Det var kul när man var sju år. Man cyklade omkring på sommarloven med sin bästis. Klängde i klätterställningar. Lagade mat av stenar man hittade i skogen. Byggde kojor och lekte luffare. Man badade och plaskade. Viskade hemlisar som inte var hemliga.

 

Men det var inte kul att vara tolv. Inte heller tretton fjorton eller femton. Plötsligt cyklade man inte omkring på sommarloven. Man drog omkring i hopp om att någon äldre kille skulle få syn på en. Man hade för lite kläder och frös om rumpan. Man viskade hemlisar som både var elaka och riktigt hemliga. Och när man badade plaskade man inte. Man försökte se snygg ut. Istället för att ha roligt med sin bästis hängde man i gäng. Fast man hade aldrig någonting att göra. Men om man stannade hemma med mamma och pappa skulle var man en loser. Och hur skulle då sk8taren i 9A kunna få syn på en?

 

Det är jättekul att vara 23. Nu tycker jag att pojkar i 9A är småbarn. Nu cyklar jag omkring med mina bästisar hela sommarlovet om jag vill. Vi badar, plaskar och viskar hemlisar som inte är särskilt hemliga. Och vi måste verkligen inte se snygga ut under tiden. Vi drar aldrig omkring i för lite kläder och har tråkigt. Och det sista man vill är att någon kille ska komma dit och störa.

Och har jag bara lust så sitter jag hemma varje kväll. Och njuter av det.