Sommaren är fruktansvärt vemodig. Allt är så vackert. Speciellt på nätterna. Speciellt i norrland när solen aldrig går ner.
Jag vill bada i varenda tjärn, vandra över varje myr, lägga mig ner på varje liten mossplätt och blicka upp under grenarna på stora granar. Stryka barken på höga tallar och dra handen genom löven på små fjällbjörkar. Känna klorofyllukten, grön och söt på fingrarna. Jag vill dricka ur varje bäck och plocka alla blåklockor. Vila på varje fält av rallarrosor. Följa med blicken alla rosa moln på himlen och stå högt på en bergsknabb, kula och lyssna på ekot.
Inte en enda ljus sommarnatt får gå till spillo. Jag vill uppfyllas helt, jag vill omfamna hela den vidunderliga världen. Men når knappt med min ena hand kring min andra handled. Otillräcklighet.
48 svar
Jag tycker att det är fantastiskt att vi bara har sommar en kort period. Så att man riktigt börjar längta efter sommaren igen under vinterhalvåret. Allting kommer tillbaka.
att nå kring sin handled… det var poetiskt och vackert – vemodigt. tänkvärt. ♥
Ojojoj, jag ryser nu.. precis så är det ju, vemodigt och vackert, något att längta till under kalla och mörka vinterdagar, något man måste se till att ta vara på under den korta period som sommaren verkligen är.
Ja, visst är det så Clara. Men visst har alla årstider sin charm? Hösten är oslagbart vacker. Vinterns köld och underbara pyssel. Våren där allt kommer till liv!
Du hinner Clara! Snart är det sommar igen!
Hej Clara! Jag måste erkänna en sak… Jag är läst din blogg från tiden runt ditt bröllop fram tills nutid på typ två veckor. Varje gång jag har haft trist, väntat på något, haft en minut över eller bara inte kunnat låta bli har jag öppnat min clarasida i mobilen och fortsatt. Jag kan säga så här mycket om vad som har hänt sedan dess: jag har bakat två bröd (morotsbrödet plus det som inte behöver jäsa med fil mm i), börjat handla ekologiskt (tja, inte allt men en ökning har skett från typ inget utom mjölk till alla grönsaker), tagit fram min symaskin, börjat leta efter loppisskyltar i väggrenen, börjat må ännu sämre över min ovana att röka när jag är stressad, bestämt mig för att äta mindre kött, städat hela lägenheten grundligt medan jag lyssnade på Husmorsskolan, börjat fundera över vad som verkligen gör mig lycklig och uppmuntrat alla tjejer som läser bloggen jag driver åt Tjejzonen att besöka dig. Du är en inspirationskälla minst sagt och jag vill tacka dig för att du bloggar och låter andra ta del av dina tankar och din livsstil! Clara for president!
PS. Här är inlägget jag skrev om dig: http://tjejkraft.se/tips-pa-saker-att-gora-nar-allt-kanns-trist
precis så!
Känner precis så.
Ja visst är sommaren vemodig. Myggor, fästingar och getingar som bits. Men lite gädjeämnen finns det. Ta till exempel en tur till Mantorp. Där blir man glad, för att det är så fult. Det gjorde jag och då vet jag att det är bättre hemma.
Fantastiskt!! Älskar texten.
vackert som poesi! lustigt, jag skrev just om det…om världen när den är som skönast. Den är så så smärtsamt vacker. Varför smärtsamt? Svårt att förstå
Vackraste jag läst på länge, varje ord så sant.
Vad vackert beskrivet av nåt jag själv känner! 🙂
Poetiskt vackert!
Hej Clara, en relativt ny läsare här! Min vän rekommenderade mig att lyssna på ditt sommarprat, och sedan kollade jag in bloggen och ja, nu kan jag inte vara utan den 🙂
Lyssnar igenom dina husmorstips-program om kvällarna och har tagit åt mig mycket bra tips och knåp. Tex alla dessa rengörings sprayer man använder, en för toaletten, en för köket, en “universal” och en “cillit bang” för den tuffaste smutsen..för att inte glömma den med klorin i för toaletten… Näe, fy va onödigt det känns. Såpa får det bli hädanefter, det räcker gott och väl 🙂
Nu vill jag bara springa på loppis och koka egen saft, och ta fram farmors virkade dukar som ligger undangömda i skåpen där hemma…och allt är ditt fel!! 😉 Skämt å sido, ha en bra dag!
Precis så e de 🙂
Man vill liksom stanna tiden……
kramkram Håkan
Vilken vacker text!
Jag håller med. Håller till i Sörmjöle i sommar… och det är tårbringande.
Så himla vackert skrivet, som en underbar dikt jag inte vill ska ta slut.
Visst är det så. Alltid så vackert. Alltid så kort. Om dryga veckan är jag i Norrland. Jag längtar verkligen dit!
Känner likadant ofta, men jag tycker Klara, högst upp, svarade bra på det! 🙂
Känner igen det där med ljusa sommarnätter, känns som att man aldrig får vila!
