Jag är så tråkig

Om jag får välja får det gärna vara onsdag jämt. Jag gillar vardag mer än semester och vanor mer än äventyrlighet. Jag vill aldrig resa bort, bara resa hem. Bara resa hem till människor jag redan besökt hundra gånger. Jag vill inte lära mig något nytt, jag vill inte läsa nya böcker. Helst läser jag samma gamla böcker. Jane Austens Emma har jag läst elva gånger.  Jag vill alltid se om filmerna jag sett och gärna hela serier. Jag är helst hemmasjälv när jag är ledig, eller möjligtvis med familjen. Jag kommer alltid sist till en fest och går först och tycker att den trevligaste delen av festen är när jag kommit hem och kan tänka tillbaks på den. Jag tänker hellre på allt roligt som varit än allt roligt som ska komma. Men allra mest njuter jag av det som redan är.

Jag är hemskt tråkig och inte spännande. Och vore det inte för att livet drabbade mig varje dag skulle jag vara som en sådan där lav som finns på stenar och behöver ett helt sekel för att växa till sig. Men livet drabbar människan. Drabbar mig. Puttar mig framåt så att jag ändå på något sätt träffar nya människor ibland, reser till nya ställen. Råkar se en ny film eller läsa en bok jag aldrig läst tidigare. Hör ett nytt radioprogram som lär mig något som jag inte visste att jag ville lära mig. Då blir jag så förtjust och glad och förälskad i det jag upplever att jag bara måste måste uppleva precis samma sak en gång till! Igen och igen och igen.

Så himla tråkig. Jag trivs med det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

115 kommentarer på “Jag är så tråkig”

  1. Åh, Clara du är så bra! Precis så där är jag också, men det känns inte som att det är okej att vara tråkig i dagens samhälle då man ska uppleva allt och helst på en gång. Hurra för den tråkiga människan! Hon behövs!

    1. Hurrar med dig för den “tråkiga” människan! Hon behövs mer än någonsin i dagens samhälle…

  2. Men oj vad jag känner igen mig. Det är som att läsa om mig…..

    TACK för dina texter….

    Kram Kicki

  3. Ja. Sådan är även jag.
    Det måste finnas plats även för oss i samhället, vi som är långsamma, som tar tid på oss och funderar kring saker länge innan vi formar en uppfattning. Och visst är vi lite tråkiga men också oerhört trygga och oftast kärleksfulla med tid och omtanke för andra.

  4. sådär är jag med lite, samtidigt som jag blir så evinnerligt trött på mig själv för att jag inte gör mer spännande saker och tycker att det roligaste i världen är att träffa nya människor…

  5. Tråkig, nja – men visst kan man benämna det så. Jag vill snarare säga att du vet var du är trygg och var du trivs – och vem du är. Däremot tror jag att det finns en stor massa som tror att man måste vara så mycket mer för att bekräftas och tappar bort sig själva på vägen. Däri ligger skillnaden – att veta kontra tro. Fortsätt du att gilla onsdagar, det är DU.

  6. Jag är nog lite likadan, förutom att jag har börjat gilla nya, spännande saker just för att jag har insett hur mycket jag kommer gilla att tänka tillbaka på att jag gjorde nåt nytt… Ja, eh, du fattar säkert. Jag gillar de nya sakerna i efterhand kan man säga.

  7. Ååh, såå bra! Tack Clara!! Jag är också tråkig, lite emot förändringar (men efteråt ser jag oftast att de var till det bättre…), sitter gärna hemma o så. Tack för att du visar att vi inte är ensamma 😀

    Om du skulle komma på dig själv med att trots allt vilja se en ny film så rekommenderar jag varmt “Desert Flower” (om du inte redan sett den). Otroligt gripande och viktig film!
    Kram!

  8. Vad härligt att kunna njuta av nuet!!! Jag är sådan som har svårt för det, tänker på framtidsplaner, oroar mig lätt fastän jag inte behöver. Önskar att jag kunde njuta av nuet lite mer.

