”Varför kan det inte vara fint att folk är idealister, vågar engagera sig? Varför ska folk häckla och göra sig lustiga över andra människors engagemang?
Kan någon snälla berätta för mig hur det kommer sig att jag oftare hör folk prata om Underbaraclaras helylle framtoning i sin blogg än om Jimmie Åkessons senaste politiska utspel? Jag kan inte förstå hur ”helylle” blev provokativt och hur ”politiskt korrekt” blev ett skällsord? Jag kan heller inte förstå att det överhuvudtaget finns de som vågar engagera sig politiskt eller ens engagera sig alls i någonting, vad det än handlar om. För det är ganska svårt att göra rätt om du döms ut så fort du ens tänker tanken på att försöka. Om fetsmällarna kommer från både höger och vänster, uppifrån och nedifrån så fort du sticker ut hakan i någon riktning, vilken den än må vara. Tänk om alla istället skulle öva sig på att försöka bry sig lite mer istället för att låta bli? Då skulle jag bli inspirerad. Då skulle jag kanske också våga.”
/ Tack Bästa Amanda för ditt inlägg!
75 svar
Bra skrivet, Amanda!
Instämmer. Tummen upp för det inlägget.
Nä, det är inte lätt att sticka ut. Avvika från normerna. Helst ska man hålla truten jämt, för då trampar man ingen på tårna. Man behöver mod för att uttrycka sina åsikter. & då bor vi ändå i SVERIGE…
/Anna
Åh, vad bra skrivet!
Det handlar inte bara om att man får skit för att man tycker saker, utan att ”PK” oftast blir en omskrivning för ”vanlig hygglig medmänsklighet”. Alla åsikter som står upp för människors rättigheter ses som PK, medan egoism och tanklöshet legitimeras genom att etiketteras ”politiskt inkorrekt”.
Det är aldrig den som vill utvisa dementa tanter som ses som PK, även om det ju faktiskt är regeringens linje idag så det rent formellt ÄR det som är politiskt korrekt.
Hei! Hva står PK for? <Jeg skjønner ikke sammenhengen.
Det betyder att man är som världens naivaste folk (SVENSKAR)
Politisk korrekt? haha, nå ler jeg av meg selv!
Ååååh så sant! Det är så många som har åsikter bara för att man väljer en annan väg och är öppen med den väg man väljer. Känsliga saker det där. Tack för bästa bloggen!
Håller med, det är inge kul att säga vad man tycker. Men det är intressant, det du skriver där Annika! För det som anses ”PK” är att vara öppen för omvärlden, bry sig om sina medmänniskor, miljön, öppenheten, demokratin… det är omodernt att vara modern! :/
Precis dessa tankar har jag haft en längre tid nu, tack för att du vågar yttra dom Amanda! Är själv en sådan som ofta blir kallad för politisk korrekt vilket har lett till att jag ofta kommer på mig själv med att ursäkta mig när jag uttrycker mina åsikter, exempelvis med att säga ”inte för att vara politiskt korrekt” eller ”nu kommer jag kanske låta politisk korrekt, men..”, vilket är helt befängt att jag gör! Iförsig är det nog många som förknippar politisk korrekthet med oförmåga att kritisera och bara följa massan, vilket såklart inte är bra men jag känner inte någon som är engagerad i samhällsfrågor som inte kan vara kritiska till sin egna politiska linje. Ibland känns det som att det uppfattas som mer okej med ”politiskt inkorrekta” åsikter än ”politiskt korrekta”, vilket är helt sjukt.
Hej! Första gången jag kommenterar här, men åh vad bra skrivet! Jag har massor mer att säga men hinner inte skriva nu.. men ville bara tacka för det inlägget, det värmer mitt idealistiska hjärta 🙂
Men herre jösses, du verkar inte ens ha fattat vad PK betyder?!!? *tar sig för pannan* Börja med http://sv.wikipedia.org/wiki/Politisk_korrekthet: ”en inställning som på ett opportunistiskt sätt följer den dominerande trenden i samhällsdebatten”.
Dvs en person som har varken ryggrad eller huvud att få fram egna åsikter med, utan måste kolla i tidningen varje morgon vad som gäller för dagen för att inte riskera att bli ”ute”. En idiot, med andra ord.
Ehm. Wikipedia är kanske inte den bästa källa att hänvisa till eftersom det är någon som du tex (inte menat som en förolämpning) som har knåpat ihop den där deffinitionen. Det du beskriver är kanske vad PK har fått för innebörd den senaste tiden men det är inte så det användes för bara några år sedan i media. Jag tror att många tolkar begreppet olika vilket kanske är en del av problemet. Själv är jag en inbiten och stolt PKare med väldigt många egna åsikter och funderingar. Så tummen upp för detta inlägg!
