20 november, 2024

“Snälla Clara ta upp igen hur man gör ljust och fint i en vinterträdgård med hjälp av belysning. Vi har totalt kolmörker både i trädgården och runtomkring. En väg utan belysning och noll grannar. Det är som att titta rätt in i en vägg efter klockan 16 på eftermiddagarna. Jag får ångest bara jag skriver detta för det är så läskigt. Vi har en stor och grann björkhäck runt nästan hela tomten, går det att pynta den med belysning? Får inte in i mitt huvud hur det skulle bli snyggt riktigt. Har pyntat runt en av husets uteplatser för där fanns en bjälke men i övrigt är det bara huset och tre lampor i trädgården (fast belysning). Alla som bor på detta sätt med noll grannar och noll närhet till stad vet hur totalt mörker känns och ser ut. Några fjuttiga lampor hjälper nada, det lyser upp en kvadratmeter på sin höjd. Vad göra? Hjälp!!”

Så skrev signaturen Nat och jag är helt med på hennes linje. Bor man på landet med långt till grannar och kanske till och med utan gatlyktor kan det vara ruskigt mörkt och deprimerande på gården under vinterhalvåret. Här kommer lite tips och lärdomar jag gjort genom åren.

Den fasta belysning som finns på vår gård är först och främst en brolampa. Sedan har vi också små enkla lampor som Jakob köpt på Amazon och skruvat upp. Inga fasta elinstallationer utan det är sladdar som ligger ute året om. De smålamporna lyser upp där vi ofta rör oss. Som vid garageportarna, källaringången och husknuten med stentrappen. Här tycker jag att man ska tänka på att hellre ha fler lampor med svagare styrka, än färre och starkare. Annars blir man bara bländad.

Ett år använde Jakob också dessa lampor för att ljussätta träd och buskar. Det var superfint, men eftersom det snöar så mycket var det svårt att hålla efter belysningen. Man fick hela tiden hissa upp och skotta av den. Så nu har vi slutat med det.

Och om vi pratar ljusslingor tycker jag att det är bättre att lägga lite krut på en ordentligt stor ljusslinga än flera små. Ser ibland att det säljs ljusnät som är 1 x 1 meter – men det är ju liksom ingenting. Knappt att det räcker runt en vissen pion ens? Nä, köp istället ett lite större nät som faktiskt täcker in någonting. Hellre ett litet äppelträd fullkomligt invirat i ljus än ett stort träd med en liten lösa slinga som mest ser ut som en tarm. Man får mer per pang för pengarna på det viset! Se verandabilden ovan för bevis. Pilträdet ser ju ut som en liten kristallboll.

Problemet med utebelysning är att den oftast sitter på fasaden, eller nära huset. Så att man istället för att bli vägledd fram till gården blir bländad. Och när man trevar sig fram till ytterdörren känns det som man deltar i ett polisförhör.

Så flytta ut belysningen en bit i trädgården. Då lyser den dels upp vägen fram till huset – dels ser du den också inifrån. Har du inget lämpligt träd eller buske så kan du kanske trycka ner en utegran och klä in den? Eller så hittar du andra strukturer i trädgården som kan kläs in. Som tex en rosenbågen, som här ovan. Har faktiskt beställt en väldigt enkel rosenbåge för några hundralappar som jag tänker klä i granris och slingor och sätta i häcken vid vägen, så att det blir en pampigare entré. Det får bli ett projekt för någon helg här framöver.

Ett tips är också att nu i vinter notera var belysning saknas – och till sommaren plantera för det. Det var så jag gjorde när jag insåg att det behövdes en grön thuja utanför mitt köksfönster, som alltid skulle kunna agera utegran. Har faktiskt planterat otaliga buskar och träd med baktanken att de ska vara ljusklädda vintertid.

Det finns ju också fristående ljusträd. Hade under några år dessa från Clas Ohlson och de förgyllde nedre delen av trädgården, där vi saknade något att hänga slingor i.

En upplyst fågelbur (eller lykta) på ett trädgårdsbord kan också blir ett trevlig blickfång och ljuspunkt. Kan placeras ut lite varsomhelst.

