Igår gjorde vi oss fina och gick på femtioårsfest. Jag hade min fina lindexklänning, min secondhand kavaj, loppisväskan med matchande stövlar.
Lillen var finklädd i klänning, fyrtiotalskappa och små söta skinnskor. Samma som jag hade som liten.
Vi gick på stan en sväng innan också och lillen fick storhetsvansinne över alla snälla människor som gullade med honom. Nästa gång stoppar jag bomull i öronen på’n.
Jag hade på förhand bestämt mig för att njuta och äta så mycket gott jag bara orkade. Så det första som hände på kalaset var att mina osköna strumpbyxor åkte av. Det är svårt att fylla magen annars. Inte så bra kalasvett kanske. Men väldigt trevligt!
340 svar
Att du slänga av dig strumpbyxorna gjorde du rätt i, skönt och bekvämt ska det vara.
Förresten, jag avundas din tjocka, raka lugg. Min blir aldrig så när jag klipper mig, fast jag skulle önska! Har du tjockt hår i övrigt?
Haha, vad underbart! Ni är väldigt fina! trevlig söndag!
Vilket fint kalasfolk 🙂 Stiligt! Viktigast är ju hur man ser ut när man kom till kalaset..inte hur man ser ut när man går hem – är det kalas så är det!
//Fia
Du vet säkert det här men det är ändå värt att nämna. Att när man väljer begagnade barnskor till sina barn så kan man också ge dem ”ärvda” fotproblem. Skorna kan/är formade efter det tidigare barnets fötter och om de har fotproblem som att gå märkligt eller fotställning så formas dina barns fötter också så.
Jag visste inte detta så jag köpte glatt begagnade skor till mitt barn innan jag fick reda på det. Då jag själv har jätteproblem med fötterna och har specialformade sulor etc etc så kändes det extra viktigt att köpa skor med bra stöd och form till mitt barn då hon med största säkerhet har ärvt mina problemfötter.
Nu tycker inte jag att de spelar så stor roll på skor de bär sällan eller skor som de har innan de börjat gå på allvar men ändå värt att nämna.
I ämnet kan det också vara kul att veta att när det testades barngummistövlar i våras så var det få av de prövade gummistövlarna som gav fötterna det stöd växande barnfötter behövs. Känns ju extra tråkigt när åtminstone min dotter bor i sina gummistövlar…
Ingen kritik så inga upprörda röster nu. Jag vill bara dela med mig av viktig information och sen så får alla precis alla göra precis som de vill. Och hade jag haft mina gamla barnskor kvar hade min dotter utan tvekan fått ha dem vid speciella tillfällen.
Som jag fått veta så stämmer det faktiskt inte att det är dåligt för fötterna/benen med begagnade skor -det är bara ett säljknep. Klart ”dom” vill man ska köpa nya skor i deras affär istället för att fynda begagnade… Ganska logiskt egentligen att lura i folk detta då…
Däremot kan man köpa ny sula om den är sliten o nött… =)
Lotte det stämmer VIST det Stina talar om!!!!
Jag är sjukgjymnast,med inriktning barn!!
En liten barn fot är mycket MJUK i skelettet å behöver en BRA å stabil sko när den börja gå.
Å då SKA det vara en NY sko som barnets fötter kan forma SJÄLV,det har faktisk förekommit att barns fötter har blivit vanställda av att dom har fått gå i ärvda skor (vanl.bland barn med många syskon där skorna gå i arv).
I fram tiden kan det ge förödande konsekvenser,med ryggproblem, som dom få gå på bh. för att bota !!
Så Stina ta du å köp ett par RIKTIGT stadiga å bra skor till din lille kille, ett bra märke är ”KAVAT” dom e dessutom svensktillverkade!!
Hoppla hoppla… Här kommer en till sjukgymnast med inriktning barn sedan 9 år och jag kan säga att jag _aldrig_ hört talas om ett enda fall där man ens misstänkt ”vanställda fötter/fotproblem pga ärvda skor.” Och jag skulle vilja påstå att det är ren…. Bullshit. Barn med så små fötter använder inte ett par skor så lång tid att de hinner nöta dem eller forma dem på nåt specifikt sätt.
Och som bonus kan jag tala om att arbetsterapeuter jobbar inte med fötter på det sättet och de har aldrig gjort det.
säljare säljare säljare…
begagnade skor må formas en aningens aning efter barnets fött MEN är mjukare och ingådda, ger inte skavsår och formar sig lätt efter barnets fot iallafall!
Däremot ska man inte ha snedslitna skosulor….leta upp en RIKTIG skomakare som kan diagnostisera (hihi!) dina gamla skor så får du veta om de duger!
Nu är det ju inte från säljare som jag fått veta detta. Utan från flera olika arbetsterapeuter, sjukgymnaster och han som gör mina sulor och är en av sveriges främsta på fotproblem (men kan inte komma vad det kan heta för krånglig titel :).
Men som sagt var och en blir lycklig på sina egna val.
Bor i England och har ar det BVC (health visitors) som ger raden att inte kopa begagnade skor pga att man kan fa problem med fotterna. Den del ben/skelett in fotterna har inte vaxt fardigt/hardnat forrens i tonaren.
Sen när arbetade arbetsterapeuter med fötter ?????
Jenny: bara sedan typ 50 år tillbaka. Fötter/ben är bland det viktigaste arbetsterapeuter jobbar med!
Jag är en med förskräckt platta fötter sedan barnsben vilket medför gräslig deformation på skorna även i sidled. I vår familj fick min lillasyster begagnade kläder efter mig och mina två yngre kusiner efter oss båda. Men mina barnskor har ingen kunnat ärva just pga deformationen. Deformationer kan vara stora som små. Bäst med nya skor till barn men man kan ju använda sund förnuft och bedöma skorna efter utseendet.
Det bästa är helt klart att gå barfota så mycket och få ofta som möjligt. Det är ju det foten är skapad till från början. 🙂
Gläds över färg- och klädesval till lillen – härligt att inte vara så fast i normalitet utan välja något som passar för stunden!
fina fina fina! din lilla kille är så sjukt fin alltså. håret! porslinshyn!
Men herregud vad fin lillen är. Kappan är ju alldeles underbar!
Gulle-Bertil, I love you so much! Snart måste jag få snusa dig i nacken igen innan jag dör! (och du C är också fantastiskt fin såklart, vill gärna snusa i din nacke också!) LOVE
Kul med någon som också ”vågar” ha rosa kläder på en kille! ♥
eller hur! vilken modig kvinna du är, clara 🙂
Oj, är man modig om man sätter rosa kläder på sitt barn? Mina barn oavsett kön har alltid haft alla färger i färgskalan på sina kläder och lyckligtvis har majoriteten av deras dagiskompisar också det. Vi är visst modiga vi förortsföräldrar i Stockholm. 🙂
Nej, ni är bara politiskt korrekta. Ni vågar inte annat för då kollar de andra dagisföräldrarna snett på er.
@Anna LOL. bittraste kommentaren ever!!!
så fina ni är!
Haha det är ju precis så man ska göra! Jag fick en bild av hur du och Jacob pratade om det i bilen innan och han tyckte det var precis rätt tänkt av dig!
Gud, den ungen är ju söt som en liten pralin!
Har du sytt om klänningen till ngn slags puffbyxor till lille B, tycker det kan anas resår runt benen på bilderna… ? Fint!
Nej, klänningen har ett par underbyxor också. Det är superpraktiskt faktiskt!
Härligt! Ska man vara på kalas och äta gott ska det vara bekvämt!:)
Klart du ska slänga av dig strumpbyxorna som bara är i vägen på kalas. Det är nog det äckligaste klädesplagget som finns framförallt som de är lite lite för små och sitter åt som en slags strypkoppel i midjan.
Söt pojk. Ni ser ut som en tavla av prerafaeliterna.
Jag brukar klippa bort (delvis eller nästan helt) den trånga linningen på nylonstrumpbyxor- hur befriande som helst! 🙂
Klänning på lilla B? Störtskönt! I love it!
Ni är fantastiskt fina båda två!
Adorable!
Jag kan tipsa om strumpbyxor från H&M, jättetjocka med 100 den eller något sånt. De brukar vara förjäkla sköna i midjan och komma i lite olika färger inför de olika säsongerna. Lajbans!
Håller med om H&Ms strumpyxor! Fast det måste vara dem i 100 denier. De har även långa ben!!!!
Brukar köpa flera stycken när jag hittar i min storlek!
Å så fina ni är!!!
tycker det känns som alldeles utmärkt kalasvett att anpassa klädseln efter tårtätandet!
Så fina ni var båda två.
Så himla fin kappa och skor på Lillen!
Han e så söt så man kan dö! Och vilken kappa!
Kul att du har klänning på lillen. Fler borde. Man är lite ovan att se sånt bara.
Alltså hans hår! Så himla mycket och så fin färg, fin kappa också.
Fina ni var! 🙂 Gillar skorna på lillen, så söta!
Varför sätter du på honom en rosa klänning…???
Jag är pedagog o arbetar i förskola, jag har i flera år studerat genus med allt vad de innebär… i vissa fall har de gått över styr .. förlåt men detta är ett sånt fall.
Genusmedveten kan man o ska man vara, man ska absolut se kön och könsroller ur olika perspektiv – men detta blir ju fel åt de andra hållet.
Jag förstår inte ditt syfte…eller om det är för att få många kommentarer och läsare oi din blogg..?.
I övrigt, tack för en fin blogg.
Varför är det fel åt andra hållet? Vet du inte att små pojkar har burit kolt i alla tider? Jag blir starkt oroad av okunnigheten bland pedagogerna i förskolan om de är av samma åsikt som dig.
Jag är också pedagog i förskola och håller helt med Clara!
Jag förstår att Clara försöker locka kommentarer till sin blogg genom provokation, men jag faller villigt i fällan. För nu är ju kolt och klänning inte riktigt samma sak… Denna typen av barnsliga utspel, den kollektiva könsmoralpaniken som visar sig här och det på gränsen till hysteriska och näst intill löjeväckande tvånget att till varje pris visa hur LIKA könen är, att desperat visa sin genumsmedvetenhet, feminism och jämställdshetsmedvetenhet tills det balanserar på gränsen till abnormitet är inte på något sätt till hjälp för den riktiga jämställdhetskampen. Snarare tvärtom. Ska vi alla vara lika? Ska könen se likadana ut? Naturligtvis är män och kvinnor lika mycket värda, men vi är väldigt olika i grunden, storartat fantastiskt olika och den olikheten ska väl hissas och bäras fram – inte tonas ner, förnekas eller döljas! Den här typen av barnsliga försök till provokationer gör bara den riktiga jämställdhetskampen en grov otjänst, och får viktiga frågor som lika värde och lika lön att hamna i samma löjeskimrande ljus. Är det det vi vill? Vad vill du uppnå Clara – jämställdhet mellan könen när det gäller de verkligt allvarliga frågorna som arbete, rättigheter, lika värde och lön? Eller tycker du och ni övriga klänningsivrare att det är viktigare med föräldrars rätt att sätta klänning och kjol på sina söner? Enkel fråga som kanske kräver lite mer komplicerad eftertanke än vad som bjudits på här, hittills.
Jag ser ingenting löjeväckande i att man ska få klä sig som man vill – inte efter hur andra vill. Det löjeväckande (fast egentligen mest djupt sorgliga) är att människor som du gitter kommentera det.
Vad sägs om att Jacob tar på sig en rosa klänning på nästa fest. Och Clara tar snickarbyxor och flanellskjorta. Bara för att neutralisera ännu lite mer.
Det vore väl fräsigt?! 😉
Och var det inte så att för måga långa år sedan att kvinnor 0ch flickor inte på något vis fick ha byxor på sig? Hur ser det egentligen ut i dag? Säg vad ny tycker om klänning på pojkar men det är inte fel. Det är bara vad vi fått inpränta i oss.
Men bär din sons pappa också klänning? Om inte, varför inte? Och han är väl inte en dålig karl för att han inte har klänning? Och varför är du så typiskt kvinnlig i allt vad det innebär – kläder, matlagning, städning, perfektionismen – om det är så typiskt stereotypt för kvinnor? Det är så motsägelsefullt alltihopa, jag blir inte riktigt klok… 🙂
Ja, jakob bar kjol både som liten och i tonåren. Nu bär han ofta saris på sommaren till exempel. Jag bär klänning för att det är världens skönaste plagg. Varför i hela friden skulle jag inte erbjuda min son samma alternativ?
Du menar alltså att Jakob skulle gå på kalas iklädd en rosa klänning med spetsdetaljer i dag? Som vuxen? Det betvivlar jag.
Men om vi släpper just komforten i att bära klänning så är du ju über-feminin, hela du. Varför är det okej, men inte att vara killig/manlig? Om du fått en flicka, skulle du då klätt henne i samma kläder som din pojk på denna bilden? Jag tror nästan inte det, för att det är så viktigt att ”göra tvärtom”, vilket då, i min mening, blir lite motsägelsefullt när du själv är så kvinnlig.
Detta kanske framgår som kritik eller som elakt, men det är verkligen inte min mening, jag undrar bara hur du tänker.
Var har du läst att jag tycker att det inte skulle vara okej att vara killig och manlig? Frågan är väl vad som ska räknas som killigt och manligt resp flickigt och kvinnligt? Mina barn ska få välja kläder helt fritt, precis som jag fick. Och innan de kan välja sina kläder helt fritt så klär jag dem som jag tycker är fint och praktiskt. Vad är det som är så konstigt med det? Det konstigaste är väl föräldrar som begränsar kläderna de sätter på ett barn, eftersom kläderna har fel könskod. Sedan skulle jag rekommendera en titt i mitt arkiv. Jag har MASSOR av bilder på min gosse i jeans och t-shirt. Marinblått och typiskt ”killiga” färger. Jag tycker att barn ska få testa olika!
Varför blir du då så oerhört provocerad av klänningen? Säger inte det något om samhällets syn på det hela? Menar du verkligen att klänningen sätter stopp för all annan kamp?
Stora och små steg behövs och kompletterar varann. De motverkar inte varandra.
Det är när sådant här slutar uppröra och provocera som vi faktiskt har kommit nånvart.
Ovan var svar till Jessican.
Helt rätt, man måste faktiskt börja med att gräva där man står för att gör skillnad!
vad snackar du om egentligen? hon har ju bara satt på sitt barn en rosa klänning, utan att göra en grej av det eller moralisera över någon annans klädval. bara faktumet att hennes pojke har klänning på sig gör uppenbarligen vissa så provocerade att de måste kommentera det. om du nu tycker att klädval inte är en viktig fråga för jämställdheten, varför ens kommentera det då?? det faktum att du blir provocerad visar att det kanske är en ganska intressant fråga ändå…
Och det där ”djupt olika”, det sitter i vilka kläder våra kroppar och psyke trivs i då eller? Medfött vill pojkar ha tyg mellan benen och flickor inte?
Och det gäller alltså även spädbarn? Lilla Bertil är ”djupt olik” jämnåriga flickbebisar, men inte pojkbebisar?
Oavsett vad man tror om medfödda olikheter så förstår jag inte 1. varför det skulle medföra att man måste ha olika sorts kläder eller 2. hur det skulle kunna gälla även spädbarn som inte ens vet vad de har på sig.
Håller med! 🙂
Jag tycker det är tråkigt att en del läsare förstorar upp saker bloggare skriver (”drar för stora växlar” av det om ni förstår) och så blir det en enorm diskussion om något som egentligen inte själva blogginlägget handlar om…
Haha! Spela roll, det är ju bara kläder och färger. Till för o värma o lite sånt. Lönt att bli upprörd över?=)
Har svårt att se vilken storartad skillnad det finns på flick- och pojkbebisar och som motiverar att de ska kläs på olika vis.
Vad man sedan väljer att klä sig i som äldre må vara en annan sak men också det är väl upp till individen?
Klänning med underbyxa tycker jag verkar bekvämt och praktiskt, vilken färg det än må vara!