Wiki-definitionen är en definition, men jag tycker att PK väldigt ofta används som skällsord mot de som har ett medvetet förhållningssätt till saker. Om man yttrar en genomtänkt feministisk åsikt så kan man vara rätt säker på att anti-pk-maffian hugger snabbare än man hinner säga genusvetenskap. De utnyttjar en enkel härskarteknik för att döma ut åsikter som är/har varit populära genom att påstå att ingen med de åsikterna kan ha tänkt förbi populistiska valmanifest. Det är denna användning som jag upplever att Amanda så klockrent formulerar sig emot.
Och nu bemödade jag mig till och med att klicka på wiki-länken. Första meningen: ”Politisk korrekthet, alternativt PK, är ett begrepp som betecknar språkbruk, idéer, politik och beteenden som eftersträvar att minska negativa sociala och institutionella konsekvenser på grund av kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionshinder, ålder, med mera.” De skriver också att det finns olika definitioner, där både din och min tas upp. Att påstå att Clara inte har fattat vad PK betyder verkar lite förhastat 🙂
Jag instämmer med Elin Maria. Jag har en filosofi om att allt detta PK-hatet som uttrycks fick sin födelse på Flashback av den s k ”anti-PK-maffian”. Det är som om det har blivit något fult att vara PK för en andel människor, likadant med att värdera moral. Och därtill något coolt och häftigt att vara Moderat. Jag är evinnerligt trött på det.
Själv är jag förbaskat stolt över att vara PK, och jag har en helt fantastisk ryggrad 😉
Bra skrivet!
Kanske är det så att det är provocerande när andra gör/säger/är det man skulle vilja våga själv,men inte törs?
Ja håller med. det är rätt snett och galet faktiskt. Och tankarna går till vegetarianism och hur man blir bemött som sådan. Ofta ifrågasättanden kring att det minsann är dåligt med grönsaker också…. eller att jag bergis trampar ihjäl myror dagligen, eller att jag ju faktiskt äter ägg… ”hur kan jag göra det??”. Detta istället för att ge sig på köttindustrin eller de verkliga okynnes-kött-ätarna. Nej, är man engagerad eller sticker ut, då ska man banne mig stå för allt gott och PK:igt. Det är liksom okejat att kasta sten på en som engagerar sig….
Avundsjukan, dåliga samvetet… kan det vara dessa sjukdomar som spökar… I båda fallen… En slags jämförelse med ambitiösa kvinnor(som du) som gör att man känner sig sämre och lat/okreativ/dålig/..etc etc… .. bäst att angripa. Bäst att klanka ner på.
Och folks dåliga samvete pga köttkonsumtionen späs på av vegetarianers närvaro. och går till attack istället för att se om sitt eget…
Fortsätt kämpa! Fortsätt vara du! Sverigedemokrater och annat pack borde få mer skit…det ska vi se till.
/Lovisa
Åh, tack för det Lovisa! Är också vegetarian och blir jämt och ständigt bemött med knotanden såsom ”du är inte bättre än oss andra bara för att du är miljövänlig och bryr dig om djuren, du kommer få järnbrist, höhöhö, du äter bara ogräs” och så vidare och så vidare. Gud förbjude om jag skulle uttrycka en åsikt om mitt engagemang för djuren, däremot får jag alla blandkostares argument kastade i ansiktet. En engagerad vegetarian är otäck, en sån som eldar upp slakterier och häller röd färg på lastbilar osv.
Ärligt talat, det är ju bättre att vara vegetarian. Man bryr sig om djuren, miljön och människorna. Detta får man dock inte säga. Däremot är det fritt fram att förkasta oss vegetarianer. Mummel.
När jag var yngre och snusade blev jag alltid utdömd som dubblemoralist eftersom jag var vegetarian. Dock har vegetarianismen för mig varit personlig och inget jag försökt pracka på andra (dock har andra klart provocerats, antagligen pga sitt eget dåliga samvete) men när femdagariveckankorvätarna såg att jag snusade drog de en lättnadens suck och rättfärdigade därmed sitt eget köttätande. Ologiskt ja.
Nu snusar jag inte lägre. Finns alltså inte längre något att ”sätta dit mig” på.
Nej man behöver liksom inte propagera och så för att provocera. det räcker med att finnas till och att INTE ha kött på tallriken. det provocerar som fasen. och jag är inte den som yttrar så mycket kring vegetarianism till köttätare, om inte någon startar angreppen emot mig.. då är det bannemig dags och läge att sätta emot.
ahh, fnissigt det där med snuset. skönt det måste ha varit för folk att ha den nålen i ballongen, så du minsann inte skulle vara bättre än nån.
/Lovisa
Så sant!!!
