När folk undrar hur i hela friden jag har tiiiid att blogga brukar jag fråga om de äger en tv? För det gör inte jag
När folk frågar hur sjutton jag har råd med ekologisk mat brukar jag fråga om de köper läsk, cigaretter och halvfabrikat – det gör nämligen inte jag.
När folk undrar hur jag kan baka så mycket sockriga kakor och sätta i mig alltihop brukar jag fråga om de dricker alkohol? Det innehåller ju också tomma kalorier.
Man tänker och prioriterar olika helt enkelt. Inget fel i det. Så här prioriterar jag. Jag tror att det är nyttigt att vara medveten om vad man prioriterar i sitt liv. Att man har ett val. När folk dånar över hur vissa hinner träna massor eller hur vissa fixar långkok till middag istället för halvfabrikat tror jag egentligen mer att de fått för sig att en massa andra saker följer med i det paketet. De tror att den som har fina gardiner har lika välputsade fönster. Att den som har piffigt stylat också stryker sina trosor och manglar sina lakan. Sånt har aldrig varit särskilt viktigt för mig. Jag prioriterar att byta gardiner framför att putsa fönster. Jag prioriterar att pyssla framför att städa de kladdiga golven. Och att ligga på soffan och läsa magasin framför att springa på stan. Jag har en urgammal mobiltelefon, inga extensions och jag går aldrig och bleker tänderna. Jag prioriterar väldigt noga och struntar i allt som är skittråkigt eller jobbigt och får därigenom tid och pengar över till sånt som är roligt, viktigt och alldeles underbart!
149 svar
Ja så sant.. Du är inte bara vacker utan klok också!
Haha, en kompis undrade just hur jag har tid att sy så mycket till min dotter. Men jag städar inte heller så noga. Och lyssnar mest på radioprogram. Och pysslar framför TV:n när jag ser på film. Då får man jättemycket gjort.
Och att inte lägga pengar på bra mat utan köpa billig skitmat för att spara pengar – som man sedan kan köpa typ mer H&M-kläder för… är nog det mest idiotiska man kan göra.
Känner igen det där. Folk frågar hur man har tid med allt pyssel och att sy sina egna kläder. Svaret: jag har inte tittat på tv på flera år. Man prioriterar olika helt enkelt.
Ja precis, folk frågar mig också hur jag har tid att lägga ner så mycket tid på min blogg… men för mig är det ett intresse och glädjeämne! Jag pysslar hellre med bloggen än kollar på tv varje kväll 🙂
Bra sagt, Clara!
Samma fråga får jag också ganska ofta, hur jag hinner med det jag gör alltså 🙂 Ser inte heller på TV, dricker inte alkohol och röker inte osv osv. Fast läsk, det dricker jag 😉 Men såklart det handlar om prioriteringar.
Hej Clara
As we say in England…Here! Here!
I couldn’t agree more with you…I am of a similar mind too…BUT everyone to their own… makes for a colourful world 😉
LOVE PEACE enJOY all the things you like
Julie
x
Mäh, så tokigt, jag har alltid trott att uttrycket var ”hear, hear”, dvs. att det har med att höra att göra. Men man lär så länge man lever.
Men det har jag också trott!
http://en.wikipedia.org/wiki/Hear,_hear Här tas båda upp.
tack! funderade också på samma grej 🙂
Nämen precis, tänk så rätt du prioriterar!
Har ingen tv jag heller och klarar mig alldeles utmärkt ändå 🙂 Jag har tid över till så mycket annat som andra med tv inte hinner med. Skrev om det för ett litet tag sedan här: http://mintekopp.blogspot.com/2011/02/det-dar-med-att-vara-utan-tv.html
Det viktiga är ju att man prioriterar det som känns bra för en och att man själv är nöjd med sina val. Bara man själv vet om att man faktiskt har möjligheten att prioritera, det handlar ju om medvetenhet det där.
Det är lätt att kritisera när saker och ting sticker i ögonen. Avundsjuka är den ärligaste form av beröm, så ta bara för dig. =) Kram till dig
SÅÅÅ SANT!
Jag får ofta frågan om hur jag hinner med allt. Men som sagt, inte titta på tv, och ha en man som gör hälften av allt arbete hemma gör att alla i familjen mår bättre och får sin tid.
Bra skrivet! Håller med!
Jag tycker det är synd att människor idag inte har tiiid att laga ”riktig” mat till sig själva eller sina barn. Jag tror också att det handlar om att prioritera.
Det är också lite kul att höra på folk när de fått reda på att jag är vegetarian.
”Ja, jo, jag skulle också varit veg ifall jag hade råd.”
Jag: ” Okej, men det är ju billigare med veg-mat”
”Ja, kanske det. Men jag har liksom inte tid…”
Hmm 😉
Same here!
Så sant så sant. Det är verkligen viktigt att lära sig tänka på det där prioriteringsviset. Jag har i princip helt slutat att äta/fika ute eftersom att jag hela tiden när jag gjorde tänkte på hur mycket mer och mycket godare fika/mat jag kunde få för pengarna om jag lagade maten eller bakade själv istället. Sen är det förstås kul att göra undantag någon gång ibland, men då är det ju just undantag. Likadant med alkohol, jag är ingen helnykterist, men så gott som. Jag tycker inte om någon alkohol och inte behöver jag berusningen heller, om jag någon enstaka gång tar en cider kan jag verkligen gräma mig efter. Jag kunde ju ätit en chokladkaka och njutit istället! Ha! :p
Klokt sagt! Jag stickar väldigt mycket och får ofta frågan om hur jag hinner med, och har råd. Men det handlar om prioriteringar. Stickning är viktigt för mig, något annat är viktigt för någon annan.
Precis, huvvet på spiken! Jag har dock en fråga som jag antar hänger ihop en hel del med hur du/ni pioiterar. Jag har förstått det som att både du och din man är hemma båda två och kommer att vara det hela lilla Bs första år? Jag tycker att det låter som en underbar dröm. Det jag undrar över är hur ni har råd till det? Har ni lyckats hålla nere era levnadskostnader så mycket så att ni klarar er på en föräldrapenning? Jag inser förstås att du tjänar en del på din blogg, men ändå, hur lyckas ni? Kram
Jag har en TV. Och jag tittar på den ibland. Det ska jag inte sticka under stolen med. Men jag tittar på TV i snitt 1 timme om dagen. Och det jag brukar titta på är följande: Aktuellt. Uutiset. Oddasat. Plus om det är någon bra dokumentär. Utöver det knappt någonting alls. Jag ser nog på TV minst av alla jag känner och när jag berättar att jag bara har 1:an, 2:an och 4:an så blir folk rent utsagt chockade ”Men guuud hur klarar du dig?”. Ptja, jag klarar mig bra. Radio är roligare, särskilt dom programmen som engagerar lyssnare. Det är lite som att tjuvlyssna när man sitter på café, utan att man behöver skämmas.
