Bakning som prozac

picture-083.jpg

 

 picture-084.jpg

 

Jag brottades med ångest under flera år. Och en sak som verkligen funkade för mig ( och fortfarande funkar) när jag vill stävja min ångest var att baka. När man är mitt i en panikångestattack ställer man sig förstås inte och bakar skinkgifflar. Men om man känner det där obehagliga trycket närma sig. Som att väggarna sjunker in. Som att man snart, några timmar bort, kommer att drunkna. Sjunka in i sig själv. Då är det bakning som hjälper. Håller demonerna borta.

 

Den här bakboken är helt fantastiskt fin.  Man kan baka med den även utan demoner. Så att säga.

Hjärtskärande fetknopp

Ugglan har ordet skriver fint om hjärtskärande saker. Som att bli kallad fetknopp av sin mamma. Man kan läsa det här.

 

Och appropå hjärtskärande: Michael Jackson. Såg några av hyllningstalen till honom på aftonbladet. Och jag blir både ledsen och äcklad. Äcklad för att sorgen känns påklistrad. Kontrasten mellan hur man

 sörjer i Sverige och Amerikat är stor. USA verkar vara all for the stora känslorna och svulstiga tal. I det karga norden (och speciellt i norrland) så är riktig sorg för stor för att prata om. Den som pratar om sorgen vitt och brett den älskade helt enkelt inte nog mycket. För den som verkligen mist någon kan inte hålla ett tal. Har inga ord kvar.

I alla fall inte så nära inpå

 

Men allt det där är ju bara generaliseringar. Och kanske inte särskilt sant.  Alla sörjer väl på sitt eget vis.

 

 

 

Att göra när det regnar

Jag fick en liten fråga om vad man ska göra regniga dagar då humöret dalar. Det finns hur mycket härligt som helst att göra när det regnar. Då lever jag upp. När jag var liten brukade jag vara ensam ganska mycket. För att jag ville. Och regnade det så stängde jag in mig på rummet och lyssnade på Chopin och läste böcker på flickrummet. Klädde mig i fina damiga kläder (alt långkalsonger) Skrev pretentiösa dikter. Målade akvarell. Tände ljus och var ensam med mina tankar. Håhå jaja. Inte mycket har förändrats.

Här följer en lista med saker som jag idag brukar roa mig med om det regnar:

Ringa mormor

Baka havrekakor

Dricka te

Sitta i ett fönster och titta ut och skriva på någonting lite fint och pretto sådär

Läsa Agatha Christie

Sticka tjocksockar som aldrig blir färdiga

Måla naglarna

Sitta inne med en vän och snacka skit

Läsa mina favoritbloggar

Baka massor av matbröd och frysa in

Lyssna på något bra program på P1

Eller någon av P3s ruskigt otäcka dokumentärer

Plocka in en regnvåt bukett

Ta en långpromenad med gummistövlar och paraflax och sedan komma in och dricka ännu mer te

Sortera småplocket i byrålådorna

Pussa på hunden och Jakob

Illustrera och måla

Flytta runt tavlor och göra nya hål i väggarna

Bilder från en regntung dag hemma.

Idag är också en dag

picture-006.jpg

Det är mulet och grått. Och jag fortsätter måla golven i regntunga skyar. Det blir fint.

picture-025.jpg

Och det är skönt att hålla sig inomhus och pyssla. Jag har stått i köket och bakat bröd och kokat marmelad

picture-027.jpg

och lyssnat på sommarpratarna. Det är inte dumt.

picture-001.jpg

Och tänka sig. Allt jag behöver och vill ha kommer för tillfället rasande över mig. Har gått och suktat efter en nätt liten sockerlåda att ha i köksfönstret och ställa mina fina pelargoner i. Och när jag besökte min faster frågade hon om jag var intresserad av precis  en sådan sockerlåda som hon hade över.

Hurra!

Mer Gud. Mindre skit

Varför gör jag så mycket som jag inte borde göra? Och det jag verkligen borde göra det skiter jag i?

Ikväll brände jag iväg till Lapplandsveckans lördagsmöte. (Lappis är för er som inte vet det en stor kristen konferens) Jag bidde intervjuvad på scen om ditten och datten och bloggen och jobbet. Och det gick ok. Fast jag nästan började gråta när jag pratade om mamma. Som jag bestämt mig att jag inte orkar göra. Men ändå gjorde.

I alla fall. Det var så skönt att få träffa massor av härliga kristna människor. Så mycket kärlek! Men jag tänker bara  CLARA varför slarvar du med att gå i kyrkan? Nu bor vi flera mil från min hemförsamling så då blir det lite knepigare förstås. Men ändå. När jag inte varit i kyrkan på några veckor känns det ändå lugnt. Men när jag sedan kommer till kyrkan igen märker jag vad jag har missat. Och det slår mig att livet är för kort för att fokusera på skiten och glömma det viktigaste.  Jag är så less på att oroa mig för husrenovering och jobb, prestige, pengar och prylar. Oviktiga saker. Istället för att lägga tid på det som verkligen gör mig lycklig:  andlighetb

Så. Det är dags för en omprioritering nu.

Mer Gud. Mindre bullshit

Godnattkram

Recept på fruktkräm

Blänkande fruktkräm i blåblommig djuptallrik med en klick vispgrädde på. fruktkram.jpg

Någonting jag avskydde som liten men numera älskar är hemmagjord fruktkräm.

Det här är mormors recept och krämen är helt enkelt sagolikt god att smaska på när man är sugen på någonting sött.

Du behöver:

1 påse blandad torkad frukt, ca 250 g

7 1/2 dl vatten
3/4 dl strösocker
1 1/2 msk potatismjöl + 1/2 dl vatten

Saften av en halv citron

Gör så här:

Hacka den torkade frukten i mindre bitar och lägg i en tjockbottnad kastrull. Häll över vattnet och låt koka i tio minuter på svag värme.

Tillsätt socker och låt koka i fem minuter.

Rör ut potatismjöl i lite vatten och häll ner i kastrullen.

Pressa också ner en halv citron.

Låt den sedan koka upp en gång och töm därefter över krämen i en skål. Den kan gärna serveras ljummen. Med mjölk och vispad grädde. Det blir supergott!