Telefonvett

Vi har en vana i min familj som är lite konstig har jag förstått nu på äldre dar. När man umgås och någons telefon ringer och den går iväg för att prata så är det helt ok, ja till och med förväntat att alla sitter och lyssnar på samtalet och försöka lista ut vem som ringde. Var det mormor, kompisen eller ringde de från jobbet? Sedan när man börjar höra att samtalet avslutas skriker alla i kör och avbryt de som pratar med vrålet; HÄLSA! HÄLSA FRÅN OSS! Vilken personen då genast gör (trots att vrålet förstås hördes till personen i andra luren) för annars upprepas befallningen i en ännu desperatare ton. HÄLSA! GLÖM INTE ATT HÄLSA FRÅN OSS! När telefonerandet är färdigt och familjemedlemmen kommer tillbaka blir den korsförhörd; Vem var det? Jaha, vad ville hon då? Jaha, och vad hade de för väder då? Jaha, och vad svarade du på det då? Jag tyckte mig höra något om skoskav? Och hur har hon det med magen nu för tiden då? Jaha det var skönt att höra. Du kom väl ihåg att hälsa så mycket från oss?!

Jag inser att det bär beteendet är sjukt.  Men jag gör det inte för att lägga mig i. Jag vill bara känna mig inkluderar. Telefonsamtal känns som att de är till för alla som var där när telefonen ringde och avbröt. Jag får bita mig i tungan för att inte göra samma sak när jag är ute bland folk. Hur skulle det se ut om jag avbröt fullständiga främlingars telefonsamtal med att ropa:  HÄLSA! GLÖM INTE ATT HÄLSA FRÅN OSS!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

72 kommentarer på “Telefonvett”

  1. Eller som när jag växte upp och någon ringde på dörren. Då gick man inte och öppnade, utan alla satt kvar på sina platser och skrek unisont: Kom in!! Hade aldrig hänt idag med alla dessa lås som ska låsas hela tiden…

    1. Haha, så gör både jag och sambon och alla våra vänner. =) Vi resonerar som så att den som inte ringer på och sen direkt rycker upp dörren och kliver in, det är nån vi inte känner och antagligen inte vill prata med (kan ju vara från hyresgästföreningen eller nån som vill sälja tidningsprenumerationer eller annat löst folk).

  2. Min konstiga familj gör likadant, och för mig är detta helöt normalt… 😀 Såvida personen inte ursäktar sig och försvinner in till ett annat rum.

  3. Känner igen det till punkt och pricka!
    Extra roligt är just det där att försöka lista ut vem personen är genom att lyssna på vad som sägs och hur familjemedlemmen pratar. Min pappa som kommer från Kiruna börjar t.ex. direkt tala mycket mer norrländskt när någon av hans barndomsvänner ringer.
    Att skrika “Hälsa från oss!” är också obligatoriskt.

    1. haha vad gulligt…: ) ja om jag hör vem syrran eller mamma pratar med säger jag alltid hälsa från mig! och så hör jag hur den personen hälsar tillbaka. ibland hälsar man tillbaka en gång till, eller att den personen faktiskt hälsar till mig först. Skönt att höra att man inte är den enda som vill känna sig inkluderad. 🙂

  4. Hög igenkänningsfaktor på detta inlägget! =) Var precis likadant hos min mormor förr i tiden, och utifrån det samtalsämne som behandlades och min mormors tonfall kunde man allt som oftast lista ut vem det var. Och självklart skrek man från köket och in till vardagsrummet; “hälsa från oss!”

  5. Inte konstigt alls i vår familj är det oftast tre- eller fyrpartssamtal, dvs en i var ända av luren och en eller två bredvid respektive lur. Ibland funderar jag på varför vi inte skaffa en konferenstelefon istället, iofs skype är nästan så och så blir det tjatter kan jag lova 🙂

  6. I skrivande stund sitter jag och gör precis samma sak med pojkvännen som pratar i telefonen i andra rummet, haha.

  7. Min familj lyssnar också på telefonsamtal och skriker att man ska hälsa. Är det privat får man gå undan.

    Och vi vrålar “kom in” så att rutorna skallrar. Iallafall hemma hos mamma och pappa där dörren bara är låst om folk 1. På natten 2. Om någon är ensam och sitter på toa/duschar.

