förlåt i förebyggande syfte

Ibland när jag precis somnat vaknar jag till med ett ryck. Plötsligt minns jag en fråga jag fått av någon här i bloggen, eller en kommentar jag glömt svara på som kändes angelägen. Då känner jag mig dum och skyldig. För det sista jag vill är att vara nonchalant mot er läsare som tar sig tid att kommentera, debattera och peppa. Men ibland glömmer jag att svara, eller tacka eller överhuvudtaget bemöta era kommentarer. Jag hoppas ni inte tar illa upp. Om ni märker att jag inte svarat på era frågor kan ni ju alltid fråga igen. Jag gör det inte med mening! Jag vill inte vara divig eller otacksam. Sedan min mamma dog har alla sociala relationer blivit lidande tyvärr. Därför får ni vara tjatiga och påstridiga om ni vill mig någonting särskilt. Mitt minne och min ork är inte vad det varit.

Det var bara det jag ville säga. Ursäkta om jag gjort någon besviken.
Puss

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

30 kommentarer på “förlåt i förebyggande syfte”

  1. Tycker det är anmärkningsvärt hur mycket energi du lägger på att svara/tacka/uppmärksamma. Det är det inte många andra “stora” bloggare som gör. Det är nåt som gör dig extra fin. Och jag tror inte att någon tar illa upp om du skulle missa något. Heja dig!

  2. Du, om någon, känns som om du verkligen tar dig tid att läsa och svara på alla kommentarer. Sånt är underbart! Och om du missar en kommentar någon gång, eller glömmer bort den, så tror jag att alla har förståelse för det. Du är så go och din blogg är så fin! Massor av kramar till dig!

  3. På precis samma sätt sätter vi värde på dig, på att du tar dig tid att alls skriva inlägg fast du verkligen haft alla skäl i världen att ägna dig åt annat, du har all rätt att med gott samvete glömma bloggen närhelst du vill!

  4. men åhhh.. du ger ju oss så mycket ändå, alla fina texter o bilder! varfölr ska du känna måsten om att ta hand om oss?! vi är så nöjda ändå… åtminstone jag!

  5. Om man har hittat någon liten present som man tror att du skulle bli glad över – ska man skicka den till tidningen där du skriver?

  6. du ger oss läsare fantastiskt mycket, jag är otroligt imponerad av dig ska du veta. du är stark, clara! var stolt över dig själv.
    KRAM!

  7. Men oj, det är ingenting du ska behöva ha dåligt samvete för! Jag tror ingen tycker att du är divig för att du inte svarar på alla kommentarer, dels är de ju så många att det är fullt förståeligt att du inte hinner med alla, och dels så vet ju alla som följer din blogg att du kanske inte alltid orkar det. Jag tycker det är imponerande bara det faktum att du faktiskt tänker och bryr dig om dina läsare – sedan ger du oss så mycket bara genom att skriva i din blogg och vara du. Du verkar vara en väldigt fin människa, och det är du oavsett om du svarar på alla kommentarer eller inte.

  8. Håller med alla andra om att det är fint av dig att ens läsa kommentarerna, att du bryr dig helt enkelt trots att du får så många kommentarer. Det är det som gör dig speciell här i bloggvärlden. Fortsätt så!

  9. Clara, jag läser och kommenterar inte för att få respons tillbaka – det är helt och hållet uppskattande envägskommunikation från min sida. Bloggen ska aldrig bli en börda, tycker jag.

    Kram.

  10. hej ok jag vet inte om du svarade på det här för jag minns inte till vilket inlägg jag skrev kommentaren men hur som helst; mina önskeinlägg av dig är de om dina favoritböcker, favoritfilmer, idoler/stilikoner/coola personer du beundrar, och favoritartister/album! snälla snälla! jag väntar spänt och är i stor nöd av tips. tack tack.

  11. Käre gud! Alla är vi mer än tillräckliga. Vi gör alla så gott vi kan. Frågan är varför det sitter en liten en på din axel och ger dig åthutningar om att du ska vara på si sätt eller så sätt.

    Förresten, har du lyssnat på Anna Järvinen nu?

    Styrka till dig!

  12. Men…du ska inte be om ursäkt, ta bara hand om dig och Sixten och din man och familj och alla du älskar. Då blir vi glada!