyckliga Ulf med sådana storebrorsor. Och lyckliga oss att vi fick ett sånt härligt jullov trots att det såg lite mörkt ut till till en början.

Idag hade jag min första kontorsdag. Behövde fixa bokföring, reda ut gamla mailtrådar och planera upp inför de närmsta månaderna. Kändes nästan oöverstigligt förskräckligt innan jag var igång. Men sedan har jag suttit i diverse teamsmöten med nya kunder och annonsörer för året som kommer. Och då blev allt lätt och roligt igen. Att veta att jag har sponsorer som möjliggör att jag kan lägga så här mycket tid på bloggen även nästa år. Det känns fantastiskt!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
11 januari, 2022

Igår kom vi hem från semester. Elva dagar borta. Så skönt att parkera bilen framför groventrén, tömma påsarna med smutstvätt och trycka rätt in i maskinen. Lägga tillbaka skidutrustningen på sin plats och lägga tillbaka börs och nycklar i sin låda. Så glad för groventrén sådana här gånger. Förut kunde ju packningen bli stående i hallen i veckor innan någon orkar ta itu med den. Nu finns en plats för allt.

Varför är det så konstigt att komma hem när man varit borta länge? Blir alltid förvånad över hur det ser ut och doftar. Tänker att det där första intrycket är en bra hint om vad andra ser den första gång de hälsar på. Det doftade gott av linoljesåpade golv. Mindre gott av överblommade hyacinter. Och det kändes av någon anledning som att vi hade åtta meter i takhöjd?

Idag var första arbetsdagen. På lunchen tränade jag dessutom. Har inte tränat sedan innan jul och sista veckan har jag känt mig så trög i kroppen, haft ont i ryggen och bara varit allmänt trött. Träning är med andra ord precis vad jag behöver. Imorgon åker jag längdskidor och på fredag ska jag träna igen. Så skönt att vara igång. Jag är så otroligt peppad på att ta hand om mig själv lite bättre.

Ett något decimerat matlag sågs ikväll. Men så mysigt att träffas, äta och prata efter flera veckor isär.

Hade tänkt ta bort allt julpynt nu på torsdag men det får åtminstone bli kvar över helgen. Det är på tok för mysigt att ta ner nu. Till och med granen som inte fått vatten på elva dagar verkar må bra. Alltså den är ju död men den har knappt tappat några barr. Nej jag ska njuta vidare.

Imorgon ska jag ställa väckaren på fem och stiga upp och jobba. Det är första dagen med de nya rutinerna. Kommer vara djuriskt trött men jag måste ju ge det någon vecka för att komma in i rätta banorna. Längtar redan efter lugnet och arbetsron innan resten av familjen vaknar.

Ska jag verkligen recensera varje bok jag läser på bloggen? Har snart läst årets tredje bok så med nya läsläxan kanske det blir 1-2 bokrecensioner i veckan på bloggen i sådana fall. Och det är ju kanske överdrivet från någon som annars sällan skriver om böcker. Vad tycker du?

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.