  9. Tack för att du finns och tack för att du vågar vara tråkig. Jag tycker så mycket om det du sa om kvinnligt självförverkligande i ditt sommarprogram.

  10. Kan bara instämma och konstatera att det uppenbarligen är fler som känner så (med tanke på kommentarerna i detta inlägg). Jag känner mig ofta lite tråkig, då jag trivs alldeles för bra i mitt eget sällskap, gillar rutiner, lugn och ro. Skönt att man inte är ensam 🙂

  11. Underbara, Clara. Precis som du beskriver dig sådan är jag med, men jag känner ingen i min närhet som är på så vis, vilket tidvis har gjort att det varit riktigt jobbigt att vara så “tråkig”. Mer och mer har jag dock börjat acceptera mig själv i att vilja vara “tråkig” och inser att jag mår så mycket bättre av att acceptera att jag är som jag är och inte ska behöva ändra mig, alla är ju så olika och tur är väl det. Tack för att du delar med dig!

  12. Jag kan också känna mig grymt tråkig (& lite otacksam) när jag inser att jag hellre stannar hemma än drar ut på upptåg. Däremot ÄLSKAR jag att lära mig nya saker, vilken kick! Det är väl därför jag gör mitt tionde år inom universitetsvärlden nästa år. 🙂

  13. Jeg tror mange flere føler det sånn, den eneste forskjellen er at du er en av de få som sier det:)

  14. Åh, vad jag känner igen mig! Folk har sagt till mig att jag är tråkig, medan andra har sagt att jag är en vanemänniska; att jag går i samma spår om och om igen, inte för att jag ogillar det, utan för att det känns skönt och bra att veta vad som händer. Jag rent av älskar det! Jag tycker inte om förändringar och det känns skönt att veta att jag inte är ensam! 🙂

    Ha en skön kväll!

  15. Det här inlägget kändes precis som om det var jag själv som skrivit det. Jag trivs verkligen att vara sådan som person, men ibland tänker jag att andra kanske tycker att jag är för tråkig ibland och blir rädd att jag med detta sätt kommer att stöta bort de jag tycker om. Men snabbt stöter jag bort den tanken med att jag trivs att vara så här, andra får ta mig för den jag är!

  16. Jag vill minnas att du skrivit ett liknande inlägg tidigare och hur skönt jag tyckte det kändes, då som nu, att man inte hela tiden “måste vara nåt”, att det är okej att vara lagom eller tråkigt. Det är så skönt att få läsa det hos någon man ser upp till för jag behöver verkligen påminna mig själv om det ibland. Att jag inte behöver vara och tycka som alla andra för att de ska gilla mig, eller att alla inte ens behöver gilla mig för den delen. Vilken befrielse!

  17. Ja! Det bästa som finns är att få vara själv, ibland undrar man om man är konstig som tycker så. Är man det?

  18. Fin du är! Har du alltid varit sån och har du alltid haft lika lätt för att acceptera det som den du är, eller är det ett resultat av att “bli vuxen”? 🙂 Jag känner väldigt väl igen mig i det du skriver men brottas fortfarande med den där känslan av att jag borde hit och borde dit – har du några knep för att bli av med den ihärdiga rösten? Kram!

  19. Jag tror att ju bättre vardag man har, desto mer längtar man till den. De som har det jättestressigt i vardagen med jobb och barn kanske bara längtar till att komma bort, men om man lever i nuet så kan vardagen vara precis alldeles underbar!

  20. Oj, vad jag känner igen mig i det du skriver! Samtidigt som jag tycker att du verkar så otroligt spännande, modig och våghalsig. 🙂

  21. Jag gillar dig Clara… men stämmer detta verkligen? Är det sant att du inte tycker om fester, att träffa folk? Är det inte från sådana stunder du hämtar inspiration och energi? Jag tycker, som du, att vardagen kan vara underbar och att det är skönt att vara för mig själv en stund. Men du måste väl ändå längta efter att bara prata med nya människor, få nya infallsvinklar? Tycker du inte om att se nya ställen och njuta av det? Det gör iallafall jag!

