Många förvånas över att vi ska gifta oss. Hur kan ni som är så unga och fria frivilligt förslava er till äktenskapets bojor?
Man blir så trött av dessa tongångar. Det verkar precis som att det vore fult med trohet och löften. Man ska vara fri som en fågel. Gärna gifta sig pampigt om man är kär men blir man kär i någon annan så kanske man kan gifta sig med den senare…
Jag tror att det är dumdristigt att bygga ett äktenskap på enbart känslor. De kan ju skifta och förälskelser mattas av. Jag tror på att fatta beslut. På att gå in helhjärtat. Jag tror på evig trohet och evig kärlek och evigt förbund. Jag tror på att lova att älska någon i framgång och motgång, sjukdom och hälsa. Jag tror på att Lova att älska någon. Inte bara älska någon.
På de år jag och Jakob varit ihop har vi kommit varandra så nära. Från första början var det allvar. Han satt bredvid mig på sjukhuset när min mamma dog, han skötte mig när vi var i Indien och jag var så sjuk att jag bajsade blod. Han har varit med vid fullkomlig glädje och bottenlös sorg och sådant skapar starka band. Band som jag vill ska hålla livet ut.
Det betyder inte att jag fördömer de som av olika anledningar inte lyckas hålla ihop. Det betyder bara att jag beundrar de som genom medgång och motgång kämpar vidare. Och jag gifter mig för att jag vill lova för Jakob och all familj och alla vänner att vi alltid ska försöka att hålla ihop. Fast det är svårt. Därför att i slutändan tror jag att det är värt det.
44 svar
Samma sak med barn. Man kan ju alltid planera att skaffa ett tillsammans, om man sedan skiljer sig ja, då fixar det sig ändå!
Kära Clara! Det här var så fint skrivet (och så SANT!) att jag var tvungen att kopiera det o spara, för att någon gång ta fram o kunna säga, ”precis såhär ska det vara”. Om jag träffar den personen som tycker och känner likadant, då vet jag ju också att det är rätt. Tack, tack, tack för att du skriver så klokt. Hoppas bröllopet blir underbart och att ert liv tillsammans blir allt vad ni hoppas. Och gör det till, framför allt. Puss på dig.
Så fint skrivet, tycker jag. Jag håller med.
Men hon kanske blev svartsjuk. Det är inte alltid så jättekul att se personer man brytt sig mycket om gå vidare…
Alltså vad jag menar är att man faktiskt kan ifrågasätta prestigen i att planera ett barn. Det låter som en klyscha alternativt en förklaring. Om man planerar barn efter ett par månader tillsammans kan det faktiskt vara så att beslutet bygger mer på känslor än det du vill få fram med det här inlägget!
Thanks for these words! It’s full of hope
Ylva: Så kan det säkert vara!
Madde: TAck
Jessica: VAd flott. Tusen tack för din fina kommentar och alla lyckönskningar
Amo: Nej, men det var inte heller så jag menade. Jag struntar i om barnet var planerat eller ej, det jag var ute efter var kommenatern att det var det värsta av allt! Det är väl bättre att ett barn är efterlängtat än en miss i preventivmedlet. Det finns ju så många oönskade ungar menar jag. Men det var kanske en lite långsökt koppling till mitt inlägg om trohet och därför plockade jag bort den… Ciao!
Detta var det finaste jag nånsin läst om äktenskapet. Jag är visserligen inte redo själv för att gifta mig men när jag gör det så vill jag göra det av precis de anledningarna du berättade.. Du har den finaste bloggen jag nånsin läst. Hoppas bröllopet blir underbart. 🙂
åååh jag håller verkligen med. absolut!
jag blev tårögd av att läsa dina fina tankar.
Clara, det skulle jag kunna ha skrivit själv, precis så är det. Jag gifte mig när jag var 21 – nu fyller jag 39 och är lika galet lycklig som för 17 år sen. Det är inte lätt som en plätt jämt, men det är värt det. Ni kommer att bli lika lyckliga som vi, det är jag säker på 🙂
Mycket bra skrivet. Efter att ha haft några småtunga dagar kändes det som att tyngden från mitt hjärta lättade lite. Tack för dina visa ord!
Det här var så fint att jag nästan grinade en skvätt.
