Ibland när jag precis somnat vaknar jag till med ett ryck. Plötsligt minns jag en fråga jag fått av någon här i bloggen, eller en kommentar jag glömt svara på som kändes angelägen. Då känner jag mig dum och skyldig. För det sista jag vill är att vara nonchalant mot er läsare som tar sig tid att kommentera, debattera och peppa. Men ibland glömmer jag att svara, eller tacka eller överhuvudtaget bemöta era kommentarer. Jag hoppas ni inte tar illa upp. Om ni märker att jag inte svarat på era frågor kan ni ju alltid fråga igen. Jag gör det inte med mening! Jag vill inte vara divig eller otacksam. Sedan min mamma dog har alla sociala relationer blivit lidande tyvärr. Därför får ni vara tjatiga och påstridiga om ni vill mig någonting särskilt. Mitt minne och min ork är inte vad det varit.

Det var bara det jag ville säga. Ursäkta om jag gjort någon besviken.
Puss