Jag försöker läsa mycket. Inte bara på sommaren, men kanske särskilt då. Här kommer en liten läslogg med det jag hittills läst i sommar – med både tips och varningar.
Låt den rätta komma in av Johan Ajvide Lindqvist. Vampyrboken som blev en film har väl inte undgått någon. En riktigt vidrig berättelse som gjorde mig nedstämd och som jag fick tvinga mig att läsa ut. Inte på grund av vampyren utan för allt det andra i boken som bara andades misär. Magkänslan säger uck – men jag antar att det är meningen så på sätt och vis fyller den nog sitt syfte.
Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou. Har inte läst mycket av honom förut och har svårt för Guillou som person. Men i brist på annat blev det denna bok och den var faktiskt rätt bra! Lättläst, snabb och ganska rolig läsning, speciellt kängorna Janne delar ut åt mediasverige.
Kronprinsessan av Hanne Vibeke Holst. Riktigt lättläst bok som jag plöjde mig igenom en natt för att jag inte stod ut att vara ovetande om slutet. Jag gillar Hannes böcker sedan tidigare. De är enkla men har ett djupare feministiskt budskap. Det är en konst att skriva för den stora massan och samtidigt inte bli platt och “för enkel”.
När jag läst Kronprinsessan var jag ju bara tvungen att hoppa rakt på uppföljaren Kungamordet. Bitvis riktigt otäck då den behandlar makt, kön och kvinnomisshandel. Lika lättläst och fängslande som Kronprinsessan. Tilläggas bör kanske att böckerna, titlarna till trots, inte har någonting med kungligheter att göra.
Sedan gav jag mig i kast med Oliver Twist av Charles Dickens. Som jag konstigt nog inte tidigare läst den där. Nåja. Härlig och rolig var den i alla fall. Nu känner jag mig ungefär 200 procent mer allmänbildad. Det är den funktionen klassiker har. Att täppa till hål i ens hjärna.
Därefter slukade jag Lysande utsikter av Charles Dickens. Den är ännu mycket bättre än Oliver Twist!
Sedan plockade jag fram en bok jag länge velat läsa, Unni Drougges Boven i mitt drama kallas kärlek. En självbiografisk berättelse om hur Unnis kärleksförhållande med en pojkspoling till slut blir så destruktivt att hon överger sina barn. Jag blev knäpp av den här boken! Knäpp och arg, på Unni och på hennes galna pojkvän. Det är stundtals plågsamt självutlämnande och tragiskt, men också väldigt bra. Då och då var jag tvungen att skrika ut frustrationen till Jakob över bokpärmen – fan vilken jävla idiot han är!
Gladare blev jag inte när jag därefter läste Ann Heberleins självbiografiska bok Jag vill inte dö jag vill bara inte leva. Ja ni hör ju själva – inte så muntert. Men fy vad bra den var!
På inrådan från min svärmor Annika läste jag sedan en helt underbar bok av danskan Dea Trier Mörch, med titeln Kastanjeallén. Stämning och magpirr rakt igenom. Som en vuxenversion av Astrid Lindgrenmysiga Barnen i Bullerbyn. Nu ska jag läsa allt som finns av henne. En ny favoritförfattare!
Jag gillar tråkiga mysdeckare men Mord i sinnet av P.D James var faktiskt för tråkig för min smak. En bok kan inte inledas med hundra sidor förhör. Det är bara tråkigt och inte mysigt. Bort!!
Jag har länge tänkt läsa Amerikan Psycho av Bret Easton Ellis. Och som jag ångrar mig nu när jag läst den. Jag borde låtit den vara. Den är så genomvidrig att jag hade svårt att läsa färdigt den. Bra, men genomvidrig. De fruktansvärda våldsskildringarna var jag tvungen att bläddra förbi. Det gick bara inte att läsa. Och till på köpet hade någon suttit och strukit under alla otäcka ställen i boken och gottat sig i dem. Sjukt.
För att mota mardrömmarna i grind, orsakade av boken ovan, plockade jag fram en annan bok jag länge velat läsa. Vit Oleander av Janet Fitch. Hittills kan jag bara konstatera att detta kan bli en vansinnigt bra bok. Men eftersom mer än hälften är kvar kan jag inte ge ett definitivt utlåtande ännu.
Print