  8. Hihi…jo jag och min syster är likadana och våra män tycker att vi är helkonstiga som är på det viset. Kram

  9. Haha, så kul! Min syster gör alltid så på mig.

    Vem är det?
    Vem är det?
    Hallå, vem är det?
    Okej, hälsa!

    Och då ropar den andra: Hälsa från mig med!

  10. Som hemma hos oss faktiskt. Det är väl antagligen det som gör det irriterande när folk sitter och pratar på tåg och bussar.
    Själv brukar jag aldrig ägna mig åt telefoni, vilket har sina lurviga förklaringer om man går in på min blogg och tittar efter. Jag är mer för närkommunikation.

  11. hahah, så är det för mig med. När någon jag känner får ett samtal växer mina öron genast och jag vill inte missa vad som sägs, ifall det skulle vara något spännande..oftast inte, men man vet ju aldrig. lite pinsamt egentligen! 😛

  12. Jag håller med, jag vill också vara inkluderad om någon ringer och avbryter. Därför går jag aldrig iväg när min telefon ringer. Men min pojkvän har inte samma ide. Vet inte om det är för att han är engelsk och artig men om vi sitter och kollar på TV till exempel och hans telefon ringer, då lämnar han alltid rummet, som han ser det, för att jag ska kunna höra TVn. Men jag vill ju höra vem det är, vad de pratar om! Så jag stänger helt enkelt av ljudet så jag kan höra lite vad han säger, och sen kan jag fråga alla de där frågorna som du nämner. Haha, kul!

    1. OMG även jag har Engelsk pojkvän och han gör samma sak! Lite mindre nuförtiden för att jag sa till at det var ohyfsat! Men ändå, hatar när han gör så!

      1. Haha, det är märkligt vad man kan tycka och tänka olika. Jag tycker det är sjukt ohyfsat och störande om man sitter och kollar på TV och någons telefon ringer, om den personen INTE går därifrån utan tvingar alla andra att lyssna på dennes babbel 🙂

  13. Haha! Det vore kul om du råkade göra så, de hade nog trott att du var lagom knäpp.

    Vi hälsar varandra lycka till och frågar detaljerade frågor om toalettbesök. “Lycka till med bajset!” brukar jag säga till min sambo. Han tyckte det var mycket märkligt i början….

    1. Av någon mystisk anledning önskar jag också alla lycka till när de ska på toaletten. Min sambo började med det som ett skämt, men sen lyckades vi aldrig sluta. Jag har förvånat mången kursare med att glatt önska dem lycka till när de traskar iväg mot toaletten. Nu har även min lagom galna familj så smått börjat ta efter…

      Alla detaljer får man dock gärna hålla för sig själv.

      /pryd

      1. Haha, jag brukar säga “ha det så trevligt” när folk ska på toa. Ibland säger jag också “hälsa så gott”. Nu tycker ju folk generellt att jag är ganska knepig redan innan dess men visst genererar det en hel del konstiga blickar… 😀

  14. Sådär gör jag med min familj och med mina vänner… Helt hopplöst! Men det är nog bara roligt och är det något privat man ska prata om får man faktiskt prata senare!

  15. Så gör vi hos oss med!
    “Hur skulle det se ut om jag avbröt fullständiga främlingars telefonsamtal med att ropa: HÄLSA! GLÖM INTE ATT HÄLSA FRÅN OSS!!”
    Hahaha gör det!!! Det skulle göra min dag om en främling sa så till mig!

  16. Hahaha! Jag tycker sånt är jättekul och skönt med nåt knäppt som hela familjen gör och aldrig ifrågasätter. Jo kanske när man var tonåring. Vi är lite lika men mest brukar det vara så att alla andra sufflerar.. typ ställer massa frågor och glöm inte säga det och det! 🙂 Min sambo blir galen och håller för luren och frågar om jag vill prata istället. Fniss. 🙂

  17. Oj vad jag känner igen mig. Vi är likadana i min familj. Men vi frågar även Vem är det? när personen är i telefon. Först bara som en viskning och sen högre till man får ett svar.
    Såg någon har ovan också skrev om när det ringer på dörren så öppnar man inte utan skriker. Jag är uppvuxen med att man knackar sen kliver man bara in, har verkligen fått träna bort det. förväntar mig ju också att folk bara ska kliva på inte behöver de vänta på att jag öppnar dörren.