Det handlar väl om att man provocerar genom att man gör något som andra skulle VILJA göra, men inte VÅGAR göra? Andra tvingas kanske plötsligt rannsaka sig själva och inse att de inte har gjort egna medvetena val, utan bara följt med tidsandan och då blir det genast jobbigt, för då måste de börja fundera på om de själva har gjort rätt.. Typ; ”jag gjorde ju som alla andra och då måste det ju ha varit rätt, men nu kommer någon och gör på något annat sätt, tänk om jag kanske också borde ha tänkt självständigt och gjort ett eget val????”
Synd bara att avundsjuka och bitterhet vänds mot dem som faktiskt bara försöker leva på ett sunt sätt, för allas bästa. Slutar aldrig förvånas över att det många gånger är människor som inte själva lever så snällt mot naturen/andra, som får skit. Känns änavänt på något vis. Känns som i låten Fredrik av Säkert; ”Man får inget för det när man vill va snäll”.
Jag tillhör en av ”PK-hatarna”. Jag är uppväxt i en väldigt politiskt korrekt miljö och har sett hur man dömer folk och vilket hyckleri det är. På 90-talet var det populärt att vara straight edge och man kunde bli nedslagen om man åt en korv. Dessa politiskt engagerade människor började äta kött och ta droger tre år senare.
I början av 2000-talet blev alla feminister och läste makt och kön på universitetet. Man sade att all penetration är våldtäkt och om man inte höll med så hänvisade man till forskningen och sa att man hade fel. Jag har kompisar som har blivit otroligt hämmade sexuellt för att inte ens egen sexualitet stämmer överens med den feministiska idealet. Man fick inte köpa veckorevyn, se på MTV och absolut inte konsumera porr.
Min kompis dansar Dancehall, hon har ofta fått försvara varför hon dansar en så sexistisk dans. Dessa människor som nyss ifrågasatte henne går nu på klubbar med burlesk-stippshower. Politiskt korrekthet består till stor del av människor som inte tänker själva, utan väljer det som är inne att tycka.
I ett demonstationståg mot kvinnovåld gick det med en kille som jag vet misshandlade sin tjej. Politiskt korrekthet kan vara ett sätt att dölja och förneka den obekväma verkligheten.
För mig är PK en fasad. Då föredrar jag hellre den icke politiska korrekthet som åtminstone speglar oss på ett ärligt sätt. Jag skulle vilja avsluta med den här filmen av Henrik Möller:
http://www.youtube.com/watch?v=6I-HMvakJOo
Problemet med ditt inlägg är att det är så sjukt generaliserande. Att skriva ”alla” om en grupp människor, som inte ens är i majoritet, är ju fel. Alla blev verkligen inte feminister på 00-talet (om så var fallet, varför tjänar kvinnor fortfarande bara 80 procent av det männen tjänar?). Kvinnokampen som förts i Sverige har lett till kvinnlig rösträtt, rätten till abort, rätten till preventivmedel osv osv. Utan den politiskt korrekta kvinnokampen hade protitutionsindustrin i Sverige aldrig utretts och det hade fortfarande varit lagligt att handla med kvinnors kroppar!
Det är klart att vissa spelar det politiskt korrekta-kortet för att dölja att de gjort något dåligt, tycker något kränkande etc, men att dra alla över en kam, baserat på enskilda individer, blir alltid bara fel.
Men, men de som sted för rösträtt, rätten till preventimedel var inte PK, de var hedligt totalförbannade över ordnigen i samhället. Elsie Ottar Jensen hade stridit fast hon hade haft hella världen mot sig.
Jag känner som Lena. De PK-människorna jag känner har haft sina åsikter som en fasad, ”titta så duktig jag är” men när det ha blivit obekvämt för dem att ha åsikterna så har de övergivit dem.
PK kan ju också handla om att inte säga saker som sårar andra människor. Att jag inte använder pejorativa ord som beteckningar på grupper av människor, särskilt om jag vet att människor kan ta illa upp av detta. Är jag överviktig tycker jag kanske inte om att bli kallad fetto och jag förstår inte varför någon annan skulle anse sig ha rätt att säga det till mig eller om mig då.
Håller med men tycker också att hatet är ganska lika från båda håll ofta (menar inte Clara då utan andra sk PK-folk). Folk allmänt är väldigt hatiska mot alla som inte håller med till 100% om deras åsikter. Människor kan ofta ingenstans acceptera att det finns folk som är Jimmie Åkesson och folk som är hans motsats. Att jag har goda vänner som är min politiska motsats finns det en del sk PK-folk som tycker är helt sjukt. Enligt dem är jag då en svikare, för jag kan vara deras vän. Varför det, tänker jag? Man behöver inte tycka lika hela tiden.
Att jag inte är feminist plus att jag är kristen (två väldigt icke-PK åsikter) har kostat mig väldigt många vänner. När de inte visste om mina åsikter i fem år, då var jag underbar. Undrar vad som förändrades? Var det så viktigt så kunde de ha frågat för fem år sedan vad jag hade för ståndpunkt gällande feminism och religion. Jag har ju accepterat att de är feminister och ateister liksom.
