Smultronpojk

För ganska exakt sex månader sedan föddes mitt lilla smultron. 26 timmars förlossningsarbete innan han äntligen kom ut. Lite förvirrad fick jag syn på honom för första gången och skrek VAD ÄR DET DÄR? med skräck i rösten.  Jo, min fina lilla son. Som nu kryper fortare än blixten och sitter upp själv och plockar med sina favoritsaker. Och skrattar så sött att jag måste asgarva – och då blir han istället så förskräckt att han gråter! Det är inte så lätt alla gånger, att ha en högljudd och flaxig morsa. Men jag tröstar mig med att pojkar som växer upp med starka kvinnor blir hemsk fina män en vacker dag. Män som gör världen lite bättre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

89 kommentarer på “Smultronpojk”

  1. Men gudars så fina ni är, jag smäller av!! Du de coola Oasis-brillorna B hade för ett tag sedan, var kom de ifrån? Ps. Snygga spiror 😉 Ds.

  2. “pojkar som växer upp med starka kvinnor blir hemsk fina män en vacker dag” – kunde inte ha sagt det bättre!

  3. Precis så är det. Min storson är en mycket fin människa och pappa och hans småbröder 6 och 9 år gamla artar sig också väl-så fortsätt du att vara som du är!

  4. Pojkar Utan starka morsor kan oxå bli fina män!!!
    Det har mina 2 blivit!! 😉
    maya
    ps. har aldrig känt mig spec.stark ..ändå klarat en massa strapatser i livet.ds.

  5. oh jesus christ,26h förlossningsarbete…AUTS!!!!jag hade 8h med första och 5h med andra,å ja tyckte det var helt tillräckligt länge.
    Men oj va trevligt bara dom sedan är ute!och så många fina dagar det blir!

    1. Off topic.. men jag kunde inte låta bli att kommentera: Jag hajade till när jag läste din kommentar, eftersom språket inte riktigt lät rikssvenskt, utan mer “vanligt”, så där som jag ju pratar” Och mycket riktigt, du bor ju också på den här sidan om viken! Tänk att man kan håka sånt så där direkt! Och en trevlig blogg har du också.

      1. 😀 jahaa,nämen där ser man,svenskan är så olika fast ändå så lika,tack för att du kollat in på min blogg,värmer hjärtat att du gillar 🙂

  6. Ser förresten fram emot frågorna som inte besvarades i senaste frågestunden som skulle få egna inlägg! På G?

  7. Ja, världen behöver fler sådana män. Ditt lilla smultron är verkligen söt som socker, han kommer bli en helt underbar stilig man en dag som sätter flickornas hjärtan i brand 🙂

  8. MEN JAG DÖÖÖR! Guuud vilken söt unge, gud vilka snygga ben och vilket fint foto! Undrar hur många som kommer sluta med p-piller efter att ha sett det här inlägget. Jag känner att jag själv är i riskzonen. Bilden är ett slags reproduktionspropaganda! (Fast på ett bra sätt såklart!)

  9. Känner igen det där med gråtandet. Min son skrynklade ihop hela ansiktet av skräck om jag harklade mig ordentligt. Men skratt tålde han.

  10. Åh så fin han är din smultronpojk! Och kan redan krypa och sitta själv, det var inte dåligt! Där har min lille skrutt nåt att ta efter. Och visst är det mysigt med barn och hundar?! Min lille kille skrattar så han kiknar när hundarna skojbråkar med varandra, och de tävlar om att få ge honom pussar… Hm.

    1. Hi hi, det är hon säkert! Men här är ju Clara med på bilderna, så kan det ju knappast ha varit hon som har fotograferat? Hennes man måste också vara en superduktig fotograf! 😉

      1. Fast man kan se att Clara håller i en utlösare på första kortet, så att jag tror att credden går till henne när det kommer till dessa fotografier. 🙂

        1. Haha, oj då, det är visst jag som är lite korkad här… Dessa tekniska prylar… Sorry! 😉

  11. Hej Clara! Vad söt han är! Du har alltid så fina bilder och jag blir så glad varje gång jag går in på din blogg! /Karin

  12. Din son är helt overkligt söt! Det GÅR inte att stå emot det tårögda leendet som kommer med varje bild du lägger upp.