Så sant som det var skrivet. =)
Bra sagt !
word!
Tittar inte heller så mycket på tv, oftast fastnar jag och klickar runt på alla bra bloggar och slösar bort min tid på det sättet istället för att göra något vettigt (till exempel plugga och pyssla)… Och kanske jag ska strunta i städningen, ofta tycker jag det är jobbigt att asa fram alla pysselgrejer eller börja sy för det blir så jobbigt att städa efteråt. Laga riktig mat gör jag iallafall, det är så värt det och tar inte alltför mycket längre tid faktiskt! Men annars får jag nog bättra mig på det där med prioritering!
Så sant! Så tänker jag också.
Jag älskar dina inlägg! Även om jag inte lever utan TV och shoppar mer än gärna så tycker jag verkligen om det du skriver och framförallt HUR du skriver! Bara av att läsa din blogg så skulle jag nästan kunna flytta till landet och sälja TV´n – men bara nästan! 🙂 Du är grym i alla fall!
Så väldigt kloka ord!
Mindre TV åt folket!! men hur ska man lyckas slita sig från datorns alla fantastiska distraktioner..? 😉 särskilt när man tvunget måste sitta här och jobba.
”Man tänker och prioriterar olika helt enkelt. Inget fel i det. Så här prioriterar jag. Jag tror att det är nyttigt att vara medveten om vad man prioriterar i sitt liv. Att man har ett val.”
Just de här raderna känns väldigt centrala och så himla spot on. När jag förklarar vad jag prioriterar och vad jag prioriterar bort kan jag ibland uppleva att den jag talar med tar mina förklaringar som kritik eller personliga påhopp (eftersom jag inte dricker, inte är ute och festar, inte reser på charter, inte köper snabbmat osv. men den jag talar med oftast gör det). Därför känns det så viktigt att poängtera just det – det här är DINA eller MINA prioriteringar som vi har valt för att de är bäst för dig och för mig. Någon annan har andra prioriteringar som optimerar deras liv. Det allra värsta jag tror man kan göra, är att ”köra på” utan att tänka på hur man prioriterar och vilka val man gör. Det är sannolikt det säkraste sättet för att inte fullt ut hinna med något av det man tycker är riktigt roligt, samtidigt som alla måsten står en upp över öronen. Så tack Clara, för att du återigen sätter ord på och ringar in det som gör skillnad.
Så rätt!
Jag har diskuterat det här väldigt mycket de senaste åren. Jag tror att detta är kärnan till att så många människor idag mår dåligt; att de inte har funderat igenom vad de själva egentligen VILL prioritera. Eller ens insett att de måste prioritera och att det då är så mycket lättare att vara nöjd med sin situation om ens prioriteringar är medvetna val snarare än vad som bara råkar bli. Vissa verkar tex handla upp sina pengar av bara farten (lunchrestauranger istället för egenlagat, taxi istället för kollektivtrafik eller lite vardagsmotion osv) och sen blir de bittra över att de inte har några pengar över till att ”unna sig”. Samma sak med tid.
I slutändan är ju dock det viktiga inte huruvida man tittar på tv eller målar om lägenheten; det viktiga är att man gör det man själv helst vill göra. Men då måste man ju också våga erkänna för sig själv att man kanske inte pysslar och knåpar, lär sig ett nytt språk eller arbetar ideellt för att man faktiskt hellre vill titta på tv. Problemet är väl att det fortfarande finns en stark tro på människors likriktning; när det är ”inne” att vara/göra på ett visst sätt så försöker människor passa in i den mallen och ursäktar sig (ibland en smula anklagande) när de ändå inte orkar göra det.
Visst är det så. Medvetenhet är det viktigaste. Ibland är det ju så att man medvetet väljer att slötitta på tv framför att sy gardiner och det måste också få kännas rätt.
Kan tycka att det är lite småtragiskt med alla som så desperat försöker vara unika och ”sticka ut” och gör det genom att följa trenden. Nej, inte underligt om folk mår dåligt…
http://www.madeforkids.se/geggamoja/759-solhatt-baby-och-barn.html
ursöt solhatt till babyn i sommar. finns både i rosa och grön.
mycket bra inlägg förövrigt!
Du tog orden ur min mun. Nu finns du länkad från min sida! Tack för att du fick ner orden så bra! Lovely!
kloka ord fina du!!!
kram Lovisa
Du är så sjukt vettig, Clara! Det behövs fler som du.
Så bra så sant!!!!
/Evelina – Evelinas Ekologiska Hudvård
Min ettåring slog sönder vår TV för några veckor sedan. Trodde jag skulle gå och lägga mig jättetidigt varje kväll eftersom jag inte skulle ha något att göra. Men där tog jag miste.
Har börjat använda min kvällstid till en massa roliga saker nu så jag glömmer helt att jag ska gå och sova.
Annars prioriterar vi att vara hemma med barnen (båda föräldrarna föräldralediga) just nu trots att vi får leva snålt. Det tycker många är jättekonstigt.
Dette var godt skrevet!
Jeg må vel bare innrømme at jeg ikke prioritere og vaske rundt og rydde hele tiden. Ja, jeg ser endel på tv men da med et strikketøy i fanget og en stor kopp te.
Jeg mener at det skal synes at det er noen som bor i huset, om det ligger noen ting fremme så trenger ikke dette i mine øyan og være rot.
Elsker og komme på besøk og les blogginnleggene dine, og se på alle fine bilder.
Ha en fortsatt fin dag!
Pernilla
Klok som en bok 🙂
Tack Clara! Det är ett himla tjat om det där med tiden. Folk får väl förvalta sin egen tid så gott de kan. Vi har ju trots allt fått lika mycket av den varan.
Japp, folk vill gärna konstruera en enligt prinicpen ”sån är hon”.
helt rätt!!
Jaha, då ska jag ägna den här kvällen åt att älta ditt inlägg. 🙂 Jag ser nämligen på TV, äter godis och dricker alkohol, köper halvfabrikat, äger inga gardiner men har ändå oputsade fönster. Flera gånger om dagen önskar jag att det fanns tid över till att pyssla mer, hinna med att städa eller prata med en god vän i telefon, istället rinner timmarna iväg framför TVn – där jag oftast bara bläddrar friskt bland kanalerna.
Tack.
