Månad: september 2007

Jag är Dina (sort of)

image1251image1252

Idag tänkte jag på Dina när jag klädde på mig. Inte just med plaggen jag valde, men för färgerna: Dramatiska, mörka, men romantiska.

Den uppmärksamme läsaren kanske ser att jag har nya skor. Fick betalt för ett jobb jag gjort och köpte skorna och strumpbyxor för slantarna. Strumpisarna var en livsnödändighet då mina är trasiga. Skorna var ett av de höstliga inköp jag tänkt göra: ett par svarta skor som går att arbeta i.  Men nej, de var inte livsnödvändiga. Jag ska inte hyckla, de var en extravagans: Ni har officiellt rätt att shoeshame me.

Skor: Din Sko
Strumpbyxor: Lindex
Klänning: (egentligen en långkjol) köpt på loppis i Porte de Clignancourt
Tröja: H&M

ta betalt

Oh, ville bara tipsa: storligen begåvade bloggaren Hanna Fridén skrev ett inlägg om tjejer som tjänar pengar på sina hobbys. Bra initiativ. Varför ska hundratals unga tjejer gratisarbeta bara för att det är "fult" att tjäna pengar på mode?! Det som är fult är att hyckla med det. Men vill man tjäna pengar på en blogg som man lägger ner ett tjugotal timmar i veckan på så ska man göra det. Innan tjejer lär sig att ta betalt för sitt arbete så kommer ingen annan heller att se det som ett arbete värt att belöna. Är min åsikt.

välling och sovmorgon

Alltså jag vaknade vi sju i morse. Tittade på klockan och insåg att jag får sova precis hur länge som helst idag. Steg upp och öppnade ett fönster till den kalla och regniga morgonen och kröp sedan ner i värmen och somnade om. Ah. Sådant gör mig lycklig. Att få var ledig en tisdag. Att dricka sin frukostvällng i sängen medan man gör sin läxa (80 sidor nordsik kvinnolitteratur) och seda dåsa bort. Det är lyx. Jag tackar Gud. Jag mår så bra.

Vällingen jag dricker är för barn upp till tre år. Väldigt lämpligt. Exakt samma sort som jag druckit sedan jag slutade ammas. Vällingen är klart underskattad morgonföda. Det går fort och lätt att få i sig. Om man som jag mår illa av grovt bröd och liknande på morgonen, är välling perfekt. Man kan blanda i lite havrekli och mandel om man vill bli mättare.

Stor ickfaktor dock, för den som sedan tidigare är ovan vid välling. Det måste sägas.

efterlyser modemåtta

Jag är så less på att höra om alla klädmåsten och läsa långa inköpslistor på must haves inför hösten. Jag får ångest. Och jag betvivlar starkt att ni behöver allt det där. Jag betvivlar starkt att ni behöver fler kläder över huvud taget. Men trots att de flesta tjejer (i synnerhet modebloggare) har garderober överfulla med kläder, så tar behovet aldrig slut. Jag vet hur det är. Jag är nämligen likadan.

Men i höst har jag knappt köpt någonting. En kjol. Det är allt. Jag orkar inte. Och nu när jag har huset att tänka på så måste jag spara. Och vet ni vad? Det är en befrielse! Det är jätteskönt att inte köpa någonting nytt. Att tvingas använda de mest uttjatade plaggen i garderoben och göra någonting roligt av dem. Försöka hitta på nya kombinationer. Återanvända. Hur mycket har man inte i garderoben som bara ligger? Ärligt talat. Även om man gör regelbundna rensningar. Kvar finns ändå de där plaggen man gillar men aldrig använder. Ett bra sätt att döva det dåliga samvetet är att sätta igång och använda plaggen! Rota fram den där hopplösa halterneckklänningen. Sätt en tunnstickad polo under och en stor kofta utanpå så är du höstfin. Och har du varken tunnstickad polotröja eller oversizekofta, så kör på någonting annat i stället. Någonting som du redan har!

Varför handlar modebloggande så ofta om konsumtion? Pengar och stil har ingenting med varandra att göra. Snarare tvärtom. Ju mindre pengar, desto kreativare måste du vara för bli stylish. Jag efterlyser fler bloggare som inte bara köper nytt. Jag vet att ni finns, tjejer! Och tänk så nyskapande underbart om alla kända modebloggar bestämde sig för att inte handla några nya kläder i höst. Bara använda förra säsongens kläder, men styla dem annorlunda. Vilket statement! Och vilket slag mot konsumtionshetsen!