  13. Grattis till Bertil! Han ser äldre ut än sex månader, det är håret som gör det. Sötnos. Ser minsann ett par snygga ben också.

  14. Vilka fina bilder,) åå dina skor….snyggt till tusen till dina vackra spiror!
    Röda naglar…tjusigt;) B är så söt som ett smultron kan bli;)/Petra

  15. Måste säga, att det lilla jag har skymtat av din man, så ser lillen ut att vara väldigt lik sin far. Tror att det är ögonen. Kan det stämma?
    Söt liten trollunge för övrigt. 🙂

  16. Åhåhåh, han är verkligen världens finaste och mysigaste av alla bilder att döma! Vill också ha en bebis när jag ser honom!

  17. Söt pojke. och kul med en självgående krabat. det underlättar när man inte måste kånka på bebiset hela tiden längre.

  18. Helt gudomligt söt är han! Speciellt i de blå hängslebyxorna, finns inget sötare än hängslebyxor på små barn tycker jag^^

  19. åh! jag satt precis och googlade men kunde inte få upp en bra bild på en sån där leksakshund. och så går jag in på din blogg – och där är den! såklart! fint fint fint

  20. Din son är ju bedårande och är så lik Jacob! Men du jag funderade på – har du någonsin lagt upp en bild när han ler? Lovisa

  21. DINA SKOR! Bilden är ljuvlig, lilla B är söt som socker och benföringen på första bilden är to die for, men skorna! Var har du hittat såna guldklimpar? 🙂

  22. Underbar unge! Tycker det är så uppfriskande att läsa om ditt liv som mamma och att du vågar diskutrera saker som många andra inte gör. Har sagt det innan men det ger mig hopp, mod och inspiration att själv bli mamma vad det lider!

  23. Ja jag vet att jag är en sånd är konstig människa som bara måste lägga märke till och tänka på allt som ingen annan gör…
    Men. Brukar du ha skor på dig inomhus eller tog du på dig dem till kortet? =)
    Jättefina bilder! =)

  24. Hej, har ett par frågor ang. det här med “starka kvinnor” som det pratas om (mest av män) överallt. 1) Det framhålls som något exotiskt, liksom. Det här med en icke-svag kvinna. Kan man få en definition på det, för jag blir så förvirrad? Vilka är alla de där “svaga kvinnorna” som så att säga borde utgöra majoriteten om nu “stark kvinna” är något som absolut ska framhållas om vissa? Jag vet att det låter drygt och petigt och löjligt och guvetva, men jag menar inget illa jag lovar. Jag undrar på riktigt: Vilka kvinnor är svaga enligt er som kallar er för starka kvinnor?

    2) Varför skriver vi inte att starka män är starka? För att det är vad den gamla seglivade myten om könen ser som norm? Nej, hörrni. Är det inte lite som ett cementerande av gamla fördomar att fortsätta kalla några få kvinnor “starka”?

    1. alla kvinnor som känner sig starka är starka tycker jag! Och extra viktigt att påpeka sin styrka då man i mångt och mycket har stämpeln som det “svaga” könet

  25. Frågan kvarstår på något sätt. Vilka är egentligen alla dessa “svaga” kvinnor, som per automatik är majoriteten av alla kvinnor, när nu endast ett fåtal är “starka” kvinnor.

    Sen att påstå att “alla kvinnor som känner sig starka är starka” är väl ändå rena rama nonsens. Om jag nu känner mig stark, så innebär väl inte det per automatik, att jag faktiskt är det? Jag kan ju faktiskt bedra mig själv med en “falsk självbild”, då jag går runt och tror mig vara stark, när jag egentligen inte är annat än väldigt väldigt liten inför mig själv och andra. Min goda självbild och mitt goda självförtroende kan ju faktiskt vara ett slags skydd för att inte behöva visa mitt “svagare” Jag.

    Sen finns det ju en annan del i det hela. Svaghet! I vårt samhälle finns det knappt plats för “svaghet” längre. Man ska vara så förbannat “stark” hela tiden. Till vilken nytta då?