Har man några oömma trädgårdsmöbler så tycker jag att man kan låta dem stå ute i trädgården som en dekoration. Våra gröna i järn står ute året om. I februari är de helt översnöade men fram tills dess är de ett vackert motiv och en plats att liksom dekorera kring med ljus. Här hänger slingor mellan pilträdet och en stör nedstoppad i en kruka. Slingorna skapar en härlig rumslighet i trädgården, så att man nästan vill sätta sig ner.

Det är fint att mixa stora ljus med små, för övrigt.

Man ska heller inte glömma att ljus i fönster adderar till i trädgården. Har till exempel alltid en stor julstjärna i vårt garagefönster. Det ger extra ledljus, men är också en trädgårdsdekoration.

Skulle också vilja tipsa om att satsa på något ordentligt stort. Tycker i regel att kransstommar och kransar som säljs är alldeles för små och taniga för att göra ett hus rättvisa. Här köpte jag istället en tunn metallstomme från Blomsterlandet, typ är 80 cm i diameter. Var inte alls dyr. Sedan virade jag runt lite gröna fuskslingor (äkta gran är förstås finare ) och därefter en ljusslinga på sex meter. Då blev det en rejäl dekoration.

Men på vår veranda ger den ju ändå ett ganska nätt intryck. Så var inte rädd för att fläska på!

Vi har några uttag på utsidan av huset, för motorvärmare och sånt. Där stoppar jag i sladdvindor med flera uttag i. Har totalt tre sladdvindor i trädgården som placeras ut strategiskt för att täcka alla behov. Efter ett tag snöar de över och syns inte mer. Var alltid noga med att välja en sladdvinda för utomhusbruk.

Ett problem med att träd och buskar växer är ju att samma slinga sällan passar mer än två år på samma plats. Första åren satte jag slingor i alla pilträd – men det finns inte en chans att kunna göra det nu. Och förut satte jag nät i alla syrebuskar men de har också blivit för stora. Vare år får jag tänka om med mitt dekorerade och nu är det snarast mina rosenbuskar som är lagom stora för att hålla ett ljusnät.

I år ska det här lilla aroniaträdet föräras med ett ljusnät, för första gången. Tidigare år har det varit för liten för att kunna bära upp det.

Slutligen tycker jag att det är fint att hänga ljusslingor kring själva fasaden. Kring ledstången på en farstubro, eller takutskjutet ovanför trappen. Både dekorativt och hjälpsamt i mörkret.

Som svar på Nats konkreta fråga så tror jag att det kan vara svårt att på något snyggt sätt hänga en ljusslinga i en lång häck. Risken är att den vingkar omkring i häcken och mest ser tanig ut. Snyggast vore förstås att lägga ett nät över hela häcken – men det blir jättedyrt och är nog inte riktigt realistiskt. Finns det något halvhög buske framför häcken som istället kan prydas av nät? I sådana fall så tror jag på det!

Utebelysning kostar en rejäl slant, men några av mina slingor har jag ju haft i åtta-nio år. Och med tanke på att de lyser halvårsvis så är kostnaden inte så stor om man slår ut den. Men det går inte att komma ifrån att de förstås ändå innebär en investering vid själva införskaffandet. Jag är därför tacksam för alla i byn som dekorerar så fint i sina trädgårdar, och skapar små öar av ljus i mörket för mig att gratisnjuta av!

20 november, 2024

I veckans avsnitt av podden har Malin blivit kontaktad av deltagare i Gift vid första ögonkastet. Ris och ros uppstod. Och jag har fått nya, djupa livsinsikter efter att ha läst alla reaktionern till det här inlägget, som handlar om när Bertil sov själv i skogen.

Det handlar om vikten av att kunna bita ihop och glädjen i att ha det riktigt, riktigt tråkigt på jobbet. Samt att hellre drunkna vid ensambad än att dö av försiktighet.

Det blir livsråd till ängsliga och mörkrädda. Samt lite om bananer. Trevlig lyssning!

19 november, 2024

Jag är SÅ glad och stolt idag för jag har fått veta att Hemmets Almanacka är nominerad till Adlibrispriset i kategorin Livsstil. Så lycklig över det fina mottagandet av den här bokserien jag nu kickat igång. Underbara Vinter vann ju förra året Adlibrispriset för Årets kokbok och det var extra roligt eftersom det ju är folkets bokpris – där läsarna får rösta.

