Herregud. Det slog mig precis: Jag är nog vuxen! Jag är gift. Har hund. Bil. Hus. Fast jobb.
Hur hände detta? Jag känner mig inte en dag äldre än 17. När jag hör om folk som är 17 tror jag att vi är jämnåriga. Ha ha ha.
Om det är någon som har självinsikt får ni gärna skicka den till mig.
41 svar
Tyvärr Clara, jag har inte heller någon självinsikt. Så ingenting kan jag lära dig om det … jag tror fortfarande att jag är 18 och att de som tar studenten i vår är ungefär lika gamla som mig. Nej, inte direkt, bara tre-fyra år yngre sådär … Visst är det lite läskigt när man inser att man faktiskt är på väg att bli vuxen? /Cecilia
när jag träffar människor som är födda på 80-talet blir jag förvånad över att de är gamla nog för attt ha körkort.!!
Lustigt nog har jag oxå fastnat i 17-årsåldern.. Kanske blir man inte äldre än så 🙂
jag är precis likadan! fyller 27 i år, men det har jag inte förstått alls. jag tror fortfarande att jag är runt 21-22 sådär.. inte närmare 30! konstigt hur fort det kan gå 🙂 och efter vad man har hört så går det bara snabbare ju äldre man blir, så det gäller att köra på den gamla klyschan carpe diem 😉
Apropå självinsikt: För några år sedan var jag på besök i min barndomsstad… väl ute på stan börjar jag snegla på folk för att se om jag känner igen någon. Blickade mig igenom grupperna med punkare, fnissiga fjortisar och gängen på Stora torget, men kände inte igen en enda… Väl hemma på pappas gård möter jag plötsligt en tjej från min parallellklass på högstadiet. Med tantkappa, barnvagn och basker på sned. Då insåg jag att det var i den kategorin jag själv hör hemma i nmera!
Jag såg på en high school film härom månaden och de höll på att välja collage. Jag sa då högt till min sambo att det borde vara dags för mig att tänka på det snart varpå han sa ”men Marieh du går redan på högskola…”
Jo ibland glömmer man att man blivit äldre än 18..
Självinsikt?Jag kommer alltid vara 21, den perfekta åldern.
Tyvärr kan jag inte hjälpa dig. Hade motivationssamtal med tjejer i åk 9 häromdagen och tyckte att vi var lite på samma linje, liknande kläder osv. Tills jag insåg att de nog såg mig som en vuxen som försökte se lite hipp ut…
jag har inte heller någon att ge dig, jag läser fortfarande ungdomsböcker för jag känner mycket mer igen mig i deras högstadiebekymmer än i de där karriärssugna sex & the city-kvinnornas vardag. dessutom säger jag saker som: ”sådär som vuxna gör. när jag blir vuxen.” men jag tror det är bra. att man utvecklas så att man beter sig vuxet på ett plan (lär sig att vara snäll mot folk och ta hand om sig själv och så) samtidigt som man har sin barnsliga sida kvar!
tänk då problemen för oss som bli äldre men fortfarande pluggar. när det liksom inte finns så många yttre tecken på det, och man samlar mindre uppenbara vuxenpoäng än gift och fast jobb å så. jag har ett starkt minne av att jag som lite för gammal såg snyggingar på lunarstorm och ba ”mmm come to mama, 16 år, ungefär som jag… eller vänta nu…”. rätt skrämmande sätt att inse sin riktiga ålder på, ditt sätt är sundare 😀
Jag brukar säga att jag aldrig känt mig så vuxen som när jag var 18 år. Nu är jag 38 och känner mig yngre än någonsin…
Jag har mer fastnat i 24-25-årsåldern, och fyller 27 i sommar. Jag tror att jag kommer känna mig ungefär som jag känner mig nu lång tid framöver – det känns som om jag ha hittat mig själv.
Det slog mig en dag att jag bara blir äldre och äldre. Jag funderar på om jag vill ha barn någon gång och inser att det är dags snart. Skulle jag bli gravid om något år kommer jag vara 40 när barnet är 10.
själv fyller jag 26 om en dryga vecka och hade nästan allt du precis skrev fram tills januari ungefär. nu är jag på ruta ett igen och det känns inte alls jobbigt. vet inte varför. kanske för att jag också är 17 innerst inne…
Jag hittade en himmelsäng jag ville ha. Slutade med att jag fick panik. Måste ha egen lägenhet, måste ha jobb, fast jobb, måste ha katt, måste ha en livsplan nu nu nu!! jag är 20 år, och herregud det måste jag väl inte? inte nu men någon gång.det hoppas jag i alla fall för annars är jag körd.
