Jag är så glad över att jag gör sådant som jag egentligen inte vågar. Eller inte ens vet om jag kan. Jag är väldigt öppen för att prova. Om någon säger, kan inte du testa att göra det här? så provar jag gärna. Till dessa saker hör att göra en egen tidning. Att överhuduvtaget ge sig på att jobba som journalist när jag saknar utbildning. Att hålla föredrag. Att predika. Att provspela som programledare. Att skriva debattartiklar. Att leda lovsång. Att sälja illustrationer. Att styla mode och inredning. Att skriva en bok. Att pitcha annorlunda artikelidéer. Ordna egna konserter. Och även när ingen frågat – erbjuda mig.
Jag är så glad att jag vågar. En kreativ släkting sa till mig när jag var liten: Du måste hålla dig framme. Tro på dig själv. Ingen kommer att fråga om du vill vara med. Du måste själv fråga. Tyvärr är många tjejer dåliga på det. Men när jag inte tyckte att jag fick sjunga nog mycket i skolan ledsnade jag och fixade en egen liten konsert. Där bara jag sjöng. Väntade inte på att någon skulle fråga lilla mig.
Jag är så glad att jag är dum nog att vara frimodig. Och naiv nog att tro att jag alltid kommer fixa det. Och dessutom förutsätter att människor kommer gilla mig.
Det är sådana dårskaper som bär människor genom livet
55 svar
…önskar att jag också vore lite mer så. tampas heeela tiden med att våga. Speciellt nu när jag är färdigutbildad och söker jobb.
det här inlägget gillar jag. Det är därför jag läser vad du skriver. // r
Jag önskar också att jag hade lite mer av det i mig … Lite dumhet som du kallar det, eller mod? Det skulle jag nog snarare kalla det. Mod att våga prova. Jag beundrar dig så för allt du vågar göra och allt du också är SÅ BRA på. Så vill jag blir när jag blir stor! 🙂 /Cecilia
Vad härligt att vara sånn! Själv är jag tvärtom. Jag är säker på att alla tycke illa om mej och att jag inte är önskad/kommer lyckas osv…
Tack Clara. Det var de orden jag behövde höra ikväll…
Ska du skriva en bok!?;) Vad roligt!;) Och önskar verkligen man tänkte lite mer så istället för “nej, men jag kan nog inte, jag gör bara bort mig…”
Jag vill höra dig sjunga!
Nu blir jag sådär kluven. För jag är precis tvärtom, men jag har äntligen börjat acceptera att det är sån jag är och slutat pressa mig själv till saker jag inte klarar av. Fast jag klarar ju av dem, själva grejerna, men jag mår enormt dåligt psykiskt av det, även om utgången blir “Succé!” Så tyvärr blev jag påmind om den jobbiga sidan av mig själv av det här inlägget, och började genast gå igenom allt jag “borde” göra, prova, våga. Fast jag egentligen inte vill, för jag vill inte må pissdåligt. Men självklart är det en bra grej att våga prova när det kommer något positivt ur det!
Å, vad bra sagt! Lilla skit-Jante får springa och gömma sig. Du gör helt rätt i att erbjuda dig, tro på dig själv, riskera misstag. Vad gör det vad andra tycker, egentligen? Sånt tror jag verkligen att man antingen måste få med sig av sin familj/släkt, eller få en uppenbarelse om längre fram, för det kan vara väldigt svårt att själv försökra pressa fram det tänket, när det inte givits en liksom. men om du vet att Gud gillar dig och tror på dig, och dina närmsta, då har du ju inte så mycket att förlora = vågar riskera. jag har också fått med det från min familj och har därför aldrig haft svårt att drömma svårt. däremot för ju det med sig vissa andra problem, som eventuella kallduschar osv, men jag är ändå riktigt glad för det. nu slutar jag babbla!
bra förebild!!!
Åh vad jag är glad att du vågar Clara! Önskar att jag vågade själv…
bra där =)
=)
=)
=)
=)
=)
vad fränt att jag hade en nästan exakt likadan bild (fast på mig då) när jag skrev ett inlägg i förra veckan om hur bra jag faktiskt tyckte att jag var, just då:)
Precis så!
Det bästa jag har gjort är att jag har vågat.
En sann inspiration är du!
Jag känner igen mig lite i det där, på senare år vågar jag mer också. Man liksom skiter i konsekvensen, det värsta som kan hända är ju att nån säger nej.
Härligt att du står på dig, vännen!
Kramalin
Gröna Anna: Men NEJ. Känn inte så. Om du har hittat en modell som passar din personlighet tycker jag att du ska köra på det!