    1. Jag gillar förvisso att se nya platser men inte att träffa nya människor eller gå på fest där jag inte känner helst alla redan. Nya människor gör mig obekväm och osäker eftersom jag inte vet var jag har dessa. Dessutom resulterar alltför många såna nya bekantskaper ofta i något väldigt ytligt och för min del känns det bara onödigt. Jag vill ha mina gamla nära och kära som jag vet alltid finns där, jag tycker liksom så mycket om dem och tycker att de ger mig så mycket att jag inte behöver mer…så vi är några till 🙂

      1. Jag har också gamla vänner o familj som betyder allt och som jag inte kan leva utan. Så långt förstår jag precis. Men att ibland träffa på folk som inte känner mig och tvärtom är utvecklande, inspirerande. Det ena behöver väl inte utesluta det andra? Så länge jag lever vill jag växa och att träffa nya människor är en del av det!

        1. Jag är precis som Ea. Även fast man måste ju medge, att när man har väl uppoffrat sig att träffa nya “läskiga” människor, till slut skaffar man sig en och annan oplanerad vänskap och är nöjd. Men sådana som oss startar inte frivillig kontakt med nytt folk om vi kan undvika det.
          Och jag har några kompisar som är precis som Malin.
          Men det går inte att filosofiera sig fram till hur man ska vara i livet – som Malin eller mig. Jag har försökt hårt i 30 år att vara mer som Malin och inte kommit nånvart. Det beror helt på hur man är. Om man bara vänder sig och tittar tillbaka på sina mamma, pappa, då förstår man varifrån det mesta kommer 🙂

        2. Nej jag menade absolut inte att det ena måste utesluta det andra, bara att vi alla är olika med olika behov. Visst kan det vara inspirerande att träffa nya människor men för mig händer det väldigt sällan. Ärligt talat blir jag oftast besviken när jag träffar nya människor, när jag gäng på gång inser att “det inte är för mig”. Jag finner inspiration i andra saker, som naturen, böcker, film, internet eller fantastin helt enkelt.

          Började i ny klass nu i höstas och gud så jag hatar det. Att börja ny klass (eller nytt jobb eller vad som helst där du introduceras för en massa främlingar) alltså. Är så glad att den första “lära-känna-perioden” är över nu. Men visst har jag lärt känna en del roliga människor också, kanske nån som kommer finnas där för resten av livet, och det är ju bra. Men jag hade nog klarat mig utan också 😛

  22. Jag instämmer också!!! Men visst är det skönt att bara få vara sån som man är! Bara njuta efter bästa förmåga! Före, under eller efteråt 🙂 eller allt på en gång!

  23. Åh vad jag blir glad att det finns fler som är tråkiga 🙂 Jag kan t o m längta hem innan jag ens åkt hemifrån, ni vet se framemot att få mysa hemma i soffan med en kopp te! Tack underbaraclara för en härlig blogg!

    1. Ett tillägg.. Jag känner mig som en tant ibland, uppskattar sånt som vanligtvis inte folk i 20-års åldern gör. Men jag gillar att vara tråkig 😛

      1. Jag är tjugo år som du också, och håller med dig! Men när man är i tjugo-årsåldern känns det som det inte är helt okej att tycka så! Man ska festa, resa och göra allt innan man blir för gammal… Skönt att veta att det finns fler tråkiga tjugo åringar! 😛

  24. Jag tycker inte att du låter tråkig (mer mänsklig). Men egentligen skulle man ju bara vilja leva i nuet jämt och hela tiden. Inte längta tillbaka och inte längta fram.