Jag blir mörkrädd av hela diskussionen. Hur kommer det sig att så fort någon väljer att bryta mot normen så tror vissa människor att det måste handla om att man vill provocera eller visa på ett politiskt ställningstagande? Är man inte väldigt djupt begraven i könsmönsterna om man inte kan förstå att någon vill ta på sin son en rosa klänning för att det är fint, festligt eller praktiskt? Handlar inte genus (bland annat) om att vi ska få vara fria att klä oss i vad vi vill och slippa sådana här reaktioner för att vi väljer att inte följa vår förväntade könsroll? Jag förstår inte resonemanget när du menar att fria kläd-och färgval sätter stopp för annat jämställdhetsarbete. Jag tycket tvärt om att det är just de här begränsningarna och föreställningarna om vad som är accepterat beteende för de olika könen som är grunden till de flesta problemen vi har i samhället.
Till Jessican: Eftersom att vi inte föds med kläder så är manliga och kvinnliga attribut något konstruerat, och hör alltså inte till någon av de ”storartade fantastiska” olikheterna som du pratar om. Därför finns inget argument för att en människa med snopp mellan benen inte ska kunna få bära klänning!
Det roliga är ju att det ändå är ok för flckor/kvinnor att ha på sig byxor. Så har det inte alltid varit. Inte ens värt att kommentera vidare än så, på Ninnis kommentar dvs.
kolt är fint och praktiskt,
Rosa är en västerländs kodning av kvinnligt kön..något jag tar avstånd ifrån (vad säger färgen om ens kön egentligen?!)
Men koder är koder, klär man sin pöjk i rosa kolt får man oxå ta att folk tolkar honom som flickebarn.
Rätt eller fel?
Ja, du som så litet barn spelar könet inte så stor roll än, men när han blir större blir det en annan femma. Det finns omfattande undersökningar om psykisk ohälsa och hur man reagerar på att bli påtvingad ens motsatta kön (gäller även folk som föds med svårtolkade könstillhörighet). När man systematiskt genom hela sin barndom tvingas att bära identiteten av ens motsatta kön blir detta en stark signal av att ens eget kön inte duger….
MEN detta är inte fallet med Claras lilla son. Clara respekterar sin son för vad han är och klär honom lika mkt i kolt som jag klär min tjej i byxor….inget fel med det.
Han blir inte transvestit av det….han har inte ens börjat uppfatta sin könsidentitet än, så ta´t lugnt!
Du har helt fantastiskt fel. Enligt undersökningar är småpojkar och småflickors hjärnor absolut INTE så olika som folk som du försöker ge sken av, en knappt nämnvärd skillnad finns där. Det är bara när vi uppfostras i ett vidrig samhälle med vidriga könsnormer som skillnaderna utvecklas och blir större, som de sedan är hos män och kvinnor.
Så NEJ. Vi har ingen stor skillnad i grunden, absolut ingen skillnad värt att nämna som något jävla försvar för att killar ska ha blått och tjejer ska ha rosa.
Du, sådär kan man inte skriva utan att samtidigt visa vilka undersökningar man syftar till… Jag kan nämligen svara på samma sätt: Undersökningar visar faktiskt ATT vi har mycket STÖRRE och KLARARE skillnader mellan könen redan i mycket späd ålder, än vad vi tidigare trott. Sådär. Frågan är bara – vem har rätt? Båda? Ingen? Vilka studier läser du, och vilken tolkningsrätt har du som gör att du kan hävda det du hävdar?
Clara- kör på, du har en superfin blogg och verkar vara en fin och sympatisk människa och mor, det är det som räknas i slutändan! Kramar till dig och familjen
Haha, underbart med en akademiker som efterlyser empiri och grundade argument! Läkarstudenten har en väldigt viktig poäng!
I övrigt: hur kan det här med kläder vara något annat än en icke-fråga? Ingen klagar över en naken bebis. Då borde väl ingen klaga över en klädd bebis?
Eftersom Lillen är 7-8 månader har han ingen aning om vad han har på sig, och lär väl inte bry sig om något annat än att kläderna ska vara bekväma? Rosa, blått, kjol eller brallor.. Förut skulle ju tjejer inte ha byxor, kjol skulle det vara, men nu är det helt accepterat, så varför inte killar med kjol eller klänning? Ser inte problemet. I varje fall inte på ett barn, någon som inte bryr sig ett dyft, och inte heller kan klä på sig själv.
Grymt bra kommentar! Äntligen en som har klara, rena argument! Jag håller fullständigt med dig! Kanonbra!!!!
Hade den här bloggen varit den främsta murbräckan i debatten kring jämställdhet hade det varit en smula oroväckande, men nu är det ju mer en fyndig provokation som förhoppningsvis ökar både barns och föräldrars vidsynthet i vilka kläder man kan ha på sig och att dess omgivning inte lägger någon större vikt i det.
Jag läser just nu till pedagog och det är inget fel för killar att vare sig bära rosa eller klänning. Läroplanen tar upp hur vi i förskolan och skolan ska motverka de traditionella könsrollerna.
De traditionella könsrollerna är de uppfattningar vi har om vad som är man och kvinna, pojke och flicka. De uppfattningarna för vi också vidare till våra barn och att endast tjejer kan ha rosa är ju befängt.
Om inte Chanel hade börjat bära byxor hade vi kvinnor fortfarande varit fast i kjolar.
Men hallå, feminister vill inte visa att män och kvinnor är likadana, utan att ALLA människor är OLIKA och att ALLA får bete sig och klä sig precis hur de vill!
…balanserar på gränsen till abnormalitet? Menar du det där med att det saknas några sömmar och ett mellanrum mellan benen på det där plagget lille Bertil har på sig?
grejen är väll att man inte menar att alla är LIKA, utan snarare att alla ska få MÖJLIGHETER åt båda hållen. DVS man menar att man kanske är mer OLIKA och att könsrollerna gör att man fastnar i ett håll, men om man erbjuds både de som anses vara ”pojkigt” och det som anses vara ”flickigt” får man utvecklas till den man är PÅRIKTIGT utan att normerna styr för mkt över en, så man vill snarare öppna upp ögonen på andra (som dig) och visa att man inte alls är lika utan snarare olika. Förresten varför ska du bry dig så mkt om hur någon annan ser ut, sluta bli provocerad. Eller fundera över VARFÖR du blir provocerad.
Det finns bilder av min morfar som krypbarn, (han är nu 81 år) i koltklänning och vacker vit bred spetskrage. Kolt har barn burit ända tills ungefär då vi tillverkade tonårsmodet, som nu har krupit ända ner till vaggan med dödskallar på nappar och bodys med ”born to be wild”-text till nyfödda och allt vad det är. Det provocerar mig mycket mer än att Clara låter lillen bära klänning. Inskränkta människor! Jag blir lika besviken varje gång. Hur fasen kan det provocera så med klänning på pojkar. Men… tröstar mig med att min farmor var först i sin stad med byxor på kvinnor och det ansågs ju inte riktigt klokt då, 1930. Att vara så okunnig som förskolepedagog? Nog ingår historia om spädbarnsvård i Sverige i den långa förskollärarutbildningen???
Vad är det som provocerar dig med döskallar på nappar? Jag är hårdrockare och älskar döskallar och svart. Ska jag då behöva ta på mina eventuella framtida barn (i mina ögon) läskiga pastellfärger bara för att normen säger så?
DÖD-skallar på små liv går inte ihop. För mig. Och eftersom jag har svårt att tro att det lilla barnet har hunnit bli hårdrockare, AIK:are, moderat eller LO-medlem så tycker jag illa om när man skriver budskap på små barns magar. När man själv har valt Bamse-tröjan eller dödskallen, då är det av eget val. Men själv skulle jag aldrig dra på barnet en Spindelmannen-mockasin innan h*n själv vet vem det är, bara för att jag själv tycker att det är coolt, eller sött. När man själv har valt badbyxan med Blixten-bilen eller Hello Kitty-tröjan för att man älskar den, är det en annan sak. Anser jag.
Ninni, jag skulle aldrig vilja att mina barn hade pedagoger som har ditt tankesätt. ”Genustänk är bra – men vi ska ju inte överdriva!”. Det som är knäppt är väl om Clara VILL sätta på sin son en klänning, men inte törs. Det är det som skulle vara fel! Tror du att pojkar mår dåligt av att ha klänning på sig ibland? Eller är det kanske den rosa färgen som skadar dem?
Jag brukar vara försiktig med att döma folk jag inte känner , men du är en skam för alla utbildade pedagoger i Sverige. Skäms!
Dra inte oss förskolepedagoger alla över samma kam! Du är inte det minsta genusmedveten om du stör dig på en rosaklänning som råkar bäras av en pojke! För bara hundra år sedan var rosa en ”killfärg”, man klädde pojkar i klänning, inte sällan i volanger och dylikt. Så sluta ge oss förskollärare dåligt yrke på grund av dina privata åsikter!
Kan du säga upp dig, tack. Vill inte att något barn ska råka ut för dig. Du föder fördomar och lär dom vidare till förskolebarnen. Det är HEMSKT!
Jag är också pedagog i förskolan och delar INTE Ninnis åsikt! Bertil är en ljuvlig bebis som klär i allt, så det så!
Förr i tiden var rosa dessutom en ”pojkfärg” och blått en ”tjejfärg” om det nu är färgen i sig som upprör vissa.
Jag tänkte just på det med. En gång i tiden var rosa en ”mildare” variant av rött = som stod för blod och krig och våld. Rosa var alltså att man kanske inte var lika aggressiv, men det var fortfarande en våldsam färg. Blått, å andra sidan, var en lugn färg – alltså var den för kvinnor. Men när männen behövde lugnas ner och kvinnorna behövde visa framfötterna så ska man ha bytt färg på kön.
Vissa av kommentarerna här kan vara bland de löjligaste jag läst! XD Att Clara skulle ”Provocera” genom att lägga upp ett sånt här inlägg.. Ja, om hon hade skrivit ”MMM, VAD ROSA HAN ÄR, TITTA BARA VAD JAG BRYTER MOT NORMEN!” så hade jag antagit att hon ville ta upp en Diskussion. Men får hon inte ens Nämna vad de har på sig (vilket går fin-fint när pojken har på sig jeansbyxor och marinblått) utan att folk tar det som provocerande?
Folk måste lära sig att calm the fuck down om de inte vill riskeras att bli kallade för både fascister (för att de blir Arga när någon inte gör som de tycker är ”rätt”) och bakåtsträvare.
That’s all for me :]
/Nina
Alltså. Jag är kanske inte så bra på att uttrycka mig men anyways; Vad är det för fel på folk? Jag kan inte se så många naturliga skillnader på små barn förutom att den ena har snopp och den andra snippa. Och om det skulle styra klädseln så borde det väl vara tvärt om, att pojkar har mer nytta av lite space mellan benen att svänga med snabeln? Jag ser bara fördelar med att inte stöpa in sitt barn i någon slags form av fördomar och inskränkthet. Heja Clara!
Men herregud, rosa var väl en tjejfärg på nittiotalet? Gå runt idag i en storstad och kolla in folk. Visst, majoriteten män har inte rosa på sig (inte majoriteten kvinnor heller), men många har det. Många lever kvar i nittiotalsidealet från Disney’s filmer då det var tjejerna som skulle vara söta och rosa, men som tur var verkar en väldigt stor del av befolkningen ha gått vidare och skapat sig sin egen smak.
HAR MAN INTE RÄTT I ATT KLÄ SITT BARN HUR SOM HAVER???
Det fins väll inget REGEL bara en rekomendation att att det ska va DITTEN å DATTEN!!! Titta på skottarna vagår dom i ?
Jag har en dotter som är 12 år hon har ALDRIG velat ha kläning el kjol, jag kan ju inte TVINGA på henne ett viss plagg bara för att hon e av ett viss kön??
Könet sitter väll inte i kläderna???
Hon är med killarna i skolan hon tränar hockey,boxsas åker bräda, å hon e fullkomligt NORMAL!!!
Folk har i alla år trott att det har va´tt en kille men hon har bara sagt vad hon heter sen har det varit slut tjafsat .
Håller med klara detta peddagog tjafs.
Det du säger är så idiotiskt att det egentligen inte ens är värt ett svar! Jag hoppas ingen förväxlar mig med dig.
Från en smartare Ninni
http://www.hannafriden.com/politik-samhalle/feminism-politik-samhalle/vad-ar-egentligen-genuspedagogik-och-varfor-ar-sa-manga-emot-det/
åååh jag dör, så himla underbart söt lille b är! och du med såklart.
här är något för pedagogen att tänka på: http://www.smithsonianmag.com/multimedia/photos/?c=y&articleID=119483704
Åh, såå kalasfina ni är!
bra idé å njuuuuuuuta 🙂
B
L
O
G
G
P
A
R
T
Y
T
fortsätter……
redan 72bloggar med……
VÄLKOMMEN 🙂
Håkan
Haha, tur att han inte kan läsa än, han skulle få hybris så bedårande som han är. 🙂
Det är så uppenbart att Clara vill få många kommentarer från folk som blir provocerade…. Men den här gången blev det inte riktigt så! Clara kastar sig över förskoleläraren, men ack nej… det blev ändå ingen riktig anstormning!! Clara har väl helt enkelt fått endast likasinnade till sin blogg!!!
Varför blir man provocerad? För att hennes BARN råkar ha rosa klänning på sig? Det säger mer om de som blir upprörda än om Clara.
Och det är väl inte så konstigt att man vill att likasinnade ska läsa ens blogg. De som stör sig på Clara kan vackert söka sig någon annanstans och slippa bli provocerade!
Patetiska människa. Blir så jävla trött på folk. Varför ska allt som inte är PRECIS ENLIGT FUCKING MALLEN handla om att man vill provocera?
Jag kan heller inte förstå klänningen, men det är ju ditt val… Jag tycker ändå att det är en mysig blog du har, även om jag inte delar din stil 🙂
Ni är bedårande!! 🙂 Så fina
Jag funderar också över Bertils klädsel, varför ska just ett barn vara ”könlöst” när det gäller klädsel? Medans du klär dig så vackert och superkvinnligt? Kan inte Bertil få klä sig lite ”pojkigt”? Jag ser inget problem i detta, men ändå en tanke?
/K
jag tänker att man vill dela allt man själv gillar med sina barn. jag ser det alltså tvärtom, om jag tycker klänning är det bästa plagget nånsin, varför skulle jag inte dela med mej av detta till mitt barn, oavsett kön? och kan det inte handla om att ge alla barn del av alla sätt att klä sej, som det handlar om här, utan att tvinga in dom i en form. ibland byxor, ibland klänning.
Men jag tänker så här: Jag väljer ju mina kläder, jag är vuxen och gillar kjol och klänning. Mina barn har varit för små för att välja och också för små för att berätta för mig vad de vill ha. Därför har de ibland haft klänning och ibland byxor. Nu är de 7 och 4 och den yngste (som är född med snopp) och varvar glatt mellan byxor och klänningar. Den äldre (född med snippa) föredrar byxor. Men nu väljer de själva.
Deras pappa har också kjol ibland. Och det är riktigt snyggt. Och jag har, tro det eller ej, något så manligt som byxor på mig ibland jag med.
Haha! ”Kan inte bertil få klä sig lite pojkigt”. Som att han har bildat sig en uppfattning om ”pojkigt” och ”flickigt” redan och tagit ställning till hur han vill klä sig!?
Tur att han har en mamma som inte tvingar in honom i en stereotyp och som förhoppningsvis ger honom en nyanserad bild av vad det är att ”vara pojke”.
För att barn inte har kön?
…Om jag fått rätt bild av Clara via bloggen så tror jag faktiskt att Bertil kommer få klä sig rätt så precis som han vill. Men ungar som inte fyllt året ännu väljer ju föräldrarna kläder till, och då kan man väl få göra lite som man tycker.
åh så himla mysiga bilder! så fina ni är båda två! 🙂
”Hennes barn RÅKAR ha rosa klänning på sig”. Hahaha…. Ni är så festliga här inne! Jag stör mig inte det minsta på det, jag tycker bara att det är så fånigt att Bertil alltid ska ha på sig könlösa kläder eller ”tjejkläder” . Ooops.. Ursäkta uttrycket… Tjejkläder! Det finns ju inte tjej respektive pojkkläder, alla ska och kan ha samma sorters kläder. Jag tycker det är konstigt att Claras man inte hade klänning på sig på deras bröllop eller ännu konstigare är det att Clara inte äger några långbyxor.
Men……….. det är inte samma sak………….. om du inte kan förstå det utan en förklaring så kan du inte förstå det med en förklaring…. du är doomed. Stackarn.
