Har jobbat tio timmar och är så trött så jag vill lipa. Alternativt slå ner någon. Häromdagen blev jag så arg att jag kastade sönder min mobiltelefon. Folks reaktioner när de hör detta är "Kan du bli så arg?" En trevlig reaktion måste jag medge. Tydligen ger jag illusionen av en lugn och sammansatt människa som vänder andra kinden till. Precis som jag försöker vara. Men ibland misslyckas jag med mina föresatser. Då kan jag kasta sönder min mobil, eller slänga en stol genom rummet. Men bättre det än att ta ut det på mina medmänniskor tröstar jag mig med. En ny telefon kan man alltid köpa.

Jag antar att ilskan kommer av den extrema stress jag levt med sedan fyra år tillbaka. Oftast klarar jag det bra. Men ibland blir trycket för stort. Jag kallar det Äggskalskänning. Pratade med Katarina idag om hur det kommer sig att vi egentligen orkar? Men när man går igenom tunga saker läggs en extra växel in. Den är sjukt bra att ha. Trots att köra på den är lite som att låna bensinpengar från Finax Telefonlån. Allt verkar fine and dandy. Tills du en dag blir återbetalningsskyldig, med en ränta på 300 procent. Ingen mer bensin för dig baby. Och bilen stannar. Och bensin är inte det enda du behöver till råga på allt. Däck, ratt och kaross saknas. Bilen går inte igenom besiktningen och du måste skrotas. Men du har inte råd. Så du får rosta sönder på en åker. Jättekul.

För att slippa bli skyldig Finax Känslomässiga Telefonlån sjukt stora summor gäller det att leva så att du aldrig blir skyldig. Stanna hemma när du är ledsen. Gråt när du behöver grina. Släng porslin när du är förbannad. Och var glad när du får chansen.

Det här var årets fjantigaste liknelse. Jag gillart'!

Dagens klädsel. En klänning från Annas kvarlämnade garderob. Ljuvlig såklart. Paljettskor och tjocka armband till gör looken komplett. Har aldrig varit mycket för paisleymönstrat. Men på den här gillar jag det!

Jag älskar långklänningar

Klär mig 70-talschic för att gå till kyrkan

Jäkla skit, försöker ladda upp bilder som vägrar funka. Ni får ingen dagens outfit idag då.
Nu: Frukost med jobbet.

Var på födelsedagskalas ikväll. Trotsade magen och humöret och gjorde mig fin för att fara. Ibland blir jag knäpp på mig själv i sociala sammanhang. Jag tar så mycket plats. Ibland kan jag verkligen lämna ett ställe och känna "Fy vad mycket Clara det blev ikväll" Jag misstänker att jag kör över folk med min höga bestämda stämma. Men jag vet inte. Det är ju inte direkt någon som klagat. Och samtidigt blir jag sjukt less på att jag ens ska behöva oroa mig för det. Varför skulle jag inte ta plats lixom? Det är ju den jag är! Jag minns att min svenskalärare sa till mig att jag skulle ta mindre plats i skolan och låta de andra tjejerna höras. Jag fattar inte varför hon sa det till mig! Den enda tjejen som vågade prata skulle backa för att de andra tjejerna skulle våga. Varför bad hon inte killarna backa?

Jag tror att jag kan uppfattas som bufflig. För jag tar för mig. Om det är fika med ett gäng kompisar och det blir tårta kvar börjar samtliga gäster truga killarna att äta. Tror de inte att tjejerna vill ha tårtan lika gärna? Eller behöver killarna tårtan mer? Om jag hinner brukar jag frivilligt slänga mig över tårtan. Då ser jag i alla fall till att det är en tjej som får den. Eller om det finns tre fotöljer och resten får sitta på kuddar på golvet. Då brukar jag kasta mig över fotöljen för att se till att inte killarna får alla. Jag gör det i jämställdhetens namn, men ända blir jag buffeln!

Ibland skulle jag önska att jag inte hade det där feministiska tänket inbyggt, som får mig att se rött i alla möjliga situationer. Som inte alltid måste påpeka det sexistiska och döda stämmningen. Ibland önskar jag att jag kunde ta min fotölj och nöja mig utan att kommentera faktumet att alla andra tjejer sitter på golvet. Ibland vill jag bara skrika: Skyll er själv mesproppar!! Sitt där då och få skavsår i stjärten om det nu är det ni vill. Bara för att jag är tjej ska inte jag rädda er. Ni får rädda er själva!

Och ännu mer less blir jag på att jag alltid måste berätta sådant här för alla. För att gardera mig. Om ni tycker jag är bufflig så ska ni inte tro att jag är clueless. Jag måste förekomma dem och visa att jag minsann har tänkt på allt och fast jag är burdus är jag rar som en sockerskorpa. Jag är så less på att försöka verka perfekt. Hur perfekta är mina vänner då? Inte ett pilliskit någon av dem! Och varför skulle de vara det? De är ju ok i alla fall!