  18. Haha! Jag kommer också från en ‘sådan’ familj, och beter mig likadant. Ringer någons telefon när vi är i sällskap så frågar jag vem det var och vad den sa, även om jag redan har luskat ut bitar av vad det kan ha handlat om. Jag har ju egentligen inte med det att göra, men ja, nyfikenheten och vanan tar överhand allt som oftast. Så dumt..

  19. Haha..vi gör likadant och min sambo som inte alls är van vid detta blir tokig när jag gör så när han pratar i telefonen! Jag tycker det är härligt ja, samma sak med det där att ropa KOM IN!! När det ringer på dörren..känns hemtrevligt på något vis! =)

  20. Åh, jag älskar det där! Det känns så hemma – hemma i norrland! Nu när jag bott hemifrån i många år utförs fortfarande samma ritual men liksom i efterhand. Mamma ringer och börjar förhöra mig om alla telefonsamtal jag haft sedan vi sist pratade. Det är så härligt. Och givetvis bör man i sina svar försöka vara så specifik som det bara går och förmedla tonfallet också;)

    1. Och apropå “KOM IN!”: Jag saknar kvasten för dörren istället för tiotals säkerhetslås på en yxsäker dörr.

  21. Inte speciellt konstigt i min värld heller. Egentligen är jag aldrig speciellt nyfiken på vem som ringt men per automatik frågar jag alltid vem det var. Inte poppis hos mitt ex som aldrig lärde sig att jag helt enkelt bara gjorde så utan alltid tyckte jag la mig i och var svartsjuk. Jag kanske skulle tagit det som ett tecken tidigare eftersom det kom fram att jag faktiskt hade anledning att vara nyfiken då han varit otrogen hela tiden 🙂

  22. Det är bra att lägga sig i för jag tycker rätt ut sagt att det är oartigt att man ska hålla på med telefonen när man umgås med någon annan. Åh vad det får mig att bli irriterad när telefonen tas ut och ska “kollas” att man inte missat något samtal/sms. Hallå, räcker jag inte till, är jag inte intressant nog eller vadå? Om man nu råkar få ett samtal kan man ju säga “oj, nu ringer ___ det måste jag svara på” och sen prata gemensamt eller ursäkta sig att det är viktigt och/eller privat… Annars kan det gott vänta!

  23. Men vad konstigt, jag som alltid har trott att det är en kurdisk grej. Måste berätta för min familj genast!

  24. Haha. Jag gör exakt samma sak, med pojkvännen. Andra försöker jag vara lite mer nedtonad emot. Men det är liksom som en lek eller något, man hör tonläget ändras och kan inte låta bli att lyssna lite för att sedan kunna konstatera att det var hans mamma eller bror eller så. Kul att alla är så nyfikna på varandra!

  25. Scenario: det ringer i Mannens telefon, han går in i ett annat rum och pratar (men jag hör honom såklart genom hela lägenheten eftersom den inte är sååå stor). Samtalet avslutas och han kommer tillbaka.

    Jag: Var det XX?
    Han: Ja….
    Jag: Pratade ni om vandring/cykling/ex-jobb? (eller vad jag nu fått för ledtråd)
    Han: Ja….?
    Jag: Jaha, vad bestämde ni då? Ska ni åka i juli? (om det gällde vandring t ex)
    Han: HUR visste du det?!

    Och jag har alltid rätt. Han tror inte jag lyssnar när han berättar saker för mig, men det gör jag och minns så gott som allt. Inte så svårt att lägga ihop 1 och 1 sen precis 🙂
    Och på tal om att hälsa, så har min familj vanan att be personen hälsa EFTER att de lagt på, alltså att hälsa nästa gång de pratas vid. Vilket man alltid glömmer såklart, men alla vet att alla alltid hälsar så det behöver liksom inte sägas högt…. 🙂

  26. Ha ha! Du är inte ensam om denna telefonkultur! Jag har svårt att hålla mig för att skrika hälsa varje gång jag har klurat ut vem mina polare pratar med….Min favoritgrej är när någon får ett videosamtal….då måste jag hitta en rolig, vacker eller absurd bild att hålla framför kompisens kamera…bara för att vara med på ett hörn…he he…inte alltid uppskattat har jag insett…..men…..det gör mig till mig att alltid vara LITE INKORREKT, lite irriterande, lite fel….och HELT RÄTT…..