Haha, hur var det igen Clara uttrycket sig: ”Jag tror att det är nyttigt att vara medveten om vad man prioriterar i sitt liv. Att man har ett val. ”
Jag tror helt enkelt får inse att du föredrar att titta på tv framför pyssel eller att prata med vänner i telefon 🙂 Det är din prioritering. Just embrace it!
Ja, det är ju inget fel på att välja tv om man tycker det är roligare!
Fast lika lätt är det ju att fastna i en vana man egentligen vill ta sig ur..
Fast jag vill inte erkänna att TVn är så viktig i mitt liv. Vill inte!
Verkligen sant! Ett problem tror jag är att många har alldeles för höga krav på sig själva. Man ska jobba heltid, vara en perfekt förälder, laga god mat från grunden, baka eget surdegsbröd, fixa fint hemma, ha välstädat and the list goes on… Tror många skulle må mycket bättre av att bara göra ingenting och njuta av det utan dåligt samvete. Jag äter halvfabrikat ibland, so what?! En tendens under senare år är ju att man ska vara klassisk hemmafru på fritiden (och hinna allt man hann på 50-talet) men ändå vara en modern yrkesarbetande kvinna. Det är en ekvation som inte går ihop och som kommer att resultera i fler utbrända kvinnor.
Även om man gör aktiva val i vardagen så tror jag att vi alla har egna ursäkter inför oss själva (”inte tid, ork, pengar”) för få orkar leva upp till sitt eget ideal. Jag prioriterar t ex att köpa Fairtraide-märkta varor när det finns. Det är rätt mycket dyrare men jag har inte samvete nog att låta bli. Däremot tittar jag mer än gärna på TV på kvällarna. 😉 TV-tittande har alldeles för låg status tycker jag. Det visas mycket vettigt och är ju faktiskt ett ”öga” ut mot omvärlden.
TV-tittande blir ju vad man gör det till.. Du lär dig mer om världen om du ser en dokumentär eller nyhetssändning än Big Brother. Jag kan tycka att det är superskönt att gosa ner mig framför tvn, eller varför inte sitta och pyssla där för att varva ner om kvällen. 🙂
Jag önskar att min mamma kunde läsa dina ord.
Jag gillar dig Clara!
Du är en väldigt fin förebild för många och är dessutom ärlig om du har gått igenom tuffa tider och berättar om dessa. Något jag blir lite fundersam över då och då är att du känner att du måste försvara dig när någon enstaka kommentator inte håller med dig eller undrar hur du hinner med allt. Du är som sagt en förebild för många just för att du prioriterar vettigt enligt hur man ”ska” prioritera. En del kan tycka det är provocerande eftersom det är betydligt vanligare att möta förmaningar om man ”prioriterar” snabbmat och cigaretter när man i själva verket inte alls vill vara ”den” ohälsosamma personen utan snarare bara hamnar i den situationen temporärt eller inte. Det rättfärdigar inte att man på något sätt hoppar på den som lever ”bra” men du får så mycket stöd för ditt sätt att leva att det kan kännas ”onödigt” att påpeka hur hälsosamt du prioriterar när det är uppenbart just vilken förebild du är. Vi kan alla hamna i situationen där vi sitter med gråten i halsen, bara orkar äta pommes och röker för att det är lättast just då. Jag brukar tycka om dina inlägg men just i det här (om jag får komma med lite feed-back) känns det som det saknas lite förståelse.
Ha det fint i vårvädret! 🙂
jag har prioriterat bort världens trista sysselsättning ( enligt mig) att shoppa.
De flesta i Sverige eller i alla fall väldigt många har stora valmöjligheter att göra vad de vill med sitt liv. En åtgärd kan ju vara att inte bo dyrt i en stad.
JA hurra! Utrolig bra sagt. Du er mitt idol.
alltså detta är så fint och du är så klok! vad jag tycker är intressant och viktigt och precis det du påpekar är att man har ett val och att de allra flesta idag i vårt samhälle idag kan leva sitt drömliv. det kan verka naivt av mig att tro det men för mig så handlar det just om olika prioriteringar och val som man själv måste välja. jag kan ibland bli ställd av hur omedvetna människor i min närhet verkar vara över detta, hur lite det reflekteras över flera olika sorters val, utan istället bara följer med i någon slags ström. själv lever jag mitt drömliv i paris, det är det bästa för mig just nu och jag vill verkligen inte vara någon annanstans men då har jag ju också prioriterat bort lugn, billiga hyror och frisk luft.
tack för en megabra blogg!
Att folk inte fattar! Jag kan bli jätteirriterad av sånt. Vissa antyder att jag har det så ”lyxigt” som har pengar över varje månad. Fast att jag är student. Men det är INTE för att det rullar in särskilt mycket, utan för att jag helt enkelt inte köper en massa skit hela tiden. Om man handlar några plagg på H&M varje månad så blir det förstås inte mkt av studiebidraget kvar…
Jag är också student med god ekonomi. Lägger undan pengar både från lån och lite extrajobb. Nu har jag tillräckligt för att kunna unna mig fina resor i sommar och kanske lite ledighet i sommarsverige också. Det är så lite som gör skillnaden, de där småsakerna. Men folk tycker förstås att det är fuskigt och verkar tycka nästan lite synd om sig själva när de ”bara ska vara hemma i sommar och försöka jobba så mycket som möjligt”. Men som redan sagt, ni får väl skylla er själva om ni prioriterar nya frisyrer, märkeskläder och skönhetsprodukter varje månad samt fester och utgång med obligatorisk nattlig skräpmat varje helg. Självklart blir det inte vidare mycket över till kurslitteratur heller, så Oj vad jobbigt dyr den var, stackars stackars som får leva på euroshoppermakaroner och ketchup dagarna innan CSN kommer. Nej faktiskt inte, bara prioriteringar! De får faktiskt skylla sig själva 🙂
Visst är det lustigt? Har alltid hävdat att det där med fattig student är lite av en myt, speciellt om man är ensamstående. Det finns absolut inte någon anledning att vara ”fattig”, det handlar om prioriteringar och vad man tycker är viktigt. Vad det handlar om är snarare en fråga om val och att det inte går att välja allt samtidigt och tro att det ska vara möjligt.
