Här kommer svar på fler frågor. Jag betar av dem i den takt jag hinner med. Idag blev det bara några stycken då det var långa frågor som ni kom med.
Hej! Tycker det är inspirerande att läsa din blogg, det är inte så många kristna ickedrickare med stil som gör sig hörda där ute. Jag dricker inte heller eller röker, och rätt många av mina kompisar tycker det är lite konstigt. jag säger att man visst kan ha kul utan sprit, men de fattar liksom inte riktigt. och det blir liksom en social grej också av det, typ “åh nej, betty dricker inte nu på den här festen så då kan vi inte släppa loss”. vad ska jag göra när de spelar ölspelet? ta vatten istället? eller när de röker vattenpipa? sitta bredvid och känna mig obekväm? Vad ska jag göra?

Tack för dina fina ord. Eftersom att jag själv inte dricker vet jag precis vad du menar. Jag gick på fester i gymnasiet utan att dricka och det gick oftast bra. Men ju senare på kväller det blir, desto tråkigare har man.  Folk råkar spotta saliv på en, någon fimpar i ens knä, folk blir allmänt dreggiga och tråkiga. När detta magiska klockslag slår vet jag att det är dags att pysa. Gå hem. Ta på dig pyjamas. Koka en kopp te. Sätt dig i sängen och plocka upp en bra bok. Njut.

Hur kom det sig att du började tro på kristendomen och inte någon annan religion?

Därför att jag läste bibeln och tilltalades av att tanken på att Gud är gränslös kärlek och förlåter oss alla de där tokiga sakerna vi gör, som vi aldrig kan förlåta oss själva för.

Vill du bli min vän? 😀 vi kan sjunga fina psalmer tillsammans!

Så gärna så 🙂

Var du kristen redan innan du blev tillsammans med Jakob?

Ja

Är du och Anna lika varandra till personligheten? Jag vet ju att ni båda är kreativa, klädintresserade och musikaliska, men det vore kul att veta hur lika ni är annars. Karaktärsdrag, egenskaper och sånt. 

Anna är förmodligen den som jag är mest lik i världen, vi har samma humor och tusen interna skämt och tycker lika i nästan alla frågor. Båda är väldigt kreativa och har nästan exakt likadana röster. Men Anna har ett väldigt eldigt temperament. Skriker så fort hon blir arg, medan jag drar mig undan och är sur i hemlighet. Dessutom är jag en typisk gåpåig lillasyster och hon en generös storasyster.

Blev ditt liv som du tänkt dig? Eller har du alltid levt det liv du velat? Om inte, när, var och hur började det ändras till det bättre?För jag är precis i början av mitt, och jag är inte nöjd. Har underbara vänner, en underbar familj omkring mig, underbar egen lägenhet, en sån som nittonåringar bara kan drömma om, men jag trivs inte. Jag vill bara bort, jag vill sjunga, träffa nya människor, träffa mig själv. Det låter otroligt egoistiskt, men jag vill bara få lugn i mig. Det är inte det att jag är otacksam, som jag skrev innan, jag har mycket underbart i mitt liv jag är oerhört glad över, men det känns ändå som en del av mig fattas..
Och eftersom du är så bra så…!

Hej! Jag är  ju också bara är i början av mitt liv, med hittills har jag varit välsignad! Förra hösten pluggade jag och jobbade extra i en klädbutik, och nu kan jag försörja mig på mitt skrivande vilket är rätt så fantastiskt! Men jag har också känt som du gör. Ibland kanske det handlar om att man faktiskt borde ta ny fart, söka sig nya vägar. Resa, flytta, börja en ny utbildning. Men ibland tror jag att tomhet och meningslöshet inför livet handlar om att man saknar andlighet. Jag tror att alla människor har en bit av evigheten i sig och därmed en längtan efter evigheten (med evigheten så menar jag frågor som varför vi finns, meningen med livet osv) som aldrig kan bli uppfylld förrän vi börjar söka evigheten istället för en ny höstjacka eller en ny pojkvän.  Så tänker i alla fall jag…

Och angående att du vill sjunga: Gör det! Vill du sjunga så håll dig framme och se till att du får sjunga. Ingen kommer ringa på din dörr en regnig tisdag för att fråga om du vill. Allt sådant måste man göra själv. Ta dig själv på så stort allvar att du vågar följa dina drömmar.