Vill också passa på att säga tack till dig som köpt Hemmets Almanacka och som ser till att den två månader efter släpp fortfarande ligger på topplistorna. TACK!

Om du vill rösta på min bok kan du göra det här.

18 november, 2024

Här kommer senaste dagarna i bilder!

I fredags firade jag med Erica, att det går så bra för Hemmets Almanacka! Jag bar en loppad angorajumper och en kjol från Jumperfabriken.

Och Erica bar blondinens bästa blå färg.

Vi åt Wallenbergare och hade så mycket att prata om. Så glad att Erica finns i mitt liv.

På kvällen var Jakob på punkkonsert och jag hade fredagmys med barnen. Det kliade i hela kroppen efter att istället för att se på film byta gardiner, organisera i lådor, möblera om och spika upp tavlor. Men efter att vi sett på film (såg Hitta Nemo som barnen inte hade sett) var jag så trött att jag la mig samtidigt som barnen. Fast jag hann i alla fall såga till två rundstavar och betsa dem innan jag somnade. Så att de skulle vara redo till dagen därpå.

Lördagen inleddes med städning av huset. Var så trött och sur, trots att jag sovit ordentligt. Det enda som fick mig att orka städa var tanken på att sedan få göra fint! Rundstavarna blev nya gardinstänger med gamla fästen, till köket. Har tänkt ordna detta i säkert fem års tid, men aldrig kommit till skott.

Se vilka fina, vintriga gardiner jag satt upp i de lite bredare stängerna! Handvävda i stadig ull. Vintertid vill jag ha ordentliga gardiner så att det inte känns som kylan och snön strålar in i huset.

Satte årets sats av glögg. Har faktiskt kvar sedan förra året, så jag gjorde bara en liten sats. Men vill inte vara utan detta, då det doftar så gott i hela huset.

Glöggen ska ju stå i minst fyra veckor i rumstemperatur och det får hela nedervåningen att dofta julkryddor! Receptet hittar du bland annat i min bok Underbara Vinter.

Jag monterade en gardinstång ovanför köksfönstret ner mot åkern och hängde upp en rutig röd sak. Här har jag aldrig haft gardinstång förut, men kände att det behövdes.

Farmor kom och hälsade på och det spelades spel, ritades ritgubbar och så var de ute i trädgårdens mörker och lekte knutgubbe.

Efter middagen påbörjade jag ett julpyssel

Och barnen var med på ett hörn, tills de började se på film med Jakob och jag fick pyssla själv.

Se på film är någonting jag nästan aldrig har lust att göra. Vill mycket hellre skapa, måla, baka eller plocka med mina saker. Och min storasyster kan typ inte se på film. Inte utan att handarbeta samtidigt, eller tillverka ett halsband eller något. It runs in the family. Kan för övrigt aldrig sitta helt still när jag sitter still. Skakar alltid på en fot eller ritar lufthjärtan med stortårna. Erica brukade behöva lägga en lugnande hand på mitt lår när vi spelade in En Underbar Pod ihop….

Jag hade till min enorma glädje sett att det skulle börja snöa på kvällen och jag kunde inte somna förrän jag försäkrat mig om att det stämde. Vid midnatt gick jag ut och fick syn på det här! Och sedan kunde jag äntligen sova sött.

Och vakna glad till det här.

Bar ner alla pelargoner på vinterförvaring i veckan. De blommade som tokar och var helt enorma, men jag var LESS på dem! Nu förtjänar de att vila. Och jag förtjänar att vila från dem. Dessutom skymde de allt ljus utifrån och det vill jag inte.

Har ni sett vilka otroligt vackra gardiner förresten? Hittade dem hos Anettes byggnadsvård i Nordmaling. Jugendgardiner som jag parat ihop med riktigt gamla spetsgardiner. Vackert så man dånar.

Barnen har återupptäckt det här spelet. Ibland behöver man bara plocka bort och ställa fram saker igen för att de ska kännas fräscha och roliga. Gäller både för barnens leksaker och mina.

Efter frukosten gick jag ut för att plocka bort alla ruttna pumpor och äpplen.