  25. Fan vad jag känner igen mig. Men som sagt, är man 22, frisk, pigg och välmående, då skriker hela samhället något annat till dig. Res, upplev, lär, bli bäst, bli stört, dö inte olycklig! Fasen, jag som bara vill plocka svamp och läsa Harry Potter IGEN. Puss på dig ditt smultron!

    1. Precis! Jag är 21 och “har hela livet framför mig” och vill inte alls göra saker som jag förväntas göra som 21-åring, som studera utomlands ett år eller starta ett litet företag eller utbilda mig snabbt för att kunna börja jobba eller gå på fester och fara ut och dansa eller åka till Kambojda på volontärarbete. Jag vill göra saker som jag tycker om – studera lite lagom, baka bullar, läsa Harry Potter IGEN precis som du, se på filmer, umgås med familjen – och visst festa och dansa också, men inte hela tiden!

  26. Ja exakt! När jag ska göra något särskilt, gå på en fest eller gå ut på restaurang eller vad som hellst, så ser jag mer fram emot då det är över så jag kan sitta och tänka på hur trevligt det var.

  27. Jag är minst lika tråkig. Ser samma filmer om och om igen, läser samma böcker runt runt runt och är överlycklig över att jag äger mian favoritserier på dvd så jag kan se dom jämt och ständigt.

  28. Tack för det här inlägget. Mina vänner skämtar gärna med mig angående att jag alltid vill kolla på en film jag redan sett. Men det finns något tryggt, stabilt och ja – vackert i det. Jag har sett tv-serien ‘vita huset’ minst fyra gånger (alla säsonger). Böcker jag läst om och om igen är alla Tolkiens böcker och Adrian Plass; hans he(m)liga dagböcker är sönderlästa. Sidorna har sedan länge ramlat ut på vissa ställen. Jag skrattar fortfarande åt boken som om jag läser den för första gången. Som att det har hänt något med mig mellan varje gång jag läst boken så jag läser på ett nytt sätt varje gång. Och det tror jag det har. Även om vi lunkar på i vardagen växer vi. Kanske till och med mest i långsamheten och de vanliga dagarna – det är ju där vi är vi!

  29. Jag tycker att det är så sunt att du skriver detta. Allt för många unga människor söker efter äventyr och att resa jorden runt verkar höra till ett av de måsten bland unga idag. Jag är äldre än du, men jag känner precis som du, att det är skönast att komma hem, även om jag egentligen är en social människa som gärna umgås med vänner och familj. Att uppskatta nuet, som du skriver att du gör, verkar vara en egenskap som få besitter idag. Här och nu, vill jag vara idag och imorgon. En promenad med hunden i skogen, det är här och nu!

  30. Håller helt med. Semester är helt överskattat om man inte bara får vara hemma. Fester är bäst när man är hemma igen och kan hoppa i mysbyxorna och kasta bh:n. böcker håller jag inte med om. jag gillar att läsa nytt och nya grejer.

  31. Jag levde förr med tron att livet började sen, när man fått barn, när man köpt hus osv. Men det krävdes bara viljan att ändra på det och iag försöker jag leva i nuet, men jag är liksom du även en “nostalgisk” människa som älskar att tänka tillbaka och minnas.

  32. Jag är också sån, älskar att bara vara och göra vardagliga saker. En riktigt lång stund i sängen med en kopp té och en tidning, bok eller tv-serie på datorn ger mig en känsla av lyx. Eller att laga god mat lyssnandes till ett bra radioprogram. Och då har vi inte barn och inget hus att sköta, så det beror inte på att jag är uttröttad. Jag har tänkt en del på att det finns folk i min ålder (30+) som fortfarande vill att det ska “hända nått” hela tiden eller åtminstone på helgen. Jag undrar hur det känns att ha en sån personlighet. Du skriver att livet driver dig framåt, men jag kan ärligt säga att visst, livet driver mig också framåt men absolut inte i samma tempo som en person som gillar att flytta, frivilligt byter jobb, ser möjligheter i att byta partner, söker efter nya möten, osv.