Håller med! Sommaren är verkligen vemodets årstid. Egentligen är den alldeles för kravfylld för min smak, stora förväntningar som går i kras och så otillräckligheten. Längtar lite till hösten men försöker ändå njuta av det som är nu, det dröjer ju så länge till nästa år.
Jag längtar efter sommarnätter i norrland. På måndag åker vi, jag och lilla familjen, till stora familjen i norr. Även om jag blivit vuxen, flyttat söderut, skaffat karl och barn, så är norrland hemma mer än något annat. Jag hoppas att vi återvänder en dag.
Poetiskt och vackert skrivet! Så kan jag oxå känna. Men vad är det egentligen som hindrar att uppleva sommaren till 100 % med varje sinne? Man kanske inte “hinner” göra allt man drömmer om men även vägen är mödan värd…
Oh vad jag oxå skulle vilja göra alla dessa saker. Just nu fylls min otillräcklighet av ångest och ovällust av att inte räcka till för mina barn då jag jobbar hela sommaren. Jag sörjer att jag inte har ork att njuta av sommaren som jag hade velat! Bara vara här och nu. Sörjer hur vårat arbetssystem fungerar! Vi som inte har fast jobb måste jobba HELA sommaren då alla andra är lediga och njuter. Men jag ska inte klaga jag har ju ett jobb.( Nu iallafall) Suck!
Och jag, jag vill vara din vän jag.
Fint skrivet…och så snygg sjömansklänning du hittat! Kram J
Så fint skrivet, jag håller verkligen med.
Jag är så glad att jag bor i ett land med tydliga årstider. När en årstid rör sig mot nästa blir jag först vemodig “ännu en sommar går mot sin slut, hann jag allt jag ville göra?” Sen vill jag hoppa in i nästa årstid “äntligen får jag ta på mig mysiga tröjor, vara inne med gott samvete och boa i hemmet” Varje årstid ger chans till nystart. Länge leve naturen!
Åh, jag vill gråta lite efter att ha läst det här inlägget. Imorgon lämnar jag norrbotten för uppland, det känns sådär vemodigt som det alltid gör efter en visit här hemma. Veckan därpå ska jag dock tillbringa i England, en hel del på landsbygden, jag ser fram emot det så klart. Men ingenting är som Norrbotten. Ingenting.
In that mood, you should read some Rilke. He has the most accurate words for things both beautiful and melancholic at the same time… 🙂
smiles,
Franziska
men oj vilken vacker text…
Han gör allting nytt.
Ja!
Mycket vackert skrivet…
Ja, de ljusa Norrländska sommarnätterna är helt underbara, det är så otroligt vackert, man har aldrig tid att sova, varje sekund måste tas till vara.
Tack Clara, för att du delar en del av ditt liv på bloggen <3
Vemodet och den där oförklarliga längtan som plötsligt drabbar en när man ser något vackert eller hör en viss låt på radion…… Jag tror det är kärlek 🙂
Så oändligt vackert skrivet. Maken har börjat jobba som prälle i Vindelns församling och numera spenderar vi en hel del tid i omgivningarna kring Vindelälven. Precis det du skriver känner jag så oerhört starkt. Vemodet och kärleken till naturen som vi får förmånen att ta del av. Ibland kan jag komma på mig själv att bli nostalgisk över fantastiska som sker här och nu. Känslan gör nästan ont i magen när jag vet att jag kommer att längta tillbaka, just till den här stunden. Promenad längs med älven som brusar, blåbär i munnen, kvällsolen mot huden, bebis i sele och make i handen. Tack för texten, den satte ord på känslorna denna sommar.
Åh vad jag känner igen mig i det där! Varje år samma visa – jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig för att ta in och njuta tillräckligt av allt det fina här uppe…
Tycker bestämt att du kan bli både poet och barnboksförfattare, lite i Elsa Beskow stuk.
Precis så! PRECIS så känner jag varenda gång sommaren är så där smärtsamt vacker. Det gör ont att leva. Jag är glad att jag känner det.
Du lyckas verkligen sätta ord på de spröda sommarnätterna!
Jag förstår precis hur du menar. Jag har “problemet” att jag pendlar mellan att vilja dyka rätt ner i NU och bara njuta skiten ur det samtidigt som jag längtar efter andra årstider KONSTANT! Kategorierna på din blogg är väldigt tacksamma då, just nu är ‘Jul’ frekvent besökt av mig (när jag inte är ute och njuuuuuter av sommaren), hehe.
å vad bra skrivet!
Du inger mig hopp! Vi ska spontanflytta till Norrbotten i augusti, utan att känna en enda pinne. 🙂
Åh, ja! Precis så, fast jämt. Inte bara på sommaren. Ofta, ofta längtar jag ut. Naturen är så mäktig. Ofta tyst, men ändå så intensiv. Antingen vill man bara lägga sig ner och andas eller så vill man skrika ett vårskrik. Men vemod? Nej, inte för min del. Bara en glädje och ett lugn.
Btw, kan du kula?
Ja det är precis så det är!! jag känner även vemod över att nätterna blir mörka så fort nu och jag börjar redan längta till nästa vår.
vaknade imorse till den här låten i radion och den beskrev det så himla bra: http://youtu.be/CKe3FI1LBLk