Det här är så dubbelt för mig, eftersom jag gifte mig när jag var tjugo, mot omvärldens vilja, och kämpade, kämpade och kämpade när motgångarna blev för svåra men till sist tvingades ge upp. Jag sörjer det som kunde blivit men aldrig blev, det som en sjukdom (en alltuppslukande, förtärande) rev sönder och förstörde. Jag tror inte att det måste bli så för någon annan, jag önskar det så innerligt, men för mig/oss blev det så.
åhh clara, vad fin du är! jag kommer til umeå snart igen. väldigt snart. den 29onde tror jag det var. stannar tills tisdag, åker hem och är tillbaka en vecka senare igen. så det skulle vara kul att ses igen. men jag skickar iväg ett mejl eller så sen. kram
Amen!
Det är så skönt att det finns flera där ute som förstår vad man menar med att lova älska en person för resten av livet även om man gifter sig i ung ålder, det är värt att jobba för! Jag vill också träffa en person som har samma värderingar som jag har. Du är en lyckost!
det är modigt att gifta sig ung tycker jag. man förändras mycket under livets gång och för mig var förändringarna stora från 22 till 28. men alla är olika och jag tycker du verkar vara en klok och mogen 22 (minns ej exakt hur gamal du är :)-åring. jag tror att du vet vad du gör och önskar dig lycka till från djupet av mitt hjärta. kram
Vad fint tänkt! (Här svarade du så bra på min fråga ang P1s ”Heliga familjen” i ett tidigare inlägg.)
Av 4 syskon är bara en av oss planerad, alla andra dök upp, sprucken kondom, p-piller som inte fungerade osv. Vi är alla lika älskade och önskade i alla fall. Min son var definitivt inte planerad och jag åt p-piller (i 13 år) men direkt jag såg att jag var gravid så ville jag ha honom så han är definitivt INTE oönskad. Jag tycker ditt svar på amo är extremt intelligensbefriat och om du verkligen står för det så kommer jag inte läsa din blogg mer.
det känns som att kristna människor som gifter sig ungt gör det mest för att kunna börja ha sex…
PREACH IT CLARE!
Man kan ju undra varför sånt här inte nämns i de såkallade (fruktansvärda&skrattretande) bröllopsmagasinen….
Men det är nästan läskigt hur ofta och mycket man måste ”försvara” att man har gift sig ”ung”. Varför ska just DET sticka så i ögonen på folk? Så mycket annat halvbra man kan hitta på med sitt liv är så mycket mera accepterat. Varför?
Nu vet inte jag hur gammal du är, men det spelar ingen roll. Det är ert beslut och ni gör helt rätt – oavsett vilket beslutet än varit.
Jag var 27 år när jag gifte mig och det är det största och bästa jag gjort. Det är det största och vackraste löfte man kan ge någon.
Önskar er all lycka!
Underbart inlägg!
Jag känner att varje ord du skriver skulle kunna vara tänkt av mig själv (fast jag kan inte formulera mig som du kan).
Så fint och sant och ja, jag håller med!
Med tanke på att man får rösta och köra bil när man är 18,bli av med oskulden vid 15 osv så borde man inte behöva förklara sig om man gifter sig som 22.. Då om något borde man ju vara relativt mogen för de löften man avger..
Önskar er all lycka och väntar på min tur att gifta mig… Längtar redan=)
Åh vad fint nu blev jag lite tårögd.
Jag håller verkligen med dig Clara, min kusin gifte sig när hon var 19 men hon var totalsäker på sin partner. Han var den första och den sista och de vill bevara sin kärlek och sitt äktenskap trots motgångar hela livet. Jag skulle kunna tänka mig att att vara gift vid 22 års ålder, jag önskar er all lycka!
Klart ni ska gänga er om ni vill göra det! Jag bryr mig inte ett skvatt om vad folk fattar för beslut i livet om de är nöjda. personligen är jag nöjd och glad över att få läsa en ”bröllopsblogg” som är smart, feministisk och estetiskt tilltalar mig! är så trött på alla som bara verkar handla om diverse skönhetsbehandlingar och stress!