För att Clara och hennes man är vuxna människor och kan bestämma själv vad de ska ha på sig. Bertil är en bebis och har inte en aning om att han går i ”fel” kläder och är inte heller gammal nog att bestämma själva. Hans föräldrar tar väl på honom det de tycker är snyggt, passar till tillfället, verkar bekvämt osv. Jag tvivlar på att de kommer att tvinga på honom rosa klänningar när han blir äldre ifall han inte gillar det.
Är det verkligen så svårt att förstå?
hahaha, jag dör av skratt! ”vi ska inte överdriva” : Ska det bara få vara liiite jämställt? Det kanske räcker med antingen en rosa tröja eller en blå klänning för pojken?
Och till alla som tjatar och tjatar om att Clara vill provocera hela tiden… Om ni verkligen tror det och tycker att hon är fånig för det, varför i all världen kommenterar ni ens då?
Och åter till rosa-diskussionen (haha. en färg liksom. vilket samhällsproblem) Hur kan ni tycka att det är okej för flickor att ha på sig vad som helst, men inte pojkar?
Inser ni inte själva hur idiotiskt det låter?
Eller skulle ni bli upprörda om Clara klädde en dotter i spidermandräkt?
Jag hoppas nästan att ni skulle det, för då finns det i alla fall någon slags logik i hur ni tänker…
Jag tror att hela idén om att det är okej för tjejer att klä sig i ”killkläder”, men inte killar, ligger i en bild av könen som olika värda. Det upplevs som positivt, lite kaxigt och välkommet som kvinna att vilja sträva uppåt, efter den manliga rollen. Se Chanel idag, efter stormen kring långbyxorna. En man som väljer typiskt kvinnliga attribut upplevs som svag och blir svår att placera. Hur kan man vilja sträva nedåt i hierarkin? Jämför med spexkulturen inom studentikosa kretsar. Män som klär ut sig till kvinnor upplevs roligare än kvinnor som klär sig som män. Det senare upplevs fortfarande, enligt gemene man, lite patetiskt.
Detta har jag inte någon källa på, annat än empirin. Jag välkomnar eventuella motbevis.
Åh vad bra skrivet!!
Jag tycker att det är roligt och uppfriskande att Clara och hennes man ”vågar” klä sitt barn i det de tycker är fint och praktiskt istället för vad samhället bestämt att en pojke ”borde” ha. Jag tror att en liten pojke mår mycket bättre av att ha en rosa klänning än till exempel de stela och tajta bebisjeansen som finns nuförtiden.
Och vad gäller att Clara har kvinnliga kläder och hennes man inte hade klänning på deras bröllop, som någon skrev här ovanför, så handlar det ju om att de har ett eget val och en egen stil. Jag tror inte att de kommer tvinga på Bertil en klänning om han inte själv vill ha det senare när Bertil är gammal nog att välja själv.
Spännande att man upprörs så av att en pojke på några månader bär klänning. Vad är ni rädda för? Att han ska bli osäker på sin könstillhörighet? Ni som kallar er för pedagoger och påstår er veta något om barn och deras utveckling, borde väl vara medvetna om att han vid en så ringa ålder inte ens är medveten om sitt eget jag, att det inte var särskilt länge sedan som han insåg att hans armar tillhörde honom och att han kan använda dem till att greppa saker med.
Jag är helt övertygad om att när lille B är så pass stor att han själv kan välja kläder, inte kommer att tvingas bära klänning om han inte vill det. Och skulle han vilja bära klänning och eller kanske dansa balett, leka prinsessa, klä ut sig till Pippi på maskeradenen etc etc, så är Clara inget annat än en underbar mamma som låtit sin son välja och vraka av hela smörgåsbordet och inte bara 50 % av det. Det är nämligen det som genus och jämställdhet handlar om, VALFRIHET!
Mycket bra skrivet! Det är verkligen vad denna debatt handlar om, att ge sina barn valfrihet och lära dom att allt är möjligt. Inte begränsa dom med samhällets (för tillfället) rådande normer. Om alla lugnar ner sig, blir lite öppnare och försöker se saker från ett större perspektiv, hade jorden varit ett mycket skönare ställe att leva på.
Hej Clara! Till det yttre får vi klä oss och våra små barn! I vårt inre bär vi Moderskärleken. Det ger hopp och vila för en gammal mamma som jag att bara titta på din kärlek till din lille. Fortsätt med det. (Det gör jag – till mina tre: the big ones.) /Mamma Anna
Åh vad fina ni är! Ser ut som Bertil flyger på första bilden, hihi 🙂
Ha en fin söndag! xx
Clara!
Jag är oxå lång och har svårt att hitta bekväma strumpbyxor. Hatar när det skär in i magen! Läste ett tips om strumpbyxor från H&M ovan men har du eller någon annan fler bra tips? =)
Jag är också lång, köper mina strumpbyxor på Lindex, brukar bli 100 eller 120 den, tror de heter ”soft & smooth” eller nåt liknande, bästa jag provat (körde på H&M’s förut men var inte helt nöjd). Dessa håller in lite, eller formar snarare, både benen och midjan men utan att det blir en ”resårkant” som klämmer längst upp, de funkar liksom mer stödjande – riktigt sköna 🙂
Mitt bästa tips för strumpbyxor är att ha ett par trosor utanpå. Sen ha ett par innanför också men ett par utanpå för att hålla uppe dem utan att det blir obekvämt. Jag brukar köpa såna där snordyra hålla in magen tanttrosor i lite tjockare material så att det blir riktigt stabilt. Jag har aldrig upplevt det som obekvämt med strumpbyxor efter att jag började med det. Snarare så att jag tycker det är bekvämare än vanliga byxor eftersom allt sitter på plats. Så jag har strumpbyxor och kjol mest varje dag. Men hitta då utanpå trosor som är rejäla och går upp en bra bit. Det bästa är att man slipper fula linjer och obekväma strumpbyxor som känns som de går ner till knäna.
Det negativa är ju att man ser ut som Stålmannen innan man fått på sig kjolen men det är ju ett pris man får betala för att vara bekväm… 😉
Åh, har jag inte tänkt på, trosor ovanpå kanske är ett smart drag! Tack för tipset! 🙂
Trosor utanpå strumpbyxor kör jag också, nästan alltid. Brukar använda lite glansiga av boxertyp, med kortkorta ben. Förutom att de håller strumpbyxorna på plats gör de att man inte behöver bli nervös över att råka vifta upp kjolen (gör man det har man ju rejält under och det skymtar inte fram något blåblommigt), de värmer lite extra när det är kallt och dessutom funkar de lite grann som en underkjol och gör att kjolen eller klänningen inte ”sätter sig” på baken lika lätt. Plus slätar ut sömmar och linjer, då, som Stina skrev. Win-win!
Tack för tipset! 🙂
Jag köpte just ett par strumpbyxor på Gina Tricot i mestadels modal, med bredare resår i midjan. Väldigt mjuka och sköna och den bredare resåren håller in magen lite utan att vara en control top strumpbyxa!
Haha, roligt det där med strumpbyxorna. ^^ Du inspirerar mig Clara, att ta för mig av livet och leva ut mina drömmar som den unika personen jag är. Dessutom är Du klok, vacker och har bra humor. Gud välsigne Dig och Din familj! /tjej 17år
O, så fina ni är. Jag förstår att festen var jättehärlig för ni firade en fantastisk 50-åring. Jag har lovat att komma på 100-årskalaset./Margaretha
Oh så fina ni är!
Mor och son finklädd. En kännsla jag får är att små pojkar för gammalt tillbaks var klädda just så som Bertil. Den rosa färgen skulle ha bytts till svart då hade han sett ut som en kille från tidigt 1900-tal. Fina bilder.
Vad har en rosa klänning på en pojke-SOM en förälder satt på med jämställdhet att göra?! Jämställdhet skulle i så fall vara lik delar ”tjej och kill kläder” och låta barnen välja utan påverkan. DÄR styr man inte in barnen i viss roller. Jämlikhet är VALET och RÄTTIGHETEN-inte klänningen!
Ja, men vad bra att du påminde Clara att lille B ska få VÄLJA KLÄDER SJÄLV. Clara hade säkert glömt bort det och tvingat på honom dessa kläder under våldsamma protester (”åååh mamma jag vill inte ha TJEJKLÄDER”). Så går det säkert till hemma hos familjen eftersom deras son är gammal nog att ha några åsikter om utseendet på sina kläder. Herregud, människa.
det här är ju rätt roligt. på vilket sätt tänker du att en bebis på 7 månader skall välja sina kläder själv? lite som bläckfisken vid vm?
Det var det roligaste jag läst hittills imorse. Tack!
Clara! Var har du varit under dem senaste Go’kväll programmen? Jag har inte sätt dig i tv-rutan
Skulle vara kul att se stövlarna också. Särskilt om de är loppis.
Jag tycker du är bra!
Tacka vet jag kvinnor som du som våga bryta normer!
Om fler var som du skulle världen vara enklare! <3
Heja Clara och Bertil!
Hej!
Tycker också det är jätteviktigt att bryta normen men önskar i så fall att även föräldrar i sitt eget agerande gjorde det också och inte bara använde sina barn. Man ser ofta föräldrar som bryter mot könskoder på sina barn men som själv är heteronormativa så det skriker om det. När får vi se dig Clara i byxor med vedyxan i högsta hugg och din man baka äppelpaj i klänning?
Jag tycker att det är lite cyniskt att tro att jag går omkring och försöker bryta normer när jag klär min son. Att han är mitt ”redskap”. I själv verket tar jag på honom det jag tycker är fint helt. Men, ok. Min man använde kjol – både i som barn och i tonåren. Och jag har faktiskt kärrat och huggit ved hela dagen iklädd arbetsoverall. Tackarsomfrågar.
du är ju fantastique. <3
Klart det blir klänning när vi kvinnor får välja vad som är fint:)…..kanske ett könssteriotypt problem i sig…varför tycker vi det är fint?
Annelie: För klänningar är fina! 😀 och luftiga!
Vad är detta för en kommentar?
”Klart det blir klänning när vi kvinnor får välja vad som är fint:)…..kanske ett könssteriotypt problem i sig…varför tycker vi det är fint?”
Tyvärr trivs jag inte i klännig och känner mig inte speciellt fin i det heller. Nej, jag är ingen pojkflick, jag är en tjej. En helt vanlig tjej med blont axellångt hår, fräcknar osv… men klännig, nej tack! Det är inte det JAG väljer om JAG vill vara fin. Så snälla, prata inte om kvinnor. Alla kvinnor, tjejer, flickor, gillar inte klännig bara för att vi är just kvinnor, tjejer eller flickor.. Men DiLeva gillar ju klännig, desutom är han väldigt fin i det också.. =)
Saken är att jag tror inte att alla som skriver kommentarer med negativ kritik här skulle bli ”lättade”, känna att de fått sin sak bevisad eller tycka att det var okej att B har klänning om Clara la upp en bild på Jacob i klänning eller sig själv i herrkostym, antagligen skulle de bli ÄNNU mer provocerade. Varför måste Jacob också ha klänning för att B har det, vad har det egentligen någonting med någonting att göra? Jag tycker att Clara får ha på sig alla klänningar hon vill, det är ju uppenbart att hon är mer vidsynt än de flesta som kommenterar (som kanske går runt i ”kill”jeans).
Clara, du är ju så vacker! Och du gör rätt- klä din unge i vad du själv gillar. Att folk kan bry sig så mycket om en rosa klänning på ett barn, blir så trött. Så söta små underbyxor! och skorna… och jackan… och din kavaj! kram
jag trodde det handlade om att bryta en norm och tycker det är bra, men då har jag missuppfattat. Jag tycker ditt barn får ha på sig precis vilka kläder som helst. Kom igen och lägg ut en bild på dig själv i arbetsoverall då om du vill använda din blogg som ett uttryck för dina värderingar.
Har hon sagt att bloggen är ett uttryck för hennes värderingar? Det är väl folk som kommenterar här som påstår det?
Gud, ungen ser ju helt rödhårig ut! Det hade jag inte sett innan. Hysteriskt söt är han också. Men han har säkert ett fint inre och det är ju det viktigaste!
Lite konstig kommentar..?
Håller med, ser lite knas ut. =) Men kanske menat som att han är söt och det är ju bra men han är nog minst lika fin inuti och det är ännu bättre?
jag skäms över mig själv! Varför? För att jag är en av dom som provoceras av Bertils klänning… jag är mkt medveten om att små bebisar inte har någon könstillhörighet och att det är vi som bestämt att klänning och rosa är en tjejfärg. Men ändå kan jag inte låta bli att reagera och tänka att du gör det för att provocera Clara. Är det så eller tänker du bara att det här var fint, det vill jag klä mitt barn i!? Eller tänker du att det här kommer folk att reagera på men det skiter jag i! hur reagerar eran omgivning?
Jag tycker alltså att jag tänker fel men är så inkörd i tankesättet så att det bara kommer. Ändå har jag en liten dotter som sitter jämte mig med svarta kläder på sig just nu. Och blått regnställ och gröna stövlar har hon. Och när hon var runt året så kommenterade folk att ”vilken liten söt kille du har!” pga ytterklädernas färg. Och ändå är jag nu då en av dom som reagerar på om vi klär våra söner i en mer ”feminin stil”…
Jag tycker inte heller att det är fel, men provoceras också. Andra får klä sina barn precis som de vill, jag kommer aldrig säga något. Min son ärver av storasyster men vid klänning går gränsen.
Min gräns.
Menar du att du utan att säga något bara sorterar bort klänningarna/kjolarna eller menar du att du skulle förbjuda honom om han bad att få dem? Skillnaden är förvisso hårfin men jag tycker ändå att den är intressant.
Det finns två kön: man-snopp – kvinna- snipa.
Även små pokjbebisar har snopp och flickbebisar har snipa
så man kan inte skriva att små barn inte har någon könstillhörighet, antingen
har man snopp eller snipa. Pokje eller flicka. Och låt det få vara så. Varför sudda
ut könen till en ända grå massa. Som vissa verkar vilja.
Men Annika, om könstillhörigheten ligger i snoppen eller snippan, varför pratar vi då om kläder och färger? Vart står det att killar inte får ha rosa eller klänning? Varför blir så många upprörda över det faktum att Bertil har klänning? Finns det skillnader utöver snopp och snippa som du tycker är värt att nämna?
de 1 % som föds med oklar köntillhörighet då?
det blir lättare att diskutera och ta åsikter på allvar om en vet vad det är en har åsikter om.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Intersexualism
Vad jag vet finns det minst elva olika kön. Det finns många kombinationer av dubbelkön eller ”könlöshet”. Och för övrigt förstår jag inte hur könet naturligt kan avspeglas i klänning/inte klänning eller rosa/inte rosa.
Vilken alldeles fantastiskt fint hår lille B har. Vilken kalufs!
Oj vad folk orkar klaga tills de nästan dör på vad din son har på sig. Helt knäppt ju! Jag tycker ni är hur himla fina som helst jämt, och ditt sommarprogram var kanske något av det bästa jag hört i mitt liv ungefär. Du verkar mycket klok och stark och inspirerar mig mycket. Du är en av mina bästa feminist-förebilder. (Och p.s så är det helgalet hur mycket hår ditt lille barn har för att bara vara ett litet barn. Det är fint, man vill klappa honom på huvudet, gör det från mig) Fortsätt vara sådär alldeles jättebra som du är, och ta ingen skit. Systerkärlek
På kalas ska man frossa! Varför missa chansen liksom?
Vilka vackra bilder på er båda. Din klänning är verkligen fin…
Idag har jag varit två vändor i skogen och hittat en massa gula kantareller, mums.
Trattisar finns det fullt av, så jag blir alltid lika glad över de gula som verkar att vara mer sällsynta i just vår skog.
Kram Kicki
Skulle Bertil komma till förskolan i dom kläderna skulle han säkert bli mobbad av andra barn. Tyvärr vi lever i ett samhälle där inget får vara avvikande. Vi ska vara stöpt i samma ljus.
Eh, okej… För det första- det är vi vuxna som tillskriver vissa handlingar en massa värderingar. Barn har inte sådana behov. Rätt eller fel-tänket hos barn kommer först när vi vuxna uppmärksammar visst beteende.
För det andra- på förskolan ska vi enligt läroplanen AKTIVT jobba för att motverka traditionella könsroller och är alltså skyldiga att stoppa den eventuella mobbningen du pratar om här.