Vissa är bara hatiska elitister. Alla ska vara som en själv eller ut.
Väldigt bra inlägg! Dock kan jag själv känna agg mot politisk korrekthet, men då menar jag inte vad ovanstående inlägg handlar om, utan mer om att jag tänker mig begreppet PK som en fasad att dölja sig bakom. Dvs. att inte våga sticka ut med åsikt för att det inte är politisk korrekt att tycka så. Men i fallet som detta inlägg behandlar, så är jag helt med på att det är sjukt att man inte kan/får ha åsikter som är idealistiska, godhjärtade utan att dömas ut som PK. Världen behöver dessa fina vackra människor!
Det är de där jävla herrarna Ågren, Jante och Luther som är i farten. Man ska inte tro att man gör någon skillnad liksom. Det är förbannat dumt, för nästan allt engagemang är bra engagemang!
Jag tror att vi alla förstår vad Amanda försöker säga. Att göra saker som egentligen inte skadar någon annan, som att stå för en sak, eller leva ett visst liv, är det något negativt som vi borde smutskasta?
Jag menar, att någon vill ha bort invandringen till Sverige (som påverkar andra folk) ska jämföras med en kvinna som väljer att leva på sitt sätt, är vara lika provocerande, det är det som är sjukt.
Det är hur härligt som helst att läsa en sådan blogg som denna, att inspirera för att göra som man vill. Är det inte något vi ska hylla?
Eller är det så att man alltid ska se ner på folk som det går bra för? eller som är lyckliga?
Jag fick mig en riktig tankeställare, hur mycket jag själv ”låter bli” bara för att inte reta upp folk, för att jag har vissa åsikter. Det är ett bra inlägg och jag hoppas ni som läser får samma kick som jag får. Att våga leva och uppmuntra. Tack för att jag fick läsa detta.
Väldigt bra inlägg från både dig och Amanda.
Får mig att tänka på andra tankegångar kring vad vi upprörs över, vad fokus läggs på och hur folk resonerar. Vad många människor jag stöter på anser vara bra, positivt och vad vi anser vara negativt och lite jobbigt, som man gärna klankar ner på. (kanske inte om jag frågar dem rakt ut men deras agerande talar sitt tydliga språk). Själv känner jag att jag alltid är lite för mkt på ngt sätt, för engagerad, för tydlig och rak i vad jag står för, tar parti för människor jag tycker blir behandlade illa..står upp för de svaga och säger ifrån när någon kör vuxenmobbning på arbetsplatsen..samtidigt för glad och energisk och jag tar plats..och väldigt ofta blir jag kritiserad för det. De som dock smyger med dåliga åsikter, som vänder kappan efter vinden eller som pratar skit i smyg och låtsas bry sig, som fuskar sig fram. Näe..det är det minsann ingen som pratar om. De som aldrig vågar stå upp och välja sida..som bara ”hon ä’r så glad och snäll”. Ja okej, så du menar hon som aldrig någonsinn ”got your back” som bara är glad och tyst och som är tyst för att fortsätta vara populär och ”den där glada snälla” istället för att rakryggad stå för ngt även om det innebär att du blir ensam om det.. Hon är den snälla som ingen kritiserar. Att vara snäll är inte att vara tyst när man ser att ngt fel begås. Att säga ifrån, att ta sida om man måste eller anser det vara befogat, att ta tuffa beslut och välja jobbiga val för att du inte vill låta andra behandla dina medmänniskor dålig..det anses inte alltid vara snällt. Det…det tycker jag är väldigt tråkig.
Det här kanske har skrivits i tidigare kommentarer men för mig är ordet PK något man är när man bara följer vad som anses är rätt att tycka och tänka och att man inte tänker själv. Det är väl därför ordet PK är negativt laddat? Åsikterna som etiketteras PK behöver däremot inte på något sätt vara fel.
Precis mitt-i-prick vad jag också kan känna ibland. Jag engagerar mig i allt som har att göra med att skapa en mer hållbar värld t ex genom att äta bara lite mindre kött än vi gör idag, cykla och gå lite mer istället för att åka bil och flyga till Thailand två gånger per år (som många tycks tycka att det hör till livets basbehov) Men ibland känns det som folk inte vill eller orkar ta det till sig och svarar ”man måste ju få leva också” eller ”du som är annorlunda, du får ju räkna med att folk kommer att ta åt sig och sluta lyssna”. Men jag tänker fortsätta kämpa jag med, precis som Amanda skrev att vi skulle. Jag har precis skrivit klart min insändare om varför vi måste sluta äta och köpa tigerräkor, kritiserat de restauranger som fortsätter servera dem och tänkte att ”hjälp, nu får jag varenda sushirestaurangägare emot mig”. Så må vara, men budskapet är viktigare än att jag ska vara tyst och fortsätta se miljökatastroferna och orättvisorna här i världen.