Fast det beror ju på lite var man bor också. I Stockholm blir det lätt att bli ”fattig” student om man inte bor hemma. Jag hade liksom en hyra på närmare 5000 ett tag (för en litenliten etta, helt sjukt!) Ovanpå det skulle jag äta, betala kurslitteratur, SL-kort, försäkringar och sen vill man ju kanske kunna gå på bio, fika, köpa andra böcker och så behöver man hygienartiklar, eventuella mediciner och sådant ovanpå det. Detta skulle jag klara på strax under 9000 i månaden. Billigare lägenhet var inte ett alternativ, för det fick inte att få i Sthlms galna bostadsklimat. Jag hade aldrig klarat det om jag inte fått hjälp hemifrån, och jag vet att många med mig har upplevt samma. Tror mig ha läst någonstans att typ 75% av alla studenter får stöd hemifrån för att klara sig på studiemedlet! Man är ju inte fattig, men så jäkla fett lever man ju inte heller. Tror det beror väääldigt mycket på var man pluggar, vilken tur man har med lägenhet, hur dyr ens kurslitteratur är och hur ens hälsa är (kostnader för medicin och läkare). Klart man inte är fattig jämfört med mycket annat, men att säga att den fattiga studenten är en myt utifrån ens egen erfarenhet är lite konstigt. Och att säga att allt går bara man tror att det är möjligt är en förenkling. Det beror så mycket på hur ens sociala omständigheter ser ut i övrigt.
Jag är helt med på allt du skriver, men det är när du kommer till gardinerna jag nickar här för mig själv. Ha, det finns fler än jag som byter gardinerna utan att putsa fönster!
Härligt, och bra prioriterat tycker jag.
inspirerande inställning! det är lätt att tro att man inte har valet att omprioritera för att man har fastnat i mönstret att ”jag är en sån som inte hinner sånt”.
jag ska försöka minnas det här inlägget och bryta lite tråkiga vanor,
tack!
Bra skrivet!
Jag har själv fått många kommentarer om vad jag inte skulle hinna med som småbarnsförälder, men jag har också tänkt att det handlar om att prioritera. Visst tar det tid att ta hand om ett barn, men det finns ju tid till annat också och då har jag helt enkelt valt det jag tycker är viktigt och struntat i resten. För precis som du skriver tror jag många inte tänker på att man i varje val också måste välja bort något.
Jag skrattar lite åt mig själv. Jag har känt mig stressad för att jag inte hunnit städa och fixa hemma som jag tänkte de senaste månaderna. Men däremot har jag hunnit beta av alla avsnitt av både Tre Kronor och Varuhuset på datorn :)!
Precis så är det ju..
Du är fantastisk på att sätta ord på saker som allmänheten vet, men verkar ha glömt bort. Jag ”har inte tid” att träna. Därför att jag prioriterar att skriva på min bok. Det är ju mitt eget fel/förtjänst 🙂
Visst är det så!
De flesta är ju ganska bra på att se vad andra hinner göra och inte vad man själv gör, tänker jag. Vi prioriterar ständigt bort att plocka leksaker från golvet, till förmån för kreativa pyssel av alla de slag.
Blahaauauau KLOCKREN text! Önskar att jag hade skrivit den.
Lika bra sagt som vanligt 🙂 Bra tankeställare !
ååh du är så bra! 🙂
Mycket bra inlägg!
Sökte på random shit på google och kom in på det här gamla inlägget av dig. http://www.folkbladet.nu/105905/2008/05/18/utmanad
Ganska intressant hur det blev=)
Det är lättare att prioritera det som är lätt och roligt. Jag brukar behöva rätt mycket självdisciplin också för det som är just jobbigt och tråkigt. Men första steget på vägen är ju att bli medveten om att jag har ett val – och nästa att hitta motivation och göra en förändring? Clara, du kanske kan hjälpa mig på traven med ett inlägg om hur man kan tänka om man vill ändra sina vanor?
Åååååå tack snälla Clara för att du gör det så bra! Visar med hela handen dit vägen inte alls är svår…..egentligen! Bara det att mååååååånga har så svårt att se det! Du är ett föredöme för oss ”yngre” som vågar gå en annan väg än den som konsumtionssamhället vill att vi ska gå! Tack för att din röst är så stark, känner att min egna inte riktigt räcker till 😉
Underbart Clara! Hurra!
precis! det bästa i dag! kram mallan
Jag håller med 100%, fast jag prioriterar helt annorlunda. Jag har prioriterat att bo nära Stockholm, men får då nöja mig med blygsamma 21 kvadrat. Jag har prioriterat en välfylld garderob, men har väldigt lite tekniska prylar. Jag prioriterar några extra hundralappar på maten, men ägnar också mycket tid åt den så jag hinner inte äta godis (och vill inte riskera att förstöra hungern med den… bästa kryddan ni vet). Och godis är ju som bekant inte heller gratis. Jag köper gärna en flaska vin för 300 kr, men dricker väldigt måttligt. Jag är sällan (mycket sällan faktiskt) ute och festar, men när jag gör det gör jag det ordentligt. Det jag vill säga är alltså att det faktiskt bara handlar om en sak: vad man faktiskt själv vill. Clara, du gillar hemmamys med klänningar och bäbisen och jag gillar hemmamys med klänningar och champagne. Lika men ändå olika 😉 Kram på dig!
Jag sällar mej till folket som kan titta jävligt mkt på tv OCH få en massa saker gjorda. Gör inte tv synonymt med slackers tack!
Hur kan du få det till att inlägget handlar om att alla som ser på tv är slackers? Har du inte läst det?
jag menar allmänt att folk inte ska göra tv synonymt med slackers. ett inlägg i debatten liksom.
Svårt att hålla isär när mycket som skrivs inte är direkt riktat till dej/ditt inlägg, ditt kommentatorsfält blir alltsomoftast som ett eget forum…
Är inte det lite kul? 🙂
Ja! Om ett blogginlägg är bra eller inte, kan man se på kommentarfältet. Får det ett ”eget liv” har bloggaren lyckats, tycker jag.
Har jag sagt något annat?
Verkar dock mest som om du tog det valdigt personligt.. Clara sa dessutom att hon inte prioriterar att stada etc etc men manga, inklusive du sjalv, verkar ha fastnat vid just TV-tittande.
Haha, jag fick känslan av att clara tog, vad jag skrev, personligt. Vem har tagit någonting personligt? Vissa skriver ”jag tittar på tv och får mycket gjort” jag skriver ”jag tittar på tv och får en massa gjort” Om du inte ser tv-tittande människor som slackers så behöver du väl inte ens bry dej om vad jag skrivit och framför allt behöver du inte bemöda dej om att placera mej (och andra) i ett ”fastnat-fack) Du har fan aldrig träffat mej.
För övrigt så tycker jag att inlägget (Claras) är riktigt tänkvärt och känner igen mej väl.
Men snalla, vad ar det som gor dig sa arg? Du har en ganska aggressiv framtoning vet du?