  33. Gud vad jag önskar att jag var sån. Trygg och lugn i att bara göra ingenting. Jag är precis tvärtom och det är så himla jobbigt. En ständig oro för framtiden, att hela tiden vilja hitta på saker och känna press att man borde göra någonting med någon annan när man inte gör det osv.

    Jag hoppas det kommer med åldern, trots att vi är lika gamla du och jag.

  34. Tack för det Clara! Känner igen mig i mycket. Nästa fredag ska jag banne mig skita i allt och alla som tycker att jag är tråkig som hellre stickar mönstrade vantar än dricker öl och är social!

  35. Att du tycker om vardagen och känner dig trygg i dig själv är ju finemang, men mig gör det till viss del bristande intresset på att upptäcka nytt, ledsen. Visst, det kommer till dig, men vill du inte också ha detta precis lika mycket som det trygga och kända? Hur ska världen annars funka? Om vi bara hänger med de vi känner och det vi redan kan. När du sen skriver inlägget om bebisammorna som var på besök och som du åt äpplekaka med så kan jag inte låta bli att undra. Tyckte hon att det var skönast när de hade gått hem? 😉

  36. Vad härligt att läsa så här på morgonen att det finns likasinnade och särskilt när det är en sådan framgångsrik, färgstark kvinna som du Clara!
    Håller med flera av ovanstående att det int eriktigt är ok att vara så i dagens samhälle och att man “ska” ha gjort och rest till en massa ställen och då är det extra skönt att läsa något sådant här, från någon som når ut till så många.

    Ha en fin onsdag nu! 😉

  37. Mina favorita bocker ar Emma och Wuthering Hights. Jag har last denna bocker minst 10 ganger. Forlat min svenska. Jag ar fram Kroatien. Har inga speciella svenska tecken.

  38. Jag e också tråkig… jag vill inte göra karriär som en massa andra runt omkring mej tjatar om hela tiden. Jag vill VARA HEMMA så mkt det går, med mitt barn och mina djur. Min man e likadan så vi har valt att jobba mindre båda två. Och ja, det går att göra så, trots att vi har byggt ett nytt hus och precis varit föräldralediga. En stor lön är inte allt, det handlar om prioriteringar.

  39. Samma här! Gud vad jag har plågats länge av att jag inte är som vissa av mina kompisar:
    “mingel” är det värsta jag vet, klubbkvällar är bara plågsamma, fester med mer än 6 pers är rena järndöden, äta middagar med en massa obekanta är jag overhuvudtaget inte intresserad ett dugg av.
    Men när man har väl släppt det ängsliga “varför är jag inte som de?” så upptäcker man genast att man trivs faktiskt som man är. Bara man vågar vara den man är.

  40. Det låter som att du tittat in i mitt huvud!! Härligt att höra att det är fler som är så här “tråkiga”!!!!

  41. Oj, det enda jag kan känna igen mig i är det där med fester. Men det är väl inget tråkigt drag så länge man faktiskt, ja pallat sig till festen? Och tror du att du hade njutit lika mycket av att vara sådär skönt tråkig om ditt liv faktiskt var, tråkigt? 😉 Personligen älskar jag allt det du beskriver (förutom lära sig nytt då, klarar inte av en dag utan att lära mig nåt nytt) men det gör jag just för att jag har en välfylld (var)dag, vet att jag har folk att ringa till, fester jag blir bjuden på etc. Men tänk om det inte vore så. Skulle man fortfarande tycka det var lika kul att vara småseg och tråkig? Bara en tankeställare 🙂

    1. Intressant! Jag är precis som clara beskriver sig själv, men minns tider jag mått väldigt dåligt över bristande kontakt från från de där relativt “obekanta” som jag nu sitter och säger att jag inte trivs att hänga med hela tiden.

      Kanske är det så att man ofta njuter av ensamheten när det finns ett stort kontaktär, som du säger. Stor chans i många fall tror jag!

