Jag slocknade med en bebis på armen vid niotiden i fredags. När jag vaknade på lördagen hade Jakob städat hela huset. Så underbart att vakna till ett rent hus! Den här tiden vi spenderar tillsammans, är barnlediga tillsammans, hjälper och avlastar varandra känns som en otrolig investering i vårt äktenskap. När man precis fått barn kan vardagen kännas skakig och fysiskt kan man vara alldeles matt. Och när det är lite kämpigt med amningen och sömnen är det guld värt att bli uppassad med gott fika på sängen, frukost och massa kärlek och omvårdnad. Jag önskar att alla som ville hade möjligheten att göra likadant!

Det är också skönt att som mamma se att man visserligen är viktig men ändå inte oersättlig.  Det enda jag gör som Jakob inte kan är att amma. Resten kan man dela på och därigenom växer bådas självförtroende. Det är inte en av oss som är experten på allt. Och jag behöver inte oroa mig knäpp över det stora ansvaret som lagts på just mig. Vi är två om allt och har dessutom både släkt och vänner som hjälper till och ger avlastning.  Det finns ett fint ordspråk som lyder “det krävs en hel by för att uppfostra ett barn”. Jag tror att det ligger väldigt mycket i det.