Jag vet att det är lite som att kasta sten i glashus när jag skriver så här. För jag vet att även om jag inte shoppar så kanske någon blir shoppingsugen av att läsa min blogg. Och då har jag ju ändå bidragit till konsumtionshetsen! Och jag vet att det kommer bli några höstköp även för mig. Och det är ok. För jag efterlyser inte modeasketism. Men modemåtta!

överdrivet kvinnoförtryck

När jag var i biblioteket idag tjuvlyssnade jag på ett gäng tjejer som diskuterade jämställdhet.
Den ena sade:

– Det här med kvinnoförtryck är så himla överdrivet alltså! Jag tror inte på det. Man är ju inte med offer än man gör sig. Det bestämmer man ju själv…

Åh, vad jag blir knäpp på sådana där naiva människor! Min erfarenhet är att de intalar sig sådant för att de inte orkar se sanningen i vitögat. För det är jobbigt att bära de feministiska glasögonen. Det är inte kul att inse att det finns strukturer i samhället som trycker ner människor och låser dem i sina roller. Det är mycket trevligare att påstå att alla tjejer som får lägre lön än killar helt enkelt får skylla sig själv – för "man är ju inte mer offer än man gör sig". Precis som med hemlösa, fattiga och utslagna eller?

VAKNA MÄNNISKOR!! Vi är alla offer och produkter av detta samhälle! Det är ingen konspirationsteori från FI. Vad du än gör så kommer det alltid att finnas människor som dömer dig pgav ditt kön. Det är fakta. Trist men sant. Face it! Varje individ har däremot möjligheten att själva vara förändringen som de vill se i världen. Men för att kunna det måste man först inse att förtryck finns! Det är det första och viktigaste steget. Genom att sedan inse på vilka plan man själv blivit ett offer och bestämma sig för att leva sitt liv annorlunda kan man faktiskt göra skillnad.

Att förneka förtryck är däremot som att bajsa sig själv i ansiktet. Och hur konstruktivt är det?

redovisning

image1243image1244

Idag hade jag min första redovisning. Den gick över förväntan! Har varit lite nervös eftersom det var två år sedan jag gjorde det sist. Men jag har lärt mig att hitta ett lugn när jag redovisar. Det måste komma ifrån att jag är van att uppträda i olika sammanhang. Jag spelade teater i sju år och har sjungit dubbelt så länge. Då vanjer man av sig. Tillslut finns ingen nervositet kvar. Bara oförställd glädje!

Btw, jag gillar stövlar till långkjol. Känns så 70!

Kjol: Vintage
Skor: Wedins
Strumpisar: H&M
Topp: Christina Ribel

F’låt

Om man inte hunnit svara på kommentarer på länge kan den kännas hemskt överväldigande att börja. Så jag hoppar över det ( f’låt) och ger ett kollektivt: Tack till alla mina kära läsare.

Några av er ställde frågor. Om jag försummat att svara på dem kan ni skicka dem igen i detta inlägg, här så LOVAR jag att svara. Ok? Deal?

Åh, vad det är svårt med maten

Jag skäms att säga det, men jag kan inte ta hand om mig själv. När jag är ensam glömmer jag bort att äta. Vid tiotiden igårkväll insåg jag mitt misstag och försökte ordna till lite mat:

  • Steker champinjoner. Smakar. Slänger bort dem.
  • Smakar lite tapenade. Ställer in burken.
  • Delar en avokado, tar två misstänksamma tuggor och slänger sedan bort alltihop då det smakar funky.
  • Skivar mjukbröd som jag tycker luktar jäst. Slänger brödet.
  • Äter lite kvarglömd kikärtssallad. Undrar om den inte smakar lite funky den med? Ställer tillbaka i kylen, Utan att slänga, då jag börjar känna mig lite slösig. Tankarna på alla stackars svältande barn i Afrika gör sig påminda.
  • Kokar en kopp the.
  • Dricker en klunk.
  • Bränner mig på tungan.
  • Grinar lite.
  • Ger upp.
  • Tar en banan och ett glas mjölk och lägger mig i soffan.

Ja, livet är hårt som lillasyster. Min storasyster Anna lagar jättegod mat, och därför behövde aldrig jag anstränga mig som liten, när mamma och pappa var bortresta. Nu är jag oförmögen att ta hand om mig själv. Tur att Jakob är en typisk storebror. Som lagar mat åt mig när jag behöver äta, stoppar om mig när jag behöver sova och väcker mig när jag måste vakna.