Låter som Jantelagen… Våga vara annorlunda istället för mainstreem, men det är allt annat än enkelt. Det är lätt att döma, tycka och prata om andra men att själv dra ett strå till stacken och faktiskt göra något utöver det vanliga är inte lika populärt. T¨nak vad mycket jag har fått höra om mitt val av amerikansk man, utvandring och att vara hemmafru på heltid under ett decennium… Det är dessvärre vi som faktiskt GÖR något annorlunda som blir slagpåsar för alla andra Svenssons som inte har något bättre för sig än att klä sig som alla andra, tycka som alla andra, klaga som alla andra och gilla samma saker som alla andra. Och sen om någon ifrågasätter det hela – plopp – då stoppar Svenssons huvudet i sanden. Konflikträdd som han är när det väl gäller öga mot öga… Jante så det sjunger om det. Och att du provocerar genom att vara helylle tycker jag är bra. Du provocerar även mig ibland men det tycker jag är intressant. Lite krydda i vardagen, andra vinklar och åsikter. Öppne vyerna. Släpp in alternativ och berika din tillvaro. Våga bara vara du. Våga bara vara jag. Det är skitbra!
Fast sjalv upplever jag det som att det oftast ar precis tvartom. Att det inte ar okey att uttrycka sig om nagot som INTE ar politiskt korrekt. Och det ar jag trott pa. Folk som sticker ut nasan (for att sticka ut nasan ar ju just INTE politiskt korrekt) ar det fritt fram att idiotforklara. Att vara helylle ar helt enkelt INTE politiskt korrekt och det ar darfor jag antar att det diskuteras hejvilt i ditt kommentarsfalt. Jag tycker inte att det ar fel att vara politisk korrekt, men skulle alla alltid vara politiskt korrekta, ja, da skulle vi aldrig kunna diskutera annat an vadret kanns det som, och det skulle jag tycka var oerhort trakigt. Men antar att alla tycker olika baserat pa deras egna tolkningar av politisk korrekthet, eller deras egna erfarenheter. Min ar dock helt tvartemot din – sjalv upplever jag det som att man inte far tycka annat an det som ar politiskt korrekt i Sverige. Och det ar fruktansvart synd.
Boktips: POLITICALLY CORRECT BEDTIME STORIES by James Finn Garner
Ja du har helt rätt! Jag upplever till exempel att en del tycker att det är provocerande att jag fortsätter leva mitt ”aktivist-liv” trots ny bebis. Bebisen följer med istället för att jag lägger ner alltså. Folk borde inte döma så fort det inte passar deras norm.
Bra skrivet inlägg!
Det är väl det att så många är så rädda för att framstå som tråkiga kan jag tänka mig. Politiskt korrekt är tråkigt. Jag kan också tänka mig att många förknippar att vara PK med att vara lydig, duktig och därmed ofri. Men när det blir provocerande att vara PK är ju att vara politiskt inkorrekt allt annat än att vara fri. Själv är jag PK med stolthet (utom när jag väljer att inte vara det)! 🙂
Denna mening fångade min blick ”Jag kan heller inte förstå att det överhuvudtaget finns de som vågar engagera sig politiskt”. Högst lämpligt att nämna den i samma text som Jimmie Åkesson! Tyck vad vi vill om SD, men över 300 000 svenskar röstade in partiet i riksdagen, och det ska respekteras! Det är det som är just demokrati. Men efter flera våldsöverfall, attentat mot bostäder osv som drabbat enbart SD-politiker hoppades man på en reaktion från statsministern, och fick då höra att ”är man involverad i ett sådant parti får man skylla sig själv..”. Fruktansvärt skrämmande!! Sverige 2011 skiljer sig inte mycket från forna diktaturer. Folk blir uteslutna ur fackförbund, uppsägda från sina arbeten, you name it, när det i fikarummet kommer fram att dom röstat på Sverigedemokraterna. Detta är ytterst aktuellt, en brinnande fråga, hur ska någon våga engagera sig i ett land där du får höra från högsta instansen att ”du får skylla dig själv…”
Hej, Tack för en fin blogg, du får mig vilja lämna storstaden för landets lugn! Bara genom att läsa din blogg till frukosten varje morgon blir jag mer harmonisk.
Vet inte om du har sett det, men Schulman-klanen har gjort påhopp på dina åsikter idag. http://blog.paf.com/schulmania/utan-eftertanke/#comments och http://blogg.yourlife.nu/amanda-schulman/2011/09/27/herregud-2/#comments
Jag håller helt med dig om att kön borde neutraliseras och inte få så stor betydelse i samhället.
PK uppstod alltså för mer än ett halvsekel sedan, som en del av den kommunistiska kampen.
Det handlar alltså om betydligt större saker än Flashback och ”näthatet”.
Även om du upptäckte ordet först idag.