Det var nog det klokaste jag läst på en blogg på… 2-3 dagar. Det skall dock tilläggas att jag har vääääldigt mycket fritid (bloggtid). 😉
Det blev en andra kommentar till det här inlägget! För nu när jag läser det förmiddagspigg ser jag att det står “skriva en bok”. Håller du på och skriver en bok, Clara? Hoho, det låter väldigt spännande i alla fall 😀 /Cecilia
Jag är också glad att du är dum, om nu dumhet definieras så som du gör i det här inlägget.
Världens bästa förebild!
🙂
Heja Clara! Jag tycker själv att jag blir modigare och att jag vågar ta för mig mer. Ingen kommer tacka mig för att jag har låtit andra gå före hela livet. Många kan gå före men ingen kan ta min plats – för den tillhör bara mig. Vad jag gör åt det är sen helt upp till mig själv. Ha en fin lördag!
Amen to that!
Haha, du är för härlig. Och du har helt rätt. Och så är bilden för skön och passar till inlägget.
Fortsätt inspirera och ha en skön lördag!
Och det är nog den allra bästa egenskapen man kan ha. En egenskap jag själv strävar efter. Men det är svårt, när man lärt sig att alltid stå tillbaka. Det är iallafall himla skönt att få följa dig här, att det finns en så bra och stark dam att lära sig av. Peppar på jultidningen förresten! PUSS
superbra. sånt gillar jag. sitter nu och filar på framtidsplaner och skulle vilja göra så mycket – men har noll lust att utbilda mig. från alla håll hör jag att ska man kunna bli något – typ journalist, som jag gärna hade velat bli – måste man utbilda sig. nyfiken på hur du lyckades bli det utan utbildning? du får gärna mejla mig om du vill tack. allt gott.
Du har haft tur som halkat in på VF just när bloggande är inne. I grunden är det kanske tryggt med en utbildning. Många högskoleutbildade har svårt att få jobb så du har haft tur, som sagt..och du halkar säkert vidare. Jag önskar dig på allvar lycka till!
Kram!
Instämmer fullt.
Jag och en kompis ska fixa en egen festival, vi kan inget om teknik och musik. Det ska bli roligt, spännande och så grymt. Man får helt enkelt fråga om hjälp när det tryter. Det gör vi!
Kram
/Karin och Elina
Jag avundas den där egenskapen, jag har alldeles för lite av den där drivkraften och modet som du tycks ha. Det är ju just det som får människor att komma dit de vill. Och jag tror du kommer gå långt Clara!
Det är en av de bästa egenskaperna man kan ha tycker jag. Du ska vara riktigt glad för att du har så mycket av det! 🙂
Läs gärna min blogg om mitt år som au-pair i Melbourne, Australien! Flyger om två veckor 🙂
Vad bra skrivet! Jag har just postat din tjuga och ser väldigt mycket fram emot tidningen. 🙂
Ha en skön lördag!
Ojoj, du är så klok Clara. Detta text behövde jag verkligen, den kommer sparas och tas fram när självförtroendet vacklar. TACK!
Du är så himlans bra!
Vet du, att om man söker på magpirr och bilder på google så kommer exakt den bilden på dig upp, fint!
Jag har också bestämt mig för att våga saker! och det är så gött att prova nya saker, som man gör med skräckblandad förtjusning! Och aldrig har jag varit så glad som nu när jag testar massa grejer med risk för att misslyckas lite på vägen, för man är en vinnare om man provar och vågar!
http://haha.nu/creative/how-to-make-roses-from-maple-leaves/
här har du lite fint pyssel! 🙂
Idag pierca jag näsan. En såndär “tjur-percing”. Många av mina kompisar har sagt att “nej dte kan du ju inte göra det är FUL!” men det tycker inte jag så nu har jag gjort dt och det är jag fett stolt över! Jag tänker inte låta nån annan bestämma över mig bara för dom har annorlunda smak. Så det så!
vilken underbar inställning! precius så är det ju! man måste våga o prova på o våga fråga. Man kan bara få ett nej.
Hejja hejja!
Så sjukt bra.
hurra! jag önskar att jag vågade lite mer….
Åh, fina Clara. Varje gång jag känner mig lite nere så går jag in och läser din blogg. Jag blir alldeles varm och glad, och du lyfter den gråa deppigheten lite med dina inspirerande ord och allt det andra fina!
Stor kram till dig!
Jag tycker du ar alldeles fotraffligt inspirerande och jag hoppas manga unga kreativa tjejer tar egan intiativ efter att ha last din blogg.
jag har beställt ditt pyssel!! wooo jag e så glad!! mina vänner kommer mangla mig för en pysselkväll hos mig nu haha!! Funderar på att köpa fler å gebort!!
kramar!!
hej Clara… Min blogg fyller 1 år i december och jag tänkte lotta ut en hemsydd väska av recyclat/loppis/fyndat material så kom och var med och delta i utlottningen! Ha en fin vecka!
