Science fiction

Jag kan inte för mitt liv förstå att det lilla barn jag har vid min sida, han som har ögon som stjärnor och ler det finaste lilla tandlösa leende man kan tänka sig är min! Och att han har legat i min mage i nio månader. Det är väldigt mycket science fiction över det hela. Jag kan inte ens minnas hur det kändes att vara gravid. Jag blir helt fascinerad när jag ser bilder på min gamla bula och tänker att lille B låg däri hela tiden. Hela tiden var det han!  Och att han vuxit och blivit så fullkomlig bara i min kropp. Att han knubbar till sig varje dag av mjölken som jag producerar. Vilken grej liksom! Det är jädrar anåda ett gudomligt mirakel.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

49 kommentarer på “Science fiction”

  1. Det är så fantastiskt! Även fast jag gjort det en gång, och snart har en liten nybakad i min famn igen så kan jag inte ens föreställa mig hur det kommer bli. 🙂

  2. Håller med dig. Det är svårt att greppa även nu när man har sin bebis i sin famn istället för i magen.. underbart är vad det är!

  3. Ja, om man inte visste att det är precis så det går till, så skulle det låta som rena Alien-historien… Fantastiskt. 🙂

  4. Kan inte du tipsa om väggklockor? Är ute efter något enkelt och gärna lite retro! Tack för en jätte fin blogg! Glad vår!

  5. Ja och ju längre du ammar desto mer av ungen är “all you”. Jag ammade i åtta månader bara för att jag inte ville att andra saker skulle bygga mitt barns celler. CELLERNA SKA KOMMA FRÅN MAMMA. Tänkte jag.

  6. ja det är verkligen science fiction, kunde inte sagt det bättre själv! det är svårt att förstå att det ligger en liten i min mage som snart kommer ut och är en alldeles egen människa… 🙂

  7. Ja visst är det ett mirakel! Jag är fortfarande kvar på andra sidan och kan i min tur inte förstå att det verkligen ligger en liten baby i min mage. Jag ser kulan och känner någon som rör sig där inne, men det går ändå inte riktigt att ta in att jag kommer att ha en livs levande bäbis hos mig när som helst. BF idag så any day now!

  8. Jag känner igen mig i det du skriver. Det är dock en känsla jag får då och då, trots at min äldsta fyller fem i år. Hur har detta tjuvroliga troll kunnat vara i min kropp en gång i tiden liksom? ,-) Ha en fin dag Clara!

  9. Jag älskar barn också. Jag har inga egna, men jag har kompisars som jag får leka med. Jag är så försiktig så.
    Men dock må jag säga att jag är ett större underverk, eftersom jag är bäst. Annars kunde ju inte min blogg heta sverkerbest, eller hur.
    Titta gärna in så förstår du varför. Jag tror du håller med mig!

    1. Jag skulle vilja ha de rosa till min lilla Rufus… måste man slänga “i’m a girl”-bodyn då eller? SLÖSERI.

  10. I feel exactly the same and now my little boy is growing so fast… enjoy every moment of the day!

  11. Livets mirakel ja. Är bara moster själv, men tycker ändå det är fantastisk detta med små ungar. Är så konstigt att tänka sig att min lilla systerdotter bara var en liten klump i syrrans mage för två år sedan. Och att hon har en liten bror/syster vilandes där nu. Fullkomligt förunderligt.

  12. Jaa, och det känns lika otroligt och nytt varje gång. Antagligen samma overkliga känsla hur många man än skulle få. Varje liten varelse är verkligen ett mirakel och världens bästa bebis;)

  13. Jag håller verkligen med, jag har hur svårt som helst att koppla samman bebisen i famnen med den i magen – var det verkligen samma unge? Och bara det fantastiska att det funkar, att min kropp byggde den lilla och nu får den att växa som hejdunderligt bara genom mat som kommer genom mina bröst. Det är fantastiskt!

  14. Jag har inga barn, men kan ändå fascineras av att en kropp kan skapa en annan kropp i sig. Det är ju helt SJUKT egentligen att man kan få någon annan att växa inne i sig och sedan att personen kan komma ut. Magi.

  15. Ja, nog är det förunderligt! Min lilla kille fyller 1 år om några veckor, så för ett år sedan gick jag med magen i vädret och väntade och längtade och hade ingen aning om KÄRLEKEN som skulle drabba mig!

  16. Instämmer helt och fullt! Kan inte fatta att vår lille 16-veckorskrabat legat där inne i min mage och blivit till! Med krumelurer i öronen och allt!

  17. Ja det är science fiction – utan tvekan! Jag är i början av åttonde månaden med mitt första barn och jag tänker på det där varje dag. Det är så otroligt att det är en helt ny liten minimänniska som rör sig i min mage och som utvecklas utan att jag behöver göra annat än att ta hand om mig. Helt fantastiskt.