Välkommen in i matchen, läs gärna på mer om du vill.
Tyvärr går det inte att posta fullständiga länkar på din blogg så jag kan inte utbilda dig mer än så här.
Sök på Frankfurtskolan och CCF om du har ett uppriktigt intresse att lära dig mer om detta.
Anledningen till att jag nämnde Flashback och således näthatet längre upp i ett inlägg var inte för att jag tror att begreppet PK har fötts där från början (det vet jag mycket väl att så inte är fallet), utan för att nätet har en förmåga att samla människor (med hat eller inte) och driva fram mer eller mindre otäcka resultat. Flashback är en sådan samlingsplats, och jag menar att plattformen i allra högsta grad har varit delaktig i att var och varannan unge använder sig av PK som skällsord när de blir överbevisade.
Här finns en del matnyttigt att läsa.
larouche.se/svenska/media/200407-satans-barn-iii-sexkongressen-kulturell-fascism_0.pdf
”Denna vetenskap kommer att göra stora
framsteg, när den tas upp på allvar av vetenskapsmännen under en vetenskaplig diktatur. … Framtidens socialpsykologer kommer
att ha till sitt förfogande ett stort antal klasser
med skolbarn på vilka de kommer att pröva
olika metoder att framkalla en orubblig övertygelse om att snö är svart. Man kommer
snart att göra diverse rön. Först kommer man
att finna att hemmets inflytande utgör ett hinder. För det andra att man inte kan uträtta
mycket, om inte inlärningen börjar före tio
års ålder. För det tredje att verser, som tonsätts och sjungs ofta, är ett mycket effektivt
medel. För det fjärde att uppfattningen att snö
är vit måste ges en stämpel av sjuklig smak
för det excentriska. Men jag föregriper utvecklingen. Det blir framtidens vetenskapsmäns sak att precisera dessa grundsatser och
upptäcka exakt hur mycket det kostar per
styck att få barn att tro, att snö är svart, och hur
mycket mindre det skulle kosta att få dem att
tro att den är mörkgrå.
Jag slutar där, men jag hoppas att alla som läser här förstår att det handlar om mycket större saker än något ”mode-ord”.
Ha det bra och hejdå.
Håller med dig, blev faktiskt rätt upprörd över kommentarerna till era kalaskläder t.ex.
Jag kanske inte alltid gillar allt du skriver om, men jag gillar att du står för det livet du valt att leva.
Stå på dig!
Kram rektorinnan
Jag tänker på en text av dansbandet Kellys
”Om du siktar upp mot stjärnorna, räkna inte med något stöd
ifrån dem som aldrig vågar leva livet som du gör”
fast det Amanda skrev var ju egentligen bara att hon tyckte att det var larvigt av dig att vägra skriva ut könet på ditt barn. Det har väl knappast att göra med att vara politiskt korrekt/inkorrekt?
Fel Amanda.
Kanske för att Åkesson överhuvudtaget inte förtjänar någon uppmärksamhet? Fast jag tycker det är lite intressant, följer din såväl som Amandas blogg och ärligt talat är jag väl mer lik Amanda i mina åsikter, det som fascinerar mig är att de som håller med dig kommenterar i Amandas Blogg och tar varje tillfälle att smutskasta henne och hennes åsikter och inte bara det – det handlar om kommentarer som genomsyras av ohövlighet, hårda elaka ord och total brist på kommunicerande på en normal nivå – och samma här hos dig här är det Amandas fans som går hårt åt dig. Visst är det bra med debatt och diskussion – men kan man inte göra det utan att vara otrevlig och se ner på och idiotförklara bloggaren? Så oavsett vilken åsikt man har i genusfrågan, eller hur man tolkar den – så har man tycligen rätt att vara elak…. kanske det är vett och artighet vi ska lära våra barn, inte fundera på vad de har på sig och vad de leker med, men det blir nog svårt – för deras föräldrar verkar ha svårt med det själva.
Menar du att det finns åsikter som bör tystas ned??
Oj, blev fel Amanda….. ok men mitt inlägg passar till en annan sak……..
Hmmm, jag bor inte längre i landet lagom. Jag bor i landet där man hela tiden skriker ut sin âsikt och gärna avbryter. Här bor 60 miljoner individualister och det tog mig ett âr innan jag lärde mig att ta för mig, avbryta en konversation och raskt lägga in min egen högst personliga âsikt. Som grädde pâ moset sâ uppmuntras det beteendet.
Väldigt tänkvärt inlägg! Men för mig är inte UnderbaraClara PK. Att vara PK innebär för mig att inte vara sig själv, utan bara sträva efter att vara sån som man just idag enligt senaste rönen i Aftonbladet ska vara.