    1. om du inte känner dig stark på riktigt så har du heller ingen äkta självkänsla. clara menade knappast att de som visar upp en falsk fasad är starka.

  26. Ha ha,

    själv blir jag oftast refererad till ” En sån där STARK KVINNA”, “du som är är en sån där stark kvinna borde inte…”

    Stark?! Vette sjuttsingen om man kan vara det konstant….

    ÄR man stark för att…

    man får saker att ske?
    man tar plats?
    går sin egen väg?

    Jag känner mig iallafall inte som en stark kvinna trots att jag gör det.

    Ofta är jag svag och medgörlig men utåt syns en annan kvinna…med styrka och lugn. Men den kvinnan stärker mitt vanliga jag!

  27. Tror att det ligger något i orden “Utåt syns en annan kvinna”. Tror att många “starka”kvinnor väljer att visa en slags “mask”, utåt mot omgivningen och att den “masken” är vad många kallar “stark”. Bakom masken så finns det många gånger en inte allt så stark kvinna.

    Huvudproblemet uppstår då kvinnan spelat sin roll så pass bra så att omgivningen tror att “masken” är hennes riktiga Jag. Slutligen kan kvinnan komma att identifierar sig med “masken” full ut, och således tro att hennes identitet finns i “masken”. Då går hon runt och kallar sig för en “stark” kvinna. Då finns det en risk för att hon känner känslor som “frånvaro från sig själv”, “tomhet inför sig själv” etc, därför att hon har glidit allt längre ifrån sitt “sanna jag”, dvs det som fanns bakom masken.

  28. Min erfarenhet är att “högljudda” och “flaxiga” mammor oftast kväver sina söners känslor, bara genom att vara just “högljudda” och “flaxiga”.
    Konsekvensen av en “högljudd” och “flaxig” (läs stark) mamma kan många gånger leda till en introvert och hämmad ung man med en problematik av just kvävda känslor.

    Det är inte alltid bra att ta plats här i världen, speciellt inte om det finns ett barn med i bilden. Förhållandet mellan modern och barnet är extra känsligt för barnets känslomässiga utveckling. Att då “asgarva” så att barnet börjar gråta låter inte som något att rekommendera. Barnet kan då börja lägga band på sig själv och sina egna känslor, därför att modern var så “stark” (läs “högljudd” och “flaxig”).

    Jag träffar alltför många patienter i mitt yrke, som just pågrund av en alltför “högljudd” och “flaxig” mamma har tvingats att lägga band på sina egna känslor, och därför fått stora problem senare i livet, med relationer till andra människor.

    1. Vilken märklig kommentar. Menar du att pojkar är extra känsliga för högjudda mödrar? Gäller detsamma om barnet har en högljudd och bullrig far?

      1. Jenny:

        Ja, det menar jag. Pojkarnas första kärleksobjekt är mamman. Den relationen formar i mångt och mycket den senare relationen till kvinnor. Pojkar är definitivt extra känsliga för högljudda mödrar, därför att dessa högljudda mödrar kväver oftast sönernas egna känsloregister, genom bara deras sätt att vara.

        Detsamma borde förstås gäller för en högljudd och bullrig far, men i det fallet, så är det oftast flickorna som kommer att störas i sin emotionella utveckling. Flickornas första kärleksobjekt är fadern och hur han är ,eller inte är, påverkar flickans relationer till pojkar/män.

        Det kan låtas konstigt så här, men om du skulle sitta med och lyssna på patienter så skulle du se och höra. Merparten av människans livsproblematik grundar sig i relationen till mamma och pappa. Där finns dem största knutarna till varför relationerna i mitt vuxna liv inte fungerar.

        1. Skrämmande! Jag trodde och hoppades att vi hade lagt undan de freudianska könsförutfattade teorierna. Jag tror inte alls att barnets första kärleksobjekt behöver vara av det motsatta könet.

  29. Shiit, din son är GIGANTISK CLARA! Min 6månaders är helt frisk, född någon dag sent, och mycket mindre :O KONSTIGT!

  30. Du är så bra, Clara! Och, för övrigt, så kan jag informera dig om att du har sjukt snygga spiror! (ben) Sjukt snygga!