Vid den här tiden för två år sedan hämtade vi hem farbror Melker. Han var så liten att jag stoppade honom i jackfickan på min anorak när han blev för trött för att gå. Här har han precis bitit mig i näsan.  När han inte bet mig var han otroligt mysig. Ville sova bredvid mig på huvudkudden. Liggande rakt över hals som ett strypgrepp.

Jag är verkligen så otroligt glad över att vi valde att köpa en Dansk/Svensk gårdshund. De är livliga och barnkära – men på dagarna när vi är hemma vill han mest ligga i mitt knä och sova. Typ som en kelen innekatt. Dessutom är han tålig och föredragsam med att hanteras på alla sätt. När lillen slår honom i huvudet med leksakshammaren får han en slick på kinden till svar.

Fast lite rädd var han förstås som liten. Det var oerhört läskigt att gå ner för bron första gången.