(Kanske får vi på riktigt skyltar som dessa i framtiden? Bild lånad av spiderchick.nu)

Efter senaste tidens överfallsvåldtäkter i Örebro har polisen gått ut och varnat kvinnor för att röra sig ensamma kvällstid. För att man inte kan garantera deras säkerhet. Detta gör mig förbannad. För i Örebro har senaste året anmälts 42 fall av överfallsvåldtäkter mot kvinnor. Men 1200 överfall mot unga män. De som verkligen borde bli varnade för att befinna sig ute efter mörkrets inbrott är alltså män. Man borde uppmana dem att alltid slå följe med någon, inte åka buss utan bekosta en taxi. Man borde också varna dem för att dricka alkohol och gå omkring med exklusiva kläder och telefoner eftersom det kan verka frestande för den som vill råna dem.

Men det gör man alltså inte. Man lägger inte det ansvaret på män trots att man vet att man kunde minimera våldet på gatorna om man uppmanade alla unga män att stanna hemma och hålla sig nyktra. Men män behöver inte ta ansvaret för den brottslighet de utsätts för. Det ansvaret läggs bara på kvinnor. Gå inte hem själv, gå inte klädd i för lite kläder, gå inte hem full. Håll dig hemma och läs en bok istället!

Varför är det alltid kvinnors frihet som ska inskränkas? Varför kan polisen inte garantera vår säkerhet? På fotbollsmatcher där tusentals människor, i huvudsak män, samlas och det kan uppstå bråk och slagsmål säger man inte: vi kan inte garantera er säkerhet, stanna hemma och se matchen på tv istället. Nej, istället sätter man in 1500 poliser för att skydda dem. För att de ska kunna behålla sin rörelsefrihet.

I Umeå, som under sju års tid hemsöktes av Hagamannen, upplevde jag starkt denna apartheid. Kvinnor kunde inte röra sig ute på kvällar och nätter. Ingen kunde garantera vår säkerhet. Alltså fick vi själva ta ansvar för den. Och gjorde man det inte så skakade folk på huvudet. Hur vågar hon? Förstår hon inte vad som kan hända? Och omsorgen blev ett indirekt fördömande: Du kvinna är ansvarig för de brott du utsätts för. Det är du som ska ta ansvaret. Och kanske är det så. Men ingen skakade på huvudet åt den unga kille som i fyllan gick hem ensam från krogen och blev nedslagen och fråntagen sin mobiltelefon. Vad hade han kunnat göra annorlunda? Han måste ju få leva sitt liv! Vi kan ju inte ha ett samhälle där halva befolkningen inte vågar röra sig ute efter mörkrets inbrott. Ändå är det precis det vi uppmanar den andra halvan av befolkningen att göra. Och det tycker folk är helt normalt.

Sverige kallar sig världens mest jämställda land. Sverige kan ta sig i röven.