  42. ååh vad jag känner igen mig! Jag trodde det var jag som var så tråkig. Både min man och jag trivs bäst hemma och ska vi åka någonstans längtar vi hem innan vi ens har åkt! Och fester är överreklamerade… Härligt att höra att det finns likasinnade.

  43. Håller med dig Clara, och Jessica! En gång träffade jag en äventyrlig kvinna som kappseglade och reste jorden runt. Hon frågade vad jag hade för intreesen. Jag svarade att gillar att vara hemma o pyssla, läsa böcker och jogga lite ibland. Det räckte inte för henne, hon ville veta vad jag EGENTLIGEN gjorde när jag var ledig…

  44. Som så många andra känner jag igen mig 100% i det du skriver.
    Det är precis som att ju mer man gör, ju mer man reser och ju fler aktiviteter barnen och en själv har, desto bättre människa är man…

    Men mest gillar jag hemma – att sitta och luuukta på blommorna 😉

    Tack för en helt underbar blogg!!

  45. Genialiskt skrivet. Avundsvärt att ta sig rätten att vara sig själv. Njuta av ensamheten och det vardagliga. Helt fantastiskt skrivet:)

  46. Åhhh så tråkig du är och jag är precis likadan! Äter jag på restaurang beställer jag alltid samma mat, blir jättebesviken om jag måste prova någon annan mat än den jag gillar, hatar att se på fil för tänk om den inte är bra då? Läser aldrig böcker förutom Pappan och Havet och skulle aldrig komma på tanken att annordna en stor fest själv.
    Gud så konstigt och gud så tråkigt och fantastiskt!

  47. Förstår dig precis. Har nyss börjat gymnasiet och är redan trött på “skaffa vänner och ha så fantastiskt roligt” hysterin, ibland finns det inget skönare än att vara just tråkig!

  48. Somliga kallar det tråkig-jag skulle kalla det tillfreds. Du är en förebild som står för att du gillar vardagen-det gör jag också. >För mig är livet en stor trade-off mellan att uppleva nytt och spännande och att återuppleva det jag gillar.

  49. så är jag också och jag trivs med det men min pojkvän tycker att jag är så tråkig haha

  50. hej Clara!
    har du sett BBC.s version av Emma? mycket charmigare än filmen. jag hittade den på youtube och såg hela serien i typ åtta delar när jag var sjuk. när jag är sjuk brukar jag läsa om gamla favoriter som Godnatt Mister Tom. så underbart fin, sorglig men också inspirerande bok!

  51. Åh va jag känner igen mig! Borta bra men hemma bäst. För mig är trygghet det absolut viktigaste, om det innebär att man är tråkig så är det väl så. Tack för att du visar att det finns fler!

  52. å. tack för att du genom att skriva ner det gör det helt okej. annars tror jag att vi tråkmånsar får gå tysta och skämmas för att vilja vara hemma med familjen o knappt ens närmsta vännerna! Förutom när närmsta vännerna får vara familjesubstitut. 🙂 jag är en riktig tråkmåns och mår som allra bäst när jag accepteras som en sådan. borta bra men hemma bäst. med massa gosaker o en gammal film.

  53. Så himla underbart att vi alla är så olika! Jag är nog raka motsatsen. Går helst till olika kaféer varje gång jag ska ut och fika. Köper olika flingor varje gång jag är i mataffären. Tar höger på morgonpromenaden ena dagen om jag tog vänster dagen innan. Tycker det känns som slöseri med tid att se om en film. Jag blir galen på samma-samma.

    Om jag är så o-tråkig vet jag dock inte. Kan snarare tro att jag upplevs som rastlöst och flackande. Men sån är jag och det är så underbart att få vara precis som man är!

    1. Du slår huvudet på spiken Malin. Det viktiga är människor får vara som de är, tror jag. Samhället behöver båda två typerna av människor för att fungera. Idag är det lite överslag.