Så sant. Jag är själv 31 år och känner mig som 22 år. Jag tänker att jag har flera år på mig att skaffa barn och hus men det blir ju svårare att bli med barn ju äldre man är. Jag har dessutom börjat plugga igen efter fler års uppehåll och jag är bara runt yngre. Min morfar är nyss 86 år fyllda men han uppträder som han är runt 25 år då han tror att han kan göra lika mycket som när han var yngre så vi är inte ensamma om detta. Jag tycker att detta är mer en möjlighet att ha mer roligt i livet och att man gör mycket med intressanta saker. Kram
Men du!
påtal om ingenting,
kan du inte släppa en receptbok?
det hade varit hemskt bra.
Begynn å jobb på skole -det er mitt tips.*ler* Jeg jobber med 16-19-åringer hver dag, og har innsett at jeg (takk og lov!) ikke er 17 lenger -jeg er mye smartere enn det de er… 😉
Oj vad lustigt! För bara någon timme sen i bilen hem från jobbet, då jag gasade på och styrde med endast en (mkt säker) hand kändes det som om något damp ner i knät. Det var insikt. Insikten om att jag var precis som jag körde bil just då. Jag gasade på, var säker och stadig. Trygg i mig själv. Sen jag var tretton har jag tänkt: när jag blir femton är jag vuxen. När jag var sjutton tänkte jag: När jag är nitton blir jag vuxen osv. Nu är jag 20,5 år och inte fören nu kan jag känna mig litelite vuxen. Jag har inget fast jobb, för tillfället ingen egen lägenhet, ingen man, inget djur (jo föressten, en katt, men den blev familjens någongång under alla mina flyttar) inget sånt ”typiskt vuxet” Men – jag har den där känslan jag alltid föreställde mig man skulle ha när man var vuxen; tryggheten i mig själv. Fan, jag är rätt bra! Jag är inte HELT vuxen än, men fasen, idag fick jag ändå nys om att det äntligen börjar närma sig! PUSS raraClara!
Haha känner igen det där.. Min pyttelillebror fyllde precis 18 år och jag trodde det knappt. Är inte jag 18 år? Men nej jag blir 24 i mitten av april.. 24 år och är fru, har barn, företag.. när hände det här? 🙂
känner likadant, fast har varken man, hus, bil, vovve eller fast jobb. men trivs rätt bra med tillvaron ändå!
Nej, jag är precis likadan. Jag var på fest för några veckor sedan och hörde att en annan gäst skulle fylla 27 år snart. Det tog mig ungefär 5 minuter innan jag (nästan skrek) MEN JAG FYLLER JU OCKSÅ 27 I ÅR! Jag trodde att jag var några år yngre än henne.
Eller denna konversation mellan mig och min man.
– Hur gammal är Rihanna egentligen?
– Jag tror att hon är i min ålder, typ 22.
– Men Fatima, det ÄR inte din ålder.
Hälsningar från Fatima (född 1983 och 27 år innan året är slut!)
….och när jag läser din blogg, tror jag att vi är nästan jämnåriga. I själva verket är jag nog en av dina äldsta läsare……….
jag känner mig som 20 ungefär!
blir lika förvånad när jag ser mig i spegeln
En dag på jobbet ramlade det ner en påse cashewnötter i skallen på mej. Direkt författade jag kvällstidningsrubrikerna
-Kändisfru överfallen av nöt!
Det var då det slog mej, jag är kändisfru på riktigt!
Så känner jag precis! Förutom att jag är sjutton och allra oftast känner mig som fjorton, eller kanske till och med tolv ibland. När mina bloggvänner och kusiner som är från ett till sex år äldre än mig skriver snällt om mig och behandlar mig som en jämlik känner jag allra oftast bara ”wow”. Hur snälla är de inte som nedlåter sig till att prata med en så ung och oerfaren tjej som mig?
Jag har heller ingen självinsikt! Är 30 going on 31 men tror att jag är runt 20 ungefär 🙂
snart advokat men tror jag ännu är 21, så hur ska jag klara ett sådant ansvarsfullt och vuxet jobb? Men jag är snart 27, har köpt lägenhet och varit gift i 5 år så jag trodde jag skulle ha vant mig nu
Alltid roligt att vakna upp 😛
vad lättad och glad jag blir av att läsa att fler känner som jag 🙂 är 23 men känner mig som 17, precis som du!
blir fortfarande nervös när jag ska visa leg på systemet eller krogen.
jag tror inte att jag en dag kommer inse att jag är vuxen, tror att jag alltid kommer vara ung 🙂 vissa saker har dock vuxit, ansvarskänslan t.ex!
tack för att du skriver så bra!