Jag tror att det man måste tänka på när man skriver är att det enda man kan förmedla med det här kommunikationssättet är just bara… ord. Inte ansiktsuttryck, röstläge, att visa vem man pratar med genom att se han/henne i ögonen eller annat. Därför kan säkert svärord uppfattas som aggressiva av vissa (mig bland annat) medan det för andra bara är ett uttryck för att understryka något (otroligt mycket blir jävligt mycket).
Kardemummas ord sammanfattar ganska bra vad jag tänkte skriva; Att vi har olika sätt att kommunicera. Jag vart aldrig arg men hoppar inte högt när någon bildar sej en bild av att jag sitter fast framför en tv, efter att ha läst två av mina skrivna meningar. Vill man bilda sej en uppfattning så har jag ju faktiskt valt att inte vara anonym. Bara att klicka på länken. Nu är min prioriteringtid för den här diskussionen slut =)
Auf Wiedersehen
Vad är slackers?
Soffliggare 🙂
Du är bra klok du!
Precis !! 🙂
jag tror att man helt enkelt får jobba på att skita fullständigt i vad andra tycker, det är ju mitt liv, jag gör vad jag vill. Tradigt med människor som måste tycka så mycket och klanka ner..det säger ju alltid så mycket mer om dem än om mig…
Himlans vad bra sagt! Jag kan också irritera mig på andra som tycker att det är såå konstigt att jag hinner baka, pyssla och fixa så mycket hemma när det handlar om att väljer bort tex att ”slö-titta” på TV utan tittar bara aktivt på några få program som jag verkligen vill se. Jag har dessutom bra disciplin när jag t ex pluggar och väljer hellre att gå upp tidigt på morgonen och göra det jag måste, så att jag sen har dagen fri, istället för att sova länge, skjuta på plugget för att sedan sitta med det sista kvällen.
Och att köpa ekologisk och lite bättre mat fast man är student, det gååår ju bara inte. Jo, om man inte dricker alkohol och lägger en massa pengar på krogbesök, som verkar vara studenters största utgift. Så där ”sparar” man ju in en massa pengar som man kan lägga på annat som man gillar bättre, t ex fint loppisporslin, snittblommor och konditori-bakelser.
Men folk säger ju så för att de är avundsjuka, och det är ju inte så konstigt. Det är sjukt svårt att prioritera rätt i sitt liv! Jag skulle också vilja ha det fint hemma, hinna pyssla, laga roligare mat, se finare ut själv och hinna sova mer. Men jag har tre barn, ingen släkt i närheten, och ett jobb som tar tid och kraft (men som jag inte jobbar heltid på), så det är mycket som måste prioriteras bort i mitt liv. Jag har prioriterat att få många barn, och medan de är små så hinner jag inte det jag skulle vilja. Och då har ändå både jag och min man gått ner i arbetstid. På kvällarna sitter jag framför bloggar istället för att göra fint hemma eller vårda mitt yttre, för jag behöver slapptiden för att orka det andra. Jag är nöjd med mina prioriteringar, men det hindrar inte att jag emellanåt är grymt avundsjuk på alla andra som är någon annanstans i sina liv och hinner med det som jag för tillfället får försaka.
Tessa, jag kan verkligen känna igen mig i det du skriver. Det är svårt att prioritera!! Det mest frustrerande när nog ändå när man ”fastnar” framför datorn istället för att göra det där lilla extra i hemmet, träna eller vad det nu kan vara. Men precis som du skriver, under intensiva småbarnsår måste man nog tillåta sig att ta slapptid för att orka. Att vara effektiv dygnets alla vakna timmar är inte realistiskt.
O sister … Jag har ”bara” två barn och jag vet precis vad du menar.
Instämmer till fullo, har för länge sedan också kommit till den insikten. Är också en människa som ofta möts av ”hur hinner du allt?” Enkelt, jag prioriterar det jag vill hinna! För mig är mitt textila slöjdande, mitt garnskapande och lek med ull väldigt viktigt, så då ser jag till att ge det plats både fysiskt och tidsmässigt.
Bra skrivet Clara! Du är så himla bra! Håller med om en som sa att du sätter ord på sånt man egentligen redan vet, så himla bra!
sant, sant. 🙂
Du är verkligen en sån person jag önskar att jag var mer lik, du inspirerar verkligen till att omprioritera och kläcka nya ideèr. Du verkar dessutom vara en underbar mamma som inte ger upp ditt liv för att du fått ett litet mirakel, du visar på ett gott exempel och blir ett känsligt ämne med ett jämnställt föräldraskap och din förmåga att balansera vardagslivets alla viktiga ting!
Varför blir folk så provocerade av detta? Det är den stora frågan…
du är helt underbar clara!
Absolut! Prioritera är vad som gäller. Många undrar hur jag hinner träna så mycket som jag gör. Well, det är liksom inget alternativ för mig att INTE träna, så jag ser till att hinna med det bara. Det får alltid prio ett, även när tiden är knapp.
Vi prioriterar alldeles lika. Låter det som.
Och jag kan inte låta bli att undra hur andra har tiiid att hänga upp sig? Men det är kanske också en prioriteringssak.
sluta aldrig blogga! Du är duktig och begåvad och en underbar förebild av vikten att leva livet på ett sätt som gör att man är lycklig!
och du har rätt – folk drar väldigt snabbt fel slutsatser! Ibland vet jag inte vad jag önskar mest: att folk använder sina hjärnor till att tänka själva, eller att dom skall sluta dra vilka slutsatser som helst baserat på vilka lösa boliner som helst!
Trevlig blogg, Clara !
Jag har tid för fotografi, youtube lektioner i virkning, kattmys, bubbelbad, långkok, plantering av växter, franska filmer, live musik och böcker. Jobbar dessutom heltid och tränar 2 gånger i veckan. Jag väljer det jag älskar. Det som brukade ta mest plats i mitt liv var oroandet över hur jag skulle ha tid för allt. Nu gör jag bara.
Fint inlägg, Clara.
Men vad bra, ”gör bara”. Det ska jag prova för jag blir lätt sittande framför listan med saker att göra och bara suckar. Det jag hinner hinner jag ju och det jag inte hinner hinner jag inte och det gör förmodligen ingenting! Vad det är svårt att acceptera.
SÅ sant så sant.. Jag har också ganska noga prioriteringar i livet som ensamstående mamma o så.. Jag väljer att jobba bara 4,5 timme om dagen för att ha mer tid med min dotter. Många säger att de har för lite tid, men sanningen att säga är att alla faktiskt har 24 timmar om dygnet vare sig de vill inse det eller inte så har det blivit så rättvist portionerat som det bara kan bli.. Helt underbart att du står upp för så fina prioriteringar! Tack för det!