Nu avlägger jag ett löfte om att Sluta gissa hur anda personer uppfattar mig! Den som är irriterad får klämma ur sig det. Annars har de ingen rätt att vara irriterade. Oh fuck it! Därmed basta!

Tjusiga guldklackisar som jag fick ärva av min fina faster i sommras.

(Vänligen plocka ner klackarna från taket när ni lämnar festen)

På Modettes hemsida kan man läsa att tidningen läggs ner. Webbdelen lever kvar, eftersom att den blivit en succe. Men trist med tanke på tidnigen, vars första nummer jag dissade och vart senaste nummer jag hissade! Jag tycker att den behövs. En mindre glossig och mer realistisk modetidning. Bra i sitt slag. Men när upplagorna inte lever upp till förväntningarna kan inte ens en tidningsjätte som Egmont göra konstgjord andning allt för länge. Tyvärr.

Idag var en dålig dag igen. Dåliga mensvärksdagen inföll idag. Inte roligt. Det infaller alltid en sådan dag per mensvecka. Oftast försöker jag parera den genom att ta ledigt just då eller knapra tabletter (trots att de inte tar bort värken utan bara dämpar den lite) I tisdags trodde jag att jag skulle ha dåligamensvärksdagen. Det passade utmärkt att jag tog ledigt då eftersom att jag dessutom var världsdeppig. Men inte. Det var inte alls den dåliga mensvärksdagen den dagen. Den blev istället idag. Och jag fick stanna hemma igen. Lite deppig med mycket ont. Lite glad för min ipodnano och mobil som Jakob köpt till mig. Snäll som smäll.

Men nu ska jag inte klaga över värk något mer. Det enda som är tristare än att höra någon klaga på värk är att höra någon klaga på trötthet. Vad ska man säga lixom? Gå och lägg dig!

(Världens näst tristast klag. När man söker på Klag kommer den här bilden upp först. Man kan inte klaga!)

Pest eller kolera?

Jag blir knäpp av hela den här Sluta dricka flaskvatten debatten i media. Jag tycker att man har missat en uppenbar sak med flaskvattenkulturen. Många, inklusive mig själv, köper vatten på flaska istället för att köpa läsk. Ett festligare alternativ till kranvatten på fredagsmiddagen. Och som landet ligger med ökande fetma så borde man snarare uppmuntra de nyttigare alternativ som finns.
Varför klagar man inte på CocaCola, Fanta, eller Sockerdricka, som innehåller lika mycket vatten som Loka? Och dessutom massor av onyttiga ämnen som socker, konserveringsmedel, färgämnen och koffein. Man kan till och med se att överdriven CocaCola konsumtion urholkar skelettet! Är det något vi människor borde sluta dricka, ja inte fan är det mineralvatten! Och hur mycket vätska är det inte i den öl som folk klunkar i sig litervis av varje vecka? Varför granskas inte den? Och hur många miljarder kostar inte den alkoholrelaterade brottsligheten varje år? Var finns miljömedvetandet i att lastbilar kör omkring fyllda med vatten och beroendeframkallande substans till folket, paketerat i aluminiumburkar?
Jag tycker att man istället för att klaga på flaskvattnet ska klaga på öl och läsk. Utan dessa två drycker skulle vi kunna spara en hel del dyra sjukhuskostnader för övervikt och alkoholrelaterade skador. Och ja, jag vet att det är onödigt att köpa vatten på flaska när det finns i kranen. Men det är onödigt att röka när du lika gärna kan inhalera genom ett avgasrör. Eller dricka öl när du i stället kan strypa dig halvt och uppnå en liknande yr effekt. Men nån jäkla måtta får det faktiskt vara!

Jag och Jakob plockar stenar på Trysunda…eller nått…I wish

Jag har upptäckt en bloggare som är helt fantastisk. Hon gör mig lixom lite illamående och avundsjuk och superlycklig på samma gång. Egentligen skulle jag vilja hålla henne hemlig. Hon är för bra för att nämnas högt. Man känner lixom konkurrensen. Men eftersom jag inte har mycket till övers för avund så tänkte jag tipsa om henne för er. Hon är fantastisk. Mitt bästa avundsjuksknep är för övrigt att berömma dem man är avundsjuk på. Då känner man sig snäll och storsint och väldigt bra och inte avundsjuk alls. Så, här kommer Norska StyleBytes. ( som jag förövrigt hittade hos underbara Nano) Håll till godo!

Läste den här artikeln idag. Mycket bra. Säger det som jag länge tänkt. Vissa ateister talar föraktfullt om religioner. Trots att de själva tillhör den Gudlösa religionen Ateism. Man tror att ca 4 procent av världens befolkning är ateister. En ganska liten religion. Som precis som alla andra religioner baseras på tro och inte vetande.