Underbaraste clara, vad sant det är det du säger. Den 1a september har jag och min make varit gifta i ett år och vi blir då och då också ifrågasatta. jag har haft svårt att finna ord. inte nu. tack.
wow du skriver så fint, det måste vara skönt att ha så bra självförtroende som du har , själv mår jag skitdålig ,det känns inte som om jag borde finnas att det inte finns nån mening med att jag ska leva, jag hatar att komma hem till min familj ingen förstår mig här,killen jag gillar vet inte ens att jag existerar själv är jag så feg att jag inte ens vågar gå fram och säga hej. Ibland önskar jag bara att jag vore 5 år igen då fanns det inga bekymmer varken om kärlek ellr livet , om jag bara kunnde må bättre har du nåt tips på hur man kan göra för att få ett bättre självförtroende?/Ellinor
Du är grym Clara! Jag önskar dig och din blivande man alla lycka i framtiden!
Jag tror på er och tycker det är fint att ni ska gifta er. Jag själv är 23 och drömmer också om ett bröllop men har inte riktigt samma åsikter om det som min sambo. Så än så länge får jag lova honom evig kärlek i lycka och sorg hemma för os själva. Men det känns också fint och det är inte så lite det heller!
Fantastiskt bra skrivet! håller med till 110% jag skulle också vilja gifta mig nu!
Jag håller med dig fullständigt. Jag tycker det är starkt av dig att våga stå för det du tycker. Jag själv vet inte alls om jag någonsin vill gifta mig, men jag lever med mannen jag älskar och jag lever på tron om att vi alltid ska vara tillsammans, det är det jag strävar efter även om vi inte gifter oss.
ska bli kul att få se bilder ifrån ert bröllop!
alder betyr ingenting. kjærleik er kjærleik uansett alder.
om det betyr noko for deg fikk orda dine meg til å gråte. det er det ikkje mange som får til.
Jag tycker det är vackert att gifta sig ung. Att våga leva utan att tveka! Gifte mig när jag var lika gammal som du är!
Gifta sig är det bästa jag gjort. Jag håller med om att man måste ta ett beslut betsämma sig. Mark Levengodt och Jonas Gardell säger att man måste välja varandra om och om igen. Det har jag tagit till mitt hjärta. På vårt bröllop höll en kär vän (som livet behandlat lite si och så ibland) ett tal. En sak hon sa har satt sig i mitt minne. Hon sa ”idag har ni lovat varandra och faktiskt oss andra också att älska varandra för alltid”. Det är fint tycker jag, att löftet är större än bara oss två. Kram till dig, du fina fruntimmer!
Tack kära, vad ni är rara 🙂
När jag och min man gifte oss fick vi samma sorts kommentarer. Jag var 22 och han 24 och det var tydligen för ungt för andra. Vi fick höra att det ju är lätt att skilja sig, att vi bara gifte oss för att kunna ha sex (trots att vi varit sambo i 2 år innan!) och annat som kändes som rena påhopp. Att det är så provocerande att gifta sig ung är lite intressant tycker jag. Jag var precis som du gör i din blogg tvungen att motivera med att berätta vad vi gått igenom mm. Nu har vi varit gifta i 4 år och de åren är de bästa vi haft tillsammans och jag har aldrig ångrat mig eller ens tvivlat på valet att gifta mig ung.
Hoppas ni får ett härligt bröllop!
Grattis i förskott!
Jag kunde inte hålla med dig mera.
Jag gifte mig då jag var 25, i år har vi varit gifta i 9 år min älskade make och jag. Vi är gifta för livet. Jag tror på det du säger om beslutet. Evigheten.
Underbart Klara!
Jag gifte mig när jag var nitton, och har inte ångrat det en enda dag! Det handlar ju om att våga ge sig till en annan människa. Att sätta någon annans bästa framför sitt eget, då håller relationen oavsett om man är ung eller gammal. Lycka till!
jag förstår inte det där. tror folk fortfarande att giftemål är ett förtryck, som ett fängelse? Jag trodde det var förlegat. Förr i tiden kanske det var så, särskillt när giftemål gav mannen rätt att bestämma över kvinnan. Men nu för tiden har man ju full rätt att bestämma över sig själv, fast man är gift.. Man får göra vad man vill, gå var man vill och säga vad man vill. Precis samma rättigheter som när man är singel. Bröllopet i sig är ju till och med en extra frihet. Friheten att visa vem man älskar!!