Oj. Nu har jag under en veckas nattarbete plöjt mig igenom 153 sidor av Underbaraclara, jag skulle precis klicka på ”Äldre inlägg” men då fanns det ingen mer sida att klicka fram. Sannerligen kändes det tomt! Nu är det snart dags för mig att gå hem och sova, klockan slår halv sex och ögonen svider, men måste bara ändå säga att jag fått så sjukt mycket inspiration från bloggen och det kommer väl till pass när jag och min karl flyttar ut till huset vi just nu är i full gång med att renovera! Jag håller tummarna för färska inlägg när jag kommer tillbaka till jobbet ikväll vid midnatt 🙂
Du är ju helt enastående vacker och klok som en bok, keep up the good work! 🙂
Ord upp!
Så rätt. Det gäller om prioriteringar. folk undrar ofta hur jag ka vara hemma med 3 barn(4 på väg) . Vi åker inte utomlands, köper nästintill allt begagnat , går inte till frisör, dricker inte, röker inte. Det handlar om vad man vill prioritera och vi värdesätter ju olika saker. För vissa är karriär viktig medans andra inte bryr om sånt. Likadant om vad man vill göra med sin fritid. Jag sitter hellre o ritar med mina barn än jagar vartenda dammrotta.
Med en dyyyyr mobil blir det enkelt att blogga, dock.
Då kan man göra blogginlägget direkt från luren, med – eller utan – bild.
Jag tycker det du skriver är rätt och väldigt viktigt. Allt handlar om hur man prioriterar. Vad vi väljer att lägga vår tid på. Vi äger vår egen tid och har därför möjlighet att göra vad vi vill med den. Dock tycker jag det är viktigt att nämna att det är illa att se ner på andras prioriteringar (du gör inte det, men jag kan tänka mig att många andra gör det, på ex dina prioriteringar). Vi väljer själva och det som känns rätt för en själva kanske inte är rätt för en annan. Som allt annat i livet som berör enskilda personer är det väldigt individuellt. Tack för ett bra inlägg och en bra tankeställare. Jag själv prioriterar just nu mitt engagemang i olika styrelser och stiftelser. Prioriteringen på träningen har fallit bort nästan totalt, men senare i livet kanske det kommer tillbaka. När jag är trött på att prioritera karriär, CV och arbete.
Helt enig! Vi må alle ta ansvar for eget liv og prioritere det vi synes er viktigst:) Vi lever jo bare en gang og da kan man jo velge pyssel fremfor TV, eller omvent ettersom hva man liker best:)
HEJ DU;
I LIKE YOUR BLOGG; YOUR PHOTOS AND YOUR WAY OF LIVING VERY VERY MUCH!
I AM YOUR BIGGEST FAN FROM GERMANY 🙂
MANGA HÄLSNINGAR FRAN DÜSSELDORF
Precis. Man ska prioritera det som passar en bäst. Jag gillar att se på tv och pyssla. Ibland samtidigt. Jag lägger hellre mina tomma kalorier på ett glas rött då och då framför kakor och godis. Jag går gärna och tränar vissa dagar, medan jag vissa dagar hellre sitter i solen och läser en deckare. Inget är bättre eller sämre än det andra – var och en lycklig efter sin smak.
Sedan kan jag ju tillägga att när jag var ensam till två små barn var det inte så mycket tid till det ena eller andra – vardagen och älsklingarna hade en tendens att sudda ut mina egna val. Men så är ju livet.
Jag har aldrig haft en TV, knappt ätit halvfabrikat någon gång i mitt liv (inte druckit alkohol eller rökt heller) och jag hinner baka om jag vill. Jag håller helt klart med dig om att det är en prioriteringsfråga. Innan jag ska göra något brukar jag tänka; hinner jag detta? Vill jag hellre göra något annat viktigt? Om man verkligen VILL äta lagad mat, då kan man göra det! Det är bara att prioritera!
Folk sitter sällan rätt upp och ner på en pinnstol och lyssnar på radion. De flesta har glömt att man kan nyttja TV:n på liknande sätt – Låt den bara stå på medan du pysslar med nåt annat! Damma, baka, släng ett getöga då och då när du HÖR att det förmodligen visas nåt intressant. Funkar ypperligt! Många dokumentärer är långt bättre än det mesta på radion så döm inte ut TV:n allt för lättvindigt, lär er att inte låsa er vid att man måste TITTA på den bara så går det fint… 😉
Du bloggar ju inte så mycket så att man undrar hur du hinner med ett liv. Folk har så mycket åsikter hela tiden. Varför? Du verkar ju vara lycklig, sund och ärlig. Det verkar provocera folk nåt enormt.
Keep up the good spirit!=)
Det är en lyx att KUNNA priotera. Jag, som lever på existensminimum vilket räknas som ”fattig”, har inte råd med ekologisk mat även om jag prioterar bort dyr mobil, dyra kläder, ja allt ovanstående som nämns. Jag lägger två tusen i månaden på mat (där räknar jag in de få gånger jag tar en fika för 30 spänn eller dricker en öl) och utöver det när hyran är betald, räkningar, kollektiva färdmedel och annat nödvändigt så har jag ungefär kanske 500 kronor kvar.
Det finns ensamstående föräldrar, utförsäkrade, sjuka människor, fattiga pensionärer, folk som är arbetslösa som lever jävligt illa i sverige. Många har inte råd med tandvård, eller som min mamma som hade två ungar och var arbetslös men tog alla jobb hon kunde få som inte ens hade råd med färska grönsaker eller hade tid att göra ”bra mat” eftersom hon slet häcken av sig. Tyvärr är mat en klassfråga, det är billigare att käka gröt och snabbmakaroner och frysta grönsaker. Och att säga att hon prioriterade fel eller hade kunnat om hon ville är lite som att spotta henne i ansiktet.
Detta är ingen kritik, och jag har läst otaliga inlägg där Clara är väldigt tacksam över hur hennes liv ser ut och att hon är väl medveten om att det finns folk som har det illa. Jag vill bara lägga till detta som en inlägg i kommentarsfältet, för jag kan bli otroligt provocerad av hela ”om du vill så kan du”. Hela den argumentationen kan skapa väldigt mycket skam, och den är också utbredd över samhället i stort. Min mamma kände sig aldrig att hon räckte till, och jag tror att det är otroligt vanligt idag, speciellt bland kvinnor på grund av de könsroller som finns idag.
Det finns ett klassamhälle i Sverige, det finns folk som jobbar 12 timmar om dagen (jag har varit en av dem) och får ut en dålig lön, det finns folk som min vän som får ut 8900 när hon jobbar i hemtjänsten som hon ger bort en del av till sin mamma som är sjuk i cancer men inte får några pegar från försäkringskassan, det finns folk som inte får jobb på grund av deras bakgrund, det finns folk som inte har tid, inte har samma kulturella kapital och samma möjligheter. Att blunda för detta eller inte vara medveten, som jag upplever att många som lämnar kommentarer här inte är, gör mig arg och besviken.