Jag tycker så mycket om din blogg!
Det där har jag, vid 50, precis börjat lära mig… Önskar nog att jag börjat lite tidigare. Tack för alla fina ord i din kommentar i Gullsvansar /…/ där du ifrågasatte min ålder (i positiv bemärkelse!) Hemligheten? Tja, arv och miljö kanske? Inga cigaretter, sparsamt med alkohol, mycket dans och fyra gulliga ungar! Din blogg är förresten helt fantastisk!
ÅH VAD JAG ÖNSKAR ATT ALLA KVINNOR VAR LITE MERA SÅ…
Åhhh vad mycket bättre min måndagsmorgon blev av de orden!
Kram!
Ditt inlägg glädjer mej mycket 🙂 Jag har länge varit en av alla de tjejer som inte riktigt vågat ta plats, som förminskat och förintat mej själv bit för bit. Sedan några år tillbaka är det slut med det och jag kan ibland snarare undra om jag helt tappat mina gränser. Jag föreläser, skriver, debatterar, driver föreningar, leder konfirmander, ordnar läger, leder studentkyrkan och accepterar olika uppdrag det ena läskigare än det andra. Men nånstans, trots att jag ibland drabbas av svår panik över hur jag ska ro i land allt, så slutar det alltid med att jag växer och lyckas. Man kan ju faktiskt inte utvecklas om man inte försöker. Om man inte prövar sina vingar och utmanar sej själv. Det är underbart att läsa att det finns fler som vågar.
Sån har jag också varit. Men nu är det så unerbart skönt att slippa det! Jag är värdefull utan att genomföra massa kreativa projekt… Tänk att jag har lyckats komma dit – det är jag glad för 🙂 Att känna att jag är värdefuill utan att heeela tiden utmana mig själv – steppa out of my comfort zone – och “VÅGA”! Jag är så lycklig att Gud inte kräver av mig att jag ska vända ut och in på mig själv för att vara en riktig och “rätt”, karismatisk, hängiven kristen. Tänk att han älskar mig ändå… :)Trots att jag går hemma om dagarna, surfar lite på nätet och äter mat. Han älskar mig ändå – jag är så urbota befriande salig över detta!:)Gud är underbar! Och Clara – du har en underbar blogg, och – det är underbart att DU vågar. KRAM!
UnderbaraClara. det verkar som om du behöver koppla av lite. gå in och läs på min humorblogg så blir du säkert på bättre humör. Calle.
En liten fråga…
Är man dum om man skelar? Vi som skelar är inte dummare än andra men av någon anledning om man ska visa att någon är dum ritar man en skelande människa. Jag hatar att skela men vad ska man göra åt det?? Inget angrepp mot dig var bara tvungen att skriva av mig. Jag diggar din blogg jätte mycket.’
Clara om Malin: ABSOLUT INTE! Det var verkligen inte menat som ett angrepp. Jag skelar inte naturligt utan bara när jag anstränger mig. Och det är ju dumt i sig. Att anstränga sig för att göra det. Men det var klantigt av mig om du tog illa upp. Då vill jag be om ursäkt. Jag har tom skrivit ett inlägg en gång om hur fint det kan vara att skela. Men jag antar att det inte piggar upp dig, för jag förstår om du blir less på att man måste “göra en grej” av det istället för att bara låta det vara och acceptera att alla är olika…
Jaja. Förlåt om jag gjorde dig ledsen.
Fy fan va bra gjort!! Keep it up tjejen!! 😀
(man ska göra det man e rädd för, då utvecklas man mer, jag har fattat det där mer nu, med mig själv)
Jag har sett på dina bilder på din blogg, o så. att du inte skelar i vanliga fall, hm vet inte vad jag ska tro. Menar nu att du gjorde dig till bara för att visa att skelande människor e dumma i huvudet?! Det tycker jag e respektlöst i så fall.
Jag har en kompis som skelar lite oh hon e inte dum i huvudet. Klart man ska stå på sig som en som inte skelar oxå/vanlig syn typ. Men, fel o ha en sån bild till det inlägget i så fall.
De e vad jag tycker.
CLARA TILL KICKAN: Har du sett vad jag skrev som svar till en annan kommentar i det här inlägget, från en person som skelar? Läs där.
Och här sitter jag, snart 45 år gammal, 11 år efter att du skrev detta inlägget, och funderar på om jag verkligen är bra nog att söka det där jobbet… Tror jag ska ta fram min inre frimodiga dåre och bara göra’rt!
Ingen kommer iaf tacka mig om jag inte gör det 😉
Tack, unga, frimodiga Clara (som nog finns kvar del kvar i henne i fortfarande, bara med ännu mer mer vishet)