    Vi har i dagarna börjat fundera på vilka blöjor vi ska välja till liten och du skrev för ett tag sen om tygblöjor. Vi är också inne på det men alla som får höra talas om det utbrister i hur jobbigt, krävande och äckligt det verkar samt att det skulle vara mer miljöovänligt än engångs pga vattenåtgång. Vi tänker skitsnack, eftersom vi utgår från att man ändå måste tvätta ofta med en liten i familjen + all egen tvätt och att det inte kan mäta sig med tillverkningen, kostnader för hantering av sopor och det som kommer av att man bränner skiten sen…men jag vet inte. Några få har provat själv men tyckarna utan erfarenhet är många. Hur funkar det för er? Det måste väl finnas någon/några som tycker att det är ett bra, billigare och miljövänligt alternativ som funkar? Jag blir nästan obstinat av allt tyckande och avskräckande, speciellt från de som faktiskt inte provat. Man är väldigt “strange” om man testar nåt annat än allt som är mainstream får jag känslan av… Förstår om du inte har tid eller ork att svara men jag ställer frågan i alla fall.

    Kram på dej och ha en underbar dag med ditt mirakel!

    1. Kör på tygböjorna! Jag tycker att de är ENKLARE OCH BÄTTRE än vanliga som man ska slänga. Det kommer bli toppen det där!

      1. Tack snälla du för nästan det enda pepp jag stött på hittills! Det blir nog till att testa och avgöra själv vad vi tycker och inte lyssna för mycket på alla nej-sägare i detta fall:-)

        Ha en skön kväll!

    2. Vi kör också tygisar och är sjukt nöjda. Bättre för miljön och plånboken, lite mer jobb nu (när vi ändå är föräldralediga och hemma mycket), men i regel så blir tygblöjebarn torra tidigare så det går nog jämt upp. Dessutom luktar använda engångsblöjor mycket mer/värre än använda tygblöjor. Lycka till! (vi kör med imse vimses formsydda blöjor)

  18. Ja, visste e det magiskt! 😀 Det svårt att fatta och ta till sig att den lilla knubbiga och underbara bebisen är ens egen. Ibland undrar jag när “de” ska komma och hämta tillbaka henne. För just nu är livet för bra för att vara sant!:)

    Kram Sophie

  19. Viss är det helt fantasktiskt! Blir helt betagen över detta mirakel varje dag. Hon har legat i mig, nästan i ett helt år, det var hon som levde rövare. Samtidigt som det känns helst självklart att det var HON sov var där i!

  20. Är det nån gång man förstår att Gud finns (okej, kanske inte man, men jag!) så är det när det här undret sker. Gravid, växande i kroppen, födsel och så allt annat coolt som händer (typ hur tänder kommer ut i munnen, fingrar som växer, språket som utvecklas). Det är bara så himla Gud ju!

  21. Tack för att du öppnar upp för detta jubel över moderskapet OCH faderskapet. Men biologiskt ligger babyn i magen närmare mammans inre organ och känns mer. Det kommer vi inte ifrån. Mamman får också en massa “mam-kraft” av alla hormoner som rusar runt. Kan bli tvärtom också, men tack-o-lov händer det mer sällan.
    Jag ser framför mig all den kärlek ni unga familjer öser över era barn. Det är som en vacker tavla som man inte kan se sig mätt på. Anknytningen till barnet från både mamma och pappa blir total. Det kommer barnet att ha nytta av hela livet.
    INTE MINST när den dagen kommer och ni föräldrar måste säga STOPP. Jag har träffat många föräldrar som inte kan säga detta livsviktiga ord, stopp. Barnen får göra precis som de vill och när de ska socialiseras in i grupper blir det inte lätt. Men ni som vet att barnen måste få enkla och trygga regler tvekar inte för att säga stopp. Barnet gråter en stund, sen är det glömt. VARFÖR? Jo, ni har ANKNYTIT era barn till ert känslosinne när de var nyfödda och många år framåt. Barnet VET att varken ni eller dom går sönder för att ni kan ställa åldersadekvata krav.
    Skrivet av en som för länge sen kommit ifrån babyåren, men som kommer ihåg och som träffar barn som jag önskar hade haft er föräldrar.

  22. Åh, det är verkligen mirakel. Och det fina i det hela är att vi människor antagligen aldrig (i alla fall inte i detta liv på jorden) kommer kunna förstå hur det egentligen går till.

    /Stephanie

  23. visst är det häftigt!! och märkligt det där att man inte minns hur det var att ha bebisen i magen… jag har gjort en graviditetsdagbok med foton från hela graviditeten och bara förundras över magen. sen tittar jag på mitt underverk till dotter och bara kan inte förstå att hon levde och växte där inne 🙂

    tack för en fantastisk blogg 🙂

    /Pia

  24. Ja visst är det märkligt! Kan inte fatta att min lille skrutt har fått plats i magen… Och det känns konstigt att han låg där hela tiden utan att jag visste att det var han! Livets mirakel… 🙂

    Kram