Många flickor skriver till mig och är olyckliga. Olyckliga över att de inte passar in. Att de inte tillhör. Att de inte riktigt få vara med. Och vad ska man svara när verkligheten är så krass?
Det kommer alltid finnas gäng där man inte är välkommen. Man kanske tror att det ska bli bättre när man blir äldre, och det blir det på sätt och vis. Men inte för att folk slutar med grupperingar. Utan för att man så småningom slutar bry sig.
Livet igenom kommer människor att gruppera sig. I skolklasser, arbetslag, föräldramöten, bloggvärlden, gymnasiet, på gymmet och bland kändisar. Vissa människor verkar ha så himla kul. Och det är party och det är vårat gäng och det är bästa kompisarna och du och jag och vi. Det är klubb för inbördes beundran. Man märker dem på flera mils avstånd. De skrattar högst. Har interna skämt. Går på samma fester och tycker lika och knyter kontakter och har så sjukt galet tokigt roligt. Jämt. Men jag kan berätta en liten hemlis: Det är inte så kul som det verkar.
Eftersom att jag alltid varit stark socialt har jag under min skoltid kunnat välja vilka jag vill umgås med. Och jag har varit med i de där gängen. Jag har suttit där och skrattat och blivit medbjuden på coola fester och gjort allt det där man drömde om när man inte fick vara med. Jag har gjort allt det där och i slutet av dagen känt att – vafasen, det där var ju inget märkvärdigt.
Man måste lära sig syna bluffen. Man måste lära sig att skita i vad andra gör. Det enda sättet att vaccinera sig mot utanförskap är att sluta bry sig. Det finns så mycket creddiga människor som skulle kunna ge en ångest. Bloggvärlden översvämmas av dem. Arbetslivet översvämmas av dem. Facebook är själva genpoolen för dem. Men det struntar jag i. För festen är ju där jag är. Och jag går mig egen väg. Och när jag ser mig omkring så upptäcker jag att mina bästa roligaste och finaste kompisarna rymts i marginalen. Inte i centrum. Är inte det en fin tanke så säg?
23 svar
du är så himla bra 🙂
du är bäst clara
*tummen upp*
Och grattis till giftermålet! 🙂
Tack Clara för att du skriver sånt här. Man behöver få höra det och jag är så glad över att du skriver om det.
otroligt bra välvarda ord från dig. din blogg är suverän.
Bra skrivet ! har tänkt den tanken. surprise surprise – mycket ytligt og image i några ‘gäng’ …
“Festen är ju där jag är.” Så himla, himla bra. Och rosetten och den röda kappan får mig att längta till jul. underbart.
wow. det va underbart skrivet. och det behövdes skrivas. tyvärr. jag känner igen mig. tyvärr. fast jag inte vill. men så är det.
tack.
Riktigt bra skrivet. Du är ju bra på alla sätt och vis!
Det där är nog en av de klokaste rader jag läst på länge!
Just de där orden hade jag ibland behövt höra i tonåren. Inte för att jag inte “fick vara med” utan för att det antagligen hade varit så mycket roligare om jag bara struntat i alla krav och saker som man i den åldern bara måste (!) leva upp till.
Läser din blogg och blir allt som oftast glad och inspirerad. Jag håller inte alltid med(fast oftast) men det är ju det som är det fina. Att alla får tycka och uttrycka sig fritt!
Tack för en gladkänsla i magen även denna kväll!
Ha det gott!
// Viktoria
Åh vad jag är glad att du skriver detta. Så många behöver höra det. Var välsignad kära du!
Där slog du huvudet på spiken! Du har så himla rätt. Precis sådär är det. Det stämmer att man till sist slutar bry sig och det känns bra. Speciellt bloggvärlden tycker jag översvämmas av coola gäng som går på häftiga fester. Men du vågar gå din egen väg och det tackar vi för! SÅ skönt att läsa detta. Jag ska lära mig att syna bluffen!
väl rutet och formulerat! precis så är det faktiskt.
Va du ä’ bra!
rätt in i hjärtat, fler borde vara som du Clara!
väldigt väldigt fin tanke är det.
Men Clara… Du har ju rätt, på sätt och vis. Det är så värdelöst med sådana där människor som alltid svarar “men guuuuuuuud vad roligt det var i fredags, vad syyyyynd att du inte kunde komma” högt och ljudligt när man missat en fest. Och man vet att det är överdrivet, men ändå känns det inte bra i magen. Men samtidigt så måste jag opponera mig. Man KAN ha så där hysteriskt roligt jämt, hela tiden, varenda dag, om man verkligen har hittat andra människor som har precis samma typ av humor och livsglädje som en själv. Jag vet det. Det är inte fejk. Jag har i olika perioder i livet haft nära vänner som jag verkligen levt mer eller mindre i symbios med, som jag velat dela all min vakna tid tillsammans med, som jag har skrattat och flamsat och haft interna skämt tillsammans med. Det kan vara på riktigt. Men jag förstår precis vilka det är du menar, för sådana finns överallt. Och de suger verkligen bokstavligen musten ur en.
Jag är 29 och behövde de orden. Tack fina du. Textraden “festen är där jag är” ska jag bära närmast hjärtat till jag kan den utantill.
Så galet sant! Saker är sällan vad man tror att de är. Det gäller bara att kunna tänka på det alltid så man slipper känna sig utanför. Men det hjälper att man vet att andra tänker likadant. Jättebra!
BRA! Såntdär tål att skrivas många gånger, jag är så glad att du skriver inlägg i den stilen lite nu och då. Jag tror att det stämmer som du säger att det blir bättre för att man slutar bry sig med åren. Men också för att man har större makt över sitt liv ju äldre man blir. Är man tonåring bor man ju hemma hos sina föräldrar, går i sin klass i skolan som bara är sammansatt av folk som bor nära osv. När man börjar gymnasiet kan man välja inriktning där det förhoppningsvis finns fler likasinnade, man får hela tiden större chans att välja vad man vill göra på sin fritid och kan söka upp folk man gillar på ett annat sätt. Jag kämpade mot utanförskap mer eller mindre under hela skoltiden, grundskolan var värst. Men efter att ha bytt stad, gått på universitetet och på så vis sökt mig till folk som har liknande värderingar är jag vid 26 års ålder lycklig. Det kan vara svårt att tro när man är 16, men jag lovar. Det blir bättre.
det är en fin tanke, Clara. väldigt fin.
Deilig lesning! Det var lenge siden du skrev noe slikt, noe som får meg til å tenke. Sikkert fordi du har vært opptatt med bryllupstanker og nye jobben etc. Jeg håper det kommer mer fremover.
Såklart det finna allehanda gäöng. Och jag tycker du skriver riktigt bra saker.
Man passar aldrig in överallt, och jag har känt att jag aldrig riktigt hittat riktiga kompisar, för de har hela tiden varit för annorlunda.
Men nu har jag hittat ett litet gäng tjejer som funnit varandra, kanske främst för att vi inte är som andra, och för att vi tar varandra som vi är. Ensamma i en stor stad har vi hittat varandra.
Och plötsligt har jag en grupp där jag passar in, där vi alla trivs.
Så till slut hittar man platsen där man passar in, gemenskapen. Ibland får det ta sin tid