Men är inte så peppad på att dekorera farstubron, innan vi fått tillbaka dörren som bytt färg. Klart jag passar på att byta färg på den när den ändå ska målas. Var lite djärv den här gången och är faktiskt osäker på resultatet. Om jag snabbt kommer tröttna på den alltså? Men när den väl är grundligt renoverad så kan jag ju enkelt måla om den igen, när andan faller på. Och det ger mig mod att vara lite djärv.

Så vit som en snö.

Hängde upp och fyllde fågelmataren med frö. Den är så ful tyvärr. Men tycker inte att jag hittar någon riktigt fin i butik heller, så den här får hänga med en vinter till.

Sedan gick jag in och satte en saffransdeg. Var så sugen på att baka någonting. Och medan den jäste…

…bakade jag också en sats saffransskorpor. Båda recepten från min egen bok.

Fast nu varierade jag mig och tillsatte hackad mandel.

Uffe hjälpte till och formade korvarna

Sedan åkte Jakob till vårt lilla badhus med pojkarna. Och jag fick njuta ensamheten, lyssna på podd och baka.

Målbild för loppisfyndet. Check på den!

Det blev väl en sisådär femtio goda bullar av degen och under tiden lyssnade jag på tre Söndagsintervjun med Martin Wicklin. Ronny Ambjörnsson (så berörande, vackert och fullkomligt prestigelöst) Britta Marakatt-Labba (som både gjorde mig rasande och hoppfull) och slutligen Marcus Samuelssons starka intervju som jag tror gjorde extra starkt intryck efter min egen resa till Etiopien. Att tänka på var han kommer ifrån och hur långt han har tagit sig trots rasism, diskriminering och allt han fått utstå.

Tre fina intervjuer om olika slags “klassresor” genom samhället. En arbetargrabb, en samisk flicka och en adopterad pojke från Etiopien. Som alla mött motstånd och utmaningar och reflekterar intressant kring dessa. Kände mig både tankfull och inspirerad av att lyssna. Och så grät jag en skvätt. Söndagsintervjun när den är som bäst!

Saffransskorporna var klara. Nu har jag och Jakob något litet gott till morgonkaffet.

Mörkret sänkte sig och barnen kom hem trötta, hungriga och blöta i håret.

Uffe är helt otrolig när han badar. Han dyker från kanten vid djupa delen som är 180 cm. Ner till botten utan puffar, simmar och hämtar ringar och tar sig upp på kanten igen. Är övertygad om att det är hans hejdlöshet som liten som nu tar nya, vettiga vägar när han är fem år. Lång näsa åt de som förfärade sig över att han var så “ouppfostrad” och “vild”.

Med vänlig hälsning, Alma Svensson i Lönneberga.

Medan jag lagade middag eldade Folke i vedspisen och blev förhörd på sina engelskaglosor av storebror. Och efter en kort tupplur orkade jag masa mig till ett halvtimmespass på gymmet och därefter en promenad. Vidrigt jobbigt och noll procent kul. Men jag gjorde det ändå!

17 november, 2024

Hela helgen har jag varit trött, men med ett otroligt kli i fingrarna efter att skapa. Behöver få göra någonting kreativt med händerna varje dag – annars känner jag mig rastlös och missnöjd. Jag är också i den här konstiga mellanperioden när jag är som en otålig häst i startfållan. Inför första advent är det ungefär som inför vårens ankomst till Västerbotten. Man väntar, väntar och väntar och får inte börja. Det går inte att börja! För trädgården är full i snö och det är kallt. Men sedan över en natt blir det vår och då känner man sig direkt försenad. Som att man borde ha börjat för en månad sedan. Och precis sådan är känslan i november. Jag kan inte dra igång med allt redan nu, men jag vet att när jag väl får dra igång så kommer jag att känna mig försenad.

Eftersom vi firar jul hemma i år kommer jag dock påbörja julmaten betydligt tidigare. Köttbullar, kålrotslåda, grönkål, brunkål och lite andra saker mår inte dåligt av att förberedas i god tid och frysas in. Så det ska jag göra de närmsta helgerna. Julkakor ska också bakas, även om risken är att man hinner äta upp dem om man gör dem för tidigt.

Idag är jag i alla fall glad och vintrig till sinnet efter att snön har återvänt. Det snöade inatt och nu snöar det igen och det verkar ska snöa flera dagar den kommande veckan. ÄNTLIGEN! Usch och tvi för en november med barmark i Västerbotten.

