Kvinnliga bloggare blir ofta förlöjligade av utomstående – men jag skulle vilja påstå att deras läsare också drabbas. Jag vet inte hur många gånger jag sett kommentarer på min blogg av typen “Men gud vad ni är fåniga som bara håller med Clara. Tänk själva. Var lite kritiska” Dels verkar det stötande att en enda kvinna, i det här fallet jag, kan få så mycket glada och snälla kommentarer. Vafan har hon gjort för att förtjäna det? Det måste vara något lurt med det där. Rena masspsykosen! Nä, så mycket snällt ska inte en enda kvinna få ta emot. Hon kan ju tro att hon är nått! Och indirekt underkänner man inte bara bloggaren utan alla läsare: Kvinnor klarar inte klarar av att tänka självständigt och kritiskt.

Det är sant att majoriteten av de som kommenterar här skriver positiva saker och håller med om mycket. Men det beror inte på att de är osjälvständiga offer. Det beror bara på att de som inte gillar det jag står för, läser andra bloggar istället. Det är ju inte konstigare än att de som såg Metallica på Ullevi i somras diggade musiken och applåderad  – varför skulle de annars gjort sig omaket att gå dit?

Men när män hajpar något så är det för att det är bra. När kvinnor gör samma är det för att de inte vet bättre. Värst är när tjejer hajpar något som killar inte gör: Pojkband, Sex and the city, bloggare, cupcakes, Spice Girls. Då är det för att de blivit lurade. Det är hysteri, överdrivet, hjärndött, fånigt. Ointelligent.

Det finns få saker som är så hotfulla som kvinnor som skapar egna världar med egna regler. Där man skiter i bekräftelsen från resten av samhället –  och istället bekräftar varandra. Det hotar hela maktstrukturen. En struktur som byggts på myten att tjejer inte kan samarbeta, inte kan leka tre.  Att tjejer alltid konkurrerar. Men när bloggar är som bäst är de en fet knytnäve i magen på just dessa fördomar. En fet knytnäve i den här skeva samhällsstrukturen. En frizon där tjejer får synas, höras och bekräfta varandra.

Det är därför bloggarna och deras läsare förlöjligas: För att oskadliggöras. För att de inte ska inse sin egen makt och potential. För då blir de farliga på riktigt.

 

Ps. Jag utvecklar resonemanget lite i Sommar i P1. Det går att lyssna på här.