När jag var liten samlade jag på skatter. Allt kunde vara en skatt. Bara det var fint och litet. En glänsande pärlemorknapp i en tändsticksask med rosa bomull till exempel. Den vårdade jag ömt och förvarade i ett större skrin med allehanda andra skatter av samma dignitet. När man inte har några egna pengar och aldrig går i affärer blir de saker man har otroligt värdefulla. Och jag har fortfarande kvar det där känslan till viss del.

Nu samlar jag på gamla parfymflaskor med fina etiketter. Som fortfarande, fast de stått tomma i femtio år, luktar gott när man lyfter på korken.

Jag vet inte vad jag ska ha dem till. Vad ska man göra med sina skatter egentligen? Annat än gå förbi dem ibland, pilla lite på dem. Låta skatten vila i ens hand. Göra ett stilleben.

Jag samlar också på små prassliga gamla godispåsar med roliga mönster. Dessa kom som en present från en snäll bloggläsare. Tänk. De rymmer kanske åtta karameller. Vilken skillnad mot dagens påsar för ett kilo! Inte heller dessa har någon egentlig funktion mer än att jag då och då prasslar lite med dem. Några påsar förvarar knappar och sidenband.

En annan skatt är mina miniatyrramar. Bara några centimeter höga. Fyller ingen annan funktion än att jag blir glad av att titta på dem. Men det duger väl?

Välkommen att kika ner i min skattkista!