Det är en lyx att kunna prioritera, att kunna välja och att välja bort. Jag unnar alla det valet men framförallt önskar jag att det var något vi alla kunde ha. Så ser det inte ut i världen, och inte heller i Sverige.
Jag håller helt med dig! Det ÄR en lyx att kunna prioritera. Så många i Sverige lever under dåliga förhållanden och har ingen möjlighet att prioritera någonting annat än sin överlevnad. Min mans familj levde länge på existensminimum och det är ingenting jag själv skulle vilja uppleva. Däremot har vi en stor stor medelklass i Sverige som har både tid och råd att prioritera, vilket man kan utläsa av kommentarerna här under! Det är en lyx som inte tillkommer de allra fattigaste tyvärr. Det tokiga är att även de som har den lyxen inte alltid inser eller värdesätter det!
Jag måste bara få inflika litegranna här: Jag och min sambo lever på existensmininum, och vi tycker inte att det är ett tugg svårt. Jag har aldrig förstått den debatten, att det är så himla svårt. Nu har vi iofs inte barn, men de som har barn får ju tillägg för det. Vi delar på 11.000 i månaden, och hyran ligger på 5000. Vi köper hyfsat mycket ekologisk mat (sambon är vegetarian, så mycket ekobönor osv), kläder när vi behöver det, roliga saker när vi känner för det (typ inredning och grejer på loppis), båda har busskort (som här i lilla Falun går på 300/månaden) osv. Jag brukar kunna lägga undan runt en tusenlapp i månaden till sparande…
..så jag förstår inte, var går allas pengar till?
ett DUGG svårt, menar jag såklart.
Det är alltid lättare att vara två och sen skiljer sig det där med ”existensminimum” från kommun till kommun.
Jag har också levt så och detta är faktiskt en period, som trots att den var jobbig, jag uppskattar att jag tagit mig igenom. Man lär sig verkligen att se verkligheten för vad den är och kommer sig själv närmre på något sätt.
Vart pengarna går för fattigt folk? Tja, de har kanske studieskulder, privata skulder, en bostad som någon anhörig gått i borgen för, dyra transportkostnader, mediciner, allergier, dåliga tänder… Fyll bara på i listan!
Under en tuff period i mitt liv då jag var sjuk levde jag på försörjningsstöd (dvs existensminimum utan möjlighet till att spara). Det var inte speciellt svårt, allt jag hade var studieskulder att betala (skulder räknas som bekant inte som utgifter när man får försörjningsstöd – de räknas bort helt och hållet). Jag har också pluggat utan studiemedel under ett par års tid, levde på de pengar jag sparade ihop under sommaren. Det förutsatte ju dock ett kostnadsfritt boende under sommarmånaderna (t ex hos föräldrarna, själv bodde jag hos min fästman som utan problem kunde försörja mig). Mina kursare klagade på att de inte hade tillräckligt med pengar trots att de hade flera tusenlappar mer än mig. De gick ut på krogen.
Men jag hade inte någon annan att försörja eller att tänka på. Har man barn är det givetvis en annan fråga. Då vill man inte klämma in sig i en liten etta eller tvåa, speciellt inte om man har större barn. Jag har en ensamstående mamma som slet ont när vi var små, vi var alltid först – och sist – på dagis. Vi hade mycket ärvt och begagnat, men hon ville inte att vi skulle sakna någonting. Hennes prioritering var lång sommarsemester, fritidsaktiviteter för oss barn och stort boende för oss. Skulder, lån, bil – allt sådant kostar givetvis. Jag tycker inte att det är speciellt svårt att räkna ut att det är lätt att hamna i en skuldfälla, eller att ha så lite pengar att man inte kan förebygga sådana problem som kan uppstå senare (exempelvis förebyggande tandvård och försäkring, då är man illa ute när man väl har tre ruttnande tänder i munnen).
Ja visst får man massor av mer tid över om man inte tittar på TV lika mycket som genomsnittsvensken
Men sedan ska vi väl inte sticka under stol med att det är lättare att hinna med saker som man delvis kan utföra på arbetstid?
Jag odlar en stor del av min mat själv och lagar från grunden (inkl att göra egen creme fraiche, äppeljuice ,korvbröd, buljong osv) vilket förstås kräver sin tid. När folk undrar hur jag hinner med köksträdgård och självhushållandeså svarar jag inte i första hand med att ”jag tittar väldigt lite på TV” även om det är en av pusselbitarna. I ärlighetens namn är det också så att jag kan vattna mina odlingar och se till mina djur på arbetstid, att de delvis är ett arbetsredskap som underlättar mitt vanliga yrkesarbete. Jag kan också arbeta deltid pga att jag har en välbetald man.
Du förstår kanske vart jag vill komma, jag kan ge dig delvis rätt i dethär inlägget (är det tillåtet att bar delvis hålla med?) men bara delvis. Den fullständiga analysen saknar jag. För att säga att saker bara handlar om ”prioriteringar” är en förskönad sanning. Att blogga, fixa gardinuppsättningar, pyssla och ta fantastiska bilder på det hela och sedan skriva om det i en blogg är ju inte bara din hobby utan en del i din karriär. Du skulle (åtminstone på lång sikt) förlora ekonmiskt på att inte blogga då bloggen är en stor del i ”varumärket” underbraclara. Jag ifrågasätter inte att du gör detför att du gillar det, men det ger ju onekligen en yterligare dimension åt vad man hinner med att lägg tidpå och prioritera.Jag skulle säga att huvudorsaken till att du hinner så mycket som du hinner av allt det du räknar upp inte alls är vilka prioriteringar du gör på din fritid -utan att du inte har ett yrkesarbete som kräver att du lägger en tredjedel av dugnetpå saker inom ett helt annat ämnesområde (vilket är fallet förmajoriteten av befolkningen i övrigt.