Oj, sådana olika analyser av ordet PK man kan ha. Jag skulle aldrig någonsin kalla det PK att basera sina åsikter på vad Aftonbladet skriver på, hellre i så fall Bang, ETC, Arbetaren, Stockholms/Göteborgs fria osv (om man baserar sina åsikter på vad media skriver). Intressant att höra vilka olika laddningar ordet har för olika personer.
*Skriver om
PK är för mig det samma som för Lena. Vad som är korrekt för dagen har varierat men det är alltid samma typ av människor som PK:ar sig. Genus, sexualitet, invandrare, köttätande, konsumtion, dagis, hemmafruar ja jisses vilket pretentiös lista man kan göra. Och det är otroligt ytligt att byta PK-mål samtidigt vilket alltid inträffar. Ärligt engagemang är uppfriskande och kul att följa.
Vill bara säga att verkligen hoppas att du inte låter Schulmannarnas hånfulla attityder bekomma dig. Deras klassiska mobbarstil är så tröttsam och dessutom pinsamt genomskinlig. Alltså att genom hån och förlöjligande försöka skrämma folk till tystnad, att initiera debatter för att sedan avfärda oliktänkande som dumma i huvudet. Skit i deras skit Clara, heja dig!
det kanske hänger ihop med uttryckets historia. ”politiskt korrekt” var på 70-talet ett helt allvarligt uttryck som man inom vänstern använde för åsikter som stämde överens med rörelsens ideologi och strategi. då förde man helt på allvar diskussioner om t.ex. tidningstexter eller slagord huruvida det ena eller det andra verkligen var ”politiskt korrekt” – synonymt med ”ok” och ”så som marx eller lenin skulle ha sagt”.
naturligtvis blev mänskor frustrerade på det här ju längre det gick, och desto färre experterna inom rörelsen var som kunde säga vad som var pk eller inte, och det började användas ironiskt, ”förlåt, det här är säkert inte politiskt korrekt, men…” för att säga, att man inte orkar med den ständiga sociala kollen av vad man vill tycka och tänka.
att använda ”politiskt korrekt” ironiskt är alltså i min mening en ganska hälsosam trend, men nånting som det säkert har gått inflation i. även om jag inte har märkt det så farligt mycket. mest har jag sett uttrycket i texter som förfasar sig över att så många hackar ner på det politiskt korrekta.
Och i mina kretsar används ofta uttrycket ”OPK”. Tex ”min dotter har på sig en prinsessklänning. OPK jag vet men hon ville ha den”. Eller ”jag är egentligen vegan men när jag är bakis bara måste jag ha en pizza med massa ost. OPK jag vet”.
Även om jag tycker att inlägget har en viktig poäng, så måste jag även säga att den politiska korrektheten har gått till överdrift i det här samhället. Man kan knappt uttrycka en åsikt utan att någon försöker placera en i fack eller sätta en stämpel på ”vad man är för något”. När det blir så korrekt hela tiden vågar ingen uttrycka sin åsikt och det tycker jag är en stor fara i längden. Jag föredrar ett öppet samhälle där man faktiskt kan diskutera olika ämnen (även ämnen som i andras ögon kan anses vara provocerande eller kränkande) utan att tystas ner av den politiska korrektheten. Man behöver ju inte hålla med den åsikten och kan sakligt argumentera emot den inställningen istället för att sopa den under mattan. Kanske är jag helt ute och cyklar, men hade man inte varit så politiskt korrekt hela tiden så hade partier som SD inte fått samma framfart…För att kunna bestrida dessa åsikter måste man ju skapa ett forum där dessa åsikter uppdagas och ventileras. Det som skrämmer mig mest är vad folk EGENTLIGEN tycker och känner bakom det politiskt korrekta uppträdandet utåt.
Klockrent inlägg! Stor tumme UPP! Din blogg är den bästa, kram!
Tror problemet är just vad man ser i kommentarerna här, att det är ett väldigt luddigt begrepp som betyder olika beroende på användare. Jag håller fullständigt med om inlägget, men jag har nog en liknande uppfattning om begreppet. Men det kan också tolkas som något som någon beskrev ovan, något opportunistiskt, något man säger för att passa in utan egentligen ha tagit ställning själv eller inte vågar ifrågasätta. Problemet är ju att de som använder det på sistnämnda sätt har en tendens att beskylla folk runtomkring för att vars ”pk” för att legitimisera sina egna åsikter; alltså att andra *egentligen* tycker som dem, men inte vågar uttrycka det. Ett sådant antagande är otroligt nonchalant.
Kram
Första besöket här och jag gillar verkligen din blogg- både utseendemässigt och innehåll.
Jag lär återkomma!
Ha en go dag!
Mvh
Susanne
fint att nån amanda skriver nåt bra. tänker på amanda schulmans inlägg om dig. får hjärnblödning alltså, hur inskränkt och bakåtsträvande får en människa bli?
något jag också ofta tänkt på!
