Jag är bäst fri

En gång i tiden dansade jag balett. För en sträng fröken som nöp mig när jag gjorde fel.

Jag var aldrig bra. Jag har aldrig varit bra på sådant som kräver att man fogar sig. Jag är bättre på att sjunga jazz än att sjunga klassiskt. Jag sjunger hellre solo än i kör. Jag dansar hellre fritt än bestämt och när jag ritar vill jag inte rita som man ska göra, skalenligt med rätt perspektiv. Jag är bäst när jag är fri. Ramar och regler har alltid kvävt mig. Hindrat mig från att utvecklas. Som så många andra barn.

Flumskola för mig är en skola som som är så inkörd på mätbara resultat och betyg att man inte låter individen utvecklas till sin fulla potential – utan bara dit skolan vill. Flumskolor är skolor som inte ens märker att barn stannat i utvecklingen, så länge de inte stör i klassrummet. Flumskola är skolor som tror att skolk i betygen kommer förmå olyckliga barn att skolka mindre. Det finns inget flummigare än människor som tror att ordning och reda och hårdare tag är universallösningen på alla problem.

Nån borde stoppa mig

Igår när jag skulle sova fick jag ett ryck och var bara tvungen att sy ett lapptäcke att klä om pianopallen med. Jag klippte bitar på 15 cm och sydde ihop dem till en enda stor bit som jag sedan häftade fast på stolen.

Tygerna är stuvar jag hittat i tant Märtas gömmor. Det blev lite snett och vint eftersom jag inte iddes mäta så noga, men rätt charmigt ändå. Dock blir jag knäpp på mig själv för att jag alltid drar igång sådana här projekt mitt i natten. Någon borde stoppa mig! Det idealiska vore ju om jag kunde stoppa mig själv. Men det vette tusan om det går.

Läslust

Sedan lillen var alldeles ny och liten har jag läst för honom. Han älskar att höra på när man läser. Och titta på bilderna. Just nu duger en Jula-katalog minst lika bra som en bok men snart så hoppas jag att han förfinar sin smak.

En av mina favoritillustratörer är Emma Adbåge och hon skickade två superfina böcker till mig: Sven sticker och Leni är ett sockerhjärta.

Dessa böcker läser vi ofta. Speciellt jag för att teckningarna är så fina! Tack förresten du fina bloggläsare som sydde och skickade skallran i form av en narr, på översta bilden. Den är en favoritpryl, liksom den fina Kalikåskallran han fick av faster.

Bra skit

En annan bra barngrej förutom tygblöjor är att sy egna tvättlappar. Det kan låta bökigt att hålla på och tvätta dem själv när det nu finns färdigpreparerade som man kan slänga. Men det är ju bra mycket snällare mot miljön! Dessutom är det billigare och inte alls bökigt. Jag fick låna ett gäng av en kompis som hade dem till sina barn, sedan har jag sytt ett gäng nya av gamla fula handdukar som jag klippte i bitar på 20×30 cm och fållade. Funkar utmärkt! När det gäller tvättlappar tänkte jag sisåhär. Vad skulle jag själv vilja använda åtta gånger om dagen i ungefär 550 dagar sammanlagt? Ingenting som innehåller några konstigheter i alla fall! Ljummet vatten och en tvättlapp känns snällt mot små bebisrumpor.

Länkkärlek

Säga vad man vill om Blondinbella – men hennes driv imponerar! Jag känner så väl igen mig i hennes kreativitet – jag vet hur det känns när man nästan inte kan sova på nätterna för att det bara bubblar över av tankar och idéer. Gillar att hon är så generös med de kunskaper hon förvärvar, som i det här inlägget. Det är härligt med en ung kvinna som engagerar andra unga kvinnor i sina projekt.  Just därför är det så extra kul att se att det går bra för projekten hon startar. Som tidningen Egoboost till exempel som redan sålt slut på många ställen. Jag misstänker att det var många som trodde, och kanske hoppades, att hon skulle misslyckas med sitt grandiosa tidningsprojekt. Men så lyckas hon och slår folk med häpnad. Kudos!

Blaj

Alltså ursäkta de glesa blogginläggen här. Jag har bara häcken full med så himla mycket annat än att blogga just nu. Som att mysa med min bebis, njuta av lövsprickningen, gå långa svettiga promenader, skriva texter som ska in till diverse tidningar, sova middag, se Six Feet Under och laga norska fiskekakor. Min hjärna är som en enda grötig klump när allt det här är gjort och jag får inte fram något annat än…blaj! Vi hörs imorgon istället.