Ett annat exempel: Om man roar sig med att studera personfakta-rutorna i heminredningstidningarnas reportage så är det knappast ensamstående fritidspedagoger som dominerar. I de flesta fall har den person vars spektakulärt renoverade och detaljmässigt fulländade hem man just fått beskåda ett yrke som innebär att de helt eller delvis kan ägna sig åt inredning eller inredningsplanering på sin arbetstid oc att mång avdetaljerna man ser i deras hem helt enkelt öär produkter från deras egna företag. Häpnandsväckande ofta har de också män inom välbetalda yrkeskategorier. Om de nämner något i reprtaget om bakgrunden till sitt vackra hem är det ofta just att de ”prioriterar heminredning”. Ja, det må vara hänt. Men om den ensamstående fritidspedagogen som kommer hem klockan 18 varje kväll och ska laga mat åt sina kids”prioriterar hemiredning” som sitt livs största intresse så kommer det likförbannat inte se ut som i det där nystajlade Lantlivs-reportaget. Det finns ganska många fler dimensioner kring vad man hinner, orkar och har förutsättning att göra än de egna prioriteringarna. Om man vill undvika att folk jämför sig men en tycker jag attdet kan vara värt att lyfta detta som en del av bakgrunden. Annars blir det ju lite, om än omedvetet, som att säga att min exemplifierade ensamstående fritidspedaggmorsa bara ”prioriterar fel” om hon avundas allt du hinner
Ja du har nog delvis rätt i det. Fast jag och min man bestämde oss tidigt för att ha billiga omkostnader så att vi kan jobba så absolut lite som möjligt och ha tid för det vi tycker är roligt. Utifrån det perspektivet har vi planerat vårt liv. Sedan föll det sig så att jag efter ett tag började få betalt för bloggandet, det som är roligt alltså, och på så vis kunde få en inkomst på mitt fritidintresse vilket verkligen inte är verkligheten för alla. Men hade jag haft ett vanligt jobb (som var planen först) hade jag aldrig jobbat heltid om jag kunde styra mitt liv i den riktningen. Däremot är ju förmånen att kunna prioritera onekligen en klassfråga. Ju mer pengar man har desto lättare är det att prioritera det man gillar. Men det var nog inte riktigt det jag menade. Alla kan inte prioritera att gå ner i arbetstid tex, men man kan välja om man vill se på tv, gå en promenad, ta ett fotbad eller läsa bloggar på den lediga tid man har (även om mängden ledig tid skiljer sig åt). Man kan göra olika val i livet även om klass, kön, utbildning påverkar en starkt i en viss riktning.
Bra talat vill jag bara säga om föregående inlägg, men även om Claras blogginlägg. Jag kan ibland mötas av avund för att jag arbetar mindre tid än andra. Ja, men jag har inte hellre lika hög lön. Jag har valt bort sådant andra inte kan leva utan. Jag väljer bort pengarna för att kunna göra sådant jag vill. Det kanske inte är lönsamt men det är livskvalité för mig. Dock kan det kännas lite ensamt ibland, allra helst om man omges av karriärssugna människor med intresse för det allra senaste på alla områden.
Jeg synes det er trist at du stadig vekk må forsvare deg fra sånne kommentarer. At folk ikke bare kan godta din livsstil og dine verdier, uten all den sutringa…
Word!
SÅ sant så sant…
ett guldkorn i blogghavet..
Hej Clara! På tal om prioriteringar så kommer här något som jag har tänkt fråga dig ett tag: vad kostar ett barn? Anledningen till min fråga är att de småbarnsföräldrar jag umgås med är stockholmare, de flesta mellan 30 och 40. Och jag har en känsla av att de skulle prioritera helt annorlunda än dig och J i mycket. Så om man frågar dem så skulle de säkert svara att en vagn kostar 10000, att kläder köps på PoP och så måste man gå på babysim för 4000 per termin osv. (Och de tror att tygblöjor är ett skämt…) Därför frågar jag dig istället.
Vad bra skrivet! Det är så sant så sant.
Trodde förresten att vi var de enda utan tv… det brukar verka så när man nämner det för folk…
Ack ja, din blogg gör verkligen skäl för sitt namn. Fler Clara till folket!
Du skriver så mycket bra Clara, men detta var det bästa på länge!
Ha, ha….helskönt inlägg. Helt rätt har du. Det sticker folk i ögonen när man inte gör som andra. Själv gör jag inget av det du beskriver förutom att vi nu försöker köpa mer ekologisk mat utan tillsatser. Däremot gar vi J Ä M T pa restaurang och äter. Helgerna blir det minst 2ggr ofta 4 ggr. DET tycker folk är oerhört irriterande. Speciellt när man gar pa riktigt bra och dyra restauranger. De undrar hur sjutton jag har rad med att betala en gourmetmiddag för tva 200 – 250 Euro (Madrid är dyrt…). Men da kontrar jag med att jag köper kläder typ 2 ggr/ar och alltid billiga märken och pa rea (typ Zara, Mango, H&M osv.). Mig far de aldrig se med ett häftigt märkesplagg eller en dyr märkesväska. Solglasögon brukar jag fa gratis med tidningar….förra aret köpte jag till och med ett par pa Mango!
Som det spanska talessättet/ordspraket säger: ”Vive y deja vivir” (Lev och lat leva), dvs gör du ditt och lat andra göra sitt…
Saludos desde Madrid,
La Madrileña
Du är så jäkla cool. Klart det är prioriteringsfråga. Det är bara att du fortsätter vara du. Det är nästan skrattretande att folk prioriterar att klaga på dig istället för att prioritera att tex inspireras av dig och försöka göra roliga och bra saker…
Goaste kramen till dig från någon du aldrig ens har träffat eller som du visste läste din blogg!
Så sant, så sant, superbra skrivet!
Du är så bra Clara! Förstår inte varför folk alltid ska lägga sig i hur andra
lever sitt liv, allt handlar ju verkligen om prioriteringar. Du lever som du gör
och får det uppenbarligen att gå ihop och det är ju det som räknas! Usch, blir
så sjukt provocerad av människor som alltid ska ifrågasätta allt istället för
att fokusera på sitt eget.
Jag önskar att jag kunde skriva som du. Helt underbart inlägg!
Å Clara- du er bare så utrolig flott! Takk for at du er så tro mot deg selv- du gir meg mer mot!!!
Jag undrar inte hur du får tid, bara hur du orkar?? Jag har massor av tid, men efter att barnen är i säng så somnar jag omedelbums i tv-soffan, tar mi upp för att borsta tänderna och landar sedan i sängen. Men jag kanske borde äta mer vitaminer eller nåt….
När vi tog över vårt hus och jag började renovera fönstren var det en hel del som verkligen försökte övertyga oss om att vi skulle byta ut våra spröjsade gamla fönster med innanfönster mot moderna, svängbara. Framför allt svärmor, faktiskt, pratade om hur himla jobbigt det var med spröjsade fönster.
Men, jag är inte den som putsar fönstren fyra gånger om året. Jag är den som putsar fönstren ordentligt typ vartannat-vart tredje år. Det är också en prioriteringsfråga.
Jag tycker dock att Tove har väldigt rätt i det hon skriver, att kunna prioritera är också ett privilegium.