Och då vill jag citera världens bästa Ola Salo-
”And you’re totally fogged in your head
If you were serious right now when you said
That it’s because they will be bullied in school
cause that means you let the bullies set the rules”.
Jag tänkte PRECIS skriva samma sak! Bästa Ola Salo! <3
haha, tänkte också exakt på det! HELT rätt! 🙂
Av dina barn då eller, Sonja?
Tycker det är så fantastiskt med folk som kommer dragandes med detta argument, uppenbarligen har de inga intentioner att uppfostra sina egna ungar till tolerans och respekt.
Äsch, min tre-åring har gått till förskolan och på kalas i klänning (ja han valde det själv för att han tycker att han är superfin i det) flera gånger och ingen har sagt nåt nedvärderade om det. Tvärtom tycker de allra flesta att han är fin. Nagellack är också en favorit, fick höra på omvägar att många av hans dagiskompisar tjatat på sina föräldrar för att de också ville ha det.
Jag har också en 3-åring som sätter på sig klänning ibland, speciellt när han vill vara extra fin. När några barn på gatan retade honom för det och sa att han var en tjej (för att han hade klänning), svarade han prompt:
– Nej, jag är en kille med klänning.
Skulle jag ha mitt barn på en förskola där det förekom mobbing tror jag att jag skulle byta förskola pronto. Men alla är vi ju olika förstås.
Min son har haft både kjol och nattlinne på sig på förskolan, och har ofta haft rosa och glitter, och det är ingen som sagt ett ljud om detta. Barn i treårsåldern har ingen uppfattning om att det skulle vara ”fel”, det är de vuxna (eller äldre storasyskon) som ”lär” barnen att det är fel. Som tur är gick han på en bra och jämställd förskola, som inte lade några värderingar i barnens kläder.
Nu går grabben i skolan och väljer helt andra kläder, men han har varit fri att välja det han har tyckt bäst om hela tiden.
Nej men vilket påhitt och vilka förutfattade meningar du har!
Min son har gått till dagis i klänning så himla många gånger, just för att han kände sig superfin. Och aldrig någonsin har något av de andra barnen sagt något negativt om det.
Och som tidigare sagt, skulle det förekomma mobbning på hans förskola skulle vi byta omedelbums.
Utan tvekan!
Alla föräldrar iklär sina bebisar och små barn det de själva tycker är finast, konstigt vore ju om de skulle klä dem i något de själva inte gillar. Så om jag är punkare klär jag mitt barn punkigt, och om det är extremt viktigt för mig att följa den samhälleliga normen för hur man bäst smälter in och absolut inte sticker ut – klär jag mitt barn på samma vis. Det viktiga är att när barnen är i den åldern att de bestämmer själva vad de vill ha på sig – låt dem då också göra det. Vare sig det är klänning, jeans, nitar eller rosa hår, och vilken stil du själv än har.
Det fanns en tid då kvinnor i byxor var ofantligt provocerande.
Nu lever vi tydligen i en tid då pojkar i klänningar också kan provocera.
Är inte det jämlikhet så säg?
Haha sant! 😀
Hahaha, den här kommentarstråden var den roligaste jag läst på länge. Om man blir provocerad av en liten liten pojke i rosa klänning rekommenderar jag nog att man kanske skaffar sig ett liv 🙂
Ni mammor som tycker det är fint med klänning och kappa på små pojkar. Ta er till loppis i morgon inget konstigt med det
Men herrejösses, vad folk blir provocerade av Bertils kläder. Min (manliga) sambo gick ofta i kjol för ett par år sedan. Jag har en annan manlig vän som fortfarande bär kilt och kjol väldigt ofta. Är det lika provocerande?
Clara, jag gillar verkligen din klänning. Jättesnygg!
Åh ni är så otroligt tjusiga båda två så det inte är klokt!
Och på tal om klokt… Förstår inte denna diskussion om färger o vad man får o inte får ta på sina barn för kläder. Tänk att detta väcker en sån debatt! Jag pluggar till lärare och tänker klä mina barn i det jag tycker är fint. Lät underbart gott med tårta o du gjorde helt rätt i att kasta strumpbyxorna, Clara!=)
Nu är ju Lillen sådär 7-8 månader och har ingen aning om vad han har på sig, än mindre vad för färg eller modell det är. Det enda han lär bry sig om är att det ska vara bekvämt.
Så fina, verkligen så himla fina! Vill ha Lillens kappa fast i vuxenstorlek!
Min son är 6 månader, det är så roligt att följa bilderna på Bertil när de är så nära i ålder. Han är så fin lillBertil! Kram
Jag tycker det är HELT RÄTT att alla (oavsett kön, ålder eller nationalitet) ska få ha vilka kläder som helst på sig utan att det är konstigt. Absolut! Allt annat är absurt i en perfekt värld! Men om jag hade en son (jag har en liten dotter som går klädd i det mesta) skulle jag som mor hellre klä honom i det som anses ”okej” i majoritetens ögon för jag skulle vara livrädd att han skulle bli mobbad och utfryst – det är en mammas största fasa och mina barns välmående är väldigt mycket värd. Det är en väldigt komplicerad fråga. Man vet vad som är rätt men det är så svårt att alltid agera därefter. Ens barn smälter säkert hellre in i mängden och slipper bli mobbad än att ensam stå upp för mammas/pappas åsikter och komma i rosa klänning till skolan. ÅÅÅHH – om alla bara kunde enas och komma överens om att DET ÄR OKEJ ATT HA VAD MAN VILL PÅ SIG! Min dotter kan ju gå till dagis i jeans och blå tröjor! Varför är det så svårt? Varför?
Det är självklart att du vill skydda ditt barn från mobbing men det kan vara värt att väga olika onda mot varandra också.
Att bli mobbad var fruktansvärt jobbigt – jag blev mobbad hela min grundskoletid för att jag har invandrarbakgrund. I enlighet med vissas kommentarer angående att passa in för att slippa mobbas så undrar jag om mina föräldrar kanske borde ha blonderat mitt hår, skaffat blå linser och låtit operera min uppenbara mellanöstern-näsa.
Nu fick jag istället hantera mobbingen bäst det gick och jag fick viktiga redskap på köpet; bland annat förmånen att inse det löjeväckande i kravet på att alla måste passa in i samma mall. Jag fick också en väldigt stark självkänsla och en stark egen personlighet, eftersom ingen lät mig ta en plats i skocken.
Så, tänk gärna efter en extra gång vad det är du egentligen vill ha för ditt barn. Att bli en nervös individ, som alltid måste passa in i massan, behöver inte alls vara enbart positivt.
Klart man vill skydda sitt barn från det. Men det gör du inte genom att låta mobbarna sätta reglerna. Visa dina barn trygghet, lär dem självkänsla osv. Jag blev mobbad hela min skolgång. Jag hade inte något som helst utstickande utseende, jag betedde mig inte på ett utstickande sätt och jag hade rätt bra självförtroende innan vi flyttade dit vi bor nu när jag var i dagisåldern. Ända upp till högstadiet blev jag nermald, men jag har ingen aning om varför. Det bästa du kan göra för ditt barn är att visa att denna är värdefull, bra och helt underbar, oavsett vad andra tycker, oavsett vad denna har på sig. Jag bryr mig inte om det betyder att du inte klär din son i klänning eller inte, men mobbing handlar inte om kläder.
Hej alla idag blev en dag att fira. tack Clara för att du sätter på ditt barn vad du gillar uifrån din smak och inte utifrån kön.Har själv haft barnklädesaffär och blivit tokig på all trångsynthet som unga föräldrar hade (och den äldre generationen också ibland förstås) Men som du säger barn förr i tiden födda på 20 talet hade alla långa strumpor och kolt. Pojke som flicka. Det var av praktiska skäl säkert. Äntligen, äntligen säger jag tack Clara
Men låt henne ha va fan hon vill på sin unge. Sluta gå in här om ni stör er så mycket.
Varför måste vi alla se, tala och vara precis lika dana.
Varför får inte jag som har en pojke klä honom i lila, klänning och toffs!?
Varför måste jag klä honom i fula spindelmannen plagg, tråkiga färger och fula kepsar!?
Om jag gillar hello kitty och min son gillar de, låt mig då ha de på honom. Ingen annan människa har rätt att bestämma över mina val och mitt liv. Det är ingen rättighet hos er att säga åt andra hur dom ska vara, bete sig , se ut.
Lägg er energi på världsfred, svält eller något annat världsligt problem så kanske vi kommer någonstans med de riktigt stora problemen här i världen.
Min pojkvän använder ibland mina kjolar hemma för han tycker det är så sjukt bekvämt och ”fläktande”. Sen skulle han inte ha på sig dom utomhus för han bryr sig för mycket om vad andra tycker, det skulle inte vara lika bekvämt då =) Hade vi andra sociala normer skulle han kanske använda kjol även i andra sammanhang.
Minns när busschaufförerna i Uppsala använde kjol på jobbet under de varma somrarna för att kjol men inte shorts ingick i den officiella arbetsuniformen – då var det väldigt accepterat även bland äldre män och OTROLIGT uppskattat i staden. Sen infördes shorts som alternativ och då slutade männen använda kjol – men det visade ju ändå på att männen inte bekymrade sig över ”manligt och kvinnligt” när det handlade om vad som var mest praktiskt och bekvämt.
Åh men bästa busschaufförerna. Detta gjorde på riktigt min dag.
Håller med! Bästa busschaufförerna, kan tänka mig att det var urtjusigt!
Åh, en sån härlig inställning! 😀
Hittar inte artikeln från Uppsala men tydligen har det hänt även i Umeå!
http://www.nyheterna.se/1.12698
Ni är båda helt fantastiska! Bertils kappa och skor är så himla fina, speciellt till hans lite rödlätta hårfärg.
en intressant aspekt är vad som är tjejigt och pojkigt ändras. runt 1800-talet var rosa en killfärg eftersom det låg nära färgen röd som ansågs fint. jag tycker du är grym clara som inte bryr dig om vad som är norm idag eftersom jag tydligt märker att många, inklusive jag, klär mitt barn efter kön på det sätt som man bestämt är könsfärger!! det är ju egentligen helt absurt på så små barn!
Han har så snyggt hår, B. Min son hade först tjockt hår sedan tappade han rubbet och nu har han mycket hår igen. Men B verkar ha fått behålla sin man. Han har också en så otroligt snygg jacka! Jag vill ha en till min Spigg och en till mig själv.
Superfina är ni och jag tycker du verkar ge ditt barn en fantastisk start i livet. Fina fina du.
Det är väl ändå upp till var och en hur man klär sitt barn. Själv hade jag dock inte tagit på en pojke rosa klänning och kappa. Jag har flickor och de har alltid gillat klänning. Någon pojke på deras dagis har velat ha klänning på kalas och också kommit till kalas med ärvd klänning från storasyster. Helt ok om pojken gärna vill. Förstår bara inte varför man klär ett så litet barn som Bertil i klänning, han kan ju knappast ha önskat det själv?
Önskade dina döttrar att du klädde dem i klänning när de var så små?
Så fort de kunde prata gjorde de det 🙂
Innan de talade använde de mest mjukiskläder i alla de färger. Jag tänkte att det är mest bekvämt. Klänning och jeans är väl knappast mest bekvämt för små bebisar, oavsett kön!
Jag tror nog att en skön klänning med underbyxor till kan vara väldigt bekvämt. Sitter inte åt någonstans, och man kan springa/hoppa/leka väldigt fritt. Det förutsätter ju dock att det är en klänning man skall kunna leka i, och inte en man bara skall vara fin i, men att sätta på barn kläder som man bara skall sitta still och vara fin i är ju på gränsen till grymt, tycker jag.
Nej, Bertil har antagligen inte önskat att ha på sig klänningen själv, eftersom han inte kan prata än. Men han har inte heller önskat att ha på sig jeans, blått, byxor eller kläder med trakor- och bilmotiv eller annat som anses ”killigt”. Därför måste ju Clara klä honom som HON vill innan han ens vet vad han vill, ännu mindre kan uttrycka det!
Det är något med bäbisskor. Synen av minidojor kan nog bli lösningen på alla krig. Om alla som krigade fick se ett par vita skinnskor i storlek 17 skulle deras hjärtan smälta och de skulle lägga ner sina vapen. End of war.
Kanske… 🙂
Åh vilken fin kommentar!
Klänning är ju tusen gånger skönare än byxor. Min dotter har köpt en vit tyllklänning till sin väntade lillasyster eller -bror, och jag är så jäkla nöjd över att hon inte ens tänkt tanken att klänningen inte skulle kunna bäras av bebisen om det blir en pojke.
Vad mysigt.
Själv så vet jag inte vad man ska tycka om att klä sina barn i kläder som en är en väldigt stor symbol för genus. Att det inte ska finnas någon skillnad mellan pojkar och flickor, att pojkar som vill får klä sig i klänning och flickor i kostym, att de som är barn nu i framtiden ska tjäna lika mycket oavsett kön och ha samma rättigheter. Däremot så kan det gå för långt, att man tvingar på småkillar klänningar och lägger ut dom på en blogg, då de är så små att de inte kan välja kläder själva. Många anser att det är komiskt, uppseendeväckande, och det kan väl påverka lilla Bertil då han blir lite större? Han är väldigt söt iaf.
Är du på allvar? Tror du på riktigt att Clara på allvar TVINGAT på sin unge klänningen? Att B låg gråtandes på marken för att det var så förnedrande att bli klädd i ett sådant tjejplagg? På riktigt?
Ja, det kan påverka B. Det kanske gör att han själv blir en mer tolerant, respektfull och förstående människa i framtiden, som inte bara körd på invanda mönster.
så fina ni är =)
Det här är en otroligt viktig och intressant diskussion som du indirekt medvetet eller omedvetet tar upp. Tack för det! … och för att kunna stöpa och blöta den här frågan behövs åsikter både för och emot. Så istället för att ”reta” oss på de som sägs vara ”provocerade” kanske vi ska vara tacksamma att så många faktiskt tar sig tid från en stressig vardag och lämnar en kommentar, kort som lång. Tack och hurra för det.
Så till ämnet; Jag tillhör nog också de som är tveksamma till att klä mina söner i klänning. Själv väljer jag nog hellre könsneutrala kläder där barnen får vara barn och varken klassiskt ”pojkiga” eller klassiskt ”tjejiga”. Det vill säga dom gånger jag får välja. Ganska snabbt kommer barnets egen vilja fram, vilken jag tycker är viktig att bejaka, oavsett om det är tokrosa, blått eller bara svart som gäller. Hello-Kitty är till exempel populärt bland många förskolebarn. Vissa barn vill gå emot strömmen, andra vill följa med. Som förälder ser jag det som min uppgift att lyssna in hur mina barn vill ha det och lägger mina egna åsikter åt sidan (det finns gränser såklart). Viktigt att tänka på nästa gång man tänker att ”hur har den mamman/pappan klätt sitt barn”. Kanske har han/hon faktiskt låtit barnet själv få styra.
Under bebistiden blir det givetvis föräldrarna som styr och därför också oundvikligt ett uttryck för deras åsikt och smak. Går man ifrån normen riktas uppmärksamheten främst till just föräldrarna och det är de som får svara på frågorna. Kanske ska man passa på och njuta av detta, speciellt om man trivs med att stå i rampljuset.
När barnen blir ett par år blir det lite knepigare. Min son har ett par Hello-Kitty jeans som han ärvt av storasyster. Helt vanliga jeans, men med ett Hello-kitty märke på ena bakfickan. Sonen är rätt ointresserad av klädernas utseende utan mer intresserad av dess funktion, till exempel är det viktigt med många fickor som han kan stoppa grejer i. Vi bor i ett barnrikt område och tyvärr har min son fått höra från några barn här att han har tjejjeans på sig och att Hello-kitty får bara tjejer ha på sig. Tycka vad man vill om detta, men tyvärr ser verkligheten ut så här. Även om min kille är jättefin i sina jeans vill jag inte att han ska behöva ta spott och spe från andra barn bara för att jag som förälder vill statuera exempel. Har ännu inte plockat bort jeansen ur garderoben, har inte bestämt mig för hur jag ska göra än.
Om det är så väldigt viktigt att barn har på sig vissa kläder/färger så är ju den första frågan som poppar upp varför barn i så fall har klätts olika i olika tider och olika kulturer. Om man här väljer att skylla på samhället och behovet av att passa in så är det ju bara alltför uppenbart att man inte har insett att det är VI som formar och förändrar samhället.