  54. Clara du har satt ord på vad många känner och att det är okay att vara tråkig. När jag var yngre var jag äventyrslysten och ville ut i världen och se mig om, vilket jag också gjorde. Jag kunde inte tänka mig att bo kvar i samma stad där jag växte upp och bilda familj där. Men idag många år senare är jag jättetråkig enligt andras normer. Jag älskar att vara hemma ensam eller med min man och pyssla eller bara vara. Vi umgås med våra vänner och familj och det är underbart men har inte längre så mycket behov av att träffa nya människor förutom då vi reser, vilket vi båda älskar.

  55. Jag känner likadant. Ibland. Ibland känner jag tvärtom. Jag tror man behöver få känna sig både tråkigt och rolig, och att båda är okej. Men var det inta bara några veckor, kanske någon månad sedan du skrev ett inlägg om allt du ville göra, lära dig nya saker osv…?

  56. Haha, underbart! Jag håller med åtminstone delvis – fattar till exempel inte allt snack om hur härligt det är med ständigt nya, utmanande uppgifter på jobbet. Jag tycker det brukar vara utmanande nog och skulle gärna ha lite rutin ibland och känna att jag verkligen behärskade det jag gör, istället för att alltid vara osäker och alltid lära lära lära lära tills det ryker ur öronen!

  57. Det är härligt med självinsikt, och fantastiskt att vi är så olika här i världen. Själv anstränger jag mig för att börja gilla vardagen, för det är ju ändå där livet är mest. Det går ganska bra men jag vill hela tiden ha någon förändring eller något avbrott att se fram emot. Trivs allra bäst på resande fot eller innan, när jag ser fram emot och planerar (just nu hägrar 1 månad i Thailand om bara några veckor!). Hoppas livet knuffar dig så att jag är en av de nya människor du nån gång träffar. Tror vi skulle ha mycket att prata om över en fika 😉

  58. Haha, fy vad kul! Jag älskar att läsa kommentarerna & förstå att det finns så många som är lika “tråkiga” som jag!

  59. Jag är precis likadan. Jag trodde det var något fel på mig 🙂 men nu inser jag att det visst inte är det. Man får vara som man är. Tack att du genom ditt inlägg hjälpte mig att inse det. 🙂

  60. Vilket fantastiskt roligt inlägg, äntligen någon som vågar erkänna det! Jag trivs också bäst hemma… Visst kan det vara kul att resa och uppleva saker men det var en väldigt klok person som kom med ordspråket “Borta bra men hemma bäst”!

  61. Oj! Jag känner igen mig i vartenda ord. Jag är så himla tråkig, men jag trivs så fruktansvärt bra med det.

    Jag tänker att jag kanske vaknar upp en dag när jag är 50 år och vill uppleva allt det där jag inte vill göra nu. När alla andra sitter hemma, då kommer kanske jag att vilja utforska livet.
    Så jag har inte bråttom. Jag kan inte göra något jag inte trivs med.

    Tack för att du är så klok och hjärtlig.

  62. Jag är precis lika tråkig! Går alltid hem först. Gillar att vakna pigg och utvilad nästa dag. Gillar att ta vara på alla mina dagar. Dessutom är jag kvällstrött och favorit intresset är en mysig hemma middag. Stora sällskap, krogen, osv. lockar inte. Kanske är man socialtmissanpassad idagens samhälle men samtidigt kan jag inte annat än vara mig själv!/ Kram

    1. Om man är socialt inkompetent om man skriver sådär på andra människors bloggar. Har du för vara att gå omkring och kommentera folk på stan på det där sättet också?

  63. Åh, vilket mysigt blogginlägg! Låter fridfullt.
    Själv vill jag se, läsa, höra, lära mig allt. Man verkar spännande då, men känner mest ofrid.
    Gamla böcker är fridfulla. Anne på Grönkulla är min nostalgifavorit. Jag tror den är för mig ungefär vad Austens “Emma” är för dig.
    Var rädd om dig, kram!
    Emma