16 november, 2024

Tycker så bra om sockerkakor i alla former. Men vem gör inte det förresten? Jag gör gärna saffranssockerkaka den här tiden på året.

Med brynt smör för en extra god och djup smak.

Gräddar i en slät form

Gör en frosting av färskost och låter den snöa över med kokos.

Succé!

Snöig saffranssockerkaka

Detaljer

Portioner

10 bitar

Tillagningstid

40 minuter

Ingredienser

  • 100 g smör

  • 1 kuvert saffran

  • 5 ägg

  • 3,5 dl strösocker

  • 1 1/2 dl filmjölk

  • 5 dl vetemjöl

  • 3 tsk bakpulver

  • Glasyr
  • 200 gr mjuk färskost

  • 25 gr mjukt smör

  • 1 dl florsocker

  • 3 msk citronsaft

  • 1 1/2 dl kokosflingor

Gör så här

  • Sätt ugnen på 175 grader
  • Smör och bröa en sockerkaksform
  • Smält smör i en kastrull. Låt det stå kvar på värmen under vispning, tills det är brunt och har en nötig doft. Tillsätt saffran och låt svalna.
  • Vispa ägg och socker vitt och pösigt
  • Blanda mjöl och bakpulver i en bytta och rör försiktigt ner i äggsmeten tillsammans med saffranssmör och fil.
  • Häll upp i sockerkaksformen och grädda i mitten av ugnen i ca 40 minuter eller tills den inte längre är kladdig i mitten (känn efter med en sticka)
  • Under tiden kakan gräddas – vispa färskost, smör, florsocker och citron till en frosting som inte får vara för trögflytande. Tillsätt mer citron om den känns hård.
  • Låt sockerkakan kallna i formen och lossa sedan försiktigt. Ringla eller bred över frostingen på kakan och strö över kokosflingor

15 november, 2024

Jag har två listor i min telefon. En som heter Vinterutflykt och en som heter Sommarutflykt. Jag skrev dem som stöd till min utmattade hjärna efter att vi upprepade gånger åkt till skidbacken eller stranden med basala delar av packningen hemma.

Men nu kan jag bara kika i listan och pricka för och det är så mycket lättare!

Här är min standardlista för en vinterutflykt. Typ att vi åker skridskor, längdskidor eller traskar ut i skogen. Den kan justeras inför utflyktens specifika behov, men är en bra grund att utgå ifrån. Så att man inte måste börja från noll varje gång och planera.

Vinterutflykt – packlista
  • Något att sitta på. Liggunderlag, renskinn etc
  • Ved
  • Tändstickor
  • Tändpåse paraffin
  • Kniv (till att spänta ved och till fika)
  • Termos
  • Koppar
  • Vattenflaska
  • Ev bestick
  • Toapappersrulle (för all sorts nödighet)
  • Grillhalster (om vi ska grilla)
  • Plåster (så man inte måste avbryta direkt någon får skavsår)
  • Extra par varma strumpor som passar valfri i familjen
  • Pannlampa
  • Korv & bröd
  • Ketchup, senap, rostad lök
  • Mjölk i flaska till kaffe
  • Mjukt bröd
  • Något litet sött. Tex marschmallow eller singoallakex.
  • Specifik utrustning som krävs för tillfället. Skidor, stavar, pjäxor, skydd, hjälmar och skridskor.

Och här finns en lista för hur man över huvud taget får med sig familjen på utflykt!

14 november, 2024

När gick andra människor ifrån att vara en trygghet i våra liv – till att vara ett hot mot vårt välmående? Det grubblar jag över när jag klickar runt i sociala medier och får tips om allt ifrån hur man undviker energitjuvar, säger upp bekantskapen med toxiska människor och begränsar hur folk kan interagera med en i det offentliga rummet.

Kanske känner vi att vi behöver slippa ifrån andra människor för att vi bor så tätt tillsammans i stora städer? Åker ihop på bussen och tunnelbanan eller trängs i affärer? Eller för att vi får upp andras liv i våra flöden dagligen? Vet allt om andras sminkrutiner, barnuppfostringsmetoder och dieter. Kanske detta gör oss så fullmatade med intryck att vi föredrar att hålla oss på vår kant resten av tiden?