Ljusa kvällar om våren

På våren kommer alltid den där märkliga vemodiga känslan över mig och då är det omöjligt att sova. Och så tänker jag på den där låten från Kristina från Duvemåla, Ljusa kvällar om våren. Som handlar om stackars Kristina som i tanken reser tillbaka till sitt barndomshem. Hur hon återigen får se sina föräldrar väntande vid grinden för att ta farväl. Usch jag bölar bara jag tänker på det. Lästips där förresten, om något mot förmodan inte har läst den, hela Utvandrarserien av Vilhelm Moberg är fantastiskt bra.

Om mejl och såntdär

Hej Clara. Jag skickade ett mail till dig för några månader sedan där jag undrade om du kunde ge lite tips på vegetariska recept. Fick aldrig något svar, trodde du skulle vara jätteuppmuntrande angående att äta mer vegetarisk och så. Tråkigt att du inte kunde ta 5 min till det, skulle verkligen vilja att just du som verkar så smart kunde ge råd till mig. Som sagt, väldigt trist.

Det är aldrig roligt när någon blir besviken på en. Jag har sagt det förut men jag säger det igen: Tyvärr hinner jag inte svara på alla mejl jag får. En vanlig vecka kan jag få mellan 50 – 100 mejl med frågor om alltifrån vegetarisk mat till ekologisk städning, långa mejl från tjejer som lider av ätstörningar eller går igenom svåra kriser. Jag hinner tyvärr inte svara på precis varenda mejl  – ibland inte ens de mejl som känns riktigt akuta!  Det är väldigt trist förstås. Samtidigt har jag ju ett liv med man, hund, bebis och jobb där jag dessutom försöker klämma in bloggandet. Skulle jag svara på alla mejl skulle jag inte hinna blogga någonting alls. Istället försöker jag i många inlägg ta upp just det som jag märkt att många frågar om. Jag hoppas att ni som skriver till mig vet att jag är jätteglad över att ni hör av er, jag läser alla brev och mejl jag får. Men får ni inget svar så vet ni vad det beror på. Inte på att jag bara struntar i er men för att jag helt enkelt inte hinner.

Ronald McDonald och jag

Idag är jag färgad lite som en isglass. Eller McDonalds om man vill vara elak.

Jag känner mig så bubbligt lycklig och pirrig inför allt roligt som ska komma. Jag har spännande projekt på gång och önskar att det inte skulle vara så hemligt utan att jag fick berätta. Hemlisar är inte min starka sida. Speciellt inte när man ska blogga och försöka att låta bli att skriva om det som i huvudsak rör sig i huvudet på en. Och att skriva inlägg som dessa, där man bara berättar att man inte kan berätta något roligt – det är ju fånigast av allt! Men jag kan inte låta bli.

I trädgården

I senaste Allt om trädgård finns en intervju med mig om min trädgård. Jag blev glad och förvånad när jag slog upp tidningen och fick syn på mig själv. Jag hade helt glömt bort att jag gjort den vilket inte är så konstigt eftersom jag gjorde den bara någon dag innan bebisen föddes och jag därefter hamnade i en bubbla av bebis, bröstmjölk och bajs.

Jag älskar Allt om trädgård förövrigt, har precis tecknat en prenumeration. Ofta tycker jag att tidningar är lättare att ta till sig än böcker när man precis blivit intresserad av något. I tidningar får man bredden och många olika idéer, som triggar en att sedan nörda ner sig i en bok i ämnet.  Vilka andra bra trädgårdstidningar finns det? Lantliv Trädgård gjorde mig besviken och Trädgård och Blommor har jag aldrig köpt. Är den något att ha?

Enkel frisyr

Nu ska jag försöka visa hur jag gör min vanligaste frisyr. Den funkar perfekt när man har just lite för kort hår för att få upp det i en vanlig svans. Man behöver ett gäng hårnålar och så ett hår förstås. Det gör inget att det är såhär morgonrufsigt.

Stoppa nålarna i munnen och ta tag om håret på ena sidan skallen och tvinna det upp mot taket och in mot skallen.

Stick fast några nålar på insidan av rullen så hålls den på plats. Upprepa sedan på andra sidan.

De två långa stumparna som blir över pillar man in under rullarna och fäster omlott med varandra med ännu fler nålar! Klart.

När mormor gjorde vågor i mitt hår