Kvinnor i byxor har redan nämnts men det kan inte understrykas nog. Idag förstår inte särkskilt många att det är exakt samma fråga – om man själv är uppväxt med att det är fullständigt naturligt att flickor kan ha byxor så verkar det vara få som inser att det betyder inte att frågan alltid har varit oladdad.
Kvinnor i byxor var MINST lika provocerande på EXAKT samma sätt som vi idag diskuterar pojkar och klänningar. Allt ifrån könsfövirring till samhällets normer togs upp då som nu, men ändå verkar alla föräldrar som kommenterat här vara helt trygga i att klä sina flickor i byxor, oavsett om de blir nervösa av pojkar i kjol eller inte.
Jag har delvis förståelse för åsikten att man inte bör använda sina barn som ideologiska murbräckor. Samtidigt kan jag tycka att barnen egentligen är de bäst lämpade att bryta ny mark – de har ju inga förutfattade åsikter eller känslor. Om man själv som man redan har blivit programmerad till att det är fel att ha på sig klänning så är det ju enormt krävande rent känslomässigt att börja använda klänning eller kjol ute. Men ett barn kan ju lätt uppfostras till att inte se någon som helst laddning i det (oavsett vad pappa gör). Till exempel så har min mamma vattenskräck och kan inte simma men det har ju inte gjort att jag måste ha samma känslor/rädslor och följaktligen kunde jag lära mig simma.
Skillnaden mellan en Bertil i klänning och tiden då kvinnor gick mot strömmen och tog på sig byxor är väl att kvinnorna då tog smällen själva. Jag tycker att pojkar ska få bära rosa om de vill och att det är fel av folk som och barn som ”mobbar” de pojkar som gör. I jönköping har en pojk till och med blivit slagen pga den rosa färgen. Men jag tycker nog att det är lika illa med föräldrar som är medvetna om vad det kan bli för konsekvenser, trots att konsekvenserna är lika fel, ändå skickar iväg sina söner i klänning till dagis. Varför inte skicka iväg sina män till jobbet i klänning eller rosa istället? Barn ska inte behöva ta skit för något föräldrarna står för, tycker jag.
Vadå skicka iväg sina män till jobbet i klänning eller rosa? jag tror knappast att vi lever i ett samhälle där män inte kan klä sig själva.
Läs gärna tidigare kommentarer angående att rätta sig i ledet för att inte riskera att bli mobbad. Barn som slår andra barn behöver knappast en anledning och särskilt inte en som nödvändigtvis går att ändra på.
Att lära barn att man undviker mobbing genom att göra som översittare vill lär väl knappast vara positivt på något plan?
Genom tiderna har barn blivit utsatta för våld från andra för allt från att de har fel utseende till att de är bastarder. Anser du att dessa problem borde ha lösts genom att förhindra invandring och se till att folk inte har sex före äktenskapet/gör abort? Eller är det bara oviktiga saker som huruvida pojkar har klänning på sig eller inte som man ska skrämmas ifrån att utsätta sina barn för?
Lite märkligt känns det ändå att saker som inte upplevs som särskilt viktiga (pojkar i rosa klänning) ska kunna ge såna fruktansvärda konsekvenser (misshandel) och reaktionen från dig blir: ”det är elakt att låta barnen gå till skolan i konstiga kläder och bli slagna”. Lite påminner det mig om skuldbeläggande åsikter om kvinnor i korta kjolar som blir våldtagna.
Nää, jag tycker inte att pojkar ska ha klänning! MVH Lena
second hand-kavaj eller secondhand-kavaj… jag är allergisk mot särskrivningar, jag hoppas att du inte tar illa upp ): Fin bebis och klänning 🙂
Second hand-kavaj är inte särskrivning, då ”second hand” är själva det engelska begreppet för ”i andra hand” eller ”andrahands-”. Andra hands-kavaj vore fel, men andrahands-kavaj eller second hand-kavaj är rätt.
God bless the USA. Har behover man inte hora detta oandliga tjat om jamstalldhet jamt och standigt.
Petra
Åh, så skönt det måste vara! Jag vill också leva i ett land fullt av segregationsglädje, rasism och könsförtryck. Yay för att bli inklämd i en roll designad utifrån en miljarddel av ens genuppsättning!
Ja så är det ve-e-erkligen, Sak. Herremin, inte för att den här tråden behöver ännu en hetsig diskussion, men du borde verkligen åka dit och bilda dig en egen uppfattning innan du yttrar dig. Bor själv i San Francisco och lilla Sverige skulle då vara sjujävla stolt om det ens var hälften så öppet, könsneutralt och fantastiskt kärleksfullt som det är här. Skämmes tamme…
Nu var ju mitt inlägg att beaktas i förhållande till inlägget det svarade på, alltså i förhållande till uttalandet ”Har behover man inte hora detta oandliga tjat om jamstalldhet jamt och standigt.” Uppenbarligen bor Swedish in Atlanta i en miljö där hon inte behöver leva med detta besvärliga prat om jämställdhet (kanske i Atlanta? 😮 ). Det kan vara så att detta ointresse för jämställdhet bara inbegriper kön men jag är rätt säker på att Atlanta inte leder ligan för arbete med integration heller.
Dessutom har jag faktiskt varit i USA – det är väldigt märkligt av dig att förutsätta att jag inte har det. Jag tror absolut att San Fransisco är en jättebra stad, men inte särskilt representativ för USA i stort. Har du själv varit i Atlanta (eller södern öht) till exempel?
Jag tycker att du hänger ut Bertil. Du sätter på honom klänning, vilket på en liten pojke är en klädsel som både provocerar och väcker känslor (oavsett vad man tycker om det!) Jag tycker att du gör fel. (Nej du lurar inte mig med ditt ”jamen det är så fiiint”. Självklart förstår du att folk kommer att reagera, du är väl inte dum heller. ) Om han SJÄLV hade valt att ha klänning, fine! Jättekul. Då gör han ett eget val. Men nu, nej för mig blir han ett offer. Jag tittar på bilden och jag tänker – hon har klätt ut honom för att provocera. För mig blir den här bilden inte alls gullig utan bara fräck och egoistisk. Låt Jacob posera i klänning istället om du nu tycker att det är så himla fint oavsett kön. Han är ju vuxen, så han kan bestämma själv om han vill gå mot strömmen.
Och ja, jag har söner och jag är genusmeveten. Min son var den enda kill-Lucian på dagis i julas (och julen innan) och jag var jättestolt. Han valde det själv! Däremot skulle JAG aldrig, ALDRIG klätt honom som Lucia som ettåring på dagis, innan han var tillräckligt gammal för att förstå att folk skulle reagera. För folk reagerar, de gör de. Fortfarande, även om man önskar att det vore annorlunda. Och så länge de gör det tycker jag att det är fel att använda sina barn som något slags politiskt statement.
Du menar alltså att det vore fel av Clara att påverka sitt barn – hon ska lämna sånt till andra slumpmässiga möten han får i livet?
Vad menar du egentligen med ”Om han SJÄLV hade valt att ha klänning”? Ett barn formas till ”sig själv” av de olika intryck det får i livet. Min lillebror brukade vilja ha klänning för att jag hade det och även klädde honom i det och han såg upp till mig. Är det lika fel? Är det mer rätt för att jag bara var ett barn själv? Är det fel för att vi var släkt? Hade det varit ok om min brors ”val” var baserat på en kompis på dagis? Är det det uttänkta som du upprör dig över?
Tycker du att det känns bekvämare med en slumpmässig daning av en människas personlighet än en genomtänkt? Ska man i så fall agera på samma sätt genomgående? Ska ett barns moral och rättvisetänkande också vara ett resultat av slumpmässiga möten och intryck? Det vore väl hemskt om föräldrar använde sitt barn som något slags ”politiska statement[s]” och lärde dem att inte slåss i sandlådan. Barnet självt kanske hade valt öga för öga-metoden efter att ha influerats av någon illa uppfostrad unge i närheten.
Jag menar att Bertils kläder, vilket Clara är medveten om, kommer att provocera en stor grupp människor som läder bloggen. Och det är det som är det oetiska, att han ANVÄNDS för att provocera. Hon får gärna påverka honom, det gör vi väl alla med våra barn! Men förhoppningsvis hänger vi inte ut dem offentligt i provocerande situationer under tiden.
För mig har det ingenting med sandlådeuppförande att göra, jag följer faktiskt inte alls med i ditt resonemang där.
Vad du än väljer att göra i ditt liv så kan du alltid hitta ”en hel del” människor som kommer att uppfatta det som provocerande. Det finns hela samhällen som blir grovt provocerade av att vi klär våra flickor i byxor också (eller INTE täcker deras hår!) – ser du det som att föräldrar som publicerar bilder på sina flickebarn i byxor också ”ANVÄND[ER]” sina barn för att provocera. Att inse att det finns folk med en annan åsikt är inte detsamma som att uttrycka sin egen åsikt enbart för att provocera. Clara verkar anse att barn bör ha fulla klädrättigheter och agerar därefter.
Liknelsen med barns moraliska insikter var förmodligen lite knepig för att du faktiskt inte tycker att barn klemas bort om de får lära sig hänsyn. Det finns det dock gott om folk som gör; och de skulle bli lika provocerade av att en förälder skrev provocerande blogginlägg om hur de uppfostrade sin son till en mes.
Vad jag försökte påvisa är att om vi själva faktiskt anser att något är viktigt så har de flesta av oss inga problem med att göra våra barn till en del av vår kamp. Förmodligen för att vi faktiskt tror att vi gör dem en tjänst. Du verkar hålla med om att hänsyn är viktigt för barn att lära sig vilket gör att du förmodligen skulle tvinga din son att lära sig det oavsett om du valde att bo i ett samhälle som skulle anse det provocerande om din som till exempel gav vika för ett flickebarn i en viss situation. Ska man förändra någonting så får man tyvärr leva med att människor kommer att bli provocerade på vägen.
men alltså snälla. clara har en offentlig blogg. precis som alla andra bloggande mammor klär hon sitt barn i de kläder hon vill barnet ska ha. så bara för att hon väljer att b ska ha klänning (vilket jag för övrigt tycker är fantastisk, självklart och superfint!) ska hon endera låta bli att fotografera just detta eller helt enkelt se till att han har blå byxor och spidermantröja i dessa fall; bara så inte folk ska bli provocerade? för ja, ojoj vad hemskt om folk läser att hennes son bär KLÄNNING! någon kan ju få helt galna tankar! och stackars lilla b, han får säkert men för livet av alla som tror han är tjej nu! han ligger säkert, i skrivande stund, och har ångest pga vilken könstillhörighet!
patetiskt.
Så, Minna, att klä sitt barn utifrån vad andra förväntar sig, för att blidka folk omkring, det är rätt. Men att låta barnet ha på sig precis alla sorters kläder som finns, det är att använda barnet. Och det är fel tycker du. Är det rätt uppfattat?
Jag håller inte med dig. Bertil struntar nog fullständigt i hur kläderna ser ut. Han läser nog inte heller denna blogg, och tar således inte illa vid sig av kommentarer som idiotförklarar hans mamma, vilken tur! Möjligen kan han bry sig om hur kläderna känns, och Clara verkar ju ha tagit på honom sköna kläder med rörelsefrihet?
hej minna! nu ska jag hjälpa dig lite i din förvirring.
det verkar som om du med många utav claras läsare missuppfattat ett grundläggande fakta eftersom jag ser att ni verkar leva med bilden att ett krav för att lilla b ska få ha på sig kläder (som tex klänning i det här fallet då) är att han väljer dem själv och jag är ledsen att skaka er världsbild men eftersom lilla b (som någon så intelligent sa ovan) precis har hittat sina egna armar så är chansen mycket liten att han på något sätt uttryckt någon som helst åsikt om claras val av klädsel på honom, varken åt det ena eller andra hållet. så som argument faller det rätt platt när man ojar sig över att b själv inte VALT klänningen.
när det gäller lilla b’s hälsa så är jag övertygad om att han på grund av att han fortfarande saknar grundläggande kommunikationskunspaker (I OCH MED ATT HAN ÄR EN BEBIS) inte råkar särskilt illa ut av den här diskussionen som okända människor för på en sida på internet. så du behöver nog inte oroa dig.
för övrigt är den här diskussionen otroligt viktig i kampen för jämställdhet (läs: valfrihet) och därför borde det inte spela särskilt stor roll (för någon annan än clara, b och j) om clara skrev inlägget i syfte att provocera eller ej.
glad att kunna hjälpa dig i din förvirring!
🙂
oj det måste blivit fel på mitt internet för jag missade visst att sak redan svarat så klokt på minnas inlägg.
Jag tycker fortfarande inte att man ska experimentera med sina barns könsroller. För mig är det en fråga om barnets integritet. Däremot uppmuntrar jag gärna barn som SJÄLVA vill experimentera och prova saker som ligger utanför normen.
Och exemplet med byxor på små flickor är helt mal place eftersom det sedan länge är accepterat att kvinnor bär byxor. I Indien däremot är det på många håll fortfarande avvikande att flickor har byxor. Och om jag bodde där skulle jag SJÄLV som är vuxen bära byxor för att utmana. Däremot inte utsätta min dotter för samhällets reaktioner.
”Experimentera med sitt barns könsroller”?! Vad menar du nu? Uppenbarligen så finns det ingen sanning om relationen mellan barns kön och deras kläder, vilket är alltför lätt att se med enkla exempel från såväl olika tidepoker som olika kulturer.
Vad du pratar om är detsamma som många andra nämnt, nämligen att passa in rådande normer och då hänvisar jag till tidigare kommentarer om lämpligheten i att slå knut på sig själv för att passa in i absurda normer.
Jag är dessutom särskilt oimponerad av att du skulle välja att gå i byxor själv om du flyttade till Indien men inte klä dina barn därefter. Det bevisar ju enbart min poäng; människor har väldigt svårt att bryta mot det som statueras som naturligt för dem i ung ålder. Du är uppväxt med att det är fullständigt naturligt för dig att få bära byxor så du ser det inte som något märklig utan uppfattar förmodligen din omgivning som pittoreskt underutvecklad. Dina flickor skulle däremot växa upp med att det är onaturligt för dem att bära byxor och skulle förmodligen lägga en stark värdering i det hela livet oavsett om de ansträngde sig för att motarbeta den.
Till Minna
Du skriver att kvinnor i Indien inte har byxor – vad har du fått det ifrån? Byxor med tunika och sjal är en standarddress för många flickor och kvinnor, ofta både färgmatchade och färgglada. Punjabdress kallas det emellanåt. Byxorna är dessutom härligt vida och med knytband i midjan (plats för kalasmat, med andra ord). Detta klädesplagg har, vad jag förstått, använts av indiska kvinnor långt innan det blev accepterat bland svenska kvinnor att använda långbyxor.
Bland männen är det inte ovanligt med loungi – ett tygstycke som sytts som en cylinder och som bärs nedtill (tänk: där byxorna brukar sitta). Fargglada också dessa och ofta med en vanlig kavaj till.
Kjolar och klänningar i alla ära, men det är smidigt med byxor när man cyklar eller rider.
Underbar kommentar, Joanna!
Hahahahahahahahahahahahaha. Sorgliga människa 🙂
Men åh, du är så himla otrevlig mot människor här! Kan du inte censurera dig själv en smula när det kommer till spydigheter?
Word!!
Ja, men såklart att Clara visste att det någon skulle bli provocerad över detta inlägg. Det var väl ganska givet! Men det jag jag höjer på ögonbrynen för mest är att det var så få som rasade över klänningen. Trodde att det skulle vara mycket mer! Hur som haver, jag tycker lillen är en riktigt sötnöt, med klänning eller ej.
Jag förstår heller inte problemet, barn har ju strumpbyxor varför skulle de inte kunna ha klänning då? Ska inte pojkar kunna klä ut sig som pippi långstrump för att hon är flicka? Ska inte pojkar kunna ha nagellack för att flickor har det? Ska inte pojkar kunna ha hästsvans för att flickor har det?