Men jag tror att vi är fel ute. Jag tror inte att det är mindre interaktion med människor som är lösningen – utan mer. Men på ett annat sätt.

I boken Existensboosten av Siri Helle skriver hon om den omfattande studien “What do happy people do” med analyser av enkätsvar och dagboksanteckningar från 34 års tid.

När man jämförde svaren från de allra lyckligaste personerna med resten av deltagarna framträdde ett tydligt mönster. Lyckliga människor hade en avsevärt aktivare livsstil. De träffade vänner och familj oftare, gick i kyrkan och intresserade sig i en rad intressen. De ägnade betydligt mindre tid åt tidsslukaren som sysselsatte de mer olyckliga deltagarna: Tv-tittande.

Vidare skriver Siri om vikten av sociala sammanhang.

Särskilt underskattat verkar det vara med sociala sammanhang som en förening, församling, släkt eller kompisgrupp. Sammanhang där du har en självklar plats, där det räcker att bara dyka upp för lite kravlöst umgänge. Även om enskilda relationer är värdefulla verkar sociala sammanhang extra välgörande för ett långt och välmående liv.

Ytlig social interaktion får oss alltså att må bra. Och tvärtemot vad jag själv skulle ha gissat verkar humörhöjningen vara större när interaktionen sker med någon man inte känner.

I studier där man uppmuntrat människor att på försök småprata med en främling, till exempel på tåget, så gör det båda på bättre humör. Detta gäller trots att försöksdeltagarna på förhand varit tveksamma och trott att de skulle trivas bättre med att sitta tyst/…/Vi är omgivna av människor som vi stöter på utan att vi utvecklar en nära relation – klasskompisar, grannar, kassörskan i mataffären. Undersökningar visar att ju mer vi interagerar med sådana människor under en dag, desto bättre känner vi oss. Det ger oss en känsla av tillhörighet till sammanhanget och grannskapet vi vistas i.

Det här är någonting jag verkligen upptäckt i mitt eget liv. Jag mår så otroligt bra av att bo i en by, där dessa typer av interaktioner ständigt sker. Jag småpratar med någon på affären, jag stannar och diskutera broddar och ljudböcker med en granntant som är ute och går. Jag dricker kyrkkaffe och utbyter kakrecept och jag stöter dessutom ofta på mina nära vänner – men på ett lite ytligt sätt. Som när vi står i kön och ska hämta ut ett paket, eller lånar mjöl av varandra när affären är stängd.

I den amerikanska presidentvalskampanjen pratades det mycket om vikten av community. To have a sense of community” Jag har inte riktig förstått vad det betytt tidigare. För det är något mer än att “bara” känna gemenskap. Det är också att känna ett slags ansvar för gemenskapen. Och jag gissar att det är min sense of community som gör att jag varje vår plockar skräp längs vår byaväg, när snön smält bort. Eller att jag är med i byaföreningens kulturutskott, för att kunna skapa något trevligt för oss som bor här.

Och det är också vad som gör det så trevligt att vara med och vårstäda vid badplatsen nere på byn. Vi gör det för vår gemensamma trevnad! Och det är så mycket större än att göra något för bara min familjs trevnad. Och det fina med att umgås och samarbeta med folk man har en ytlig relation till, är att man då behöver interagera med människor som kan vara väldigt olika en själv. Jag vet att vi röstar på olika saker, tycker olika om alltifrån vargjakt till vindkraft. Men eftersom vi bor i vår lilla by och försöker göra den bättre, så drar vi ändå åt samma håll. Och det är precis det sense of community som vi alla behöver. För att må bra och kunna bygga ett bra samhälle.

13 november, 2024

Veckans avsnitt av Wollin & Clara handlar om blygisar och att de får oförtjänt mycket kredd. Är de verkligen så mycket mer analytiska, intelligenta och mystiska än oss pladdrisar? Eller är de bara….tysta?

Och så handlar det om föräldrar som inte låter barnens kompisar komma in i huset och leka. Och lite om vegetarianer som stjäl recept från köttätare och (tyvärr) också lite om kantareller.

För att lyssna måste du vara prenumerant. 29 kronor i månaden, ingen bindningstid för Sveriges bästa podd.

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.