  27. Jag tycker inte det där är sjukt, jag känner igen mig och så är det alltid hemma hos oss 😀 haha.

  28. Haha! Vet inte hur onormalt det är, så är det hos oss med! Jag får också bita mig i tungan när jag är med kompisar.. 🙂

  29. Låter som en norrländsk sedvänja. Det tog tid innan telefonen hittade dit och när den väl kom blev den allas angelägenhet i familjen. skoja bara. jag är från urskogen själv.
    Det är väl därför mobilen är så provocerande eftersom man ringer till en specifik person och inte till ett helt hus…

  30. Härligt beteende och långt ifrån sjukt. Låter som ni är en öppen familj med en varm gemenskap! Vi människor skulle må bra av att vara lite mer nyfikna på varandra. Vi ska lägga oss i mer och din familj är en förebild.

  31. Hej Clara!
    Inget konstigt alls, så har vi gjort länge i vår familj med 🙂 Tyckte beskrivningen var klockren, känner igen mig lite för bra…

    Tack för en väldigt bra blogg!
    Kram Erica

  32. Härligt att höra att det finns andra familjer som är lika knäppa som min egen! 🙂 Vi har alltid gjort så! Korsförhör efter telefonsamtal, haha!

  33. Det är ju jätteroligt att gissa! Det gör vi i min familj, även om vi kanske inte lyssnar på hela samtalet och skriker “HÄLSA!”. Så länge det är inom familjer eller folk man känner väldigt bra och vet att det är ok med så tycker jag att det inte är någon fara.

  34. Jag sällar mig till skaran som har vuxit upp med just sådant telefonbeteende, såvida man inte lämnade rummet. Det är ju kul att försöka lista ut vem det är! 🙂 Och att ropa “KOM IN!!” för full styrka när det ringer på dörren, vilket visserligen fungerade bättre i barndomshemmet på landet än vad det gör i en lägenhet i stan.. 🙂

  35. Ha, ha! Sådana familjeförhållanden kommer jag också ifrån! Å jag vill veta ALLT och håller värsta korsförhöret! Min sambo kallar mig sjukligt nyfiken och förstår inte varför jag vill veta allt om vad folk sa i telefon till honom… 🙂

    Trevlig helg hälsar
    Ocean

  36. Käraste Clara! Jag är också en Lidström och tycker mig känna igen det där beteendet. Månne det ligga i släkten?

  37. Haha jadu, precis så är vi i vår familj också. Det är dessutom lite tävling att lista ut vem det är som ringer. “Jag tror hon pratar med mormor”. “Nä, mormor ringde imorse, det är nog Karin”. Haha – så kan diskussionerna gå. När man tänker på saken så är det ju otroligt att man oftast efter bara ett par ord kan lista ut vem personen som ringer är. Bara genom att lyssna på tonfall och ordval hos den som pratar.

  38. Så där håller vi också på. Och sufflerar som någon annan också kommenterade här. Jag tycker ju det är skitstörigt när någon gör så när jag pratar i telefon men nog fan gör jag ändå likadant åt andra :/ Och apropå att kompisar pratar i mobilen istället för att umgås med mig när vi faktiskt umgås, så brukar jag väl visserligen försöka låta bli att lägga mig i samtalet men säger alltid “hälsa” oavsett om jag känner den i andra änden eller inte.

  39. Åh, Clara, det är precis likadant i min familj. Och nu när jag inte längre bor hemma frågar jag alltid mamma och pappa om de pratat med någon av våra släktingar/vänner på sistone, vad de sa, hur de mådde osv. Härligt att höra att det finns flera sådana familjer 🙂

  40. …precis så gör vi också! ” Jo men hälsa!” “Nå, hur var det med dom?” osv.. Känner igen mig på pricken. Tänkte att det var något norrbottninskt, i min pappas släkt ( från västkusten) gör man inte så. (?)

  41. Så gör vi också!! Och jag får ALLTID bita mig i tungan när kompisars telefoner ringer. Jag vill ju veta vem som ringde!!! Och kan blir lite ledsen i ögat när de inte säger något, fastän man ger dem en frågande blick. Men ja, de kanske tycker man är psyko 🙁 Jag ber också alla att hälsa till alla!