Helt sjukt.
så himla fina ni är hihi
Och jag som varken har barn, man , är dagisfröken eller pedagog tycker ändå att Clara gör helt rätt. När man börjar se det som ett problem att någon går utanför normen, det är väl ändå då man skapar problemet. För från första början handlar det nog om att dom är bjudna på finkalas och då ska man väl ändå ha det finaste man har på sig. Och nu är det nog en rosa klänning som Clara tycker är finast. Vad lille B tycker är finast får han bestämma själv när han börjar intressera sig för kläder. Tills dess har ju hans föräldrar förmånen att få välja kläder. Just nu har han nog annat att fundera på, till exempel vad alla dom som vill gulla med honom på stan faktiskt ville? Bomull låter som en bra ide Clara, det kan inte vara lätt att vara så söt som Bertil:)
Apropå strumpbyxor och kalasvett: en julafton med tjocka släkten bråkade min sjuåriga syster med mamma om det här med strumpbyxor. Enligt mamma var man tvungen att ha dem, enligt min syster var de obekväma och fula. Hon slet av dem i ett obevakat ögonblick, men mamma skickade upp henne på rummet för att ta på dem igen. ”När det är kalas så ska strumpbyxorna vara på!”. Några minuter senare kom syster ner igen, denna gång med strumbyxorna noggrannt påträdda på huvudet, med benen slängande kring öronen. Och så fick de sitta, resten av kalaset. Hon hade dem ju på sig.
det bästa jag läst!
Kommer också ihåg det här med att man skulle ha strumpbyxor på kalas. När jag var lite, slutet 80-talet/början 90-talet hade man rätt tjocka, ”grova” strumpbyxor i vitt och rött, som var rätt obekväma och kliade lite, som jag kommer ihåg det…
Den klassiska kalasbyxan som hasade ner i grenen för att man ständigt var liiite för lång eftersom man växte 2 cm i månaden?;-) Sweet memories…
Hej Clara, vilken intressant diskussion det blev här angående klänningen! Jag har en fråga jag skulle vilja ställa till dig, ifall de människorna som gullade med B på stan hade sagt ”Men vilken gullig liten tjej, vad heter hon?”, hur hade du reagerat och tänkt då?
Sätter en tusing på att nån eller flera utbrast ”Vad heter hon?” i gulle-yran.
Med all rätta, får man väl lov att säga. I vårt samhälle är det norm att klä flickor i klänningar och för de allra flesta flickemödrar hade det väl i det närmsta varit en förolämpning att få frågan ”….Är det en pojke?” när man pyntat sin flicka i klänning och allt!
Äh, jag tycker att det är lite tramsigt, förlåt Clara – jag gillar DIG.
Men alla dessa statements, pust, suck, bara VAR nångång och låt bli att göra allt så jävla politiskt. Nej, I Sverige har inte pojkar klänning, what’s the problem?????
De har shorts och andra bra och luftiga plagg.
Kommer min kille i kjol med rosa broderier på och känner sig lycklig med det, okej, då köper jag det. Som någon sa här ovan, då är det ett vuxet val av en vuxen människa.
Rödstrumpemammor som måste få utlopp för löneskillnaden genom att klä sina pojkar i rosa spetsar, åååååh, lägg aaaaaav.
Ingenting, folk tar jämt fel på kön – vare sig han har pojkiga eller flickiga kläder. Pgav håret! Och vad sjutton spelar det för roll egentligen? Jag skulle aldrig i någonsin ta illa upp av det.
Inte bara barn som folk tar fel på kön. Min hund blir ALLTID en hane när vi är ute?? :S kvitar om det är barn eller äldre så blir det alltid vad söt HAN är ?
Ja, det blev verkligen en intressant diskussion om klänningens vara eller icke vara. Personligen är fantastiskt glad över att mina föräldrar fyllde min garderob med både klänningar och byxor i alla färger från svart till rosa till grönt så att jag kunde välja efter humör och känsla. Den valfriheten önskar jag att pojkar/killar/män också kunde ha. I ärlighetens namn blir jag fullständigt betagen av att vi sitter och diskuterar kjolar och rosa och varför det är så provocerande att klä sina barn i ett visst plagg eller en viss färg.
Men till saken och som MITT svar på Elisabeths fråga: Mitt kusinbarn, en pojke på en handfull år, har under hela sin uppväxt haft långt lockigt hår och androgyna ansiktsdrag. Jag och hans föräldrar har många gånger fått höra just ”Men vilken gullig liten tjej, vad heter hon?” Och tänk, han var då iklädd byxor! Reaktionen blev såklart ett vänligt ”Hon heter Markus”. För vad annars ska man göra? Bli arg på den som frågar? Anklaga sig själv för att man gett liv åt ett barn som inte tydligt visar om han eller hon är pojke eller flicka? Gå hem och ”rusta om” barnet så att det bättre passar dem som vill fråga vad hon/han heter?
Och vad gäller barnets känslor… När kusinbarnet blev tillräckligt stort för att själv svara på frågan utbrast han stolt ”Markus!”, oavsett om frågan var riktad till honom som ”han” eller ”hon”.
Tack för svaret! Jag tycker det är intressant att höra andras tankar om detta. Jag kommer troligtvis klä mina barn i det som anses vara pojkigt eller flickigt, en stor del därför att jag tycker att det är fint. På det sättet tänker vi ju lika, att vi klär våra barn i det vi tycker är fint. Men jag vill även att man ska se vilket kön det är på barnet, men det är återigen upp till mig. Sen tycker jag att barnen när de blir gamla nog att själva välja kläder ska få friheten att välja vad de vill. Men jag har också en annan erfarenhet än du LC. När jag var liten hade jag kort hår och såg väldigt mycket ut som en pojke, och jag blev väldigt ledsen när folk frågade mig ”vad heter den här pojken då?” och fick bilar i min happy meal.
Tråkigt att höra om dina erfarenheter, Elisabeth. Även jag har liknande upplevelser men från tonårstiden. Det är aldrig roligt att befinna sig i ett sådant läge. Men dina erfarenheter, och mina, är ju ett tecken på att det inte är klänningen eller klädernas färger som är bovarna i dramat.
Jag förstår inte poängen, kan du förklara?
Du och din man klär er inte könsöverstigande, inte ens könsneutralt. När ni inte gör det själva varför ska ett barn gå i brächen för diskussonen?
Han kanske inte ens kommer intressera sig för frågan…
Lady Dahmer har skrivit ett blogginlägg om varför hon inte klär sin man i rosa klänning, som jag tycker svarar på det väldigt bra. Det viktigaste i texten är väl det här:
”För att svara på varför han inte gör det så är det ganska enkelt om man tänker efter en minut; min man är nämligen redan vuxen. Färdigfostrad. Färdigpräglad. Präglad av sin tid och kultur. Präglad av normer och ideal som han växt upp med och därmed formats efter.
Han har med andra ord LÄRT sig vad som är snyggt och inte. Socialisering är dagens ord.
Han klär sig inte i klänning för att 1. han tycker inte det är snyggt eller bekvämt 2. det är inte socialt acceptabelt för vuxna män att klä sig som de vill och han är inte tillräckligt modig för att trotsa det och 3. han har redan en utpräglad smak.”
Hela inlägget hittar du här http://81.201.210.121/ladydahmer/2010/august/utkast-aug-24-2010.html
na vet inte, det är vuxna som vill utmana idealen….vuxnas vilja inte barnens, lite fegat att använda dem för att de just inte har en åsikt i frågan än. Och vill man lära barnen att man kan ha på sig vadsomhelst…så är det som vuxen man ska klä sig så….barnen präglas av sina föräldrar…de ser mer till vad mamma och pappa har på sig.
Men gud alltså. En tvååring kommer ALDRIG ha någon annan vilja än den viljan föräldrarna och/eller samhället uppfostrat den till att ha. Barnen har ingen jävla vilja som de drar ur röven. Barnens ”vilja”, som du snackar om, är inget annat än en återspegling av det omgivningen säger åt dem. Det du säger är helt galet. Samhället och ALLA ANDRA kommer alltid tvinga in pojkar till att ”vilja” bära byxor/blått/andra ”killiga” saker, medan flickor kommer alltid tvingas in till att ”vilja” bära klänning/rosa/sött osv. Att Clara nu gör ”tvärtom”, enligt rådande könsnormer, är BÄTTRE eftersom då FÅR HAN ha på sig något som han aaaaaaaaaldrig hade fått ha på sig annars. Då FÅR HAN fler möjligheter att faktiskt SEN kunna välja, mer öppet. Än om han bara och enbart haft på sig ”pojkkläder”. Fattar du nu?
jag sa ingenting om vad barnet vill….pratade endast om vad de vuxna vill. Clara gör inte tvärtom utan följer könsteriotypen i sina kläder och är därmed den omgivning som barnet lär sig av…lillkillen lär sig att klänning har tjejer för det har han sett att mamma har. Barn tittar och lär sig av sina föräldrar….inte på sin själva, sin egen klädsel.
Så att klä killar i rosa klänning lär dem inte någonting om de inte ser sina föräldrar göra så.
Fast nu förutsätter du att lille B måste knyta an till sina föräldrar via kön. Det för att det är så du är uppfostrad, men i en familj där barnet emellanåt klär sig som mamma och ibland som pappa så kommer inte barnet automatiskt anta att klädstilen hänger på könet.
Jämför: Om mamma tycker om att meka och pappa tycker om att sy och sonen får vara med och göra båda så kommer han inte att automatiskt tycka om att sy för att pappa och han båda har snopp. Vad man tycker om att göra har inte med könet att göra – lika lite som vad man tycker om att ha på sig.
Håller helt med! Jag vill gärna se Clara och Jakob experimentera med kläder och könsroller på bloggen! Dock tycker jag att det är taskigt att dra in Bertil i frågan. Jag blir inte ett dugg provocerad av pojkar och män i klänning. Så länge det är ett eget ställningstagande och inte något en vuxen vill uttrycka via barnet.
Men varför är det inte provocerande att föräldrar uttrycker normgivna estetiska ställningstaganden via sina barn? Varför är det inte provocerande att man klär sina barn i en skrämmande könskodad uppsättning kläder? Det ”vanliga” sättet att klä sina barn efter kön nuförtiden är otroligt skrikigt och väldigt olikt hur det har sett ut tidigare i historien när barn har klätts väldigt lika i ung ålder. Varför är det ok att mer eller mindre tapetsera ungar i deras kön?
Fråga till Underbara Clara: om lilla B vill vara riktigt skogshuggarmanlig när han blir större och vägrar klä sig i nånting som kan tolkas som ”tjejfärger” utan BARA vill ha megapojkiga prylar – får han det då? Om det enda han kan tänka sig att ha på sig är blått, grönt och svart eller spidermandräkter, kommer det vara okej för dig?
(tack förresten för en hemskt bra blogg som jag läser varje dag!) 😀
Ja, det är självklart! Annars vore jag ju lika hemsk som de mammor och pappor som aldrig skulle låta sina söner gå i kjol eller klänning.
Så skönt! 🙂 Som kommentar till hela den här diskussionen så vägrar min dotter numera ha kläder på sig alls, hon blir vansinnig om jag ens närmar mig henne med ett par byxor och en tröja. Det är uppenbarligen hennes val – att gå runt näck! 😉
Angående klänning – jag tyckte det kändes befriande att se lillen i sin rosa klänning och jag gissar att Claras vänner har lika öppen syn på kläder, så risk för mobbing av ett så litet barn finns väl knappt. Många bäckar små och vågar någon, så följer fler så att kanske en dag det är OK för pojkar att ha andra färger än de som betraktas som pojkiga. Och att av den friheten följer andra.
Angående strumpbyxor rekommenderar jag stay-ups – de släpper magen fri och blir det en maska i ena benet behöver man bara slänga detta (och komplettera med nytt par) .
Åh neeeeej tänk om någon tror att han är en tjej! Vilken SKAM!
Nu brukar jag visserligen inte föra upp till kamp för pojkars rätt till klänning, eller tvärtom.
Jag tänker att det inte spelar så stor roll vad de har på sig.. även om jag kan tycka att det blir fånigt åt båda håll, med både föräldrar som skriker sig hesa över att pojkar ska ha klänning, lika väl som föräldrar som är precis tvärtom upprörda över andras pojkbarn som har tjejkläder (har ni verkligen så fasligt tråkigt liv att en sån sak blir så provocerande?).
Dock kan jag tycka att oavsett kön, så är ju klänningar aldrig speciellt praktiska för barn som inte lärt sig gå ännu.. mina barn snubblade bara på klänningen när de var så små. Och kanske är det bara jag som är felbyggd men när jag har strumpbyxor hasar grenen ner och så går jag och drar i dem och retar mig. Nu har jag ju klänning och kjol ibland för att jag tycker att det är snyggt, men praktiskt.. nja sådär va.
Jag har två döttrar, de hade ganska mycket unisexkläder som mindre, nu när de har en egen åsikt och smak skulle den ena gladeligen gå i prinsessklänning hela dagarna, medans lillasyster skulle helst vara naken.
Och när barnen leker med sin killkompisar så brukar pojkarna vara fantastiskt glada för att få låna en prinsessklänning och halsband.. lite glitter och glamour har väl ingen dött utav 🙂
Som förälder sätter man på sitt barn det man tycker är fint. Om Clara och Jacob gillar vintageklänningar så får lille B det också när det vankas kalas. Det är väl inte konstigare än så. Jag blir inte ett dugg provocerad (jag blir faktiskt mer provocerad av saker som rasism, grymhet och intolerans… udda, eller hur ;)) utan tycker bara att kläderna är ljuvliga. Och då är jag ändå så himla gammal som fyrtiosju!!!
Haha, jag såg bilden och tänkte ”en vanlig outfitbild – varför har den fått 192 kommentarer?”. Var tvungen att gå in och kolla och jaha. Bebisen hade klänning. För det första hade jag inte reflekterat över det, för det andra VEM FAN BRYR SIG? Ungen är en människa och människor har kläder.
Malin här ovan sa det så fint, att människor har kläder (iaf de flesta…) och vem faan bryr sig? Jag såg två indiska (förmodligen) pojkar på Bokmässan i lördags och båda hade klänning/kaftan i grälla färger med guldpaljetter. Jättefina!
När jag hör debatten här kommer jag osökt att tänka på en låt av Björn Afzelius som heter ”Tankar i Ligurien”. Här är texten:
Om man lever i en ankdamm,
och är fullständigt tillfreds,
tror man snart att gölen är en ocean.
Då blir näckrosen en urskog,
och man själv en mänsklighet,
och på varje fråga har man själv ett svar,
Och allt bortom horisonten, känns skrämmande och fel,
som ett onaturligt, obegripligt spel.
Då blundar man och jäser av självbelåtenhet,
och dumheten blir snart ens religion.
Då sitter man i Stockholm, i Lund och Göteborg,
tre flugskitar i utkanten av världen,
och bedömmer och förkastar, på krogar och i kök,
och avgör vad som har och saknar värde.
Där vet man mer om Kina,
Peru och USA än dom töntar vet som lever där var dag.
Man behöver inte fråga dom själva hur det är,
och man behöver verken läsa eller resa.
Det är som om man i Kairo kräver köttbullar med lök
som smakar som om mamma hade gjort dom.
Eller som att på cafèer i Paris, betälla sill,
och om dom tvekar peka tinningen emot dom.
Som att hålla Bajen före en sketen pyramid,
och en schottis före Beethovens mystik.
Då blir man sån som tysken är i Norditalien,
och då får man all den kärlek man förtjänar.
”Ja, kärleken är vacker det är människan som är ful.”
som Wennerberg säjer när han är på örat.
Ska man skylla på systemet eller kanske på sej själv?
Vem bestämmer vad man anser man ska göra?
Men den som bara blundar är inte riktigt blind,
även om det vore satan på bekvämt.
Och om folkhemspräktigheten ger en ständigt bryderi
får man kanske gå och titta sej i spegeln.
Från min klippa i Ligurien ser jag bönderna som går
och svänger sina liar ner’ i dalen.
Dom arbetar med kroppen, under Solens vita klot,
för gamlingarna, kvinnorna och barnen.
I min stuga är jag allting, ute i världen ingenting.
Vilket värde vill jag sätta på mej själv?