Suck. Folk häcklar och irriterar sig på många av mina val i livet. När jag var 14 år gammal så lovade jag mig själv att aldrig mer gå runt och oroa mig för vad andra tycker om mig, och det har jag försökt eftersträva ända sen dess. Men jag kan ändå inte låta bli att bli arg och frustrerad (bättre än att bli ledsen och sårad, btw) när andra på något sätt tar sig rätten att ifrågasätta saker jag gör bara för att de, uppenbarligen, är annorlunda.
Jag är till exempel nykterist. Det bara blev så. Jag vill helt enkelt inte dricka alkohol. Och eftersom alkohol är så djupt förankrat i det vuxna sociala livet så får jag hela, hela, hela tiden förklara och försvara. Det räcker inte med att jag säger ”Jag vill inte dricka alkohol, jag har inte lust”, nej, folk förväntar sig en mycket ”bättre” förklaring än så och det ställs tusen frågor och görs minst lika många förutfattade antaganden på grund av mitt val att avstå. Många frågor kan till och med vara direkt stötande, ”Har du varit alkoholist?”, ”Har du haft problem med missbruk?”, ”Har du vuxit upp med missbrukande föräldrar?”. Och när svaret på alla frågor blir nej så kommer ännu fler följdfrågor. VÄLDIGT frustrerande. Jag accepterar att andra dricker, oavsett mängd, så varför ska det vara så svårt att acceptera att jag inte gör det?
Sen är jag, trots min ringa ålder, haha, med i Vuxna på stan. Vi arbetar ideellt och minimumkravet är att gå minst två kvällar om året, ofta vid skolavslutningshelger, midsommar, valborg, festivaler osv. då det är mycket ungdomar i farten. Vi vill bara visa att vi syns och sprida trygghet om det är ”oroligt” inne i stan eller på platser där mycket ungdomar hänger. Det kändes naturligt för mig att gå med eftersom jag jobbar, som ungdomsledare/fritidsledare och har gjort det i flera år. Men jisses om jag får skit av mina jämnåriga för att jag är med i VPS. Jag får ofta höra att jag är ”så jävla PK” eller ”Hur fan ids du? Du får ju inte ut något av det!”. ”För att jag vill”-argumentet fungerar inte där heller. Kompisar och bekanta är helt oförstående.
Så dom flesta tycker säkert att jag är både PK och präktig. Men det viktigaste är att jag trivs med mig själv och mina val. Och jag är lycklig över att vara engagerad i saker över huvudtaget eftersom många i min generation (23 år) skiter i det mesta.
Sååå bra skrivet! Och tack för att du tar upp detta på din stora blogg. Jag tänker på detta dagligen, och kan inte förstå hur det kunde bli såhär. Någonstans handlar det säkert om att alla som inte ids eller vågar engagera sig måste rättfärdiga sitt eget beteende med att förlöjliga de som faktiskt orkar. De latas diktatur. De fegas diktatur.
Tack kära du för att du vågar vara den många av oss önskar att vi vågade vara. Stark, kvinnlig, modig och engagerad. Sluta aldrig tycka och stå för det du gör. Du representerar en generation av oss kvinnor/mödrar som älskar familjelivet, lantlivet och allt underbart där till men som vägrar välja bort allt annat härligt som finns för oss där ute på grund av mossiga fördomar kring modersrollen. Stå på dig, du representerar en livsstil som vi älskar och bli inspirerade av! När jag läser din blogg peppas jag att vara glad, engagerad, politisk, skaparlysten, och jag får en massa energi att utvecklas OCH vara en fantastisk och trygg mamma för min lilla ettåring! Tack, Clara, keep up the good work och var precis som du vill vara!
Tack till dig och Amanda som postade detta! Känner igen mig så. Folk blir ibland så upprörda när jag någon gång vågar knysta om vad jag tycker. Jag som försöker bli bättre på att prata och gillar att diskutera och få intressanta vinklingar på saker har snarare blivit mer tyst med åren. För jag mår så dåligt av att bli vrålad på, mobbad och hackad på för att jag bryr mig om saker. Jag vill prata med folk som klarar av att föra en sansad diskussion men allt färre verkar ha den förmågan.
Jag gillar verkligen Amandas inlägg. Och jag brukar ta det som min skyldighet att försvara PK, för PK är egentligen snäll, och är det något vi borde försvara så är det snällheten. Däremot kan jag också bli lite provocerad av dig, det måste jag erkänna. Och det beror på att du är så duktig, och jag är inte det. Jag vet att din blogg är en inspirationsblogg och ska läsas som det och inte som en redovisning av ditt liv, men jag är inte lika begåvad som du är. Jag har inte energin och inte talangen, och det är jag egentligen tillfreds med, men ibland blir man lite sotis. OK?
Det är provocerande att vara nöjd med sig själv och lycklig med tillvaron.
Att betrakta sig själv som ’den som gör rätt’ är för mig väldigt provocerande.