Några av mina tydligaste barndomsminnen är när jag pysslar med mamma. Min mamma var en pysslig och händig person. Hon vävde, sydde kläder, växtfärgade garner, klädde om möbler, stickade, broderade, planterade och möblerade. Och hon fanns alltid med och uppmuntrade oss att själva försöka. En påsk spenderade vi med att måla ofantliga mängder ägg. Vi blåste ur dem och fäste sidenband i toppen och gav bort till farmor, mormor och min faster. Och så behöll vi flera för oss själva. Några av dem fick aldrig något snöre att hänga i. Så de ligger i en skål istället. Som sköra vackra minnen.
7 svar
Vilka fina ägg!
Hur gör ni “batikmönstret”?
Åh, bra minnen är det bästa som finns.
Men så vackra! Jag har kvar några ägg i sten från min morfar och de har en hedersplats i vårt hem.
Må så gott finaste du!
Massa kramar!
Jag hälsade på hemma hos mina föräldrar över påsk och blev bjuden på brakmiddag hemma hos en vän med hela stora gamla gänget. Fast ändå inte. Det var första påsken utan vår vän som gick bort i cancer i somras. Men hon var med ändå, för värdinnan hade på sig vår väns favorithalsband som hon fick ärva. Det var fint och jag blev alldeles tårögd. Men det känns bra ändå att ha henne med sig även om det bara är i det lilla. Ibland kan det vara så skönt med det materiella för att konkretisera minnena, känna att de är verkliga. Om det så må vara ägg eller halsband.
vackra ägg, och fina minnen för dig. är också nyfiken på hur de gjorts, om du vet får du gärna dela med dig!
Vilka otroliga ägg! De var de finaste ägg jag någonsin sett! Härligt med osymetri, och färger! PS: var i Umeå i helgen hadde tänkt kontakta dig för att fråga om du var sugen på att ta en fika, men tyvärr var min farfar lite skör efter sin stroke så jag fick vara hemma mesta delen av tiden och ta hand om farmor. Men vi får ta det nästa gång. Hör gärna av dig om du passerar götet. Vore kul att visa dig lite butiker som du skulle gilla, både med gammalt porslin och tyger och kläder. (dessutom så läste jag att du höll på att flytta så du hadde nog fult upp!) ha det gött kram! Desiree
Hei Clara. Du snakker ofte og fint om din umistelige mamma, og jeg kjenner på din sorg her i bloggen din. Det er både fint og trist på en gang. Men mest fint. Jeg lurer på, om det ikke er for frekt å spørre, om du ikke kan vise oss et bilde av din vakre mamma?