Vill jag någonsin begripa den jord vi springer ur
får jag nog se till att va en smula ödmjuk!
jättebra och tänkvärd text
Som en inlägg i denna debatt så tycker jag att allmänheten skulle kunna vara lite mindre stissiga över att få veta könet på barnet, den frågan poppar ju upp före de ens hinner fråga vad ungen heter! (Viket för övrigt är ett snyggt och smidigt sätta att få reda på könet om man öht är intresserad av detta, förutsatt att föräldrarna inte valt ett neutralt namn) Har själv en dotter på tio månader som ofta blir misstagen för en pojke, kanske beroende på att vi klar henne rätt så neutralt och praktiskt men mest tror jag pga utseendet. Fick en härligt fördumsfull kommentar av en äldre dam då vi stod i kö och Vera kikade över min axel och log sina soligaste leenden mot henne. ’Vilken söt liten pojke du har!’ sa hon och jag övervägde en sekund om jag iddes rätta henne eller bara skulle spela med då hon fortsatte ’Eller det kanske är en liten flicka? Neeeej, hon har ju inget hår!’. Jag vrålade inombords, överlade om jag skulle orka ge min in i detta, log lite plågat och svarade ’Vi är inte helt säkra på vad det är vi heller’. Rätt så snopen tant lämnade vi efter oss…
Hahahaha! Åh, vilken härlig kommentar! 😀
Det funkar tydligen varje gang; att starta den har diskussionen 😉
Sjalv borjar jag faktiskt bli lite trott pa allt vad det heter med att vara genusmedveten. Ibland kanner jag att diskussionen dragits lite for langt. Missforsta mej inte, jag ar helt inne pa att t.ex vissa farger & kladesplagg inte tillhor ett genus, men OM jag nu ar neutral vad galler detta och inte bryr mej vad jag klar exempelvis min (framtida) dotter i, sa borde jag ju ocksa kunna kla henne i tyll, rosetter & rosa fran topp till ta. For om jag i sjalva verket ar neutral nog att inte bry mej ott dugg, sa kan det ju handa att en dag sa blir det helt enkelt tyll & rosa. Dock kanns det lite som om man da ar tillbaka pa ruta ett i diskussionen. Sa viktigast ar val att man vet sjalv vad/varfor/hur man gor nagot, inte bryr sig om andras asikter och att man ger barnet frihet nar det ar gammalt nog att forsta. Det mesta fungerar ju om man ar medveten om det.
For ovrigt haller jag med om att B anvands lite grann som ett verktyg till att skapa en diskussion har.
Men jag alskar din blogg!
Min pojke älskade lila och rosa tills han var tre och han ”lärde” sig att det var tjejfärger. Jag tycker det är så trist, inte för att han inte får älska blått och svart, det gör jag med, men för att andra ska bestämma vad som är ok. Han tycker också att det är kul att leka med mina barbidockor men har på dagis och av andra vuxna förstått att det är tjejleksaker och nu när han snart är fem tycker han det är viktigt att veta vad som är pojkigt och flickigt och har alltså ändrat favoritfärg och säger att han har barbidockorna där i fall någon flicka vill leka med dem.
Man kan tycka att färgval och leksaker är småsaker men det är det inte eftersom det handlar om att styra in folk i olika grupper av tillåtet, icke tillåtet och detta pga av ens kön. Nej, du kan nog inte vara chef, för det är inte kvinnligt eller nej, du kan nog inte jobba på förskola för det är inte manligt…suck, hur lång tid ska det ta innan vi alla får vara människor? Alla olika, alla lika liksom…
Jag fick en tanke när jag läste alla kommentarer här ovanför. De som inte tycker att man ska klä en pojke i klänning anger ibland argumentet att man inte ska låta ett barn gå i täten för sina egna politiska åsikter, och vissa kommentatorer skriver saker som ”varför vara så politisk” och ”är det inte att gå lite väl långt..” osv. Jag vill mena att allt vi gör är politik. Väljer vi att klä vår lilla pojke i ljusblått jeanstyg så är det OCKSÅ politiskt. Ingen kommer undan politiken som en klok kvinna en gång sjöng, och det må ha varit på 70-talet, men det stämmer fortfarande. Du gör ett statement hur du än handlar och agerar. Sedan finns det modiga människor som väljer att gå emot strömmen, men alla ni som tycker att ”passa in i genusmallen” inte är politiskt: ÖPPNA ÖGONEN.
Superbra inlägg. Tack!
Kul att det blivit så många kommentarer, och intressant att läsa.
Jag reagerar verkligen på att utseendet ska vara så viktigt.
Egentligen är ju ytan förgänglig.
Egentligen är det är ju på insidan värdet sitter. Egentligen borde vi tänka på det mer!
Egentligen borde vi tänka på att barn gör som vi gör och inte som vi säger, alltså lär vi dem våran människosyn, så egentligen är det vi som lär barnen mobbas, lär dem se ned på den som inte är som alla andra. Egentligen är ju ingen som den andra.
Egentligen ska det inte spela roll om vi sticker ut eller om vi smälter in. Egentligen borde vi lära oss att vi alla är människor av kött och blod, själ, tankar och känslor <3
Jag är FÖRSKOLLÄRARE & GENUSPEDAGOG och blir också som Clara oroad av att läsa att andra förskollärare tycker att det är att gå till överstyr att låta en pojke ha en rosa klänning!!! Det är sorgligt att det finns så många inom förskolan och skolan som tror sig vara kunniga i genus men verkar inte ha något som helst aning egentligen.
Såklart en pojke kan ha rosa klänning på sig och vi som pedagoger ska uppmuntra det om barn har det eller vill ha det på sig. Jag har aldrig mött något barn som blivit mobbat för han haft kjol eller klänning på sig på förskolan utan barn är mycket mer tillåtande och tar det som självklart att man kan ha på sig det man vill. Skulle det bli reaktioner så är det upp till oss professionella pedagoger att hantera det och skapa en miljö där man får vara som man är. I vår läroplan står det klart och tydligt att vi ska motverka traditionella könsmönster och könsroller inom förskolan och det måste vi börja ta på allvar!
Underbara outfits båda har, både Bertil o Clara! 🙂
Åh vad ni är fina, lillen och du!
Helt rätt det du gör! Kolla min blogg 🙂
Jag blir bara så glad av detta! Alltså, det ska ju inte behöva vara uppseendeväckande med kille+klänning. Men har tänkt att jag nog är den enda i världen som tycker att plagget är snyggt, coolt och fräscht oasett kön! Och flera verkar ju tycka så enligt kommentarerna. Jag designar och syr genusmedvetna barnkläder själv, så titta gärna in på min blogg :-).
Så himla fina ni är!
Fruktansvärt besviken och arg blir jag dock på många av de kommentarer du fått på den fina rosa klänningen. Men! Detta kommer hjälpa mig och min kompis i vårt slutprojekt, sista året på gymnasiet när vi ska sätta ihop en unisex klädkollektion. Där ska vi bland annat tillverka en klänning för både män ock kvinnor. Och många av kommentarerna ovan kommer med säkerhet användas i arbetet för att peka på alla de inskränkta människor som finns i vårt samhälle och som bromsar utvecklingen.
Pedagoger hit och pedagoger dit. SKIT I GENUS FÖR FAN. Om vi inte skulle bry oss så jävla mycket så skulle vi inte behöva arbeta aktivt med genus.
Jag är så trött på genushäxor som drar allt till det extrema, jag menar inget mot Clara nu dock. Men kom igen, låt barnen få göra, leka med vad fan de vill utan att NI dömer dem, att tjejerna måste prova killsaker och vice verca, barnen är egna individer och gör det om de vill FÖR I HELVETE!
Jamen, du pratar som en sann genusvetare själv. Det är ju precis det feminister vill – att barn ska få leka och klä sig precis som de vill – inte som omvärlden har bestämt åt dem – baserat på vilket könsorgan de har mellan benen.
Ja men se där: Det är ju det GENUS ÄR! Att man skall få ha samma rätt till att göra vad man vill oavsett kön!
Men om vi slutar bry oss så fortsätter vi att sätta folk i fack pga sina kön. För att alla skall få erbjudas allt så måste vi vara medvetna och se till vad individerna vill. Inte vill vad vi tror att dom vill pga. att man har en snopp eller snippa.
Många tror att det handlar om att neutralisera, men det är snarare tvärtom.
Ja jag vet att det handlar om genus men jag tror att det kan bli farligt om man lägger så himla stor värdering vid det, som tex att din son har klänning på sig. Har förstått att det upprör många. Däremot så kan jag bli störd på människor som kanske enbart klär sina barn på speciellt sätt för att bevisa något. Man ska inte använda barnen till det. Nu menar jag inte att du försöker bevisa något genom att sätta på klänning utan du satte på honom en klänning för att du tyckte att den passade tillfället. Och sen om han väljer att använda klänning när han blir äldre får juh självklart omgivningen respektera det utan att lägga någon värdering i det.
Jag kommer aldrig klä mina döttrar i rosa om jag får några, inte så länge de inte kan tala iaf, just för att jag tycker att rosa är en hemsk färg inte för att det har något med flicka/pojke att göra.. Men om de en dag vill ha rosa så visst får de använda det då. =)
Och det där med kjol på män var juh modernt för ett par år sedan, det var många som nappade och det var snyggt men dessvärre slog det väl inte så hårt. Jag har några män i min omgivning som har gått i kjol och gör det fortfarande ibland utan att jag tycker att det är konstigt. =)
Jag skulle inte valt att klä mitt 7-8-månadersbarn i klänning oavsett om det var en pojke el flicka av den enkla anledningen att jag tycker att klänning är ett grymt opraktiskt plagg på ett barn som man bär och lyfter mycket. Hela tygstycket hamnar ju någonstans i höjd med den obefintliga halsen så småningom. Nej tacka vet jag bodys och ett par härliga velourbrallor till det. Det om något är väl både skönt o praktiskt! Men som tur är väljer ju alla föräldrar själva vad de vill klä sitt barn i. Vare sig om det är rosa eller ej 😉
ursöta skor lillen hade =)
Sjukt irriterande att någon (som också heter Ninni) blir provocerat av en klänning på en pojke. Jag klär också min pojke i klänning då och då, men inte för att provocera. Om syftet skulle vara att provocera så ser jag iof inget fel i det heller.
Stå på dig Clara!
Jösses så många kommentarer! Att en rosa klänning på en pojke 2011 kan röra upp så mycket känslor och tankar? Jag tänker mest att det ser ut som om han hänger fastklistrad av sig självt på din höft på den första bilden om man tittar en god stund. Och vilken otroligt fin och mustig färg på håret han har. Söt så det förslår!
Så stor din lille pojke har blivit 🙂
Fina kläder ni har!
Jag e nog halvblind, för jag ser inte att det är en klänning ens. Men jag måste då säga att junior är då himla fin! Som en lite pastellkaramell 🙂
För det första tycker jag det är frapperande att folk blir så himla upprörda över ”fel” kläder på ett barn. Och är det så himla farligt om några råkar kalla din pojke för flicka eller tvärtom?
För det andra tycker jag faktiskt att vuxenvärlden (föräldrarna) i många fall kan vara inne på helt rätt spår vad gäller ifrågasättande av genus och kläder till sina barn, men är alltför fega själva. Vi vuxna borde faktiskt kunna utmana våra rädslor oftare. Det är orättvist om barnen ska få ta hela smällen. Pappa är säkert skitsnygg i tunika/rosa halsduk/läppstift och mamma snygg i herrskjorta/slips/överrock. På riktigt snyggt. Låt oss revolutionera hela rasket. KOM IGEN! Vem är med mig?!
Jag är med. 🙂
Håller med Jenny här närmast ovan, att det kan vara så provocerande med rosa klänning , faktiskt både på pojkar och flickor må jag säga. Mycket kalas fina båda två faktiskt!
Om nu Clara sätter på sin son rosa klänning, för att hon tycker det är fint, så gör hon ju bara precis som de allra flesta föräldrar gör. Varje dag. Vi fattar beslut åt våra barn innan de uppnår ålder att fatta dem själva. Oavsett om vi sedan bestämmer oss för att könskodade kläder är av ondo, eller om vi gillar könskodade kläder. Det blir vårat val åt våra barn. Personligen så gillar jag oftast könskodade kläder. Det är min smak. Precis som Clars smak verkar vara icke könskodade kläder på barn. På sig själv gillar hon dock könskodade kläder. Så kan det vara. Men på barn föredrar hon uppbenbarligen den icket könskodade stilen. Så vad är det som det diskuteras så ivrigt kring här i kommentarsfältet? Skulle den ena smaken sedan vara bättre än den andra? Är det inte bara en smaksak? Är man en bättre förälder om man föredrar icke könskodade kläder på sina barn? Även om man bär dem själv. De som tycker att könsneutral klädsel är bättre överför ju således den åsikten till sina barn. Vi vars smak faller mot den könskodade blir dock förminskade till att vara förprogrammerade av samhället att tycka så. Men inte om vi klär oss så själva, bara om vi tycker om att klä våra barn i samma typ av kläder som vi själva gillar. De onda könskodade kläderna.
Jag blir inte provocerad av att Bertil har klänning men jag har svårt att förstå varför man ska sätta på sin lilla pojke en klänning? Jag är helt för att alla ska få ha på sig vad de vill och vilka färger de vill men då tycker jag att det ska vara efter eget val också. Men just en klänning är ju ett plagg som är så starkt förknippat med kvinnor. Och jag vet att Claras barn är för litet för att kunna bestämma själv, men då kan hon väl vänta med klänningarna tills han är så stor att han själv kan välja om han vill ha en eller inte? Varför är det så viktigt för många att en klänning blir könsneutral? Vårt samhälle kommer ju inte att bli mer jämställt för det. Och alla ni som vill klä era pojkar i klänning behöver inte se ner på oss som inte skulle göra det. Eller kalla oss för löjliga. Alla tycker olika och det får man acceptera.
EXAKT min poäng oxå !!!!!!
HELT rätt tänkt 🙂
Jag arbetar i förskoleklass med 6-7-åringar… inte TUSAN kommer någon pojke i strumpbyxor, mammas ärvda skor o klänning…???:
Däremot klär faktiskt DE FLESTA mammor sina barn i könsneutrala kläder.. rosa har väl alla nu 2011…?… o star wars t-shirts i blått på de flesta tjejer som killar.
NI som tycker det är ok att klä sin son så- har HELT missuppfattat hela genus-frågan.
Fast om klänning blir lite mer könsneutralt så kan samhället faktiskt bli lite mer jämställt. Saker som är förknippade med kvinnor blir ytterst sällan könsneutrala, medan saker som förknippas med män däremot blir det. Detta för att saker förknippade med kvinnor per automatik har lägre status (Hirdman: genussystemet). Skulle däremot något, som exempelvis en klänning, bli könsneutral så har vi kanske kommit lite längre i strävan efter jämställdhet.
För inte särskilt länge sedan var det helt i sin ordning att använda generiskt han som pronomen när man pratar om både kvinnor och män och det finns fortfarande kvar i vissa sammanhang. Däremot är det ytterst ovanligt att använda generiskt hon och svårt dessutom eftersom få skulle förstå att det inbegrep både kvinnor och män. Ett stort antal yrkestitlar är könsneutrala i svenskan. Dessa kommer nästan uteslutande från den maskulina formen som nu även kan inbegripa kvinnor: lärare, frisör, läkare, präst etc. Det finns en massa kvinnor och män som arbetar som tjänstemän på våra myndigheter och ett intressant exempel är ordet riksdagsledamot som uppkom för att man inte ville ha ett könsneutralt ord istället för riksdagsman, men som har visat sig användas framför allt om kvinnor som är riksdagsledamöter medan män som är riksdagsledamöter fortfarande kallas för riksdagsmän.
Det finns två yrken där den feminina formen har blivit den könsneutrala men många människor har svårt att säga att en man är sjuksköterska eller barnmorska.
Så visst vore det roligt om vi kunde uppgradera saker som förknippas med kvinnor till att vara godkända för män också. För att citera Magnus Betnér: ”’Men killar kan ju också leka med [dock]spis.’ Javisst, men så länge spisen är en tjejgrej så kommer spisen vara en dålig grej.”
Det är kanske samma sak med klänning, blir den könsneutral så har vi kanske visst kommit något vart med jämställdheten.
Läs för övrigt den fantastiska boken ”Kalle med klänning” av Anette Skåhlberg. Jag rekommenderar den varmt, liksom Sagolikt Bokförlags övriga böcker.
Vad fina ni är!!!
http://www.smithsonianmag.com/multimedia/photos/?c=y&articleID=119483704
Glöm inte bort den här som någon annan klok person länkade till längre upp bland kommentarerna. Tål att tittas på. Det är alltsp Frank Roosevelt i pojkig klänning. Inte så länge sen, inte på romarnas tid direkt.