Själv är jag fortfarande övertygad om att det är år 2000. Så smidigt när man ska räkna ut hur gamla folk är. Har dock insett på senare dar att det inte funkar tipptopp. Jag vet dock att du är rejäl och vuxen, men att man får vara en liten onge hos farsan däroppe (gud) så länge man vill. Det är rätt gött ändå.
Haha! Åh, jag känner igen mig jättemycket i det. Visserligen är jag inte gift och äger varken hund eller hus men jag identifierar mig själv mer som en 15åring än en 21åring.
Ps. På tal om detta så lyssnade jag på Pikant för första gången igår och blev väldigt förvånad över hur vuxen du låter. Man får ju en föreställning av din röst och sånt när man har läst din blogg ett bra tag, men den stämde inte alls, inte för att det spelar någon roll 🙂
Kan inte annat än småle åt detta inlägg. Det är dock så att det är bara inse att vi alla är på väg mot de 90 åren vi har bara hunnit lite olika långt…..
Jag undrar om det är en presonlighetsfråga mer än en åldersfråga. Jag är 47 år och känner mig fortfarande som en tonåring ibland när det gäller förväntningar och mål i livet och så vidare. Jag har gjort alla de där vuxensakerna som att få flera barn (långt efter 30) resa köpa hus,stuga,båt bytt jobb ändrat och uppfyllt drömmar och ÄNDÅ står jag här och nyfiket undrar vad som döljer sig bakom nästa hörn. Enda gången den känslan av att vara ung är jobbig eller ”fel” är när jag blir bedömd av andra. För när man snart är femtio syns det att man inte är ung. Men det är bara att bli vän med spegelbilden allt eftersom åren går.(Det finns ju bara två val; åldras eller dö).
Men tyvärr är inte alla i min ålder i samma läge. Många känns äldre än jag i tanken. Då föredrar jag känslan av att jag alltid kommer att vänta på den där vuxenkänslan! Även om den blir mer och mer patetisk i omgivningens ögon. De hårdaste bedömarna är ofta de yngsta.
Jag är 37, och jag vet att jag inte är 17, men ibland säger jag om nån kvinna ” hon är ju mycket äldre än mig, hon har fyllt 40 ” sen inser jag att hmmm, 3 år kvar för min del.
När jag ser kvinnor som är typ 40-45, så känns de inte jämnåriga, de är ju medelålders mogna.
Undrar när jag kommer att känna mig vuxen ?
Jag har ändå haft hus i 14 år, och sonen fyller snart 13.
Jag vill också att du ska släppa en receptbok. Det är nästa grej, Clara!Dina fina gamla treditionella recept, de som man äskar för de är så enkla och goda. Jag är trött på trendig mat!
Hihii, själv fyller jag 34 i sommar, bor i radhus, är förlovad och har 2 söner på 6 och 2 år. But STILL! Känner mig 23 på insidan och kan inte alls förlika mig med man ska behöva gå till jobbet varje dag, eller förväntas städa och betala räkningar. Och att rynkor börjar dyka upp, det känns lite småjobbigt.
Har inget emot att bli äldre EGENTLIGEN. Ser rent utav fram emot att bli en liten tant. Men den där mellantiden, när man mest ser sliten ut (varken gammal eller ung) – den vill jag slippa känns det som nu 😀
Ha ha ha. Hur gammal är du, Clara? Jag är 25 och är precis som du gift, har bil, ingen hund men tre katter och en häst, fast jobb och 2 barn. Hus på landet… Och jag tror jämt att jag är 17-18 år. Men jag tror nog att det är dags att jag tänker om, fast med barnasinnet i behåll.
Tycker jag kan känna mej som allt från 10-12 år till lite pensionärsaktig, är snart 30… Ibland osäker som en liten skolflicka och ibland kan jag vara sååå vis och förståndig..
Oh om jag hade så skulle jag med glädje dela med mig! Jag var på min gamla gymnasieskola igår och såg en nedräkningskalender till studenten där det stod att ’Helena fyller 19’ och tänkte att ’nej men så kul, precis som jag då!’ tills jag insåg att jag är 22, tjohej! barnasinnet ska man ha i behåll! 🙂
Jag är 53 år & kan hälsa att den kommer med åren,självinsikten. Men då låtsas man inte om den, utan tänker mer att jag är gammal nog att göra & vara som jag vill. Det är också en fin känsla.
Hej!
Jag är lillasyster och därför tror jag att jag alltid kommer att känna mig yngre än vad jag är. Så jag känner mig som 25 fast jag är 37. Ibland så är det rätt så skönt att komma på att jag är så gammal som jag är, egentligen. Då kanske jag ändå är rätt så klok…för något måste jag ju ändå ha lärt mig. Eller så känner man sig oklokare ju äldre man blir.