Jag tror på kärlekens Gud
Vad tror du på?

Idag har jag mammas Mahjonginspirerade 70-tals shorts i frotte på mig. De är finfina! Och höga.
Knästrumporna är Lindex, Skorna Bianco, Blusen från tant Märta och väskan är Friis.

När jag nu ser mig själv i de här kläderna tänker jag… 

Till eder vanliga dödliga. Här får ni skåda den upphöjda Underbaraclara. På sin säng skrivandes storslagna tankar och bloggideer, att förgylla eder vardag och upplysa ert mörker med. Hon kommer med insikt och glädje. Storsinthet och geni. Men framförallt ödmjukhet. Fall ner på knä och prisa henne.

Bytte bort idag på jobbet och tog ledigt istället. Har suttit och planerat hösten, gått regning skogspromenad med Jakob. Varit jätteledsen. Skrattat och pratat med Emma och Elina. PMS, jag leder bönegruppen och en sjukare mamma gjorde den här dagen alldellens för tung.

Allt allt allt.

Denna gräsligt förtjusande väska hittade jag på min favoritwebshop poshgirlvintage.com
Underbart ful.

Otaliga är de som bloggat om Kenneth Jay Lanes rara smycken. Söta och unika, men tyvärr rätt dyra. Till alla fattiga/snålisars enorma glädje finns svenska budgetalternativet Ms Bijoux. De gör smycken "inspirerade" av bland annat K. Jay Lane. Kopiorna är inte några kopior rakt av. Vet man minsta lilla om originalet misstar man sig inte. Men vill man bara stjäla lite glans från den förbjudna och i ärlighetens namn ganska dyra frukten, kan man gott slå till på budgetalternativet istället. Välj själv:

Äpplehalsbandet: Originalet – Kopian
Jordgubbshalsbandet: Originalet – Kopian
Djurarmbandet: Original – Kopia

(Bilder från Kyssjohanna.se och Accessora.se)

Jag förstår mig inte på höstmodet. Kan inte greppa det. Känner det inte i fingerspetsarna. Inget habegär. Inget måsteplagg. Inget VILL HA VILL HA VILL HA! Det spelar ingen roll hur många sammanfattningar jag läser om höstens trender. Jag förstår dem inte. Det finns inga turbaner, latexleggings eller silverbodys att förfasa sig över och genast börja använda. Bara samma gamla idisslade sörja. Jag läser om de höga handskarna ( hallå vintern 06!) blockfärgerna (jajaja) och bikerjackan (gäsp). Och om jag ser en tunika till tights någon fler gång så faller jag död till marken!

Ja, jag är gnällig. Men det är min rätt som modebloggare. Right!

Dagens outfit. För tredje dagen i rad. Om jag sover hos Jakob och glömt ombyte uppstår den otrevliga bieffekten. Nåja.

Kjol: Min systers design
Skor: Wedins
Linne: Vila
Halsband: Vintage
Glasögon: Farmors

Igår hade vi personalfest på jobbet. Först spa sedan thaimat och butikshäng. Personalfesterna urartar alltid i klädprovningsorgier där man blir uppmanad att köpa allt man provar eftersom att alla är så positiva och bra säljare. Särskilt på pickalurven. Nåja. Inga kläder inhandlades då jag på senare tid blivit en snål djävul som räknar sina slantar tre gånger om dagen.

Jag är en periodare när det gäller pengar. Slarvade bort massor av pengar för några veckor sedan. Detta gjorde mig till den dekadenta spendersugna Slösa. Men när slantarna kom till rätta blev jag istället den prydliga rättrådiga Spara. Inte ett öre får gå till spillo. Måttlighet har för övrigt aldrig varit min grej. Åt något håll.

Var hos optikern idag. Sådant gör mig nervös. Det känns som att jag svarar fel hela tiden.

-Är ringen skarpare i Alternativ ett eller Alternativ två?
– Alternativ ett.
– Är den skarpare där? Frågar hon med misstro i rösten. Och jag börjar tvivla. Tvivla på min egen syn. Föreställer mig att jag får fel styrka på glasen, eftersom jag verkar svara fel på frågorna.

– Läs raden där.
– H V K U Z
– Är det vad du ser?
– Ehh..jag tror det. Vad ser du?

Slutligen tar hon fram en pinne och för den framför ögonen.

– Vad kollar du med den där?
– Om du skelar.
– Gör jag det? Frågar jag med darr på rösten. För mitt inre ser jag glasögon stora som flaskbottnar. Men istället för att bli ledsen blir jag jätteglad. Lucy Lui är ju skelögd och alldelens bedårande.
– Nej. Du skelar inte. Det blir 400 spänn.

Åh. Skönt att Syntentan är avklarad. Jag tror jag klarade G gränsen.