Det jag tycker är absolut mest intressant i den här diskussionen är att det verkar vara många som tycker att det är just klänningen som är det stora problemet, för att det är ”alldeles för förknippat med kvinnor”. Som att det skulle vara ett problem för en kille i halvårsåldern att bli tagen för en tjej. Det säger ju indirekt att tjejer är det sämre könet, det kön man inte vill vara i onödan. Jag ställer mig ytterst tveksam till att Bertil själv bryr sig nämnvärt, eller ens har en uppfattning om vilket kön som är det svagare, och alltså förstår jag inte hur det skulle kunna skada honom, eller hans omvärld, att han på dessa bilder har en klänning på sig. Och det skulle inte skada honom i framtiden heller om det inte vore just för att kvinnan ses som det svagare könet och att som man bära en klänning (som är ett mycket praktiskt plagg för övrigt) innebär att visa sig ”alltför lik” en kvinna och därmed svag. Tråkigt. Sorgligt. Tragiskt.
om B varit en tjej , hade hon då haft en gammal tweedkostym med rutig fluga ? bara undrar
Ja varför inte – det låter ju heltjusigt!
På fotot ser jag en mamma och ett barn som ska på kalas och ha roligt! Varför upprör det 🙂
Hej Clara!
Fantastiskt om du orkar läsa igenom alla dessa inlägg. Tycker både du och lille Bertil är superfina! Klart man klär sitt barn i det man själv tycker är fint – inget konstigt med det!
Undrar bara om du sett det här (dumma) inlägget som Amanda Schulman skrivit, jag blev så förvånad när jag läste kommentarerna till det, det är såå många kloka kommentatorer så jag ville bara säga att det finns motpoler till de inskränkta rädda människor som kommenterar här. Tänkte att du kanske skulle bli glad av att läsa det (kommentarerna alltså):
http://blogg.yourlife.nu/amanda-schulman/2011/09/27/herregud-2/
Ja du Clara! du gör det bra som orkar med vissa gånger! Jag mår så dåligt när jag läser en del kommentarer, speciellt om hur små killar ska kläs och hur man ska bete sig för att ”passa in”. Jag bli så ledsen över hur vuxna människor beter sig och tänker, så i bland måste jag sluta läsa. Fast du har ju en massa bra, pålästa och fantastiska härliga debattörer i dina kommentarer också. Men jag skulle tycka det var otroligt jobbigt om folk gick in och tyckte om min sons fina prinsesskläder..tur att jag inte har så många läsare;) fast det är ett bra forum, kommentarsfälten lever verkligen sitt eget liv. Kram på er.
Vilka könsdiskussioner du får när du tar på lilla B finkläder. Jag undrar om mammor till flickor får samma diskussioner när de visar upp sitt barn i finklänning? Härligt att inte alla är så stereotypa som en del som har kommenterat här. Jag tycker att lilla B ser ut att passa utmärkt i sina kalaskläder (även om man inte ser mycket av klänningen på bilderna).
Varför måste alla fastna vid kön hela tiden? Kan inte barn bara få vara barn och slippa bli definierade av sitt kön? De har så klart (oftast) ett biologiskt kön men ska de verkligen bestämma det mentala könet i så tidig ålder? Jag tycker barn ska få prova allt! Rosa, svart, tyll, metall vad helst de vill, då vet de också sen att vad dom än väljer så är det okej.
Herregud så tragiskt att haka upp sig på något så självklart som klänning på kalas.
Och sen finns det helt fantastiska strumpbyxor på bland annat Åhléns som inte har något strypsnöre runt midjan. De tar liksom bara helt sonika slut och rullar inte ner som det kan göra när man klipper dem.
Tack för en superfin blogg!
Jag brukar inte kommentera så ofta men nu vill jag bara säga: Heja dig & Jacob, Clara! Och tack för din helt fantastiskt underbara blogg.
Fantastiskt fina ni är båda två. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser kommentarerna här ovan. Mest har jag nog skrattat åt galenskapen. Att folk orkar.
Jag klär oftast min dotter i klänning, eller tunika, just för att det är så in i bänkens bekvämt och praktiskt för henne. Sitter inte åt någonstans och hon kan härja bäst hon vill. Hon blir misstagen för pojke ändå emellanåt, liksom de flesta andra flickor i hennes ålder som inte har rosett i håret konstant. Hon har i princip inget rosa – för att JAG och min sambo ogillar färgen (CHOCK, stackars vår tjej som TVINGAS gå utan den ultimata tjejfärgen), utan blåa, gröna, röda, gråa kläder – klänningar, liksom annat. Skulle jag ha en pojke gissar jag att jag skulle tänka ungefär likadant.
Bland det roligaste jag läser här ovan är ju de som säger ”varför inte vänta med klänning tills han kan välja själv?”. Ja, men varför inte vänta med byxor/jeans/keps/väst eller något annat då med? Svep in ungen i ett lakan tills han/hon kan prata och bestämma själv.
Jag skulle för övrigt gärna se min sambo (av manligt kön) i kilt. Är ju bland det klart sexigaste som finns! (OBS – exakt samma utformning som vilken annan kjol som helst, TROTS detta ett typiskt herrplagg!)
Förresten – skulle Clara skrivit att Bertil bär en rosa KOLT, eller döpt klänningen till något annat, skulle tonen nog varit väldigt annorlunda här, tror ni inte? Trots att det skulle vara samma plagg.
Använder man inte en dopklänning i Sverige? Både för flickor och pojkar? Undrar vad ni syns om det, ni som har ett problem med den här rosa klänningen? Är det lika märkligt/oroväckande/etc.? Om inte, varför? Undrar bara…
Jag försökte köpa en blå, eller om den var grön, tröja till min gamla chefs nyfödda dotter. Kvinnan i butiken tyckte det var helt okej tills hon förstod att det var en flicka som skulle ha den, då prackade hon på mig en gul, eller om den var rosa. Nästa dag gick jag tillbaka och lämnade tillbaka den för jag kände mig hopplöst behandlad. Sedan gick jag till en känd kedja och köpte en finfin body med gula traktorer eller vattenkannor på – jag är inte så bra på detaljer. Poängen är att ingen annan ska bestämma vad någon annans barn ska ha på sig!!!
Min son har fått änglalockar och jag har inte velat klippa honom än. Han är 1,5 år. Han får tröttsamma kommentarer som ”ska du bli en tjej eller?” Han gillar smycken, är jättefin i rosa och älskar att ta mina spännen. Hans favoritplagg i somras var en halvlång tunn luvtröja som blev som en klänning, superskön att gå lufta runt i utan blöja.
Jag förstår dig Clara. Kör ditt race! =)
Att ni orkar, vem fasiken bryr sej, ungen är ju skitsöt – i både klänning och brallor. Min lillebror gick också runt i kjol när han var liten – för att han ville , och såvitt jag kan se så har han inte fått några bestående men av det 😉 han är 26 nu. Det handlar inte om att göra pojkar till flickor och vice versa som en del verkar tro, utan bara om individens fria val som inte alltid är så fritt som vi vill tro.
Att så mycket handlar om vad Bertil/Clara/Jacob har på sig? Minns mycket väl i grundskolan när en föreläsare i genus ställde frågan ”En granne till er har just fött barn och du nås av nyheten från en bekant – vad är den första frågan du ställer?” Min lillebror räcker lite slött upp handen och svarar:” Mår alla bra?”. Stolt storasyster då jag själv hört frågan på tidigare föreläsningar och alla hitills frågat ”vad blev det?”. För är inte det egentligen viktigast? Hur mår barnet? Mamman? Pappan? Ev partner? Så trött på att det läggs så stor vikt vid kläderna. Ett litet flickebarn ska kunna ha på sig full Hello Kitty-mundering eller spidermandräkt, precis som att ett litet gossebarn skall kunna ha på sig full Hello Kitty-mundering eller spidermandräkt. Punkt (enligt mig) slut!
Fina foton som vanligt!
Intressant att läsa alla kommentarer. Oroväckande att så många upprörs över vad fina B har på sig. Och glädjande att så många ”försvarar”.
Undrar dock varför en hel del undrar om du brukar gå i ”manliga käder”… har du i så fall större ”rätt” att klä B i klänning? Vi alla klär våra barn efter vår egen smak tills dom är stora nog att tycka och bestämma själva. Eller hur?! Inget fel/konstigt i det tycker jag.
Och ni som tror att genus handlar om att neutralisera får nog ta och läsa på lite!
Kram från en pedagog som erbjuder lika val till alla barn och som hoppas att världen blir lite mer fördomsfri p.g.a. sånna som Clara!
Tror att vissa letar efter saker att gnälla över. Jag la också ut bilder på min son i kjol och diadem häromdagen, so what! Vad har andra folk med det att göra? Nä stå för det du tycker är rätt och strunta i vad andra tycker. Vet att det är svårt men om de kommer hit för att klaga så har de inte mycket bättre för sig.
Ni har inte fått en bild på Claras kille i klänning, men jag bjuder på en bild på mig själv, från min sambo Karins blogg. http://www.karinskonstgrepp.se/2010/10/det-har-med-mitt-och-ditt.html
Det bjuder jag på.
Och jag vill tillägga att jag varken känner mig könsförvirrad, mobbad eller osäker. Det är ett klädesplagg…och rosa är en färg. Kan vi inte släppa dom här grejerna snart? Snälla. Om vi alla gör det på en gång… Vi räknar till 3.
1,2,3. Så, då låter vi folk vara som dom är, och se ut som dom vill. Kirrat.
Rekommenderar en bok/avhandling: Pink brain, blue brain (inte som det låter)
Vilken fin hårfärg han har, din lilla pojke. Jättesöt. 🙂 Jag tror inte heller att han tar skada av att ha en rosa klänning, men vissa vuxna gjorde visst det 😉
Pink brain, blue brain är skriven av Lise Eliot. Det går även att lyssna på henne på youtube
Varför är det så provocerande med en kille i rosa klänning? Hade någon reagerat om en Clara hade haft en tjej med jeans och marinblå tröja? Att det kan skapa så starka reaktioner med en ”feminin” kille? Att det nu för tiden ändå kan anses bra att en tjej är lite karlig (positivt då såklart), kanske inte så ”snygg” då (så klart, för det kan man ju inte vara då) men en riktig karlakvinna. De e grejer det! (ironisk) Dessa ut tjatade könsroller. Jag blir uppriktigt sagt riktigt förbannad på alla dessa inskränkta människor. Om ni nu säger att det inte är kläderna det egentligen handlar om utan att vi ska lägga fokus på t.ex. jämställdhet mellan könen på arbetet, varför är det då ett så känsligt ämne vad man sätter på sina barn? Låt folk få vara och klä sig och sina barn som de vill! Tumme upp för Clara.
Hjälp vad många kommentarer… Jag kan inte låta bli att förundras över engagemanget över en sådan banal sak som kläder. Det finns viktigare saker att strida för och om.
Säger som min mormor: man tager vad man haver!!!
Tack för en trevlig och inspirerande blogg Clara!
Hahaha, vad stolliga vi e som går igång så på kläder och sen säger att vi inte ska va så utseendefixerade. Men det klart, jag tillåter faktiskt inte min trettonårige son att gå på släktkalas i sina nedhasade joggingbrax så kallingarna syns, och nä, han skulle inte få gå dit i mina avlagda klänningar heller. Ha det gott! Kram
Och så måste jag berätta att min man nästan blev utslängd från sin golfklubb när han kom dit i grön klänning, men i golf finns det ju banor där fortfarande inte kvinnor får spela… 🙂
Vilken i-landsdiskussion.
Egentligen orkar jag inte kommentera för de här diskussionerna är sååå tröttsamma men jag har själv skrivit om detta så många gånger och det verkar ibland som att vissa människor inte förstår eller inte vill förstå. Klänning är ett plagg. Rosa är en färg. Bara det.
Jag önskar att jag kunde få alla i hela världen att förstå, för då skulle vår värld bli sååå mycket bättre och inga såna här konstiga tankar och diskussioner skulle uppstå. Det skulle också blir en naturlig följd att inga skillnader på könen skulle finnas utan bara individuella skillnader. Alla människor är olika. Man kan inte bunta ihop efter olika etiketter som vi gör.
En klänning är ett klädesplagg. Rosa är en färg.
Någon gång i människans underliga historia har det krånglats till och man har satt etiketter på saker. Kvinnligt/manligt.
Stöööööön! Det här känns bara såååååååå gammalmodigt och tröttsamt. När ska såna här debatter sluta florera. Varför varför varför ska det vara så svårt att fatta att saker, färger, yrken, intressen, egenskaper osv osv osv aldrig aldrig aldrig kan könsbestämmas! Var och en borde få välja fritt efter eget huvud. Den världen skulle jag vilja leva i!
Bästa klaraste kommentaren i den här sörjan kom från Samuel strax här ovan. Jag hoppas att fler fattat det han fattat. Det är ju så himla lätt! Fattar man bara det enkla så behöver man aldrig mer fundera över de här frågorna. Det är som en magisk nyckel. Klänning är ett plagg. Färg en rosa. Så! Det är väl inte så svårt att förstå?
Jag tror faktiskt att det finns hopp! Om 25 år kanske vi undrar vad tusan detta handlade om. Det är min dröm.
Kolla in pink brain, blue brain av PhD Lise Eliot (som jag skrivit ovan) de spräcker myterna om att det skulle vara någon större skillnad mellan könen.
jag är också pedagog. visste ni att i somalia finns inga könsfärgkoder, så när människor från somalia kommer till sverige så anpassar de klädseln så att den ”passar in”. jag tycker att claras barn är jättefin i sina kläder. visst bekvämt, det finns ju pojkläder som också är bekväma men framförallt passar ju lilla B väldigt bra i sina kläder, rosa klär B. det jag kan känna är lite sorgligt är ju att lilla B förr eller senare ändå kommer råka ut för dessa koder för manligt och kvinnligt. förhoppningsvis ska han inte då känna att han behöver skämmas för att bilder på honom i klänning finns för alla att beskåda, det beror mycket på föräldrarnas stöd och uppfostran och det vet jag att fina Clara och J klarar bra.
Jag skulle aldrig klä min son i rosa Hello Kitty kläder, men jag skulle ta mig attan inte klä min dotter i det heller ifall hon inte bönade och bad om det! Rosa på pojkar och blått på flickor eller tvärt om, spelar det egentligen någon roll?
Tänkte inte ens på att han bar klänning… Men tydligen spelade det en jäkla roll. Haha, hade inte ens insett att det fanns människor som funderade och analyserade så pass mycket ang. klädkoder hos barn. Sjukt.
Åh så fint hår din bebis har!
Min sambo muttrar ibland (framförallt på somrarna) att han tycker det är orättvist att jag får ta på mig en skön klänning när han måste ha byxor, och ser djupt besviken ut. Det finns ju en massa kulturer där männen bär kjol när det är varmt, och varför inte liksom?
Och min brorson har sprungit i sin systers klänningar hela sommaren, det var det enda han ville ha, för det är skönt, och det fladdrar roligt runt benen när man springer. Och då fick han det. För varför inte? Om någon hade sagt att han inte fick ha pippi-klänningen eller den gula klänningen eller den prickiga klänningen för at han var pojk så hade han blivit jätteledsen.
Låt männen bär kjol för helvete. Det är inget dom skulle må dåligt av.
Älskar 50-tals stilen 🙂
Jag tycker det är bra att du tar på Bertil det du tycker är fint och bekvämt nu när han inte själv kan välja vad han ska ha på sig! Dock så tycker jag att vissa tror att barn bryr sig så himlans mycket om dom bär en rosa eller blå tröja
(t. ex) själv har jag aldrig brytt mig det minsta om vad jag har på mig bara det är bekvämt så! Jag förstår att det känns viktigt att låta barnen bestämma själv och inte tvinga på dom någon speciell stil men bara så att ni förstår att det faktiskt inte är super viktigt när man är runt 0-6 år vad man har för kläder! Jag tänker nog göra som Clara om jag någon gång får barn: Ta på dom det jag tycker är vackert och självklart det som är bekvämt sen när dom får egna åsikter så ska dom helt fritt få bestämma själva! /Maja 11 år PS. Herre gud vad Bertil är söt man får ju lust att äta upp honom 😉